Tycker att detta verkar vara en bra idé. Hoppas att du får shettisfolket med dig (har själv ingen shettis längre).

Jag vet inte hur många krumma föl det föds, jag har aldrig hört någon som fått ett krumt föl. Så om det inte är många som blir avlivade i det tysta, så är antagligen genen ovanlig. I så fall borde det vara lätt att undvika kombinera ponnys med anlaget, speciellt om "alla" är testade.

Många hundraser gör ju så här med ärftliga ögonsjukdomar och där fungerar det. Ingen ratar en anlagsbärare (om deras egen hund är fri). I teorin blir hälften av avkomman fri, hälften anlagsbärare och ingen sjuk, om genen är recessiv.

Kommer absolut att testa mina pållar som går i avel.
Skönt att veta bara utifallatt.

Har hela tiden propagerat för testning så man vet vad man avlar på och kan avla på alla individer som har något att tillföra aveln, för även en anlagsbärare kan ju ha mycket i andra avseenden att tillföra.

Vet man vilka som har anlaget så kommer säkert detta att ordna upp sig med tiden och i alla fall jag kommer inte ha något problem att betäcka icke anlagsbärare med anlagsbärare om individerna i övrigt kompletterar varandra.

Allt hänger ju på information och vetskap om vad man gör…

#1 Fast själv tror jag att krumgenen finns i ganska stor utstreckning men det krävs ju ändå två föräldradjur för att den ska slå igenom och inte ens då gör den det alltid. Så jag tror att genen finns där i fler djur än vi tror. Tror också själv att fler föl grävs ner i bakgårdarna, i det tysta, än man får veta… Detta gynnar inte aveln men så som folk fungerar kan jag också förstå handlingarna. Minsta lilla fel på ett föl så blir det en hel cirkus, helt i onödan.

Är väl på gång vad jag kan förstå, att man ska kunna testa sina föl. Vet att fågan gått upp till SLU så vi får se hur det blir. Mkt handlar ju om kostnaden.

#2 sådär tänker jag också. Man kasserar ju inte en för övrigt bra individ utan kan välja att betäcka med en ponny som inte bär genen. Då säkrar man ju även avkomman ganska mycket. Försvisso går ju genen ändåtill viss % vidare från bara en försälder men i nästa led sen är den ju så gott som utrotad om man även där väljer sina föräldradjur

Tycker detta är en jättesvår fråga. Samtidigt som krumhet är en allvarlig defekt som i de allra flesta fall leder till att ponnyn måste avlivas redan under första levnadsåret, så känns det ganska osäkert hur vanligt förekommande det är. SLU har tidigare uppskattat att det skulle födas 10 föl om året - samtidigt har "få" sett krumma föl/ponnyer och "ingen" har fött upp någon. Beslutet att ta hingstar ur avel som lämnat defekten var ju synnerligen effektiv, för det har ju inte fötts några krumma föl efter det..? 🤐

Frågan är ju också om resorbering, kastade föl, földödlighet eller t o m dålig dräktighet kan vara naturens sätt att sortera ut individer med defekten..? Isf skulle ju defekten kunna vara mycket mer utspridd än vad man kan tro på antalet födda krumma föl.

Om man tittar på arabhästen som har ett liknande problem med en immunbristsjukdom (SCID) som gör att drabbade föl dör av infektioner inom 5-6 månader och där 2% av arabhästarna i Sverige är anlagsbärare, så har de infört ett obligatoriskt test för att få stamboksföras. Anlagsbärare får avlas på, så länge de inte kombineras med varandra. Testet kan göras på samma gång och från samma prov som används vid härstamningsverifieringen = ingen ökad kostnad för hästägaren.

Shetland har inte krav på härstamningsverifiering. Krumtestet anses kunna bli rätt lukrativt, varför patent kommer tas på det = större kostnad för hästägaren.

