Jag är av den uppfattningen att all nära avel är inavel. Men linjeavel låter ju lite finare och mer seriöst på något sätt. Finns ett ordstäv som går: "Blir det bra är det linjeavel, annars bara inavel". ;-)

Jag kan tycka att viss inavel kan ha varit berättigat genom shetlandsponnyns historia, exempelvis när man först ville avla fram lågställda dragponnyer med mycket massa för gruvarbete och sedan när man ville få en mer ridvänlig variant av ponny efter gruvtiden. Numera tycker jag en liknande förändring av typ inte behövs, utan att det mer handlar om att bevara shetlandsponnyns särart (av den typ man nu själv föredrar, då rasen får ha flera varianter).

Jag tror att linjeavel kan ge snabbare och säkrare resultat, om det är homogena individer man vill föda upp, och att det därför kan vara populärt. Men personligen tycker jag att man även måste betänka att man utarmar rasen på gener när man inavlar. Så…avla för framgång i utställningsringen, eller avla för att bevara och värna om rasens mångfald, det är kanske frågan?

Men det är inte alldeles lätt att "utavla" heller. Själv märker jag att de ponnyer som tilltalar mej mest, så gott som alltid återgår till samma blodslinjer. Jag tycker det är svårt att veta var gränsen går för vad som kan vara för nära och hur stor genomslagskraft det kan ha. Ligger det samma individer i fjärde led och bakåt, så är det rent procentuellt inte så stor del gemensam arvsmassa på ättlingen i andra änden (allt är dock relativt). Två halvsyskon skulle jag dock inte para med varandra.

Kommer med intresse följa den här tråden!

Pernilla… jag tycker att det är jätteintressant men i de fall man påpekar att man ogillar linjeavel, ex när man parat två halvsyskon, så får man liksom aldrig några svar för då verkar det inte finnas någon som gör detta…  Jag funderar själv lite för jag betäckte mitt ena sto med sin morfar. För vissa är det inte mycket linjeavel att komma med, för mig blev det många frågor runt i kring… Denna avkomma avlivades som tvååring då han var dålig i sin mage nästan hela sitt liv. Kan det ha med linjeaveln att göra?

Tror själv att kastningar och döda föl där nära linjeavel föreligger kan vara en stor bidragande orsak. Det är helt enkelt inte naturligt att para två syskon med varandra eller far på dotter el liknande. Det har ju förekommit far och dotterparningar också.

Min undran är hur man tänker när man gör så nära parningar. Vad är det man vill åstadkomma? Har vi så pass lite material i sverige att vi inte kan ta ut svängarna bättre än så?

Som du skriver, Pernilla, så är det ju mycket mindre procent om man går bak några led, men vad händer om man sedan knysslar in samma linje en tredje gång? Det är nog lite samma för mig, ett par stammar som tilltalar lite mer men bara för det måste jag ju inte avla in det fler gånger i samma häst och lite av tjusningen tycker jag är att kunna få fram bra individer med spridda stammar. Det som är bra vet vi ju redan att det matchar, det är det lite mer osäkra som kan vara svårt att mactha fram väl. Kanske skulle man ta det lite osäkra och para med det säkra och tvärt om för att sprida ut det lite mer?

Det finns RS-hingstar vars föräldrar är halvsyskon så AVN verkar inte tycka det är något negativt.

För min del är halvsyskon för nära för att jag skulle våga ge mig in på det eftersom jag kan för lite om det.

#1 Det finns betydligt fler anledningar än att nå framgång i utställningsringen. Ett ganska tråkigt uttalande för det är så långt ifrån verkligheten för alla.

Vi har betäckt halvsyskon i år. Anledningarna i vårt fall är flera. Stoet fick ett jättefint föl första året, andra året tog hon sig på andra brunsten och tappade sedan fostret och tredje året tog hon sig i september efter att ha brunstat om x antal gånger och tappade även det fostret. Det enda jag vill är att få ut ett föl från mitt högst älskade sto, stoet som är mitt allt och om hon inte fanns skulle jag inte ens behöva hålla på med shetland eller hästar överhuvudtaget. Stoet som älskar mig och som jag älskar mest av allt. HENNE vill jag ha ett föl från, sto eller hingst, vacker eller ful i vilken färg som helst, fölet som aldrig någonsin kommer vara till salu och som för min del gärna får gå sist i utställningsringarna.

