Annons:
Etikett10-skötsel-hästhållning
Läst 10752 ggr
Cattis
2006-06-08 15:46

Hästens beteende

För att få lugna och harmoniska hästar som trivs och mår bra är det viktigt att anpassa så mycket som möjligt till deras naturliga levnadssätt.

Hästar är stäppdjur, flockdjur och flyktdjur. Med anledning av detta har naturen utrustat dem med vissa medfödda beteenden för att de ska ha en chans att överleva i naturen. Den tryggaste platsen för en häst är mitt i flocken där den är skyddad av sina kamrater.

En av de allra viktigaste instinkterna är att fly. Även om vi har hållit på att avla på hästar i många, många år så är det en instinkt som är nedärvd under 1 000-tals år och en instinkt som ingen avel kan rå på. Därför sticker hästen fortare än kvickt om det uppstår minsta tecken till fara. Självklart är hästar olika, precis som vi människor, och det som är livsfarligt för en häst bryr sig inte nästa om. Dock så är hästar i grund och botten fega, klaustrofobiska och får lätt panik, även om man kan vänja dem vid olika saker.

När hästar uppfattar något som farligt slutar den helt att tänka och flyr bort från faran i vild panik. Den vänder sig aldrig om för att se om det verkligen var något att vara rädd för eftersom denna handling kan göra att den blir försinkad och därmed dödad. Inte förrän hästen befinner sig på tryggt avstånd från faran vänder den sig om.

En reaktion är ett beteende och orsakas alltid av någonting, en sk retning. Retningarna registreras av hästens sinnesorgan som sänder nervimpulser till det centrala nervsystemet (CNS).  Från CNS går sedan impulser till musklerna med bud om att, antingen dra ihop sig eller slappna av. Olika retningar kan ha olika styrka och hästen kan vara mer eller mindre mottaglig.

 
Om en häst springer iväg följer alla efter med en gång.

Hästens hjärna är liten och den är inte speciellt klok, men den har dock ett välutvecklat minne. Speciellt hörselintrycket betyder mycket, men självklart också synintryck och känslor. Synen och hörseln varnar för faror medan smaken och lukten hjälper till att skilja dålig föda från bra. Ofta får man höra att hästen har ett "sjätte sinne" då den reagerar på saker som inte vi människor upptäcker. Detta beror dock på att hästen har mycket känsligare sinnesorgan som behandlar intrycken än vad vi har.

Hästens lukt är mycket viktig när olika hästar ska lära känna varandra. Hästar som kommer från olika stallar har olika lukter och om det kommer en ny häst till en flock tar det lite tid innan den har fått "rätt" lukt och därmed kan bli upptagen i flocken och rangordnad. Eftersom hästar är bytesdjur och lukter kan föras långa sträckor går hästar alltid mot vinden när de befinner sig på okänd mark för att inte något rovdjur ska få upp vittringen.

När hästar från olika stall möts börjar de med att lukta på varandras andedräkt genom att stå med näsborrarna mot varandra och blåsa i den andras näsborre. Från näsborrarna luktar de över manen, halsen och flankerna tills att de kommer till svansen. Hela tiden är de vaksamma och beredda på att vika undan för den andres hugg och slag.

För att stona ska känna igen sina föl i en hel flock använder de sig av lukten. Fölet lär sig också att med hjälp av lukten hålla reda på sin mor.

Hästens känselnerver är mycket välutvecklade, i och runt omkring munnen är det dessutom förstärkt med speciella känselhår. Manken och hovarna har också tättsittande känselpunkter, medan bröstets sidor tillhör de minst känsliga partierna.

Med anledning av att hästar är bytesdjur och lätt kan bli offer för rovdjur om den gör ett litet misstag är hästen ofta särskilt känslig för erfarenheter där den har upplevt smärta eller rädsla. En otäck upplevelse på en speciell plats eller med en speciell människa kan få hästen att reagera våldsamt när den hamnar i motsvarande situation.

Precis som alla andra djur så har hästen ett kroppsspråk. Om den lägger öronen bakåt och sänker dem är den osäker, rädd eller irriterad, böjer den på ett bakben slappnar den av, men om den samtidigt stryker öronen bakåt är den istället beredd att sparka. Hästens kroppshållning och rörelser visar vad den tänker och det är mycket viktigt i en flock.

Öronen är den del av hästen man lättast ser hur den reagerar. När hästen har öronen uppåt och utåt lyssnar den. Så fort hästen hör ett ljud vänder den på öronen för att bättre kunna fånga in ljudet. När hästen vilar hänger öronen lite åt sidorna med öppningarna riktade mot marken.

Föl och unghästar vilar mycket och ligger ofta utsträckta på marken och sover djupt. Vuxna hästar står oftast upp och dåsar. Öronen pekar då rakt utåt, underläppen hänger, halsen är sänkt och ett bakben är böjdt med endast den yttersta hovspetsen i maken. Hästarna kopplar då av, men är samtidigt beredda på att fly vid minsta tecken på fara.

