ja, jag svarar igen. Detta var en lätt fråga för mig. Jag väljer det stoet som har ett bra temperament och som går att hantera.  Skulle faktiskt aldrig avla på varken sto eller hingst om dom var så som du har beskrivit det första stoet.

Mmm… men om stoet blivit så pga brist på hantering eller pga att ngt hänt henne?

Det jag menar är att om ngt hänt, är det ju inte lika illa med tanke på nedärvning alltså.

nä det är ju sant. Men ha ett sånt sto i avel och man inte kan hantera henne då blir det inte så käckt OM det skulle bli strul vid fölning och hon kan ju även påverka fölis negativt. Det är ju trots allt hon som präglar fölungen, så jag hade nog valt den andra i allafall

Högpoängaren som blivit för lite eller dåligt hanterad skulle jag nog försöka hantera lite mer innan jag betäckte henne. Då skulle hon förhoppningsvis få bättre förtoende för människan. Om det trots stor möda inte lyckades skulle jag nog inte betäcka henne. Då skulle jag hellre använda det andra stoet om hon inte var en fullständig katastrof exteriört.

Jag skulle nog först ta reda på varför stoet har blivit så, ofta är det brist på hantering. Välhanterad omöjlig högpoängare är inte av intresse för mig.

Iom att det är kanske ett sto med tex.43 p som har levt större delen av sitt liv i flock utan daglig hantering, så har det ju inget med nedärvning att göra. Det tråkiga är att hon kan ha präglat sina föl att undvika kontakt. Har själv erfarenhet av detta.Stoets föl som är födda på box, in och ut två ggr/dag från hage /stall och mkt kontakt under sommaren blir trots allt de "tävigaste" fölen när hösten kommer.

Så tar man ett sådant ex. tar jag första alternativet med tanke på  stam och nedärvning.- Men är stoet mycket hanterat och kanske fel hanterat med olater som följd, så väljer jag det inte. Men å andra sidan skulle jag inte använda ston i avel som inte har en stam eller exteriör som tilltalar mig.

Var en bra fråga… Är ju många gånger svårt att veta varför stoet är som hon är, men ett sto som beter sig så hade inte jag viljat avla på iaf.

Vi har ett sto som de flesta har väldigt svårt att fånga i hagen, men efter en tid så lärde man sig att bara man sprang efter henne en liten bit så stannade hon  Hon är inte svårhanterlig på ngt annat sätt och alla hennes tre föl är jättemysiga och absolut inga problem att fånga i hagen. Så det är inte ngt som hon lär fölen iaf.

Så vissa saker, som tex svårfångad, skulle jag kunna acceptera, men inte att riskera bli sparkad vid verkning, svårlastad osv för då väljer jag heller ett trevligt sto med lite lägre poäng.

För mig är en Shetlandsponny mycket mer än bara en utställningshäst.

Jag hade naturligtvis då gått efter ett bra psyke i första hand och poäng/stam i andra hand.

Hur det än är så är ju Shetlandsponnyn i en storlek som kanske mest är anpassad för barn och ska ju då också gå att hantera av barn.

Kan tycka ibland att vuxna (som inte har barn) som håller på med Shetlandsavel ibland glömmer bort det och bara pratar om förvärvningssäkra stammar som är tänkta till utställningsringen.

Avlar vi bara till utställning?

Är Shetlandsponnyn verkligen inget annat än en utställningsponny?

#9. Jag hoppas (och tror) att de flesta av dessa högpoängare även har ett temperament som gör dom användbara som bruksponnyer. Nu är ju rasen verkligen en ras som passar alla åldrar, så jag tycker det är kul att se alla dessa lite äldre, mycket engagerade människor med sina välputsade ponnyer. Men det är viktigt att det på utställningarna verkligen finns klasser som barn och ungdomar att delta i. Även om det innebär ett merarbete för alla som arrangerar, så tror jag det är ett måste. Vi "vanliga" medlemmar får väl bli bättre på att hjälpa till på utställningar, så inte ett fåtal får dra ett alltför tungt lass. Men det gäller också för arrangörerna att göra sig hörda, så man vet att just där kan man vara till nytta.

/Annette, 36 år och halvgammal.

#9 Fast jag ser nog inte shetlandsponnyn som en renodlad barnhäst - även om den storleksmässigt passar dem förträffligt. Jag tycker förstås att ett bra temperament är viktigt och de ska vara trevliga att handskas med.

Men, flera av mina ponnyer är förmodligen lite för framåt för att passa som ridhästar till barn i den storlek som krävs för att det ska bli tal om ridning, åtminstone om tanken är att de ska rida självständigt. Eftersom jag själv är intresserad av körning så uppskattar jag just deras framåtanda - även om det innebär att de inte är "toksäkra barnponnyer".

