När mitt ena sto fölade 2003 hade hon svårigheter. Jag tror inte att fölet låg fel för jag fick ut båda frambenen och huvudet men sedan var det tvärstopp! När fölungen väl var ute kunde den inte stå upp. Benen var krokiga och hon gick helt och hållet på kotorna ett bra tag efteråt. Kanske låg bara bakbenen vridna eller så var det för långa ben. Hade jag inte varit där hade fölet dött då det satt fast på mitten. Kan se framför mej hur stoet hade vandrat runt med fölet hängande bakom sej. Hua!

När vänder sej fölen?
Mitt sto som kastade i vintras hade 2 månader till fölning. Fölet låg fel vid kastningen. Enligt veterinären skulle den inte kunna vända sej. Var så stor. Men när vänder dom sej och ligger rätt?

Hoppas säsongen fortlöper utan svårigheter.

Vet faktiskt inte. Vi har aldrig haft något felläge på våra märrar. Däremot har grannen haft en hel del. Minst en märr om året har gått åt hos dem. I år började de med att stycka en fölunge pga att den var död i magen.

Ingen aning om vad som händer, men det skulle kanske vara idé att "kartlägga" alla fellägen och försöka komma fram till en gemensam nämnare??

#2 Det var min tanke. En del säger hösilage, en del säger tidiga betäckningar, en del säger fel beten, en del säger något annat… Jag har ingen lust att tro, jag har lust att VETA, för jag tycker såklart inte det är vidare lustigt att förlora vare sig ston eller föl.

Jag förstår inte hur hösilage skulle kunna påverka felläge. Kanske mer tidiga betäckningar. Kan det vara så att det inte är naturligt att betäcka tidigt? och att det av den anledningen blir fel. Men det finns ju fellägen på människa också. Hoppas inte det är nåt vi avlar fram utan att det kanske är tillfälligt. Eller så är det kanske så enkelt att det inte är dokumenterat. Vissa hästar kan ju få det gång på gång. Ligger det i generna då?

Eller har det med miljöförändringar att göra? Det säger en del också…

Hösilageteorin är att fölen stressväxer av fri tillgång på just hösilage och blir för stora för snabbt och därmed inte kan lägga sig rätt.

Men när lägger dom sej rätt?

#3 Jag förstår dig. Det är fruktansvärt med alla dessa fellägen. Jag är glad så länge jag slipper något sådant.

Frågade min veterinär om detta, hon tror att det beror på att vi avlar på fel ston. Rätt eller fel, jag håller mig neutral i frågan men visst vore det intressant att veta varför.

Hur hanterar ni det om ni varit med eller hur tro ni att ni kommer att hantera det?

Själv har jag plockat ut både föl, kalvar och lamm men hästarna tycker jag är värst. Man har mer känslor liksom. Tyvärr hinner inte veterinären hit om det är allvarligt så man får prova själv. Jag brukar tänka på att stoet måste klara sej, fölet får man liksom ha lite i baktanke bara. Hos mej är det stoet som kommer först även om man gärna vill rädda fölet

#5 Det där med hösilaget har jag också hört. Är själv livrädd för hösilage och vågar inte ge det till mina hästar. Fast, en annan anledning är också att min ena märr för fångsymptom av silaget.

#8. Då ska man väl inte avla på dom som har felläge om jag förstår dej rätt? man ser det ju inte förräns efter första fölet isfåfall

#8 Och vad innebär fel ston?

#10 Skillnaden på tex kalvar och föl, är ju också den att föl är mycket känsligare än kalvar, när det gäller att dra i dem…

#12 Kalvarna brukar sitta hårdare fast. Men visst har dom ett mjukare skelett även om fölen också har det.

#8 Det har hon inte sagt till mig… Och isf är merparten av mina och de inackorderades "fel" ston att avla på. Även alla de travstuterier där det under ett par år slagits ut hela årgångar pga fellägen.

Och varför skulle de plötsligt bli fel? Det finns ston i Väst som fått 15-talet föl, och som plötsligt de sista tre-fyra åren har börjat få fellägen. Om det nu stämmer, att det ökat, så verkar det ha ökat lavinartat de sista just tre-fyra åren. Jag tvivlar på att det handlar om att stona plötsligt blivit "fel".

Jag hoppas innerligt att det inte stämmer.

#11 & #12 Det var svaret jag fick av min veterinär, jag skrev inget om min personliga åsikt/vad jag tror.

Diskuterade detta med en veterinär, och denne hade inga sammankopplingar alls till någon faktor. Så, vad ska man tro? Det jag skulle kunna tänka mig är selenbrist, att fölen blir svaga och helt enkelt inte orkar. Ger Tokosel under hela stallperioden till alla hästarna. Det är kännt att det är selenfattiga jordar i vårt land.

