Den 22/4-10 föddes det ett litet hingstföl tidigt på morgonen. Självklart var han helt underbar och bedårande på alla sätt. Jag märkste ganska snabbt att han var ganska trött, men som alla vet så sover ju föl mycket, och han var ju faktiskt nyfödd. Så ingen panik över det, men jag insåg ganska snabbt att jag måste ge han råmjölk för stoet ville inte låta han dia, trots att hon var så otroligt mån om honom. Så det blev att mjölka av mamma hela tiden, vilket inte alls var uppskattat från stoet sida. Hon attackerade oss flera ggr och vid nästa försök stog hon hur fint som helst. Hon måste känt att något var fel.. Så det blev en låång natt med matning var 20:e minut med samråd av veterinären. Ringde veterinären återigen på mogonen där på så dom kunde titta på honom. För dom sa att så länge han äter bra så är det troligen ingen fara att han är lite slö.

Det blev ingen bra prognos, veterinären sa att han troligen har såkallad vattenskalle, och det har gjort att skallbenet inte slutit sig ordentligt, vilken gett honom hjärnskador. Troligen så var han även helt blind för det fanns inga pupiller och även balansen var påverkad. han sa att om vi verkligen vill fösöka så var det att åka till Skara hästklinik för expertutlåtande. Sagt och gjort. Det blev dropp och syrgas. Dom gav honom en timme att piggna till, men inget hände. Som veterinären sa så hade dom kunnat hålla hans kropp vid liv, men dom jämförde honom med en person med utvecklingsstörning. På vilken grad visste dom inte men det var uppenbart att det inte kommer bli en frisk liten häst, så beslutet i samråd med veterinärerna på Skara var enkelt att ta, samtidigt som jag då tog det svåraste beslutet jag någonsin tagit. 1½ dygn gammal avlivades han. Du fattas mig, Beautiful Dream.