Jag är nog rätt fundersam till hur man ska bära sej åt för att få shetlandsuppfödarna med sej. Alla är förmodligen överens om att defekten som sådan är fruktansvärd, men "ingen" har ju råkat ut för den… Vi har en ras som redan nu är svårsåld, att få igen utlägg för ett gentest kanske inte blir lätt (om man ponerar att det med stamboksföringsavgift, ID-kontroll/chipmärknig och gentest kanske handlar om 1 500 -2 000 kr för att stamboksföra ett föl) - kanske ännu svårare på ponnyer som visar sej vara anlagsbärare. Vi har också tidigare fått problem med diverse krav satta vid stamboksföring, så jag är inte helt säker på att ett obligatoriskt test är genomförbart (om ej genomfört gentest är ett skäl för att kunna åsidosätta EU:s krav på att avkomma till föräldrar införda i en stambok, ska kunna införas i samma stambok). Positivt med ett obligatoriskt test, skulle ju vara att man på samma gång kan införa krav på härstamningsverifiering, vilket väl kommer behövas för att säkert veta vilken individ som fritestats alternativt funnits vara anlagsbärare.

Men det är en viktig fråga och jag tycker det är bra att den lyfts innan ett gentest står klart - samtidigt kan det nog vara svårt att bestämma exakt hur man ska förhålla sej till ett test, innan man vet vilken kostnad det kommer handla om. Det jag ser svårigheten i är att motivera shetlandsuppfödarna till en extra kostnad för något som för de flesta är avlägset och diffust. Däremot skulle det självklart vara intressant ur rassynpunkt att kunna kartlägga hur spridd anlaget kan vara. Tror och hoppas att detta kommer diskuteras en del på Höstmötet nästa vecka, där en av forskarna vid SLU är inbjuden föreläsare.

Personligen är jag nog inte fullt så motiverad till att testa mina ston som inte avlas på (och valackerna ser jag ingen som helst anledning till att testa). Skulle jag däremot bestämma mej för att betäcka, skulle jag kunna tänka mej att göra ett test - och en fritestad hingst skulle i mina ögon var mer intressant att använda än en otestad. Hur jag skulle förhålla mej till om det visade sej att mitt sto var anlagsbärare, törs jag inte uttala mej om. Naturligtvis inte använda anlagsbärande eller otestad hingst om jag skulle betäcka - men vet inte nu om jag skulle använda henne i avel alls. Avel är ju som sagt inte mitt huvudmål och shetlandsrasen står ju inte och faller med om jag betäcker eller inte.

#5 Det du skriver  tror jag mkt på, att kastningar och dödfödda föl kan ha inverkan…  Hoppas ju också att kostnaden skall bli rimlig och detta kräver nog att mån´ga är villiga att testa sina avelsdjur. Jag skulle själv inte ha någon rädsla för att testa mina djur eller att använda dom trots att de är positiva för anleget men jag kan då välja att para dem med icke anlagsbärare tänker jag

Jag tycker att det borde gå att införa ett obligatoriskt test & att härstamningsverifiera redan som föl vore väl inte fel med tanke på att det dök upp en del felaktiga för ngr år sedan…

Finns ju en del rasförbund som kräver härstamningsverifiering innan registrering & jag vet att iallafall vissa av dessa gör det genom rasförbundet & då till ett lägre pris…

Själv skulle jag mer än gärna testa för genen (även ej avelsmaterial) för att vi ska kunna få ngn form av kartläggning över denna defekts utbredning - sen spelar ju givetvis priset in på hur fort man har möjlighet att göra det, särskilt för de med många ponnier!

Hade ju varit perfekt om ngn student kunde göra ett arbete om utbredningen, för då borde det ju kunna ske utan större kostnad för hästägarna - eller?

"Hade ju varit perfekt om ngn student kunde göra ett arbete om utbredningen, för då borde det ju kunna ske utan större kostnad för hästägarna - eller?"

Jättebra idé - material från senaste årens godkända hingstar samt deras föräldrar finns ju redan på SLU så det är ju bara att börja där! Borde ju om inte annat kunna ge en hint om utbredningen i alla fall med tanke på hur många individer som trots allt finns material på.🙂

Har ingenting emot att testa för krumgenen men anser att det finns andra, vanligare defekter som hellre skulle kartläggas.

Vilka defekter tänker du på då, Hanna? Något som det finns gentest för?

