Se den sk "defektlistan", bilaga till SJVFS 2009:28. Bifogas som en pdf.

Om ALLA som får avkommor med defekter anmäler in detta till SH, och det visar sig vara extremt stor andel av någon hingsts avkommor som visar sig ha defekter, då kanske man gör en utredning om saken.

Men annars är det bara vissa specifika defekter - krumma föl (är det nåt mer? Jag har inte koll..) som gör att man tar hingsten ur avel. Och det krävs det ingen generalmönstring för.

Det finns inget "avelsförbud" hos häst överhuvudtaget, så som det finns hos t.ex katter. Utan när det gäller ston så är det upp till stoägaren att fatta beslutet att ta stoet ur avel. Man kan ju hoppas att ägaren tar sitt ansvar, eftersom det är ganska kostsamt att föda upp hästar.

#2 Lite fel har du nu ändå. Orkar inte leta upp länken till jordbruksverket nu, men det är olagligt att avla på djur som kan nedärva genetiska defekter. Ex. exemhästar. För minns jag inte helt fel är det nu bevisat att exem är ärftligt och därmed får man ej avla på exemhästar.Sen finns det även andra sjukdomar som är ärftliga och då får man inte avla på de individerna.

#3 Och ändå ser man ofta islandsston med föl på bete, iklädda heltäckande täcken?

Nja, det där var väl inte helt korrekt.

Det finns inget som säger att det är olagligt att avla på t.ex eksemhästar. Det finns ärftlighet i det, men det är multifaktoriell nedärvning som förmodligen också har miljö-påverkan inbakad. Man har letat efter gener som styr detta i några år, på flera håll i världen inkl SLU men man har ännu inte hittat något. Jag har själv ställt upp med ponnyer till denna forskning och har frågat lite för att ha koll.

Man får till och med använda avelsdjur numera som bär på kända gener för letala sjukdomar, t.ex OLWS.
(jag ska se om jag hinner och orkar leta reda på nån text om detta)

Jag höll på mycket med islandshästar för några år sen och det var skrämmande många exemston vars föl också utvecklade exem. Speciellt när man jämför med föl vars föräldrar inte hade exem. Däremot är ju exem vanligare hos de importerade men om vi utesluter dem och tar svenskfödda exemhästar så lämnar de helt klart markant fler avkommor med exem än hästar som inte har det.

Att avla på exemhästar anser jag vara väldigt sorgligt, OM inte stoet (eller hingsten för den delen) är såpass bra att det är värt att riskera en avkomma eller två för att föra generna vidare.

Men det är möjligt som du (#5) säger, att det inte finns någon direkt lag emot att avla på exemhästar. Men jag tror de flesta med lite erfarenhet är överens om att exemhästars avkommor får exem i betydligt fler fall än avkommor med exemfria föräldrar.

Men återigen har jag starkt för mig att det finns en lag som säger att det är förbjudet att avla på djur där man ens misstänker att det kan finnas negativa defekter som kan nedärvas till avkomman.

http://www.jordbruksverket.se/amnesomraden/djur/olikaslagsdjur/hastar/avel/avelsarbetepahastar.4.1cb85c4511eca55276c8000930.html

Där hittade jag en länk. Citerar från Jordbruksverket "Avel som kan medföra lidande för hästar är förbjuden. En häst får inte användas i avel om det medför en hög risk för dödfödslar, defekter hos fölen eller någon annan egenskap som kan riskera att djuren utsätts för lidande eller hindrar djuren att bete sig naturligt."

Och jag tror inte någon som träffat på en exemhäst som skavar bort hela manen, svansen och får stora sår över hela kroppen sommrtid kan säga annat än att det är ett lidande för djuret. Givetvis kan man behandla, och det finns många bra metoder, men de svåraste exemfallen kan vara mycket svårt att få bukt på, hur väl man än sköter hästen.

Vissa skulle behöva stå på stall nästan hela sommaren och då kommer vi till att istället hindra djuret från att bete sig naturligt.

(Gällande att avla på sto med eksem.

Avelsbasen på islandshäst är väl tämligen bred?

Har följt en del diskussioner på gotlandsruss.ifokus.se , där är många för att avla på sina eksemston pga smal avelsbas.

Jag menar inte att man generellt ska avla på eksemston, men att man ska ha i åtanke att ibland kanske det finns fog för att chansa.)