#15 Det sa jag inte heller. Jag bara undrade vad hon ansåg var "fel" ston. Inte vad du ansåg.

jag tror nog mer kanske på att stona fodras för mycket så att fölen blir så stora att dom inte kan lägga sej rätt. Fri tillgång på hö resp ensilage kanske inte passar alla ston. Beror ju lite på hur mkt dom rör sej, hur stor hagen är då. Mitt ena sto fölade andra gången ett litet föl och hon var själv mkt tunnare än första gången. Jag tror det har med foder att göra. Hon gav di länge till fösta fölet och bet direkt så kanske tog det mkt.

#15 Sa hon inget mer om vad hon menade med "fel"? Det är ju intressant att veta vad den tanken baseras på - alla vägar till en lösning är välkomna. Även om jag har svårt att köpa just det. För då slås ju väldigt stor del av dagens avelsmateriel ut direkt. Hemska tanke! :-P

kanske någon som ska prova ensilageteorin? att inte ge fritt menar jag.

#17 Du kan få hennes telefonnummer om du vill ringa och fråga

Skämt å sido, kan ta upp frågan igen nästa gång hon kommer hit. Det borde bli ganska snart, ska ta bakt. prov på stoets som kastade - om hon bara vill visa någon brunst, är en riktig smygare.

#19 Nej och jag frågade inte - har du inte frågat henne själv?

#22 Jo, men hon har aldrig sagt ngt sådant. Hon berättade om alla travare och andra uppfödare som råkat ut för samma saker som jag och sa att det "är så det är". Det går i perioder sa hon, sen kommer lugna år igen och inget händer, sen kommer det tillbaka - cykler.

Det är det som bönderna talar om "trollår". Sa en annan veterinär.

#23 Okej, ska fråga igen som sagt, är alltid intressant att höra andras åsikter. Mamma tror på för mkt mat och för lite motion, jag på nåt annat. Synd att det finns så lite pengar för forskning på häst.

#24 det är ju känt att feta individer har svårare förlossning. Sen om det fär för att dom inte kan vända sej vet jag inte. På kossorna kör vi med mindre mat under dräktighetens sista del och mera mat vid digivningen istället. Resultatet sen i fjol blev 10 kilo minus på kalvarna. En stoor skillnad väga 50 eller 60 kg

#25 Intressant men är det lika vanligt med fellägen och problem vid kalvning hos korna som hos hästarnas fölningar?

mycket mer probem med kavlningar. Iaf hos oss

#27 Håller med om att det är mycket fellägen på kalvar. JÄMT och STÄNDIGT! Var och varannan kalv får man ju greja med, vända, vrida och dra ut. Så irriterande. Fast det kanske bara är här på Gotland??

#28 jo vi har mkt problem men lättare i år då kossorna gått på gräsfrö hela vintern. Dom är mkt smalare än vanligt och klavarna mindre. En fick tom tvillingar och det gick bra. Brukar vara åt skogen annars. Och så är det ju så otymplig.. jag menar det är skillnad på ett föl på 15-20 kg och en kalv på 60 kg… Ush det är tugnt. Men sen är det ju mer klydd med livmoderframfall också

 Ras ni har där? Vi har enbart Charolais

# 26 Ja, det är så, att det ofta behövs hjälp vid kalvningar. Men samtidigt undrar man över att medellivslängden hos kor i största allmänhet har sjunkit.

Varför bedrivs ingen forskning i detta ämne?, vid SLU forskar de ju i all oändlighet på hösilage, hovar, leder, etc. men borde inte detta vara något som har hög prioritet iom att det tycks öka.

Hur är det på andra raser. Tex. på de större stuterierna som Flyinge etc ?.

#29 Ja du, är faktiskt dålig på det där med raser, om jag ska vara ärlig.

Nej, inga livmoderframfall har jag varit med om på kossor, men däremot en massa på lamm nu i år. Ett tag fick varenda tacka framfall. Några fick tas bort, några klarade sig. Tur för oss att det inte är vi som står för veterinärkostnaderna… utan grannen.

#30 Flyinge är inget stort stuteri om man räknar i födda föl. De får 7-8 föl om året och har max 10 ston i avel. Läste deras årsrapport nyligen, ett sto hade fått avlivas pga inre skador som hon fick vid fölning pga stor fölunge, annars hade det avlöpt väl.

# 32 Så är det på själva Flyinge men med tanke på alla stationer/stuterier/seminstaioner där deras hingstar finns som får många avkommor efter sig. Hur är det med halvblod generellt?…eller överhuvdtaget andra raser.

