Det verkar som han har överskottsenergi, har han några hagkompisar att busa med?

Hormoner , energi och ålder. Är du rättvis mot honom och han får den stimulans som krävs i form av andra hästar ska du se att han blir trevlig att umgås med igen.

 Om han varit ett ensam föl som gullats med på fel sätt eller att han inte haft några gränsättningar hos förra ägaren kan det också bli så här. Inget han ska lastas för.

Hästar som bits och sparkar är osäkra, det finn knappast några elaka hästar bara missförstådda och felhanterade

alla hästar testar ju i början också olika långt tid. Vi hade en här hemma som gick som en klocka dom vann allt när dom tävlademen sen brjade han testa henne nu har det gått över oigen och han är samma gammla snälla ponny:)

Min hingst gjorde likadant när han var 2 och precis hade kommit ifrån uppfödaren. Det enda som hjälpte var att visa riktigt bestämt vem som var ledare, genom att inte backa undan utan snarare gå rakt emot honom när han var dum. Och man måste vara konsekvent, aldrig tillåta att han tuggar eller nafsar "bara den här gången", och om det är fler personer som hanterar honom måste alla ha samma regler.

Det är sant att det inte finns elaka hästar, men det finns hästar som försöker ta över ledarrollen och de kan bli rätt tuffa och bråkiga. Man måste ha rätt mycket skinn på näsan när man uppfostrar unghästar, särskilt om de har fått bete sig fel under lång tid.

Om det inte hjälper att gå emot honom och vara "hotfull" i kroppsspråket när han sparkar mot dig så kanske det kan hjälpa att ta med en dressyrpisk och ge honom en snärt på baken eller bogen precis när han ska till att sparka. Är han inte så stursk då så lär han gå undan och acceptera att du bestämmer. Jag har varit med om enstaka hästar som inte går undan i det läget, och med dessa måste man jobba ännu oftare och hela tiden "styra med järnhand" tills de slutar försöka ta över ledarrollen. Kort sagt kan du ha i åtanke att ingen häst sparkar mot ledaren, så om han fortsätter med det så är din ledarroll inte tillräckligt etablerad. Det kan ta tid med ohyfsade unghästar, men är man bara konsekvent och jobbar varje dag så brukar det gå över.

Vad gör ni när ni motionerar honom? Beroende på vad det är, kanske minst fyra dagar i veckan är i mesta laget. Unghästar behöver tid att bara vara.

Undrar också lite vad ni gör med honom. Om det är när ni börjar arbeta med honom eller i slutet på tränings passet. En unghäst tröttnar fort och behöver omväxling och  endast korta pass av " träning". Det gäller att sluta medans de fortfarande tycker det är kul, och innan de börjar  krångla. Även om man bara gjort något i tio minuter och hästen gjort det bra är bästa belöningen att sluta. Då tar de sig an nästa uppgift med possitivt tänkand, om det slutade bra i passet innan, men slutar det med tjavs och åthutning sitter det i huvudet tills nästa gång man ska träna.

Har han en sparring partner i hagen brukar man slippa den art av problem som ni har. Sen gäller det också att ledarskaps rollen är klargjord.

jodå,,, han har en tvååring till som han busar med,

motionen innebär ut o gå, trava korta sträckor, lite tömkörning (ej långa stunder)  han ger sig på oss både i hagen och ute vid motion,, det är inte bara vid vissa tillfällen.

den andra tvååringen är super duktig, lyssnar och lyder, men den här lilla saken sätter sig på tvären.

jag har testat att markera med körpiska,,,  men han vägrar reagera,, sen är jag väl kanske mesig när det gäller just piska,, har aldrig varit en som vill använda dom och har aldrig behövt använda dom tidigare, har haft unghästar förut, men aldrig någon som beter sig som han.

någon sa att han kanske blivit gullad med tidigare, och jag misstänker att det har varit så, han var sjuk som föl och dom höll på att förlora honom, han har varit gårdens lilla gullegris.

jag har testat att gå imot honom när han vänder runt och tänker sparka,, men vad hjälper det när han sparkar ändå… jag har ingen lust att bli en slagpåse.

jag har aldrig haft en shettis förut utan det har varit stora hästar som jag jobbat med,,, känner mig maktlös då jag inte får samma respons från honom som från dom andra unghästarna.