Jag håller HELT med om att avel på eksemhästar borde vara förbjuden. Jag har själv fått ett par avkommor som fått eksem (eksemfria föräldrar och förfäder), dem har jag tagit bort i stället för att riskera att de ska lida genom hela livet.

Men eksem är ändå behandlingsbart och går att undvika genom att ha hästen på stall vissa tider på dygnet när det är som värst. Obehandlad eksem är plågsam, men det är inte det man avser med den text du citerar. Utan det man avser där är betydligt värre. Läs om overo lethal white syndrome OLWS och sen kan du googla vidare om HYPP, SCID, HERDA osv. Och krumma shetlandsponnyer är ju en skelettmissbildning som gör att de inte kan röra sig normalt. Här kan man se ett antal sådana http://www.minibreeders.com/horsieheaven/

#8 Håller med dig där! Det kan vara värt risken i vissa fall, och som jag skrev ovan; om hästen har något bra som man gärna vill föra vidare kan det vara värt risken.

#9 Fast man kan aldrig på förhand veta hur illa exemen blir. Det är ändå individuellt och jag har sett obehandlade exemhästar som klarat sig relativt bra medans andra pedantskötta ändå får svåra problem vissa tider om året. Det jag menar är att lagen är en tolkningsfråga, och jag anser att exemhästar borde gå under denna lag eftersom man aldrig på förhand kan veta hur illa det blir. Ett sto med "lindrigare" exem kan ändå ge en avkomma som får det betydligt besvärligare än henne.

Jag ska kolla upp det du skrev om. OLWS vet jag sen tidigare vad det är och i princip samma sak gäller om man korsar två konstantskimmlar. På senare år har man också upptäckt att hästar som bär på homozygota silveranlag brukar få ögonproblem. De fallen jag hört om har vissa varit sågott som blinda. Och det kan vara mycket svårt att upptäcka, då de oftast ser skillnad på mörker och ljus. Många sådana hästar lever nog ett väldigt tufft liv och blir kallade både bångstyriga och nervösa pga att de ser såpass dåligt. Men om jag inte minns fel är väl varken silveranlag eller konstantskimmlar allt för vanligt inom shettisvärlden?

Konstantskimlar finns det gott om i vår ras, däremot inte silver.

Och NEJ, det är INTE samma sak om man korsar två konstantskimlar!! Man har tidigare trott att Rn-anlaget i dubbel uppsättning inte varit förenligt med fosterutveckling. Det skulle i så fall vara så att det inte ens hinner bli ett embryo, utan det skulle ha försvunnit ut direkt och det enda man sett är att stoet inte blivit dräktig utan kommit i brunst igen. Numera är man inte lika säker på detta, utan det verkar som att de finns homozygota konstantskimlar också. (det finns nån doktorand på SLU som letar efter just RnRn bland hästar)

Skillnaden är alltså att det föds föl med OLWS och de får lida något oerhört innan de självdör, om man inte avlivar dem direkt. Konstantskimmel i dubbel uppsättning, OM det skulle vara som man tidigare trott, skapar ändå aldrig något lidande hos någon individ.

Hur man ställer sig till att para silverfärgade individer med varandra har jag dålig koll på, då det främst är islänningarna som bär den färgen. Jag hade glömt bort synproblemen som följer, men minnet återuppstod när du nämnde det.

#10 Kanske ska tillägga att jag är INTE för avel på eksemston, men att jag förstår tankegångarna hos "russfoket", även om jag inte håller med dem. 

Angående konstantskimlar det har man omvärderat för längesedan. Har själv en hingst vars bägge föräldrar är konstantskimlar.