För det första vill jag inte lägga över allt det ansvaret på någon annan, hingststationen förra året gjorde verkligen ALLT och fick lägga ner mycket tid och energi på henne. Jag har själv haft krångelston till min hingst utan att jag informerats om det innan och jag uppskattade det inte så varför ska någon annan göra det? Dels verkar hon inte trivas borta och har varit stressad när hon varit på vissa ställen. Jag har en hingst som jag vet har väldigt bra fertilitet och eftersom den gemensamma nämnaren är Almnäs Gazette är jag inte ett dugg rädd för att prova, i mina ögon finns inte ett bättre sto än Gazette ❤️

Chansen att hon överhuvudtaget behåller fostret denna gång är antagligen inte speciellt stor men hon tog sig direkt, vi betäckte endast två språng och hon har haft bra brunster och varit lugn och mått bra under tiden, håll tummarna!

Dessutom har jag en av landets bästa veterinärer när det gäller gynekologi och dräktighet på häst, att ha hennes hjälp och råd nära till hands har varit en stor trygghet. Hennes råd var: "betäck hemma så det blir någon ordning i år". Och ordning blir det när kan handbetäcka precis på rätt tid, om det så är att gå upp mitt i natten, jag har haft stenkoll på brunster och betäckningar och inte bara släppt in mitt sto i en hage såsom det ju oftast gör med shetland och som faktiskt oftast fungerar.

Jag kommer troligtvis inte att göra om kombinationen men efter all tid, pengar och tårar som lagts ner på stoet i fråga så är detta det absolut bästa möjliga sätt att "få i gång henne". Eftersom jag tidigare valt tre av Sveriges bästa hingstar (i mina ögon), kört över 300 mil för att komma till dessa hingstar och betalt 3000-4000:- per betäckning plus ett antal tusenlappar i bensin och veterinärkostnader med mera och fått ut ett föl - det är inte hållbart.

Nästkommande två år finns en annan hingst här hemma så då finns andra alternativ om det skulle vara aktuellt.

Jag är inte heller på något sätt emot linjeavel, om man läser stamböcker eller studerar de bästa stuterierna i Holland eller framförallt Marshwood som är ett lysande exempel, så ser man hur de har nått den framgång de gjort och vad det gjort för aveln i stort runt om i Europa. En annan faktor är den genetiska - man behöver faktiskt knappt vara släkt med sitt egna syskon men det är en annan sak 😉

Är detta en känslig fråga? Jag diskuterar gärna och kan nog uttrycka mej medvetet provocerande ibland, men jag är inte ute efter att trampa på någon. Min åsikt är att var och en måste föda upp shetlandsponnyer efter sin egen ide och på sitt eget ansvar. Däremot tycker jag att man måste kunna diskutera allt. De som är för inavel tar gärna Marshwood som exempel. Säger knappast emot deras framgångar eller betydelse för shetlandsaveln - det jag funderar över är nödvändigheten av inavel i dagens avel med så pass väl typade ponnyer överlag och utan något uttalat mål att förändra shetlandsponnyn. Visst är det mycket slumpen som styr vilka anlag som förädradjuren lämnar till sin avkomma, men det torde vara ganska oomtvistat att man vid inavel inte bara ökar chansen för att stärka de goda egenskaperna - på samma vis ökar ju även risken för att stärka de dåliga egenskaperna och exempelvis få en större spridning på vissa defekter som inte syns på anlagsbärarna. Fertiliteten påverkas oxå negativt vid mycket inavel. Det är av dessa anledningar jag, kanske provocerande för en del, ifrågasatte kortsiktiga avelsframsteg på bekostnad av rasens välmående.