Sabel trachea, eksem, patella luxation och fixation, EMS osv. Betydligt fler ponnyer som drabbas och lider av dessa. Mig veterligen finns inga test för dessa men det hade enligt mig varit bättre investerade pengar att forska i!

Jag tycker precis som dig Hanna, i inlägg nr 11.

#11 - Eksem letar man fortfarande efter generna men det är väl multifaktoriellt. Den stora studie som gjorts på SLU (och jag tror det var i samarbete med flera lab i världen) gav inga entydiga svar på genetiken. Jag lämnade ju själv prover på några av mina ponnyer till den studien, så jag har varit i kontakt med dem av ren nyfikenhet för att få veta om de hittat något.

Det andra vet jag inte om det pågår några studier på.

Håller väl med både Hanna och Anna. Vet ju det redan som Anna skriver om exem. Sen är det ju ingen dum ide att fundera över sabel trachea men problemet där som jag kan förstå det är ju att ponnyer som drabbas inte ens kollas upp. Jag vet de som avlar fullt ut på ston med detta problem och menar att så länge man inte kollat upp sitt sto så finns inte problemet?! Då har man väl redan där ett problem eller?!

Sen vet jag inte om det är ett svårare kapitel eftersom tracheal kollaps, ett annat ord, kommer efter ganska många år samt inte breder ut sig på ponnyer som inte används så mkt. Dvs man ser kanske inget på ponnyn för att den aldrig får anstränga sig.

När jag dök upp med en tracheal kollaps ponny på kliniken här hade de aldrig sett detta. Har själv pratat med en veterinär som avlar shetland om detta. Det är väldigt delade meningar om denna missbildning. Skulle gärna vara med i en studie om denna.

Patellafel känns redan som om rasen har i stor utstreckning och här gäller väl att vara konsekvent när man avlar. Bort med ALLA som själva påvisar patella. Även här vet jag de som alvar på ston med fel. Hingstar borde ju inte ha felet, eller?

När Höstmötet nu närmar sej, skulle det vara intressant att höra hur ni tycker att Shetlandssällskapet ska förhålla sej till ett (kommande) gentest. Bör det vara frivilligt? Bör test krävas för alla som stamboksförs? Test krav för RS-hingst? RS-sto? Vad?

#15  Kan inte obligatoriska test vid registrering förutom för avkommor till Fri-testade föräldrar vara ett bra sätt att få koll på det hela??

Det är ju alltid problematiskt hur det ska göras i början…

Jag skulle ju gärna se obligatoriska test även på alla avelsdjur, men det är nog lite svårare att få igenom tror jag…

Har nu läst den här tråden med stort intresse. Patella luxation/fixation känner jag till, men Sabel trachea har jag aldrig hört talas om. 

Kan någon förklara vad det är? Hur det yttrar sig mm? Att det har något med andningen har jag förstått, men mer exakt?

Är det bara vid körning/ridning/nån form av motion som symptomen visar sig?

Känns viktigt att få veta mer om något som tydligen förekommer inom rasen.

#17 Sabel trachea eller tracheal kollaps som det också heter är en förslappning som gör att det blir trängre att andas. Googla på namnen så finns det bra info, finns bland annat hos små hundar och där har mycket bra artiklar skrivits. 

Jag har haft en valack med tracheal kollaps, han lät bara vid ansträngning eller när han blev skrämd. Detta var i början på 90-talet och kunskapen (både hos oss och veterinärerna) var tyvärr särskilt stor inom området, han levde ett gott och långt liv men hade det skett i dag hade jag nog agerat annorlunda.

Tracheal kollaps är en missbildning i de broskringar som håller luftstrupen rund så att luften kan passera ,broskringarna blir mjuka vid en defekt  så att strupen faller samman.   Fenomenet var vanligt i början/mitten på-90 talet, men med noggrann  avel har det så gott som varit borta en period.   Patella upp hakning har funnits till och från mer eller mindre. Patella luxation Kommer några till vetskap varje år,men de flesta försvinner nog i ett tidigt skede.

Vad gäller krum genen borde det bli ett krav på att de djur som används i avel testas. Det vore välkommet.