#11. Mina är ockå pigga. Hade hemma en flicka på 10 år som ridit på ridskola i tre år och kan en del. Men det är skillnad att rida ridskolehästar i ett ridhus och en pigg ponny i en hage. Mitt sto tänkte inte hitta på något bus, men flickan tyckte att hon var så pigg, så jag fick ha dom på lina nästan hela tiden. Min son rider ensam i hagen, han kan inte så mycket så ibland trillar han av. Men det beror inte på ponnyn…..Problemet är att få tag i tillräckligt duktiga ungar i rätt storlek.

För mig var frågan lätt - man avlar endast på det mest kvalitativa material som finns att tillgå, för man vill med sin avel tillföra positiva individer!

En högpoängare som är "ogörlig" får man hantera tills dess den uppför sig igen (i de fall dessa förekommer…?), de "lågpoängarna" som i o för sig är jättesöta o trevliga på alla sätt kan man väl i "värsta fall" godta att någon avlar på i syfte att skaffa sig en egen påläggskalv för eget bruk…

Detta är min åsikt, och jag antar att det "sticker" lite i en dels öron o ögon, men världen är så full av hästar o ponnyer som inte kan vänta sig nån lycklig framtid utan som vandrar mellan ägare hit o dit o far mer eller mindre illa… fram för seriös avel och hantering, som leder till att allt hästägande/verksamhet sker med stolthet!

Med vänliga hälsningar / Ingela

Jag skulle aldrig köpa ett sto som jag inte kom överens med, så därmed skulle jag inte ens ha ett sådant "krångligt" sto att avla på. Men alla har ju olika syner på sådant. Jag har köpt ETT sto: kärlek vid första ögonkast, för oss båda! =) För mig började aveln sen på grund av att hon sedan råkade ha bra stam, men jag köpte henne för att ha en trevlig ponny att arbeta med.

#13 Om stoet i exemplet helt enkelt är född med ett dåligt lynne, tycker du då också att det kallas seriös avel att välja henne?

Min åsikt är att ponnyn ska vara bra inom alla områden. D.v.s en högpoängare med dåligt psyke är värdelös i avelsboxen hur fin hon än är.

Jag förstår inte hur det kan vara seriös avel att använda en sådan. Som sagt det finns så många Shetlandsponnyer så varför ska man välja en med dåligt psyke.

#11 Jag menar inte att Shetlandsponnyn ska vara en renodlad barnponny. Då får du läsa mitt inlägg igen.

Hm. Jag kommer antagligen säga emot mig själv nu eftersom jag har ett sto med knepigt humör. Temperamentet är jätteviktigt för mig, en kanonstam kan inte väga upp taskigt temperament.

Vad anser ni är dåligt psyke?

#16 Skapar en ny tråd med din sista fråga, det är väldans intressant!

#17 Okej, då får jag gå och kika i den istället

Det är ju olika vad man ANSER är dåligt lynne med… en kanske VILL ha en resererad ponny som inte går med vem som hsöt… svårare att stjäla då ju. en annan vill att den ska kunna hämtas och ledas av en 4-åring… Någon vill ha en het/pigg häst att tävla med i hoppning eller körning och någon annan vill ha en lugn häst som sällskap eller barnponny.

RANGEN är väl iaf från start… eller? Jag ser bara på de föl jag har haft… vissa får väldigt självsäkra och kaxiga avkommor och vissa ston får lugna avkommor som inte gör någon väsen av sig.

Själv väljer jag hellre ett sto med 38p och välhanterad, gärna meriter inom ponnytrav, maratonkörning osv. Hellre än ett sto på 42p som inte kan hanteras av en 13-14-åring.

Jag HAR visserligen ett sto som fått 41p på premiering som är ranghögt och är väldigt pigg och hennes son, som jag också har, är också självsäker och kaxig. De är roligare för "större barn" att hantera medan det där lugna behärskade stoet som är lydig i allalägen passar bättre till ett mindre barn.

Psyke och stam tack! Det finns så många bra hästar att välja bland, så varför välja en med "dålig" stam och dåligt psyke eller någon av bristerna? Det går ju faktiskt att få både och!

Men okej, psyke kommer före stam, om man inte kan få båda delar.

Menar du Ingela Carlsson att en högpoängare byter hem mer sällan än en häst med lägre poäng?? Eller hur ska man tolka ditt inlägg om hästar som flyttar runt?

Jag hade lagt ner tid på högpoängarn, en häst med dessa "problem" är ju oftast felhanterad och det går att göra ngt åt med rätt hantering. En sådan häst ,när man väl fått dessa problem ur  världen, blir oftast mer tillgiven mer trogen än andra.