Det viktigaste i frågan tycker jag är: Varför delar vi inte med oss?! Om alla delade med sig om diverse "fel" som uppstår så skulle man kunna ha en mycket större valfrihet. Man skulle kunna kombinera linjer annorlunda och det skulle inte vara så himla mycket skitsnack. En hingst kan väl få länga exemston, bettfel, patellafel eller vad som helst utan att det ska behöva pratas om att ha denne ur avel, men sedan är det % satsen man ska se till. Om en hingst har 100 avkommor kan denne omöjligt lämna 100% friskt och oom någon nu påstår det så är det bara ren lögn. Sen får man inte glömma stoet. Stoet lämnar minst lika mycket fel som hingsten men kanske inte hinner breda ut sig så mycket. Sen kan man gå på ganska hårt längre upp! Många är fullt medvetna om hingstar som lämnat extrema käkfel på föl, eller hingstar som i Holland lämnat krumma föl och kommer till Serige och får betäcka hur som helst men iiiingen vill veta av det. Suck! Sedan tycker jag en viktig aspekt är fertiliteten. Denna verkar folk inom shetland inte bry sig så mycket om. Både hingstar och ston med dålig fertilitet är dåliga avelsdjur. Alltså, en hingst som lämnar ett eller två exemston bör tas ur avel enligt många, men stoet kan man avla vidare på… Varför är allt hingstens fel? Jag skulle påstå precis tvärt om. En hingst som har många avkommor och det ploppar upp ett par exemston är inte hela världen, bort med stoet!

#13. Dela med sig av fakta eller rykten? Hur avgör man vad som är vilket?

Jag tycker det är svåra frågor. Hingstägare tycker (självklart) deras egna hingstar är bäst och rekommenderar gärna dessa till folk som frågar om råd ang hingstval utan att ta reda på vad stoet har för stam och andra egenskaper. Det är lätt att konstatera bara genom att läsa diverse trådar här på forumet.

#14 Fakta givetvis! att de som får avkommor med fel delar med sig och att de som har en hingst som lämnar diverse saker delar med sig av detta när det kommer ston. Mycket enkelt!

För att de skall anses som fakta krävs ju att fölets härstamning är säkerställd.

#16 Det får man väl anta i alla fall där pass utfärdas på en ponny!

# 17 Det är ju ingen garanti, det finns det ju en hel del exempel på…..

#18 Börjar bli en ganska löjlig diskussion. Om min hingst lämnar något hos mig kommer jag ju inte att DNA testa fölet eftersom jag bara har en hingst… Åter igen handlar det om ärlighet! Är bara så trött på en del. Ibland undrar man hur folk är funtade. Att fortsätta avla på deftekter gynnar väl för hundan ingen. Att avla på allt behövs säkerligen inte alls.

Varför jag tog upp det är för att i de fall det rapporteras saknas oftast säkerställd härstamning. Har fört den diskussionen med Medarbetare hos SH gällande varför inget görs om det rapporterats flera defekta föl efter samma hingst. De krävdes i alla fall då att härstamningen var verifierad. Det handlar ju om rättssäkerhet.

#20 Eller så börjar man i en ände istället för flera? Kommer inte det första fram är det ju kanske svårt att gå vidare…

Det har ju tom längre bak i tiden funnits uppfödare som varit helt öppna med vad deras hingstar lämnat för fel och bett lantbruksstyrelsen om hjälp, men de fick inget gehör. Jag har kvar ett gammalt stuterirepotage från Ridsport där dessa uppfödare berättar om detta. Hingsten finns i många både hingstar och ston idag.

#13 - Jag vet inte vem du diskuterat med som tycker att hingstar ska tas ur avel men inte ston. Men det finns en liten poäng i det, eftersom hingstar "kan förstöra" så mycket mer eftersom de kan få så många fler avkommor.

Vad gäller eksem så är ärftligheten komplicerad så där kan man nog nöja sig med att ta kända eksemindivider ur avel, plus ston som lämnat flera eksemavkommor (helst med olika hingstar). Man kan inte skylla allt på hingsten… Det är väl först om det visar sig att en hingst lämnar tydigt över medel av eksem - och då måste ju, som sagt, härstamningen vara säkerställd = DNA-testad - som det möjigen kan bli aktuellt att ta honom ur avel.

Jag har fått två eksemavkommor. Det ena stoet (mamman alltså) är sålt och nya ägaren är medveten om detta. Det andra moderstoet är kvar här och kommer vara kvar i avel tills det visar sig att det blir fler än en avkomma med eksem - DÅ kommer jag ta henne ur avel.