#3 Finns det? Exempel? Har väldigt dålig koll på det där. Men när AVN tittat på dessa ligger det ju inte så nära avel i första led tänker jag då. Kanske skulle de inte ta in en hingst som ex har samma pappa som morfar eller en hingst som har sin syster till mor? bara funderingar som sagt…

#5 Jag har inte heller i åtanke att trampa på någon utan det är ett ämne jag finner intressant och hoppas kunna förstå andra samt lära mig mer. Det är ju så att man har egna uppfattningar och åsikter tills man blir överbevisad.

Eftersom jag själv är dåligt insatt så frågar jag, Marshwood blodet, var är det som det ligger nära stammar där och hur nära är det?

Hanna… Förstår att du gärna vill ha ett föl efter din fina ponny men just i det fallet så undrar man om andra saker också vilket jag förstår är en helt annan fråga som inte hör hit kanske. Cystor eller andra saker som gör att hon inte kan behålla sina foster. Men om jag ska återgå till det jag undrar för jag tycker det är jättebra att du vill dela med dig, så undrar jag när jag läser din historia om du kommer att bli gladare OM det nu skulle bli något fel på fölet som är så starkt linjeavlad? Kanske kan stoet tappa det fostret också fast av en helt annan anledning, linjeavel. Då har man svårt att koppla ihop det till de förra fallen hon haft eller om det handlar om helt andra saker.

Eftersom Hannas fall egentligen bara handlar om att få ett föl så undrar jag om någon annan kan berätta mer om själva aveln när det gäller denna typ av linjeavel. Eller handlar alla/många av dessa parningar om att bara få fram föl, utan några större funderingar över varför?

#6

Salut  Lufsen och Junibackens Rembrandt för att ta några exempel.

Linjeavel är väl inget annat än planerad inavel. Och i min värld måste man vara väl medveten om vad man gör när man håller på med parningar av individer som är nära släkt med varandra. Det kan gå alldeles utmärkt, men har man otur så slår någon negativ egenskap igenom så att avkomman inte blir frisk. Och då måste man också vara beredd på att ta konsekvenserna av det man gjort.

#6 Hon är grundligt undersökt och det finns inga synliga fel. I år har hon haft fina brunster. Det enda som varit är att hon för två år sedan var riktigt ordentligt infekterad med flera olika sorters bakterier. Kan mycket väl vara orsaken enligt behandlande veterinär.

#5 Det diskuteras ofta om klimatet på detta forum, många blir ledsna och känner sig "påhoppade" med jämna mellanrum. Jag finner det då mycket märkligt att någon väljer att vara "medvetet provocerande"?! För egen del är det inte en dugg känslig fråga, jag har valt att skriva här (den enda som varit "dum" eller ärlig nog att göra det hittills), skrivit om det på Facebook och min hemsida. #6 Jag är inte orolig för defekter, det avlas på betydligt sämre egenskaper och defekter på många obesläktade individer som jag skulle vara mer orolig för om jag hade i min ägo/mina ponnyers stamtavlor.

#10 Medvetet provocerande för att dra saker till sin spets - inte direkt ovanligt inom retoriken. Jag ser det som en stor skillnad att provocera med intentionen att väcka eftertanke och att hoppa på folk för att de tycker annorlunda.

#6 När jag läste på inför reportaget om vårens avelsvärdering av hingstar, blev jag lite förvånad över hur nära avlade flera hingstar var. Det är ju släktskap som inte så tydligt framgår av katalogen, såvida man inte kan alla stammar väldigt bra. Mest förvånad blev jag ändå över att det inte med ett ord berördes av AVN, förvånad för att jag är av uppfattningen att en av anledningarna till att vi fortfarande har kvar avelsvärderingarna är för att utbilda uppfödarna.

Inom welsh avlen så sa de alltid att om man fick *linje* avlen i 3;e led på avkomman så var det perfekt och då kom de bästa generna fram typ.

Jag har också gjort medveten linje avel på vårat stam sto Dalsgårds Marielle och de avkommorna är jag supernöjd med varenda en av dem :D , där kommer majsan i 2:a och 3:e led.

#7 Rätt intressant för just Lufsen verkar inte ha så mycket avkommor efter sig om man går efter stamboken… och jag har själv blivit "varnad" att använda just den hingst som han är så kallad linjeavlad med fler gånger i stammen… faktiskt av hans nyligen avlidne uppfödare.

Hanna: Tyvärr blir man ju lite dömande rent naturligt. Men som sagt, om någon kan överbevisa att det lönar sig att göra så nära parningar så ska inte jag vara den som inte kan ändra mig. Hoppas ju inte att det ska bli något fel på din fölunge men jag kan ändå inte sluta fundera på vad som händer med den i nästa led längre fram.

#14. Lufsen är väl en travhingst så han har kanske annat för sig än att vara i avel

Jag är inte så insatt i trav, men är/var inte Lufsen en av de snabbaste/mest framgångsrika.

#14 Kolla hur landets mest framgångsrika uppfödare använt sig av linjeavel. I nästa led tar man en outcross. Jag ser inget samband mellan defekter och linjeavel, finns det dokumenterat motbevis tar jag gärna del av det.

Jag linje-/inavlar och ser så här långt inget problem med det.

Höll tidigare på med travhästar och födde även upp några (alla har kommit till start och en startade till och med i Elitloppet), linje-/inavel med många funderingar eftersom det handlar om ganska mycket pengar att ta fram ett föl som förhoppningsvis ska hålla, komma till start, tävla i många år och vinna en massa lopp. För att uppfylla de kraven måste hästen dessutom vara vettig i huvudet.
Betäckningskostnaden är den "billiga" delen för uppfödaren och som en stor travhästuppfödare sa en gång "Det kostar lika mycket att ta fram en häst med förutsättningar för att bli något som det kostar att ta fram en häst utan. Ska du hålla på, satsa bara på det bästa".

Jag har inte mindre krav på mina Shetland förutom att de inte ska ut och vissa lopp.
De ska ha bra psyke, vara trevliga att hantera i allt vi kan tänkas hitta på med dem, givetvis utan defekter och en fröjd för ögat att titta på.

De flesta av mina ston är köpta osedda, endast på grund av deras härstamning.

Det är möjligt att mitt sätt att avla är otänkbart för många andra samtidigt som jag har lika svårt att se meningen med att avla som många andra gör.
Det är väl det som gör att det är spännande, vi behöver inte göra efter samma recept bara vi har samma grundsyn, att hästarna ska vara sunda, trevliga och att vi mår bra av att ha dem runt omkring oss.

#17

Det är möjligt att mitt sätt att avla är otänkbart för många andra samtidigt som jag har lika svårt att se meningen med att avla som många andra gör. Det är väl det som gör att det är spännande, vi behöver inte göra efter samma recept bara vi har samma grundsyn, att hästarna ska vara sunda, trevliga och att vi mår bra av att ha dem runt omkring oss.

Mycket bra skrivet 🌺

#15 Tittar man på de han betäckt så finns det inte många levande avkommor på alla de betäckningarna. Har väl inget med travet att göra för betäckt har han ju.

#16 Mycket sopas säkert också under mattan… Men anledningen till att jag frågar här är ju för att få veta mer… Har själv linjeavlat och kommer troligen göra det igen men då håller jag mig på längre avstånd själv.

#17 När du då linjeavlar hårt, hur har du tänkt i de kombinationerna? Det är det jag söker, information om hur de som lyckats kommit dit genom att först ha en tanke, vilken det nu är och sedan kommit rätt på liksom. Tanken var inte att ifrågasätta linjeavel eller inavel utan att få reda på hur andra tagit sig framåt genom detta. Det är detta jag finner intressant. Inte bara att man vill ha ett föl.

Även jag håller med Ann-Christines sista stycke till fullo. 👍

Men jag är fortfarande nyfiken på anledningen till att man väljer att inavla. Även om Hanna-D skriver att den huvudsakliga anledningen till att hon gjort sitt val i år är för att få ett föl, så är hon "inte på något sätt emot linjeavel", VeronicaP skriver att de bästa generna kommer fram om samma individer ligger i tredje led och Ann-Christine tycker också inavel är bra. Men vad är det som är bra, vilka är de där bästa generna det pratas om? För att dra det till sin spets: varför inavlar man, förutom att andra har gjort det och nått framgång? Jag menar, det måste ju finnas en idé. Och bli inte arg på mej nu, jag menar inte att ni bara kopierar de som redan lyckats! Men jag har lite svårt att nöja mej med ett "det är bra" i en argumentation - förmodligen livstids miljöskadad av en gammal lärare som alltid svarade "Det bara är så" när han inte kunde motivera sej… 😇

Jag kan förstå begreppet "inte gå för långt ifrån det man har" i avel, men tänker nog själv att det snarare handlar om typ, storlek osv än att det nödvändigtvis ska vara samma blodslinjer - jag tror att kompensationsavel är något som är mycket svårt att lyckas med (exempelvis betäcka en maxad med mini för att få en lagom stor, eller en hastrång med en hjulig för att få något mittemellan).

Jag kan förstå att man stärker önskade egenskaper - men jag kan inte bortse ifrån att man även stärker de mindre bra (för mej en självklarhet som jag inte behöver se någon avhandling på).

Jag kan ana att man snabbare kan nå önskat resultat (eftersom anlagen till viss del begränsas) och att det man får fram blir mer homogent, risken för att falla utanför den önskade ramen minskar.

Är jag ens i närheten av varför ni väljer att avla nära? Självklart är ingen tvungen att dela sina avelsidéer med mej på ett internetforum om man inte vill det, men för diskussionens skull, skulle det vara väldigt intressant om någon ville utveckla sej iaf lite grann.

Angående Lufsen så kan man även se att de fattas mamma namn på en del betäckningar så han har säkert betäckt en del från de som inte är shettisar registrerade. Lufsen är en kanontravare och har haft annat i skallen än att betäcka. Sen vet ju inte jag hur det är med hingstar men ston som är för vältränade kan ju ha svårt att bli dräktiga och är det travar ston han betäckt så kan mycket av problemen ligga där.

#20 Vill ha en del svar som du…

#21 Att travarston skulle vara vara svårare få dräktiga har jag aldrig hört. Däremotvet jag att det i häster som linjeavlats hårt varit problem med fertiliteten vilket jag finner ganska naturligt. Ett vältränat sto borde inte ha svårare för att bli dräktig, snarare tvärt om

Jag har också hört att ston i hög kondition kan ha svårare att bli dräktiga och att man därför bör trappa ner träningen inför betäckningssäsongen för att öka chanserna för stoet att ta sej. Undrar om det inte står i "Att bli med föl" eller någon annan bok om dräktighet..?

#23 Men är det inte stressen man talar om då och inte själva konditionen?

Vilken tråkig tanke att träning och tävling på hög nivå skulle upplevas så stressande för en häst…. 😮

Det kanske är så, jag har ingen aning (har aldrig hållt på med tävlingshästar på den nivån). Har nog tänkt mer att kroppen hos en häst i toppkondition kanske är mer fokuserad på att prestera, än att föröka sej.

#25 Hade ett sto hos mig på betäckning som inte blev dräktig och veterinären trodde det var just för att hon stressade runt på travtävlingar… Detta sto blev dr året efter när hon inte tävlade. Klart det är stressande för kroppen, det tror jag

 Det är absolut inte stressigt för dem att tävla det var det dummaste jag hört , inte stressigare än att åka på utställning mm

men det är så att en häst i hög kondition (kan) ha svårare att bli dräktiga , och man brukar säga att man ska *ställa * av dem innan så fick vi göra med Jasmin och Dee-Dee och de är verkligen inget som stressar upp dem :D

Vad räknar ni som linjeavel/inavel? I grund och botten är ju det mesta linjeavlat om man skall räkna allt som förekommer mer än en gång. Men hur långt tillbaka tycker ni man skall titta?

När jag beräknar inavelsprocent på mina ponnyer och dess eventuellt framtida avkommor räknar jag på 6 generationer (ponnyn själv + 5 generationer). Längre bak blir utfallet så litet så jag tycker det känns onödigt att gå längre.

Det jag menar med nära avel är nog när samma individer kombineras inom de närmsta tre-fyra leden. Men allt är ju relativt, skulle en och samma individ förekomma frekvent i femte led, skulle jag nog tycka att det var begränsande oxå.

#6 Eftersom Hannas fall egentligen bara handlar om att få ett föl så undrar jag om någon annan kan berätta mer om själva aveln när det gäller denna typ av linjeavel.

Det handlar f ö inte alls "bara" om att få ett föl, som jag skrev redan i #4:

Anledningarna i vårt fall är flera.

Jag har linjeavlat tidigare och är väldigt nöjd med resultaten. Jag har till exempel en jättefin ettåring som är linjeavlad på Edmund van de Brouwerij (2+3). 

Gemensamma nämnaren i just denna kombination är Gazette, ett 44-poängssto som vunnit bland annat Riks med ett i mitt tycke perfekt psyke, frisk och stark m.m. Som lämnat avkommor som gått bra på 3-årstester, hopptävlingar, bruksprov och utställningar. Gazette själv var DNA-testad, veterinärbesiktigad, gjort bruksprov m.m. Betydligt friskare och mer kontrollerad än mycket annat avelsmaterial. Kort och gott, en bra häst att linjeavla på.

För övrigt kompletterar både hingst och sto varandra mycket väl, det är två jämna individer som gjort bra ifrån sig på utställningar, 3-årstest och bruksprov (mer bruksresultat än så finns inte pga mitt ointresse).

Jag ser verkligen fram emot det eventuella fölet 🙂❤️

#17 Håller med i vartenda ord!

#19 och #20 Jag känner mig absolut inte ifrågasatt, har under dagens rödfärgning haft tid att fundera.

I de flesta fall har valet av ston avgjorts av moderstammen.

Jenniefer köpte jag på grund av att hennes mamma är Furunäs Paljette, pappa är Dalton v.d. Voorstraat och det är jag inte helt nöjd med i och med att mina egna hingstar har Rosson of Transy i 2:a led.
Avkomman efter McRattan får Rosson i 3:e led på fadersidan och 5:e på modersidan, med Tie Domi blir det Rosson i 3:e och 5:e led på fadersidan. Hittills har det blivit en avkomma (e. McRattan) som ser bra ut och hon har ett milt och trevligt temperament.

Mandy v.d. Bloemhof köpte jag för att jag ville ha ett sto efter Friso v. Heuvelshof och självklart skulle det vara bra på mödernet också.
Hade sett bilder på en massa vackra Friso-avkommor i den Holländska tidningen, fixeringen var ett faktum.
Avkomma ihop med McRattan får Rosson i 3:e led på fadersidan och 6:e led på modersidan, med Tie Domi blir det Rosson i 3:e och 5:e led på fadersidan.

Skattens Esmeralda. Mamma Almnäs Ariette har samma status som Furunäs Paljette för mig, kunde inte låta bli att köpa E när jag blev erbjuden. Esmeraldas pappa är Almnäs Etapp, en riktigt bra hingst i mina ögon.
Avkomma ihop med McRattan får Rosson i 3:e led på fadersidan och 5:e led på modersidan, med Tie Domi blir det Rosson i 3:e och 5:e led på fadersidan.

Abigail v.d. Amstelhof. Hon flyttade hit efter att jag fått en ny fix idé, jag ville ha ett sto med On the Rocks of Marshwood och Friso v. Heuvelshof som pappa och morfar. Målet är att linje-/inavla på ett av Hollands genom tiderna bästa sto, Pauline of Marshwood. Pauline har lämnat flera godkända hingstar men eftersom On the Rocks är efter fuxhingsten Gletness Rockall är det bara han som varit intressant för mig. 
Avkomma ihop med McRattan får Rosson i 3:e led på fadersidan och 7:e led på modersidan, med Tie Domi blir det Rosson i 3:e och 5:e led på fadersidan.
Avkomma ihop med McRattan får Pauline of M. i 4:e led på fadersidan och 3:e led på modersidan, samma med Tie Domi.

Varför jag väljer att linje-/inavla?
Mitt mål är att avla fram diplomston och godkända hingstar, se om mina fix idéer fungerar i praktiken.
Men avkommorna som föds här efter våra hingstar kommer aldrig att betäckas tillbaka på någon av dem, då blir det att ge sig iväg till något annat stuteri eller också får de gå gall.

Drivkraften är att meritera föräldradjuren och att uppnå bättre resultat än tidigare.

Men jag har idéer åt andra hållet också. Det finns hästar som jag aldrig skulle vilja ha i mina stamtavlor och som många andra tycker om och använder. Det som "fäller" kan vara att jag uppfattat att det finns misstanke om dålig fertilitet, eksem, patella, lynnesfel eller exteriör som inte tilltalar mig.
Självklart kan jag ha fel på varje punkt men det är en fix idé som jag följer.

Jag har en hingst jag själv fött upp som har en stam och egenskaper jag uppskattar. Han har bla fått gångartsutmärkelse på treårstest.  Min första shetlandsponny var hans mormor en ponny utöver det vanliga för sina små ryttare samt även flerfaldigt belönad med upp till 42 p på utställning. Mormodern fick endast fem avkommor, fyra hingstar(varav en godkänd) och ett sto.  Samtliga mycket trevliga bruksponnyer för sina små ryttare, två av dem har travrekord. Hingsten själv har en far som är mycket förärvningssäker. Hans mor som är efter en Elithingst har lämnat fem avkommor. Hingsten, två diplomston, ett sto klass I, sedermera belönad med upp till 42p på utställning och ett hyfsat travrekord. Ytterliggare en hingstavkomma är visad på föruttagning med 39 p, har även gått treårstest med bra resultat.

Nu har jag använt ovanstående hingst till ett sto som är efter hingstens morbror (morbrodern har jag också fött upp och han hade många egenskaper jag uppskattade. Han är efter en hingst (Elit) jag skattar mycket högt. Tyvärr finns ingen av dem i livet längre.) Alltså farmor och morfar har samma mamma, mitt gamla stamsto . Dessutom är hingstens morfar och stoets mormorsfar samma (Elit hingst). Gräver man mer finns det fler gemensamma individer.
http://www.shetlandsponnyn.se/Stambok/Visa3Led.aspx?Nr1=399673

  Stoet har en dotter som också betäckts med hingsten http://www.shetlandsponnyn.se/Stambok/Visa3Led.aspx?Nr1=399672

Vad är då meningen med detta?
 Jag strävar efter att få tillbaka egenskaper/gener från” mitt grundmaterial” och sammanföra ”mina linjer”.  Den gemensamma nämnaren(stamstoet) ligger ju i tredje led och på dottern ändå längre bort, i mina ögon känns det inte jättenära. Har tidigare avlat mycket närmre än så utan problem.

Stona har fått var sitt hingstföl som i dagsläget är ca tre veckor gamla, allt ser bra ut med dem och de är friska och sunda så här långt.

Det som jag tycker är extra roligt med dessa bägge föl är att ha haft många av individerna i deras främre led i stamtavlorna. Jag känner till dessa individers förtjänster och svagheter.  Det ska bli mycket intressant att se hur dessa fölungars utveckling.

Jag kanske ska berätta att fölen är svarta😂

#31 Tack för ett bra svar med intressanta tankegångar. Om jag tolkar det rätt, handlar såväl din som Hanna-Ds ide om inavel mycket om specifika individer som ni vill "reproducera" (kanske inte rätt ord), Pauline of Mw och A Gazette. Det gör det lättare för mej att förstå, även o jag själv inte är övertygad om nödvändigheten av väldigt nära avel (rent allmänt, det är klart att vill man "ersätta" en specifik individ, så måste ju en syskonparning med dennes avkommor vara det närmaste en kloning man kan komma på naturlig väg). Tycker det är mycket intressant och värdefullt att höra om andras ideer och det är både trevligt och mycket givande att man kan diskutera även om man inte alltid ser på samma sätt på saker (kanske rent av roligare då). Mina ledord bär jag med mej från en halvblodsuppfödare som sa: "Lyssna på de erfarna uppfödarna. Gör sedapn precis som du själv tycker." Dvs det är viktigt att bestämma sej för en egen ide om vad man vill göra, utifrån all kunskap och alla erfarenheter man kan snappa åt sej från andra uppfödare. ;-)

Och även Kris_J verkar ha en specifik individ som "orsak" att avla mer eller mindre nära. ;-)

#27 om kroppen är så inställd på tävling och träning så kan det ju visst bli ett stressmoment att försöka få den dräktig också. Det är ju därför man brukar säga att man ska via hästen under den månad man försöker få henne dräktig.

#30 _Det enda jag vill är att få ut ett föl från mitt högst älskade sto

_#31 Tack!  Måste dock fråga dig om du tycker det faller dig i smaken att para två halvsyskon eller kanske även helsyskon? För din linjeavel finner inte jag sådär supernära och jag har själv linjeavlat sådär nära som du gör och med gott resultat. Faktiskt linjeavlat på Wessel jag =) Vet att det finns de som inte gillat det men resultatet har än så länge blivit en åring visad med guld =) Jag försöker också få fram ett sto nu som jag kan använda lite med min egen hingst och denne framtida avkomman kommer att vara linjeavlad på Flagg. Men vad jag menar är att det "vi" gör, linjeavlar några led bakåt inte är så extremt som att direkt inavla på sina syskon eller försäldrar. Det är dessa kombinationer jag skulle vilja veta mer om varför man tror sig kunna få fram en bra individ där. Finns hästar som jag också ratar ur stammarna men det finns ändå något för alla tänker jag

#34 visst är det så! Man ska givetvis inte bara gå efter det man själv vill utan ta in från alla håll, det är ju det vi gör nu =)

# Hanna, Ann-Christine och Kristin:

Vad roligt med era långa och utförliga inlägg, jätteintressant att få ta del av era tankegångar🙂

#34 Absolut, jag lägger störst vikt på hur det ser ut runt stona.

#36 Två helsyskon, nej. Jag har ett sto (Izabelle) som är efter Wessel och Mandy (halvsyster med McRattan och Domi genom Wessel) som jag inte kan använda på hingstarna här. Hon har en jättefin ettåring efter Almnäs Tromb men är på grund av min slöhet inte betäckt i år. 

Om jag hamnade i samma situation som Hanna med ett sto som känslomässigt betyder mycket för mig, skulle jag kunna tänka mig att lösa problemet på samma sätt som Hanna gjort nu eller försöka låna in en hingst för just detta sto.

Ibland slumpar sig saker också. McRattan hade inte funnits om inte Anne Pagmar ringt och sagt att hon hade ett sto som hon trodde skulle passa Wessel. Vi åkte dit och tittade, jag ville inte ha fler ston men det ville Caroline och så blev det. Vet inte hur Annes tankegångar gick runt den kombinationen men bra blev det.

Jag har även missat att köpa ett sto med STOR dregelfaktor på grund av mina idéer. Stoet var betäckt med en hingst som jag hört hade patella och då hoppade jag av. Stoet hade kanonstam och avkomman blev självklart hur fin som helst.

#37 Personligen tycker jag att tankarna runt avlandet är det som är intressantast. Vi lär oss av varandras framgångar och misstag, vi har olika idéer utan att det finns rätt eller fel.

#38 tack för ännu ett svar. Det är hur spännande som helst! Tyvärr "hör" man väldigt mycket och sen är ju frågan som jag ställt mig många gånger, vem ska man försöka ta reda på den faktan hos? Utan att trampa någon på tårna? som den där med patella ex. Mycket man hör är ju lika ofta tokigt som det är sant.

#39 Man ska nog ta rykten med en nypa salt samtidigt som det kan vara ett sätt att begränsa sig själv. Det finns så väldigt mycket som skulle vara spännande att prova.

Jag har ju länge varit ute efter ett skäckat sto och det är svårt att hitta, en riktig utmaning att försöka avla fram diplomston och godkända hingstar. Köpte ett ungsto för många år sedan som jag gav bort som bruksponny då hon började klia sig som treåring. Hon förvandlade hela sin svans till en sliten rotborste över en natt!
Men den som väntar på något gott😃