Avel är för mig att genomföra väl planerade betäckningar med lämpliga föräldradjur.

Att "ta ett föl" är i många fall inte avel i mina ögon.

Och när målet bara är att få ett föl efter sitt söta sto, med vilken hingst som helst som befruktar stoet (helst grannens ostammade odåga, som har en såååå fin färg eller nåt), det är INTE avel.

Att ta föl är för mig när man betäcker med antingen "vilken hingst som helst", nån som står nära hemmet, eller om man tar föl på en hingst/ett sto som nyligen vunnit massor av titlar (och bara därför) och därför är "på tapeten". Att betäcka för att få ett föl, punkt slut, utan så mycket eftertanke.

Att avla är för mig att kombinera ett sto med en hingst som passar, exteriört, rörelsemässigt och temperamentsmässigt. Om den hingsten (eller stoet) råkar vara "på tapeten" eller inte spelar ingen roll, utan det är kombinationen av de två individerna som är intressant. Att ha ett mål med sin avel, att tänka efter före.

Nu hårdrar jag lite, menar inte att klampa på nåns fötter.

#2 Vad menar du med titlar ? Räknar du enbart utställning eller är trav,hopp galopp eller andra grenar medräknade ?

Att avla är en noga genomtänkt betäckning mellan avelsdjur som har något att tillföra rasen.

Att ta föl är att betäcka utan eftertanke bara för att få ett föl, eller ännu värre för att det tros att det blir inkomst på ett föl.

#3 Tja, allt egentligen. Många resonerar ju som så att en häst som har vunnit mycket - utställningar, hopptävlingar, travtävlingar, you name it - är mer lämpade för avel än andra individer, utan att titta på hur den andra parten ser ut och tänka på för- och nackdelar med kombinationen. Vet många som har betäckt med t.ex. ELIT-hingstar enbart för att de är ELIT, inte för att de passar stoet. (Även om den titeln inte säger så mycket om hingsten ifråga utan om hans avkommor.)

Titta på halvblodsaveln, där det ofta avlas på individer som presterat bra i t.ex. hoppning, men 9:or eller 10:or, men som exteriört inte alltid ser så intressanta ut. (Finns en aktuell tråd om det på Buke.) Samma med trav- och galoppaveln, där prestation går före hållbarhet, exteriör och temperament många gånger. Det tycker jag är trist.

#5 Jag håller med dig.

Egentligen så är ju inte en häst bra,därför att härstamningen anses bra.Det är väl så att härstamningen är bra om hästen är bra. Individen = avkomman är ju resultatet av betäckningen och det enda som visar om det var en lyckad kombination.

Jag tycker att ni som svarat har en sund syn på avel. Men kan det inte vara så att man "tar föl" för eget behov ? Nu räknar jag bort alla som betäcker med "grannens hingst" och de som enbart är ute efter pengar. Man kan ju ha en tanke med sitt val av hingst och man kanske har ett fint sto som är lämpligt för just den hingsten exempelvis en udda färg. Är det avel då ?

#6 Passar stoet och hingsten ihop i övrigt och jag tror på kombinationen, så kan jag tänka mig att välja den hingsten med roligast färg om valet står mellan två "likvärdiga" av olika färg. Men jag gillar ju roliga färger, så det är kanske naturligt för mig… Men att bara avla på färg och välja en viss hingst eller ett visst sto för att den har "drömfärgen" är inte nödvändigtvis bra för rasen. Det är ju mycket som spelar in i en "bra häst" och i min värld är det inte bara exteriör och linjer, utan helheten.

hingsten och stoet ska självfallet passa ihop, det är det viktigaste, men som ovanstående skribent säger, hittar jag en bra hingst som matchar mitt sto och den dessutom har en "spännande" färg, så ligger den på plus-sidan.

