Annons:
Etikett12-sjukdomar-skador
Läst 4861 ggr
Cattis
2006-04-12 00:00

Eksem hos häst

Enligt nyligen utförd forskning, verkar det som att utveckling av eksem kan vara ärftligt. Kunskap om detta är av största vikt för att begränsa spridningen av problemet.

Tidigare har man trott att det enbart beror på allergi mot svidknott då hästarna utvecklar eksem. SLU har tillsammans med Uppsala Universitet bedrivit forskning i ämnet och har kommit fram till att benägenheten att utveckla eksem är ärftlig. 
Detta innebär att vissa avelsdjur löper större risk att få avkommor med detta problem än andra. 

Man kan alltså inte alltid se på avelsdjuren om de är bärare av detta. Det är bara om de själva lider av eksem som det syns. Hålls de i en knottfri miljö och lever under "rätt" förhållanden, kan de leva helt symptomfria i många år, kanske hela livet. Men de kan ändå vara bärare av anlaget. 

Problemet är idag störst för Islandshästen, där ca 50% av de hästar som importerats från Island har dessa problem.
Av de Islandshästar som är födda i andra länder än Island, är procenten lägre. Cirka 7-8 % av dessa beräknas lida av eksem.
På shetlandsponnyer finns problemet, men absolut inte i lika stor utsträckning som på Islandshästarna. Men det finns…
Precis som med islänningarna så antar man att Shetlandsponnyerna är extra känsliga pga att de inte har ett fullgott immunförsvar mot svidknott. Detta skulle då vara på grund av att det inte finns sådana i deras ursprungsmiljö.
Då man forskat på islänningar har man funnit att de värst drabbade hästarna, finns i Västra Götaland.

 

Eksemproblemet har man varit medveten om sedan länge. Redan på 1800-talet observerade man hästar med eksem. Då antog man att det berodde på solen (därav begreppet soleksem) alternativt foderallergi. På mitten av 1900-talet började man däremot rikta misstankarna mot svidknotten.

Enligt SLU finns svidknotten på många platser i världen. Det kan finnas upp emot ett 90-tal olika arter!
De olika arterna biter tydligen på olika ställen på hästarnas kroppar. Den art som finns i Sverige biter framför mankammen (vid manken) och på svansroten.
Detta orsakar stor irritation och i värsta fall ren plåga för de angripna djuren.
De reagerar med att till varje pris försöka "klia bort" knotten. De gnider sig mot träd, stenar och om det inte finns - mot marken. Många hästar med eksem sätts av sina ägare i hagar utan dessa "kliredskap", vilket kan resultera i att hästarna springer som tokiga för att "springa ifrån" sina plågoandar.  

En del hästar har behandlats med Antihistaminer, men det har inte haft någon god effekt. Någon medicinering, som med säkerhet fungerar finns idag alltså inte.

Den bästa metoden för att underlätta dessa drabbade hästars lidanden, verkar vara att ha dem på stall. Alltså under våren, sommaren och början på hösten. Hela betesperioden med andra ord. Dagtid kan de förstås gå ute, en del måste dock ha eksemtäcken för att klara av någon utevistelse alls.

De medel som finns att köpa mot insekter kan ha viss effekt, men botar inte, utan lindrar tillfälligt och inte under den absolut värsta tiden på dygnet.

I nyligen utförd forskning kring ämnet har man alltså kunnat konstatera, att det finns ärftliga faktorer gällande eksem på häst. I de forskningsprojekt som nyligen utförts har man kunnat påvisa att ärftligheten varit hög - så mycket som upp till 20% av sjukdomen styrs av arv och genetiska faktorer och inte enbart miljö.

För närvarande bedrivs inget direkt avelsarbete för att få bort sjukdomen, på någon ras. Det man gör är att man kasserar de hingstar som uppvisat eksem. På Shetlandsponnyer kallas det ibland felaktigt för sommareksem eller man och svansskorv. Dessa är helt andra åkommor, som i sig också är ett problem i aveln.
Det finns en forskargrupp vid SLU som vill att hästar som uppvisar någon form av eksem registreras. Och särskilt graden av eksem som specifika hästar uppvisar. Detta för att kunna få fram en tydlig bild av detta problem. 
Det hade varit önskvärt att alla som har hästar med eksem anmäler detta till SLU. Kanske kunde deras forskning då så småningom kan leda till att man dels kunde kartlägga dessa gener även på shetlandsponnyer, och dels att de skulle kunna räkna ut korrekta avelsvärden för sjukdomen. Det skulle ju vara till enorm hjälp vid framtida avelsarbete, för att kunna avla bort denna sjukdom.

Källa: SLU

Relaterade länkar

Av: Cattis

Datum för publicering

  • 2006-04-11

/Cattis

.:. www.shetlandsponny.com .:.

Annons:
kacka
2006-08-01 13:55
#1

Någon som har adress (mail elelr snailmail) eller telefonnummer till kontaktperson dit man kan vända sig för frågor?

Charlotte-Aveback
2006-08-01 14:05
#2

#1: Du kan hitta ytterligare information på bl.a. följande websidor:

Cattis
2006-10-05 11:54
#3

*Putt*

/Cattis

.:. www.shetlandsponny.com .:.

Lorita
2006-10-05 12:35
#4

TackSkrattandevad jag letat

Med vänlig hälsning Lorita
Sajtvärd för Konstnärer, Welshponny och Westernridning




Upp till toppen
Annons: