# vägen till det slutgiltiga målet Author: Milla jag fortsätter på Cattis mycket intressanta tråd om avelsmål. Hur går ni till väga för att nå era mål? ## Comment 1 Author: SaraDoos Svarade att jag går på känsla - mest för att jag inte har de bästa stona. Jag vill inte byta mina ston för jag älskar dem som de är, så jag får försöka jobba mig 'uppåt' och förbättra avkommorna. Jag väljer väl kanske inte heller de bästa hingstarna (vad som nu anses vara 'bäst'). Jag väljer hingstar som jag tror passar och kompletterar mina ston. ## Comment 2 Author: ThiffannyJ Jag går absolut på magkännslan. Det som är det bästa för mig är ju kanske inte det bästa för dig. Jag avlar och betäcker på det _jag_ tror på! För mig är det viktigt att det blivande individen har det som jag tycker om vad det gäller med stamm och utstrålning. Lika så vad det gäller när jag köper ett sto. Känns det inte rätt inom tre sekunder så är det för mig helt enkelt inte rätt. Magkännslan har stort inflytande. ## Comment 3 Author: Charlotte-Aveback De brukar ju säga att "magkänsla" och "intuition" ändå bygger på någon slags logik ... ![Flört](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-wink.gif) Om man med de "bästa" hingstarna och stona menar de som har rätt blodslinjer i ens tycke, så är ju detta något som vi försöker följa. Men som Thiffanny säger, individen skall ju också "kännas" rätt! Här finns det nog inget facit eller formler som passar för alla uppfödare utan var och en måste ju hitta sin linje, sin "grej". ## Comment 4 Author: Hanna-D Magkänslan absolut. Det måste finnas något som tilltalar mig hos ponnyn, något som gör att man fastnar för ponnyn vid första anblicken - det är svårt att förklara i ord :-) ## Comment 5 Author: dajmie Jag är noga med säkra stostammar i flera nedstgande led, givetvis vill jag ju hästen ska vara bra, även val av Hingst ska det ligga säkra blodslinjer, och givetvis att man känner för hästen, det ska säga klick när jag ser en bra individ. ## Comment 6 Author: Cattis Säkra stammar, magkänsla och ett visst klick måste finnas när man tittar på dem. Både på ston och hingstar. Deras egna meriter i utställningsringarna är minst viktiga, även om jag vill att de håller hög exteriör kvalitet också såklart. Men en 43-poängs hingst (eller sto) med taskig stam, det är ändå inget för mig - stammen måste klaffa med den stam jag har på mina ston. ## Comment 7 Author: [Borttaget] Att inte ta några genvägar utan redan från början ha en bra grundstomme i sin tänkta avel. Riktigt bra ston ur säkra stammar. Precis som #5 skriver - i flera led. Tittar på individens far, mor och morfar samt i viss mån mormor som jag tycker ska vara individer som gett aveln något. Sen ska pållarna passa mig som individ. Stämmer inte kemin med hästen och att man inte gillar det man se så har jag nog svårt att använda dem i min avel också. De material jag har idag är jag nöjd med både vad det gäller stam, exteriör och kemin - så jag hoppas de ska hjälpa till att man kommer kunna pricka av några milstolpar på vägen till det STORA målet. Sen att man inte glömmer att lyssna och ta till sig av de gamla uppfödarna som varit med ett tag. ## Comment 8 Author: dajmie #6 håller med, även ett sto eller hingst som har dålig stam men ändå ligger på en hög poäng, tilltalar heller inte mig. ## Comment 9 Author: Cattis Innan ngn hugger på ordvalet "taskig stam" i mitt inlägg (#6), vill jag förtydliga: Taskig stam för mig innebär att hästen har en stam som är osäker eller en stam som lämnar mkt ojämn kvalitet/typ. En bra stam innehåller jämna individer och är oftast linjeavlad på bra blod = säker. Det är enbart MIN åsikt om vissa stammar, det betyder inte att alla andra tycker så. Det finns vissa ursnygga hästar som inte lämnar ett skvatt att avla vidare på. Det är enligt min mening omöjligt att nå upp till en 50-poängare och då man fått fram individer som får 44-45 poäng så är det liksom "slutstationen". Det blir inte bättre. Och dessa hästar kan man kuta runt med i utställningsringarna och plocka pokaler med i år och dar, men bra avelsston blir de ofta inte. Gäller inte alla givetvis, det finns toppston som lämnat toppavkommor också, men det är mer ovanligt än vanligt. Då har jag hellre 38-42-poängsston som ger avkommor lika bra eller helst bättre än sig själva. Så man kommer framåt under flera generationer. Låter kanske osammanhängande - men JAG vet vad jag menar :-D ## Comment 10 Author: Charlotte-J #9 Håller med dig! ## Comment 11 Author: Milla #9 amen nä finns det inga 50 p?? då lägger jag ju av med en gång (OBS STORT  SKÄMT!!!!!!!) det är så kanon att ni vill dela med er olika åsikter, när jag läser inläggen här ovan så inser jag att jag inte är så fel på det. Själv är min grund bra sto som i sin tur har mamma som har gett bra. För mig är sto matrialet det viktigaste, sen är jag väl också av den åsikten att jag väljer  hingst efter stam och inte hingst efter poäng. Avlar också hellre på hingst som har gett jämnt än en hingst som har gett mycket varierande men som kanske själv är en topphingst i ringen. På dom jag använder i min lilla avel så är moderlinjerna jätteviktigta för mig. ## Comment 12 Author: AnnaLundin Min magkänsla har fungerat ganska bra hittills, både i min shettisavel och halvblodaveln... Jag kan inte påstå att jag alltid väljer de bästa hingstarna och jag har definitivt inte de bästa ston som går att få tag i, utan jag försöker efter bästa förmåga, med hjälp av magkänslan, förvalta och utveckla det avelsmaterial jag har, genom att betäcka dem med hingstar där jag tror på kombinationen. Och då handlar det om både stammar och individernas egenskaper. ## Comment 13 Author: Kris_J Jag samlar så mycket fakta jag förmår om tilltänkta hingstar. Ritar så långa stamtavlor som möjligt. Sist men inte minst, det måste kännas rätt, den sk magkänslan. Jag brukar oftast fundera väldigt länge innan jag bestämmer mig. Jag har alltid en idévad det är jag vill uppnå med just denna kombination. Så här långt har det gått hyfsat. Jag har två ston som i alla led gåt tillbaka till moderstamboken, vill jag inte bryta det får jag tänka mig för lite extra. I år bryter jag inte det med den ena men med den andra. Visst skulle jag kunna göra det enkelt och bekvämt och släppa in alla stona hos min egen hingst. Det kanske jag också gör något år. Men med de mål jag har nu är det inte tänkbart. Och vad som är bra stam är ju något relativt beroende på vad man eftersträvar, vissa stammar hur bra de än må vara är i mina ögon otänkbara, beroende på målet med den önskade avkomman. Detta kanske blev helt förvirrat, jag får skriva som Cattis, jag vet vad jag menar. Det hade varit lättare att förklara verbalt. Helst skulle jag klonat ett av stona och prövat alla i mitt tycke passande partners till henne samma år och upprepa det fem år i rad, tänk vad klok jag skulle bli då![Flört](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-wink.gif) ## Comment 14 Author: Cattis #13 Ja, visst är det bra iaf, att vi vet vad vi själva menar åtminstone. ## Comment 15 Author: Kratern Jag skrev "väljer endast de bästa stona". Det betyder i mitt fall att jag har två krav på de ston jag avlar på. Jag har bestämt att jag ska avla på ston med exteriört minst 40p och travrekord under 2.45. Så från och med nu så får det bli så. Vad stammen beträffar så förstår jag inte riktigt resonemanget. Hingstarna bakåt i stammen är ju godkända enligt svenska krav. Jag har ju fler mål med min avel än att bara få fram utställningsponnyer och därför anser jag att dessa "förvärvningssäkra" stammar inte är så mycket värda egentligen (för mig). De är ju till för dem som bara ställer ut. Jag vill visserligen ha en **rastypisk** ponny, men jagar inte 50p. ## Comment 16 Author: Ellinor Johansson Vilket djur jag än har avlat på har jag när jag börjat avla tagit hjälp och köpt det bästa jag har haft möjlighet att få köpa. Det är så otroligt mycket enklare att lyckas i sin avel om man börjar där. Det slutgiltiga målet är att man ska se att pållarna är en "Mjälkärr ponny", temperamentet och samarbetsviljan är jätteviktigt för mig jag numera måste kunna leda dem med rösten. Jag tycker det är kul med olika färger på ponnyerna men aldrig på bekostnad av typen. För minst tretti år sedan var jag på ett avelsföredrag som handlade om ett annat djurslag. Det var en äldre man som höll det, han skrev med stora bokstäver på svarta tavlan. MAM MÅSTE BYGGA FÖRST INNAN MAN MÅLAR. Den meningen har jag tagit med dig i livet. ## Comment 17 Author: Marta Vägen genom shetlandsponnyns magiska värld är ju en vindlande berg och dalbana. Många långa uppförsbackar med en och annan rusningsfylld nedförsbacke emellanåt och många ändlösa raksträckor där allt bara löper på. Vad man än har för grundtanke, så kommer det hela tiden upp nya infallsvinklar, nya ideér, nya inspirationskällor ja alltid är det något nytt som får iaf mig att bli fullkomligt absorberad.  Det finns så otroligt mycket intressant att upptäcka på den historiska resan. Vägarna man väljer handlar ju till stor del om vilket ekonomiskt spelrum man har. Men även om vad man är villig att försaka till förmån för shetlandsintresset. Ibland känns det som om de som faktiskt sitter med enormt stor kunskap och ödmjukhet är de som gör det i all tysthet. Där det är ett genuint intresse för ponnyn som sådan som råder helt allena. Jag träffar ibland på sådana människor och jag blir så otroligt imponerad. För något slutgiltligt mål finns det kanske inte utan bara en oändligt lång resa som det gäller att berika så mycket det bara går. ## Comment 18 Author: Charlotte-Aveback #17: Vilken underbart poetisk beskrivning! ![Glad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-smile.gif) Hoppas också att man egentligen inte når målet utan får njuta av "resan" så länge det bara är möjligt!