När hästen vill visa upp sig och imponera på andra hästar håller den svansen högt samtidigt som den lyfter benen högt över marken som ett tecken på vakenhet och aktivitet. Men om hästen istället tycker ner svansen, nästan mellan benen är det ett tecken på att den är underlägsen.

Glädjeyttring - en häst som är belåten visar upp sina bästa egenskaper genom att hålla huvudet och svansen högt och rörelserna är elegantare än annars.

Alla hästar i en flock har sin egen plats i rangordningen och alla följer flockens ledare. I de allra flesta flockar är det faktiskt inte hingsten som är flockledare, även om många tror det, utan det är istället ett äldre, klokt sto. Ledaren bestämmer i vilken riktning flocken ska fly, när flocken ska byta betesmarker osv. Hingstens uppgift är att fungera som "vallhund" och hålla flocken samlad.

Att leva i flock har sina fördelar, precis som nackdelar. När man lever i flock, speciellt som bytesdjur, är det mindre risk för att man själv blir upptäckt. Om man nu blir upptäckt är det ganska stor chans att rovdjuret tar någon annan istället för en själv.

Det är också lättare att upptäcka rovdjur på långt avstånd om man är flera som spanar. Eftersom det är många som kan spana i en flock kan de andra koppla av, för att sedan byta av spanaren. De enskilda djuren kan också använda längre tid till att äta, eftersom de inte behöver koncentrera sig på eventuella rovdjur. I frihet tillbringar en häst i genomsnitt 16 timmar/dygn till att äta. Orsaken till detta är att hästen har en mycket liten magsäck som ständigt behöver påfyllning.

Genom att bilda en ring med fölen i mitten skyddar man dem mot rovdjuren. Om flocken består av många djur är det svårare för rovdjuret att få tag på någon eftersom det då är svårare att koncentrera sig på ett speciellt djur när de flyr.

En del av det sociala sambandet i en hästflock är att klia varandra och vifta bort flugor. Kilandet är en naturlig fortsättning på stoets omvårdnad av fölet. Goda vänner putsar varandra ofta och etablerar på så sätt relationer till varandra.

Två vänner som hjälps åt att klia varandra, något som stärker vänskapsbanden.

För att klara den personliga vården av hårremmen rullar sig hästen, oftast sker det på en bestämd plats. Det bästa underlaget att rulla sig i är lera eller sand med mycket damm. Dammet tar bort överskottsfettet och leran skyddar mot insektsbett.

Nackdelarna med att leva i flock är bl.a. att konkurrensen ökar genom att fler individer utnyttjar samma födokälla. De ranglåga individerna kan få för lite föda om det är dålig tillgång.

I vilt tillstånd förekommer inte inavel så ofta i hästflockar, utan när de unga stona brunstar för första gången drivs de normalt bort av fadern och tas då snabbt omhand av en annan flock.

Unghingstarna drivs bort vid två- till treårsålder och slår sig snart ihop med en flock bestående av bortkörda unghingstar. I dessa flockar knyts starka vänskapsband mellan unghingstarna och där lever de tills de är i fyraårsåldern då de försöker att besegra äldre hingstar. Under åren i unghingstflocken förbereder de sig inför kommande kamper genom häftiga lekar och brottningar.

När hästarna är vuxna slåss de inte så mycket med varandra, utan de hotar varandra istället. För att ta reda på om det är lönt att slåss eller om det är bättre att gå undan försöker djuren göra bedömningar av varandra innan de går till attack. Detta är för att inte riskera att skada sig om de ändå inte har någon chans att vinna något på slagsmålet.

Text & foto: Rebecka Svensson

Av: Rebecka_Svensson

Datum för publicering

  • 2006-06-08

/Cattis

.:. www.shetlandsponny.com .:.

Annons:
Niklas
2006-06-08 23:02
#1

Intressant och välskriven artikel!

Vänliga hälsningar

Niklas


Vänliga hälsningar, Niklas
Är du intresserad av runstenar och runristningar?

Milla
2006-06-08 23:12
#2

mycket bra artikel Rebecka!!

Havsrosens stuteri www.havsrosensstuteri.se

Charlotte-Aveback
2006-06-09 00:10
#3

Jättebra artikel, Rebecka, med intressanta fakta och beskrivande foton!

Sofia_Schultz
2006-06-09 00:18
#4

Mycket bra och intressant artikel!

Vi (jag och jennie m.fl) ska kanske göra ett projektarbete i skolan om just detta + lite till så detta var ett intressant startskott! :D

Daladis
2006-06-09 12:04
#5

Jättebra artikel!   Håller med #3.

RebeckaSvensson
2006-06-10 23:07
#6

Tack så mycket!

#4 Kul med ett projektarbete om detta, Lycka Till med det!

Annons:
Upp till toppen
Annons: