Gräset är alltid grönare på andra sidan ;)

Det kommer alltid dyka upp hästar man vill ha, men någonstans finns en gräns hur många åtminstone jag kan ha. Jag kan också bli helt sjuk av köplust när jag ser vad som finns till salu. Men för egen del skulle jag hellre behålla de jag redan har och komma igång med min avel, än börja byta ut stona innan jag fått några avkommor. För vem vet, jag kanske gör en miss och säljer något riktigt bra ;)

du är klok du, Annette.

Nu är inte något av stona till salu ÄN… men en av dem har jag velat ha i 2 år.. men vi har väldigt bra o fina ston o dom får stanna hos oss.. Vi får se vad som händer

När vi flyttade till gården hade vi två hästar. Källbergets Florina "följde" med gården. Henne köpte vi. Sen blev det en kompis i samma ålder. Sen en 6 månaders och även den behövde en kompis. osv…. Nu har vi elva stycken, snart tolv. Vi har t.o.m byggt ut med fler boxar då det ökat i antalet!

Men sån är vi…

#2. Jag tycker de du har är riktigt bra också. Inte kan du väl sälja någon av dem ;)

Tillfällen har funnits att köpa hästar med i mina ögon optimal stam, exteriör och meriter. Men jag har bestämt mig att satsa på några av mina ston. Men vem vet, man ska aldrig säga aldrig. Men som jag känner idag ger det mig störst tillfredställelse att utgå från de material jag själv har planerat och följa avkommorna till dessa med mitt gamla stamsto i botten. 
Men visst är det fantastiskt roligt att köpa en ny fin häst, med allt vad det innebär av drömmar och utmaningar.

Men det är nervöst att köpa en riktigt välmeriterad häst också. Man vill ju att det skall gå lika bra som för tidigare ägare. Om jag skall köpa någon mer tror jag att jag satsar på ett stoföl eller ettåring, helst ovisad men av förärvningssäker stam.

Jag kan säga så här:
Det man en gång skaffat har man trott på av en eller flera anledningar. Sen kan saker o ting inträffa givetvis, men att sälja för att man tror att det ska finnas bättre….ja, då får man hålla på att sälja o köpa i all oändlighet. Finns ju MASSOR av hästar som man vill ha men att sälja för att köpa in nytt skulle jag aldrig göra - för man vet vad man har men inte vad man får….

#2: Ska du inte vara nöjd med de fina stona du har Sanne?.

Jag ser nästan dagligen ston jag skulle vilja/kunna tänka mig att ha. Men jag har ston som passar min plan och mina syften och bra hästar - det finns det ALLTID gott om.

Jag vill testa mina teorier och behöver jag få in mer eller nytt blod så finns det med största sannolikhet den dagen också.

#Sanne: Du har ju inte hunnit få så många omgångar avkommor ännu. Varför inte vänta och se vad dina ston nu kan ge? Det tar ett par år, men bra ston finns sen också. Är det ngt sto du inte tror på, så är det ju en annan sak.

Det finns alltid hästar som hägrar, men man bör nog rannsaka sig innan man gör sig av med sådana som man är nöjd med. Man vet vad man har OSV: Man hamnar nog lätt i att aldrig vara riktigt nöjd om man börjar så. Man ser ju en del som byter hästar flera gånger om året. Synd om djuren.

Om det är en häst som du suktat efter i 2 år och hon känns helt rätt för dig så tycker jag absolut att du ska köpa stoet. Chansen att köpa just denna ponny kommer kanske inte igen. Men det är ju synd om du måste sälja något annat av dina fina ston - går det inte att klämma in en ponny till i stallet för att om några år kunna utvärdera vilka av stona som bäst lever upp till dina förväntningar?

tack fäör era svar, ni är så kloka.. ja vi vill vänta o se vad våra ston ger, nästa år hoppas vi juh på att alla 5 får fina föl,

men hade man bara haft de pengarna så hade jag köpt stoet i varjefall, för platsen finns o kärleken, men ekonomin styr lite oxå tyvärr..

tiden får  utvisa vad som händer

#11 "men ekonomin styr lite oxå tyvärr.."

Jasså menar du det! :-)
Det är ju hemskt synd att de där papperslapparna skall få styra så mkt i ens liv… Tänk så mkt man kunde göra om man hade obegränsade resurser. :-P

I o f s lever man så kort tid att man inte ska slösa bort tiden på dåliga hästar, men att bara "byta upp sig" utan att vara missnöjd med det man har egentligen, verkar lite rastlöst.

Kan berätta att stoet som sedan blev mor till vår 8-faldiga BIS-hingst (och några guldavk)  var den enda av sju (?) systrar som inte fått diplom…