Sen vad gäller detta med fertilitet så är det inte alltid så enkelt. Jag har ett sto som har extremt dåligt facit om man tittar i webstamboken. Men hela sanningen finns inte där. Stoet ifråga blev först tjuvbetäckt som ettåring och fölade som tvååring (min veterinär ansåg inte att etårsstona behövde sprutas, efter att hingsten varit på rymmen, så tack doktorn för det fölet… Jag lyssnar inte på det fler gånger.)
Nästa gång hon betäcktes var hon 7 år (varit utlånad till ponnytrav o ridskola däremellan) och blev då dräktig direkt. Gången efter betäcktes hon först med en treårshingst (hon var första stoet han betäckte) där det senare visade sig att han inte riktigt hade koll utan klev av innan han "var klar". Hon betäcktes om då hon kollats tom och sprutats igång, blev inte dräktig ändå. I augusti sprutades hon igen och kördes iväg till en annan hingst, tyvärr resultatlöst även där. Året därpå körde jag iväg henne till en hingst i närheten, handbetäckte ETT språng och åkte hem. Kollades dräktig, men kastade fostret i november. (fostret hittades)
Året efter släpptes hon tidigt med hingst, och fick sprutas igen då mina unghingstar rymt in i hingsthagen (9 år mellan detta och rymningen ovan, det är inte så att det hör till vanligheterna). Kollades tom och "inte igång" i mitten av sommaren, sprutades igen för att få en brunst att betäcka om på. Resultat - tom.

Efter alla dessa turer tänkte jag efter och insåg att alla de gånger hon inte blivit dräktig var efter att hon hade sprutats. Det fanns ett samband! Så, förra året lånade jag hem en hingst som hon gick med i 2 månader. Dräktig på första försöket och fick ett föl.

Tittar man på statistiken så skulle man nog anse att det är väldigt svag fertilitet på detta sto, Men jag ville veta om det kunde vara så att hon av någon anledning reagerat negativt på sprutorna. Av det jag kunnat se hittills så har hon ju alltid blivit dräktig när hon inte varit sprutad(och hingsten fungerat normalt) så, än så länge får hon vara kvar i avel.

Men om ett sto får en defekt fölunge (och 2 "friska"), kan inte det bero på att "korsningen" mellan stoet och just denna hingsten inte funkar rent nerärvligt? Tänkte på om man betäcker med olika hingstar hela tiden, och det blir bara fel på en fölunge med den ena hingsten…

Måste allt vara "defekter"? Är det så konstigt om det någon gång blir fel på vägen? Inte alla människor föds felfria de heller utan att det behöver bero på föräldrarna.

#25 Precis så tror jag, Annette.

Givetvis finns det ärftliga defekter hos hästar, vilket det också finns bland oss människor. Men hos båda raser sker även fel saker vid fel tidpunkter, oberoende av arv, vilket resulterar i defekter.

Defekter är det ju om det är något som är fel. Men därmed inte sagt att det är ärftligt. Vissa fel vet man ju är ärftliga och i några fall vet man även genetiken bakom. Men där man inte kan hitta tydlig ärftlighet ska man nog passa sig för att döma det som ärftligt. För självklart kan fel uppstå utan genernas hjälp och ibland kan det säkert vara kombinationen av hingst och sto som är orsaken. Det är väl därför jag anser att en gång är ingen gång men två gånger är en vana.

Man ska nog passa sig lika mkt för att säga att saker inte är ärftliga också… Allt som är fel borde kunna vara både ärftligt och miljöbetingat till viss mån, i större eller mindre utsträckning.

Man kan ju via statistik se hur stor arvbarheten är för ganska många egenskaper, så även defekter och därifrån kunna förutsäga ärftlighet.

Att låta bli att benämna saker som ärftliga defekter är inte att säga att de inte är ärftliga, utan bara att inte häva ur sig något man inte är säker på.

Jag har läst en kurs i cellbiologi mm på universitetet i vår (inkluderat lite genetik och cellens utvecklingsfaser och sånt)  och av det lilla jag läst inser jag att det snarare är förvånande att det inte dyker upp fler defekter som har med arvsanlagen att göra. När spermierna bildas från könsceller sker överkorsningar som gör att nukleotider i kromosomerna byter plats och har man otur kan brytpunkten för en sån överkorsning finnas mitt i en viktig DNA-sekvens och därmed skapa konstigheter.

För att återgå till eksem, som är ett talande exempel, så har man ju i flera år jobbat med stora projekt om eksemhästar på SLU. Och man har sett en ganska stor variation på hur stor andel av avkommorna som får eksem om båda föräldrarna har eksem. Det varierar också tydligt mellan avkommorna efter eksemhingstar, hur stor andel som får eksem. Att det finns en ärftlighet är man nog enig om