Valde själv mellan en musblack hingst och en svart hingst till mitt svarta sto och valet blev den svarta, för den matchade henne bättre exteriört. Har hittills inte hittat ngn "färgad" hingst som jag tycker passar henne. (men måste dock erskänna att jag har letat)

erkänna menade jag ju ursäkta min kassa stavning, ska nog gå och sova

Avel för mig är när man har en specifik målsättning för det man gör, man strävar mot ett på förhand bestämt mål som man vill uppfylla, sedan kanske det inte uppfylls vid första egna generationen men det är däråt man strävar.

Att ta föl är att avla utan mål.

#10 Kan bara hålla med i vartenda ord.

Vad har ni för mål ? Hur väljer ni hingst till era ston ? Hur anser ni att hingsten kompletterar erat sto ?

Väljer ni en hingst som väger upp bristerna på erat sto eller en likvärdig ?

Jag tycker nog att hingst och sto ska ha samma fördelar, men aldrig samma nackdelar. Om den ena är lite inåttåad så bör den andra inte vara det, men inte heller utåttåad, om du förstår vad jag menar? Om den ena är lite nervös och rädd av sig så bör den andra inte vara det. Etc.

#12 Nu är jag kanske lite udda i det här sammanhanget då hingsten inte har större betydelse än stoet för mig. Jag avlar inte på ett sto som har brister som måste uppvägas av hingsten.

Jag avlar heller inte enbart till utställning. Det kommer som nummer två på min lista.

Jag avlar på bruksegenskaper, exteriör och temperament.

Hingsten ska självklart vara godkänd vid avelsvärdering, men jag kollar inte efter "utställningsstam".

Shetlandsponnyn är en bruksponny för mig.

#14 Vad menar du med utställningsstam? Finns det sådana?

#15 Vad anser du är en "säker" stam?

#16 Främst en stam där "släkten" lämnat exteriört goda och rörliga individer. Inte bara föräldrar och farföräldrar, utan även syskon och "kusiner".

Jag tittar inte på utställningstitlar. Poängen, om de finns, är en vägledning till hur de "sett ut" på de olika delarna. Men de är knappast avgörande.

Mina frågor i #15 kvarstår.

#17 Du svarade i princip själv på frågan. En stam där man bara går efter utställningspoäng.

Säger som Cattis, jag tittar på mödernelinjen, i minst tre nedstigande led och även mödernet på Hingsten, jag vill avla på en god exteriör, eftersom jag ställer ut.

#18 Som jag skrev så går jag inte på utställningspoäng. De är inte avgörande på ngt vis.

"En stam där man bara går efter utställningspoäng"

Jag vet inte hur du menar eller vilken/vilka stammar det skulle vara?
Kan man verkligen avla (och komma ngn vart) om man bara stirrar på poängen? I mina ögon handlar avel om mkt mer än höga siffror på ett protokoll.

Det "fiffiga" som en del tydligen missar, är att en exteriört korrekt shetlandsponny, rör sig som den skall och generellt också lämpar sig ypperligt väl för att användas - allt från agility, till brukskörning till att dra timmer i skogen. Shetlandsponnyn ÄR en bruksponny, absolut.

Den blir inte mindre lämpad för bruks för att ägaren hellre ställer ut än tävlar den i körning. Det är ju ett val ägaren gör.

#21 Jag vill att den ska ha VISAT att den är lämpad till bruks också. Inte bara ta det för givet. Exempelvis ska TEMPERAMENTET vara lämpat för bruks.

De som "bara" håller på med utställning "stirrar sig verkligen blinda" på vad en viss stam har lämnat i utställningsringen.

Jag förklarade att det "stirrar jag mig inte blind" på. Jag anser inte att det finns några "säkra" stammar.

Jag är mycket smickrad Cattis att du lägger ner så mycket energi på mig.

#22 

Jag försöker bara svara på frågorna du ställde, absolut inget annat.
Synd att du VILL att mina svar skall vara på det sätt du föreställt dig dem. Men så enkelt är det dock inte.