Jag tycker faktiskt ofta att det är förstföderskorna som har felläge i allfall hos oss har det varit så, förra året hade iof Majsan en som kom med bakbena först fast där hade ju fölte dött i magen så det kanske inte är så konstigt .-

Det här med ensilage vet jag inte om jag håller med om , vi har inte fått större föl eller fler felläge för att de får det eller fri tillgång till det heller.. Jag tror nog att det bara är så vissa år eller att det är så att det kommer fram mer nu tack vare internet , kanske har varit så alltid men det är inget man pratat om ?

jag tror vi betäcker alldeles för tidigt, men å andra sidan så har det inte stämt full ut, Glory miste sitt föl den 10 Juni förra året, den låg med bakänden först, det stack bara ut en svans när jag tittade, så den fick sågas ut, och det var ju ingen tidig fölning, mer normal vill jag väl påstå, orchidé fölorade sitt föl här på långfredagen, den låg helt rätt, och den var inte direkt stor, men när jag var ute klockan tolv och tittade till henne, var allt som det skulle, ej fölfärdig och inte fyllt mer juver, några timmar senare när vi kom ut satt den där, och den satt verkligen fast, så det behövdes dra rejät för att få ut den. jag tror inte det går att säga varför det blir så här, det som händer det händer, men det är mycket tråkigt, jag vet inte att vi hade så här mycket problem med varken fullbloden eller halvbloden, jag tror knappt vi miste någon i fölning, men det är bara att hoppas att nästa fölning slutar lite bättre, det är ju Ytterhalls Evita som står på tur, femte Maj ska det bli dags, kommer fullkomligt bo i stallet. Maria.

Bollerup får ju en himla massa föl varje år. Säkert uppåt 20-40 stycken. Vad jag vet inte mycket fellägen men deras föl föds i febr-april. Det är väl tidigt om något.

En liten observation ur ett historiskt perspektiv:

Under alla de år då min pappa drev stuteriet (från 1965 och framåt) så fick vi mellan 10 - 15 föl per år. Det var tack och lov väldigt sällan några komplikationer. Jag har tillgång till pappas fölningsstatistik sedan 1981 … och följande antal föl förolyckades per år av någon anledning:

1981 - 0 föl, 1982 - 0 föl, 1983 - 0 föl, 1984 - 0 föl, 1985 - 1 föl, 1986 - 0 föl, 1987 - 0 föl, 1988 - 2 föl, 1989 - 1 föl, 1990 - 0 föl, 1991 - 0 föl, 1992 - 0 föl, 1993 - 3 föl, 1994 - 0 föl, 1995 - 2 föl, 1996 - 1 föl, 1997 - 1 föl, 1998 - 2 föl, 1999 - 0 föl, 2000 - 2 föl, 2001 - 0 föl, 2002 - 1 föl, 2003 - 1 föl, 2004 - 0 föl, 2005 - 0 föl.

Viktigt att notera är att "på den tiden" var det inte lika mycket och öppen kontakt uppfödare emellan … idag har vi genom hemsidor, forum, m.m. en oerhörd tillgång till information om vad som händer och sker land och rike runt! Detta är naturligtvis jättebra och en guldgruva för att lära sig mer av varandra! Men, det ger kanske också en ökad tillgång till information som vi helt enkelt inte fick ta del av tidigare och ger intrycket av att problemen har ökat lavinartat …

Vad tror ni andra?

#37 Ja, det är en stor del av "ökningen" tror jag med, just att vi får reda på saker lättare och om/från folk vi tidigare aldrig skulle ha kommit i kontakt med.

Det är en del av det.

Sen kan jag ju bara se till mig själv och mina stons fölningar. Det har ju bara varit de sista åren jag haft problem med fölungar som suttit fast pga felläge. I början hade jag ju den illusionen att man i princip bara var med på fölningarna för att man själv tyckte det var kul, och för att OM (det var ett mkt avlägset om i min värld då) ngt hände så kunde man hjälpa till. Men generellt fanns ju fölen bara där helt plötsligt, vid sin mammas sida. Så var det förr.

Nu letar man tecken som en galning och vågar inte avfärda minsta misstanke om förestående fölning.

# 37: Ett litet tillägg till min "rapport" ovan för den statistik-intresserade:

Våra ston gick ute dygnet runt, året runt (tillgång till ligghallar och skogar för vindskydd, m.m.).

Vintertid fick de hö, havre och pellets (hösilage var ännu inte "uppfunnet").

Det var fri betäckning och fölningarna skedde normalt i juni månad.

Det skulle vara oerhört intressant om någon form av indikation kunde framkomma, om hur vi på bästa och naturliga sätt kan ta hand om våra shetlandsponnyer för att undvika tragiska komplikationer och förluster framåt.

Naturligtvis kommer naturen alltid att spela oss ett spratt … men i den utsträckning som vi kan påverka det hela genom hantering och utfordring så bör vi förstås försöka göra det.

Jag har hört lite om hösilageteorin, att ensileringen kan "gå fel" och näringsämnena blir för lätt-tillgängliga för hästen och fölungen därför blir för stor. Men man kan ju inte se eller lukta på balen för att konstatera detta.. Jag har ingen aning om det stämmer, men det är tydligen ngt som en del bönder haft problem med i trakterna.