Det var jag som skrev om gullad med. En sådan häst kan bli farlig. Den har inte "programerats" rätt. De du måste gör är att stöta bort honom. Positiv förstärkning när han är trevlig. Minsta tendens till att han inte respekterar dig, stöt bort. Bråka inte med honom, nonchalera. Han få komma fram till dig på dina vilkor, men det är inte meningsfullt att bruka våld. Ge inte godis, klia honom lite. Du bestämmer när det är nog.

En häst som känner hot har ju som försvar att fly, sparka eller bita. Kan det vara så att han är otrygg och inte felprogramerad? Du kanske är tveksam/försiktig i ditt handhavande, han blir osäker. Hur är han mot den andra hästen?

Om du är intresserad av hur hästar fostrar varandra och inte har läst något av Monty Roberts kan jag rekomendera det.

Verkligen jätteråkigt att det blivit så här. Han kanske är i sin värsta test och bara kollar läget vem som är ledare?

Är han hingst fortfarande, har han båda testiklarna nere?
Kan du inte be förra ägarna komma och vara med några gånger och se hur han beter sig då?
O, det blev mycket av lite av varje det här…

Tycker du har fått bra råd redan, men ville bara säga att du är inte ensam om ditt problem..

Har haft ett sto som var likadan när hon var två år gammal. Helt plötsligt blev hon som ett monster, utan att jag kunde hitta något fysiologiskt fel. Hon hade helt enkelt kommit in i "trotsåldern" och därmed börjat en ledarskapskamp då hon även samtidigt tog över i ledarskapet i hagen.

Det som hjälpte var att vara väldigt konsekvent, bestämd och envis (skinn på näsan) samt alltid behålla koncentrationen vid hantering och vara beredd. Jag vägrade att under INGA omständigheter bli en "slagpåse", jag krävde att hon skulle kunna uppföra sig.
Under en tid fick jag ha med mig långpisk i hagen för att hålla henne på avstånd, då hon attackerade mig med bakåtstrukna öron/bett/sparkar.
Och när man ledde var jag hela tiden beredd ifall tänderna skulle komma farandes (en gång tog hon tag runt hela min ankel med käken).
Även senare under tömkörningen sparkade hon mot mig, men då var jag alltid snabbt framme med pisken och slutade när hon fått nog och slutade sparka (vilket i början kunde vara 4-5 riktiga bocksprång i rad)
Så fort hon gjorde rätt fick hon självklart beröm, för att göra det tydligare vad som var rätt och fel.
Det ska vara trevligt och uppskattat för ponnyn att göra rätt, inte otäckt och jobbigt…

Allt detta frestar såklart på tålamodet och orken, jag höll på att ge upp många gånger och många tårar rann, både av ilska och nedstämdhet.. det är svårt att förstå hur ponnyer kan vara så pilska när man bara vill dem väl och tar hand om dom. Jag tyckte även själv att jag var för elak mot henne, men när jag sen tittade på hur andra hästar hanterar rangordningen så går det ju oftast till så att "bråkstakarna" åker på några smällar tills dom fattar läget och ger sig.. Jag använde mig lite av hästarnas metoder när jag uppfostrade stoet, bl.a. så kunde jag själv "sparka bakut" med ett ben om hon kom "jagandes" efter mig när jag vände ryggen till..

Efter ca 6 månader (!) med dagliga tillrättavisningar och bestämdhet accepterade hon mig som ledare och stängde av sin elaka sida. Visst hade vi våra duster även när jag senare körde in henne, men idag är hon en mkt snäll och underbar körhäst som alltid vill göra sitt bästa, vara till lags och kommer fram i hagen och hälsar!

Shettisar är olika individer och har olika psyken. En del klarar av vad som helst, andra börjar darra om man höjer rösten. Alla är speciella på sitt sätt och kräver mer eller mindre (ibland ingen!) uppfostring för att fungera..

Ge inte upp! Försök att vara tuff och ge dig inte!

Blev lite långt, men jag hoppas verkligen att du lyckas!
Hälsn. Sara

Om någon undrar vem Monty Roberts är finns några rader här:

http://www.hastfolk.se/2006-02/0602-3-1-Monty.htm

www.montyroberts.se

Och så kommer hon tråkmånsen och lägger sej i…   =) Är han inget hingstämne hade jag kastrerat honom. Hade varit föriktig med träning på en så ung ponny. Som någon sa så måste han få "vara" . Lite uppfostran är aldrig fel men kanske inte hålla på för mycket heller

Håller med #11. Hade inte sparat honom som hingst med sådana tendenser vad det än beror på och hur bra han än är.