#22. Stoet och Hingsten gör fölet, uppfödare och ägaren gör hästen. det är upp till var och en hur man avlar anser jag, om du vill avla på bruks då tycker jag du ska göra det, temperamentet är vad du skjälv gör hästen till.

#24 Ja, jag svarade bara på en fråga. Har inte tyckt/krävt att andra ska göra lika.

#12 ställde en fråga och jag hoppas att vederbörande förväntar sig lite olika svar.

De föds med olika temperament, däremot kan olika hantering göra att ponnyn uppför sig olika.

#25. Ja dom föds med olika temprament, men det är ändå du som formar hästen efter dig skjälv, du pratar om att det inte finns några säkra stammar, där har du helt fel.

#26 Just därför att de föds med olika temperament gör ju att de också kan nedärva ett då för mig "dåligt" temperament.

Som jag nämnt i en annan tråd skulle jag t.ex aldrig välja en hingst som jag VET är rädd för allt nytt som sker omkring honom. Skulle heller inte avla på ett sto med det temperamentet.

Dessa "säkra" stammar du menar har ju bara med utställning att göra. Vad har dessa "säkra" stammar visat i övrigt.

På sätt och vis är det en helt annan tråd kanske , men ärligt talat, var de gamla gruvponnyerna så lågställda och överbyggda som dagens Shetlandsponnyer är?

Vi har ju avlat fram en utställnings-shettistyp. Jag vill i min avel veta om det material jag använder verkligen går att använda till bruks. Om de är starka och robusta?

En bra exteriör är = en hållbar ponny. Helt rätt! Men har vi en "hållbar" exteriör på våra Shetlandsponnyer idag jämfört med för, låt oss säga, 50 år sedan?

Hur andra gör struntar jag i. Jag villbara förklara hur jag tänker, så behöver ni inte vrida och vända på mina kommentarer hela tiden.

Bara för att jag inte satsar 180% på utställning betyder inte att jag gör fel.

Som vi sagt i andra trådar, ingen är fullärd, men jag har ett mål med min avel.

#27. Ja du avlar på bruks, så du menar att det inte  finns säkra stammar, där har du fel än en gång. Jag förstår att du vill förklara vad du vill med din avel, det vill jag också förklara vad jag har för mål, så vad är problemet i detta, vi har olika avelsmål helt enkelt.

#27. Passa på att lyssna på Annika Strindgård om du får tillfälle. Hon kan förklara shetlandsponnyns exteriör mycket bra.

#29. så sant som det är skrivet, hon är suverän på detta med Exteriören.

*nyfiken* Hur menar ni nu, med Annika Strindgård? Borde inte alla exteriördomare vara duktiga på exteriör?

#32. Jo, men Annika är en av dem jag lyssnat på och hon förklarar på ett väldigt pedagogiskt sätt.

Hon har haft föredrag både på Västs årsmöte och Bluemull helgen om vad hon använder för "verktyg" när hon bedömer Shetland. Att lyssna på ett sådant föredrag är ju något helt annat än att vara på utställning och lyssna, eftersom man då får tillfälle till att ställa frågor.

#32 Skulle tro att de syftar på att hon ofta håller exteriörkurser/föreläsningar och är väldigt duktig på att förklara och kan rasen utan och innan. Typ.

Självklart är de flesta rasdomare jätteduktiga på exteriören.

Uppfattat.

Spännande disskussion gällande nedärvning av "gott lynne" kontra användbarhet.

Jag stämmer in i att en rastypisk shetlandsponny har en utmärkt brukspotensial. Det har givetvis även visats fram mindre rastypiska shettisar som verkligen kan prestera.

Min uppfattning är att det i lätta bruksklasser gennerellt inte finns konflikt/ekvation/samband mellan höga - låga utställningspoäng och god prestation. 
Jag tycker mig notera att det är när man kommer upp i de högre klasserna som det visar sig om ponnyn är särdeles gott byggd för tungt arbete eller ej.

