# Stolt matte!
Author: Piich

**Bara för att ni ska förstå VARFÖR skriver jag en snabb livshistoria..**  
  
Ior som han kallas är född på stallet där jag står. Han har under sitt liv tjänat på ponnyridning och haft diverse medryttare. Han reds skänkeldöv utav en utav dom, blev ryckt i munnen alldeles för många gånger. Hoppades minst 5 dagar i veckan. Ja, lite så. **_Behöver jag skriva att han var trött på ridningen?  
_**Sista ryttaren som ägde honom kom till stallet ungefär 1 gång i veckan. Bokstavligen. Han började bocka, sticka, lägga sig ner i nridningen. Han delade box med uppfödarens ena shettis så han mockade så hon behövde aldrig komma ner. Lyx anser jag, fått allt serverat. Var ju ''bara'' att ta hand om honom. Men nej, inte ens det kunde hon. Ungeför i den här vevan kom jag och min syster in i bilden..  
  

Januari 2010  
Vi hade precis skickat tillbaka våran foderponny och jag hade tagit emot en shettis vi hade på prov för senare köp. Både den tidigare ponnyn och den nuvarande ponnyn stod i samma hage som Ior. Allt som veckorna gick försvann glansen mer och mer i ögonen. Hans päls var oborstad och han verkligen sökte kontakt. Det var inte det att han inte fick mat,vatten eller hovvård. För det fick han. Men all social kontakt med människor skedde på hennes villkor alternativt när det var in/utsläpp. Det var svårt att undvika dom ledsna ögonen, så tre månader senare blev vi fodervärdar på honom. Vi hade honom i ca ett halvår sedan fick vi förfrågan om vi ville köpa honom. (Juni 2010) Annars skulle tjejen sälja honom tillbaka till tjejen hon själv köpt  honom ifrån. Vi valde att inte köpa honom. Redan den stund han klev på transporten kändes det fel. Vi skickade även tillbaka den andra ponnyn.  
  
  
(Augusti 2010)  
Ior och hans nya matte flyttade tillbaka till stallet vi stod på. Vi hade köpt en nordsvensk. Han hade blivit en ren körponny och hade en medkusk som gick i samma gymnasium som jag. Vi började prata, fick kontakt och den 23 Januari 2011 berättar hon på facebook att han ska säljas. Igen.  
  
Den 24 Januari skrev vi på papprena. Han var våran.![Tyst](http://shetlandsponny.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-sealed.gif "Tyst")  
  

Det finns inte någonting som någonsin känts så rätt som det gjorde. Känslan att kunna säga att han är våran ponny och bara våran är helt obeskrivlig. Vem kunde ha trott att det var en shetlandsponny som skulle visa sig vara ens självfrände? O-B-E-S-K-R-I-V-L-I-G!  
  
  
  

  
HUR SOM HELST!  
  
  
  
Under detta år har vi hittat två urgulliga medryttare + hästintresserade mammor. En på 6 år och en på 10 år. Två tjejer på helt olika nivåer som kan göra vad dom vill med honom. Han har accepterat dom från första stund och har riktigt kul med dom. Yngsta tjejen har precis lärt sig galoppera själv och hon kan rida honom i alla tre gångarter både ute och på volt. Den andra tjejen vann deras andra hopptävling tillsammans. VANN. HOPPTÄVLING. (!!!!!!) Dom ska tävla lite till nu i höst är det planerat.  
Min 17 åriga lillasyster kan fortfarande rida honom ( och måste också för den delen) och med henne gör dom galoppombyten, öppna och sluta.  
Ur körningssynpunkt så utvecklas han något enormt. Vi har en tränare som tror på oss och jag tror på honom. 2013 blir vårat år.

Slänger in en bild från en löshoppning för tre veckor sedan. Kan tillägga att jag löshoppar max 4 gånger om året. Finaste killen. <3  
  

''För världen är du någon, men för mig är du hela världen <3''