Sen kan man ju diskutera om detta sto ärvt av sin mamma då är det en annan femma, men även då går det att göra ngt åt! Så jag hade kört på stoet med högpoäng men sett till att alla bekymmer var borta innan betäckning.

//Jeanette G

Det fanns en jättebra artikel i Shetlandsponnyn nr4 2005 (tror jag det var) om hur man väljer hingst. Det var en översättning ur en engelsk bok.

Författaren satte temperamentet som det allra viktigaste vid val av avelsmaterial och minns jag inte fel så var rörelserna nr 2 på listan. Mycket tänkvärt och mycket som jag personligen håller med om.

För några år sedan var det mycket prat och skriverier om detta med rörelser på shetlandsponnyer. Det var inte ovanligt att ponnyerna hade 9 9 eller tom 10 9 i början, men 7 7 på rörelserna. Det var som att man missat helheten och bara avlat på skönheten. Man hade helt enkelt glömt bort att de ska kunna röra sig också.

Hur det är idag, det vet jag faktiskt inte. Men om jag förstått det rätt, så är det "finare" att ha 99 i början och ha 77 i slutet än att tex ha 8 rakt igenom?

Jag skulle hellre ha 5x8 om jag kunde välja.

Jag tar ju hellre 5*8 eller 98888 *S* Men ja jag kan tänka mig 7 på rörelserna just för att ofta kan det beror antingen på mig som visare eller att hästen är spänd för dagen….. Men en 7 som sagt på typen vill jag inte ha……….

Håller med. Hellre höga poäng i början och lägre på rörelserna än tvärtom.

Precis som Veronica skriver så kan rörelserna bero på visaren eller att hästen är spänd. Rörelser går ju också att träna fram, speciellt traven.

#26, det tror jag de flesta vill. Alltså, ha bra poäng i början. Och ja, minst 8 i början, men sedan då. Vad är bäst, 7 på ben eller på rörelser? Heller huvud/hals/bål? För, många hästar får sjua på någon del. Det är nog vanligare än att man får 8 på allt.

 Personligen blir jag mer frustrerad om jag får en sjua på skritt eller trav, än om jag får det på benen. Samma sak gäller huvud/hals/bål. Varför vet jag inte, men jag har aldrig blivit arg för att jag fått sju på benen, men fruktansvärt frustrerad över att jag fick 7 på traven.

Får jag 7 på rörelserna, vilket händer, blir jag irriterad på mig själv. När dom får mer ibland så vill man få fram det varje gång. Jag tycker det är svårare att visa shettisar än New Forest som jag visat mycket tidigare. Trampar era ponnyer över i skritten? Mina trampar i sina egna spår. Där jämför jag lätt med mina NF som har ett väldigt övertramp, men de har ju betydligt längre ben också.

#29 Mina trampar oxå i samma spår i skritten. Benen räcker väl inte till för så mkt mer :-)

#30. Vad får dina för poäng på skritt? Jag har tänkt att åka på Västs uppvisningskurs. Alltid kan man få lite tips hur man får fram rörelserna på bästa sätt. Så som dom rör sig i hagen ibland!

#31 I de flesta fall har jag fått 8:or på skritten. I de fall det har blivit en 7:a så har de varit antingen bredspåriga eller stela.

Jag har en ponny som skrittar på utav bara f-n och den har fått 9 på skritten och tittar jag på hennes avkomma så trampar den också på . Hon har bra övertramp kan jag lova , fast sen kan jag ju tycka att de flesta shettisar ser stela ut i bakbenen efer man har kollat på welshen som springer och rör sig på sitt vis i hagen

#33. Welsh springer väl inte, de svävar.

Svar till Inger Torgersson;

Jag tror ändå att ponnyns (blivande) psyke beror på omgivningen, och i den ingår även modern förstås  så är hon inte trygg i sin miljö, så blir inte heller avkomman det. MEN annars har jag svårt att acceptera att en ponny skulle födas med dåligt psyke..?

Svar till kacka;

Visst finns alltid risken att hästar behandlas illa oavsett hur "fina" o dyrbara dom är. Nånstans tror jag ändå att risken är större att hästar hamnar i "fel" händer om priset är i princip obefintligt, än om köpet kostar mer… man kanske tänker efter lite mer om hästen är "dyrare", SAMT - och det är lika viktigt - att köpet genomförs med ordentliga avtal och koll från säljaren vad det är för miljö som hästen kommer att hamna i…

…hoppas jag klargjort lite mer hur jag menade!

Med vänliga hälsningar / Ingela