Jag har just kört min shettis i ett maratonmoment i klassisk körning, en mil i snabba tempon, med en skrittsträcka och fyra krävande stocklabyrinter. Corall har som mest fått 40 poäng på utställning med åtta på benen och nior på rörelserna. Hade han haft mindre korrekta benställningar, en annorlunda än önskvärt byggd bål, rygg, hals och/eller bakparti så tror jag att han p.g.a sina fysiska förutsättningar inte hade klarat av att prestera som han gjorde.
Klass ett på ponnyn tar jag som ett kvitto på att han verkar ha korrekt byggd benstruktur och har förutsättningar för prestation.

Så kommer vi till lynnet. Vissa hingstar sägs vara särdeles körbara och ha gott lynne som de nedärver. Men hur vet vi vad som är hönan och vad som är ägget? -Ge mig ett föl och jag ska på fem år göra en tävlingsponny av den i klassisk körning! Muskelsammansättning, benstruktur, senor mm visar om den senare kan gå lätt eller medelsvår klass.

Dessa oerhört körbara ponnyer kanske har haft turen att hamna hos/födas upp av folk som förstår att ge den protein så att den sätter muskler, vårdar den, hanterar den tryggt, vänjer in utrustningen långsamt, kör in omsorgsfullt, varierar träningen så den inte tröttnar osv…

Hingstar som visar något lägre poäng på sina bruksprov - hur väl förberädda är de? Skulle de kunnat prestera lika bra vid samma förutsättningar som ovan?

Jag har kört in ponnyer som är olika lätta, olika stela, olika sammarbetsvilliga, olika frammåtdrivande med olika temperament och fått alla körbara.

Min kontenta är: Med individuellt anpassad, rätt, metodisk, lagom och varierad träning får du en körhäst av vad som helst - men ska den prestera måste den vara byggd bra!
Och jag som vill körtävla tungt lägger största vikt på exteriören, en ung ponny tror jag mig kunna hantera lugn. Ju äldre ponnyn blir destå viktigare är det att den förutom god exteriör har gott lynne (om jag skulle köpa den som vuxen till ändamålet körning). Därför att ungponnyer är mer formbara än äldre. Generellt tittar jag mer på exteriören än på lynnet.

Jag antar att den exteriör som man eftersträvar är den som gör hästen lämplig till att utföra de bästa prestationerna vare sig det är på tävlingsbanan eller i det dagliga "arbetet".

Jag tror inte att man enbart kan titta på prestationer, utan exteriören är ju förutsättningen för hästens förmåga att kunna prestera. Det finns absolut ingen felfri häst och konsten med avel är väl att försöka uppväga för och nackdelar, men man skall aldrig nöja sig med näst bästa om man vill bedriva avel. Det finns otaliga ston som tex. visas på utställning som inte är lämpliga avelsdjur.

Jag anser att man skall kunna se på ett sto att det är ett sto utan att veta könet. Jag tycker också att ett avelssto skall vara lågställt med en viss längd. En avelshingst skall ha en utpräglad hingstkaraktär. Jag tycker också att man skall välja en hingst som balanserar upp stoets förtjänster och kompletterar stoets brister. Jag anser att stammen är viktig och därför bör man sätta sig in i historien ( mer än 20 år ).

Alla uppfödares strävan är väl en bättre avkomma än sina föräldrar ?

Jag anser inte att "ta föl" är att avla oavsett vilka goda pretantioner man har.

Jag håller med om att alla exteriördomare bör vara duktiga på exteriör, vilket jag är säker på att de är. Däremot är alla domare människor och en del människor kan förmedla en känsla och en tanke bättre än andra, därför håller jag med om att det är oerhört intressant att lyssna på Annika.

Jag anser också att det är bättre att vara kritisk gentemot sina egna avelsdjur istället för att kritisera andras. Ingen tvingar någon till att använda eller köpa någons djur för det är ett val man gör själv.

#38. Riktigt bra skrivet, instämmer fullt ut.

Hästar blir som de behandlas. Jag slås ofta av hur snälla och lätthanterliga våra är. Men det beror väl på att de alltid blivit bra behandlade, både av sina tidigare ägare och av oss.

Hur förbättrar man en avkomma till föräldrar som fått 45 poäng och däröver på utställning?

#41. Man strävar mot 50 ;)

#41 Tacka din lyckliga stjärna till de 45 poängen och fortsätt framåt

#41 Det lär man inte göra… den perfekta ponnyn/hästen finns inte.

Det är det jag menar, om föräldrarna har 45 poäng eller mer, hur ska man då kunna få fram en avkomma som är bättre än så? Någon poäng bättre kanske, javisst, men hur många har som realistiskt mål att få 5 x 10 poäng?

#45 Finns många sådana exemplar, som fått extremt bra poäng själva, men som lämnar snäppet "lägre" på skalan själva. Då är väl utmaningen att fortsätta och bibehålla den jättebra kvalitén på avkommorna - även om de "bara" är 42-poängare själva är de ju av toppkvalitet (exteriört ja).

Finns ju också en hel del exempel på de som glatt betäcker 43 med 44 och hoppas på 47. Men ut kommer riktigt alldagliga individer. Om det vore så lätt att skapa den perfekta ponnyn, då hade det varit gjort för länge sen.

#46 Ja, exakt. Samma som jag skrev någonstans ovan, alla som betäcker med ELIT-hingst bara för att han är just ELIT. Sen om han passar stoet eller inte spelar ingen roll, för han är ju ELIT, så då MÅSTE han ju vara bra och få enbart bra föl. Öhum…

#47 Nä precis, så funkar det ju inte heller. Han måste ju givetvis passa ihop både exteriört och blodsmässigt med stona han betäcker.

En hingst med "bara" 38 poäng kan också lämna toppindivider - kombinerad med rätt sto, det är jag helt övertygad om.

#48 Ja, på samma sätt som ett sto med låga poäng kan lämna väldigt vackra föl med rätt hingst. Frågan är bara hur man hittar prexis rätt…?

#49 Varför "chansa" ? Är hon verkligen värd att avla på då ?

#37 och 38 ovan innehåller mycket klokheter!

#41: Man skall vara försiktig och inte stirra sig blind på poängen. Utställning är till syvende och sist en fråga om tycke och smak, även från domarens sida … det kan t.ex. finnas högpoängare som ändå inte är fullt ut den typ eller modell som man själv kanske skulle vilja ha.

Man kan rada upp ett antal högpoängare bredvid varandra och de kan vara av olika typ och modell, allt beroende på vilka domare som dömt och vilka personliga preferenser de har.

Personligen tycker jag också att en tydlig könsprägel är mycket viktigt.

Avel är genetik och vi har alla olika avelsmål och så skall det vara. Vi har också olika erfarenheter och kompetens och det är väl tur det.

Hur viktiga blodslinjerna är beror framför allt på vad det är man vill åstadkomma. Ju säkrare man vill vara på att få fram en viss modell/egenskap desto noggrannare skall man vara i valet av blodslinjer, baserat på styrkan i deras förärvning. Man vill helst inte ha för stor spridning på resultatet. Oerhört mycket finns inprogrammerat i generna - studera förärvningen noga och välj föräldradjur därefter. Då sysslar du med avel!

#50 - det är väl egentligen en utmaning att ha ett sto som inte är av toppkvalité men som har sina fördelar. Att finna rätt hingst till det stoet som kan göra att de får en jättebra avkomma tillsammans. Det är inte alltid de bästa stona som får de bästa avkommorna.

(det halvblodssto jag började avla på var en 35-poängare - vars bästa kvalitéer var sånt som inte bedöms på en vanlig exteriörbedömning - galopp, hoppning och ffa ridbarhet. På tre försök fick hon tre klass 1-avkommor varav den sista fick hoppdiplom med hela 53 p…)

#52 Precis det jag ville komma till. Visst, man bör väl kanske inte basera sin avel på chanstaganden och "what ifs", men det är som sagt inte bara högpoängare som får bra avkommor. Jag tror att kombinationen hingst + sto är viktigare att ta hänsyn till.

#52 Jag provocerar  !

Vem kan egentligen avgöra vilka djur som är de rätta ? Det beror ju helt på vilket mål man strävar mot. Även shetlandsponnyn finns i olika varianter eller typer, det finns väl ingen perfekt universalhäst. Man får inte stirra sig blind på en sak och glömma resten. Att ställa upp mål och om eller när man når de får man skapa nya mål. Valet av avelsdjur beror ju helt på vad man vill och att man vill något särskilt.

#54 Exakt! :-)

#54. Så sant, klokt skrivet och tänkt.

# 54  Instämmer i varje ord.

# 37 Mycket bra skrivet.

ska alla bara betäcka vars ett sto och sen vänta tre år för att se hur avkomman blev? om avkomman inte blev vad man trodde ,vem kasserar vi,sto eller hingst? är detta avel?

#58   om avkomman inte blev vad man trodde ,vem kasserar vi

Uppfödaren..?

En stor fullblodsuppfödare tillämpar principen att man inte kan kassera ett sto efter 1 eller 2 avkommor, eftersom eventuella oönskade avvikelser eller whatever lika gärna kan bero på hingsten, så de tar nästan alltid 3-4 föl på sina ston (med samma eller olika hingstar vet jag inte) innan de bestämmer om hon är bra för aveln eller inte. (Om det inte är nåt väldigt uppenbart fel på fölen, som borde komma från stoet.) Inom fullblodsaveln handlar det förstås om hur avkommorna lyckas på banan också, vilket man inte vet förrän de har startat några gånger, men tanken är inte helt fel ändå tycker jag. 1 föl säger ingenting om stoets värde för aveln, om det som sagt inte är nåt väldigt uppenbart fel.

#58 sto, hingst och uppfödaren så har vi genast kommit ner till en liten nivå så att alla kan sälja sina hästar till skyhöga priser

en individ med 45 poäng kanske kan hjälpa till att förbättra andra individers avkommor..

Alltså 45 + 40  kanske blir 42..

(Förutsatt att den nedärver sig bra)

# 62

37+40 kanske också blir 42…Finns många bevis för det.

45+42 kanske blir 37, vad vet man

Personligen betäcker jag hellre två 45p-are som får 3 st med 42p (som ju håller god klass även om de inte "förbättrat" sina föräldrar) och en med 37p än betäcker två 38p-are och får 3 st med 37p och en med 42p.

# 64

Ja självklart, men man ska inte glömma att det finns många ston som aldrig fått mera än 37 p som ger avkomma på avkomma som håller sig en bit över 40 p.

#63  Självklart, det kan lika gärna bli 33 poäng…

Men nu svarade jag ju på vad en 45 poängare lämnar att tillföra avel då den knappast kan få en BÄTTRE avkomma…

Den kanske kan förbättra med ston (eller hingstar) som inte har samma skyhöga poäng själva!

En 45p är väl inte fullkomlig , så därför kan man ju alltid få en bättre avkomma eller snarare så strävar man ju fortfarande efter något mer specifikt. Det är ju inte poängen man skall vara ute efter utan man försöker nå sitt mål.

( Nu är det ju inte så att jag skulle bli ledsen om jag råkade få 45p på någon av mina hästar  )

#37 & 38 Kloka ord!

Kan kan man väl alltid i TEORIN men det är svårt att få över 45 poäng…