Håller också med #11. Finns ingen mening med att man hanterar honom som hingst.

Får nog börja från början med den grundläggande hanteringen av honom. Kunna stå still, ledvan utan dumheter och öka succesivt svårighetsgraden och framförallt lära honom lyssna på dig som ledare. Misslyckas ngt moment får man backa ett steg innan man går vidare, så att allt sitter till hundra procent.

Som du beskriver hästen låter det som det uppkommer en del farliga situationer. Blir nog svårt att få ut ngn glädje av honom om man inte tar itu med problemet genast!

#9 Pilsk betyder något helt annat på östgötska kan jag bara tala om så meningen med detta ordet i ditt inlägg blev himla roligt för en östgöte!

#9 Det är väl en rikstäckande betydelse, om än lite gammaldags…jag blev lite brydd över det ordet i det sammanhanget

# 14 & 15: Vet inte riktigt varifrån jag fick det ordet, är väl något gotländskt då jag inte kan förklara det  Jag bjuder gärna på skratt  
Skriver oftast inte så mycket inlägg, men det lät verkligen som om denna person behövde hjälp, innan det blev för farligt/jobbigt.
Har ju själv varit med om liknande upplevelse där det slutade lyckligt…

#15+16 skånska! =) *S*

# 16 jag som trodde att p kommit in fel och att det skulle stå ilsk……

#14 Ja det betyder nog det samma på Halmstads dialekten ;-)

han är inte hingst.

jag tackar Bofride för dina konkreta råd. helt underbart. får mig att tro att det finns en ljusning i detta mörker.

gjorde faktiskt som ni sa förut och hade med mig piska in i hagen när jag skulle pyssla… det funkade förvånadsvärt bra. vet inte om det beror på språngmatchen han o jag hade den gången han sparkade mig,, då fick han springa, eller om jag hade en annan hållning när jag kom in i hagen den här gången.

någon frågade hur han var med den andra hästen i hagen, det är en 2 årig tinkersto och han är på henne hela tiden, hon blir förbannad och nästan sätter sig på honom eller "puttar" bort honom, hon sparkar aldrig men hotbiter honom. mot mig är hon hur snäll som helst. jag är ledaren över henne. hon har stor respekt för mig och det är lite därför jag blir förvånad att jag inte kan överföra den respekten på shettisen.

men jag har fått lite feedback nu och känner att jag inte kan ge upp redan nu.

tack för alla råd och pepping,,,   jag ska ge honom en chans till.

# 20: Som du beskriver din kille verkar det som om han inte är en rädd eller känslig individ, utan helt enkelt en tuff individ som testar ledarskapet (precis som stoet jag berättade om).

Men detta är också en positiv egenskap, för när du tar över leddarrollen och han slutar upp med sina fasoner, kommer han bli en väldigt bra körhäst som går fram och är orädd för allt, han kommer att göra som du säger helt enkelt. Om du nu väljer att köra in honom senare.

Har hanterat ett antal shettisar och jag ser konkreta skillnader i temperamentet beroende på vilken stam ponnyn har.
Vissa linjer ger tuffa och orädda hästar, medan andra ger mer känsliga och rädda hästar från grunden.

Jag har också märkt en skillnad mellan sto och hingst (eller valacker). Hingstar testar en kortare period än ston, men när hingstarna väl testar en så är det ordentligt. Ston "småtestar" en hela tiden under en längre period. Men det finns självklart undantag!
Har endast tagit hand om en enda shettis (än så länge) under mina 14 år som shettisälskare som varit en ängel på alla sätt och vis.

Jag hoppas att du orkar fortsätta med att vara bestämd och konsekvent ett tag till, jag tror att det kommer att löna sig!

Hör gärna av dig om du vill ha fler tips, jag har en bunt på lager.

Mvh / Sara

# 21

Har fött upp åtskilliga shetland och har även haft en del köpta genom åren, sedan 30 år tillbaka. Jag har då inte träffat på en enda som varit rent dum, men en del som blivit felhanterade och inte förstått vad som krävts av dom. Man kan inte skylla på hästen eller dess temperament, det är helt och hållet hanteringen från start som är orsaken. Att de sen hamnar i fel händer och att en del inte kan se hur mycket som behövs för att hästen ska förstå är en annan femma. Det är inte hästens fel att de hamnar på fel ställe.

# 22
Jag förstår vad du menar och håller med bitvis, även om jag tycker mig se en skillnad i sätten som en ponny ibland behöver uppfostras p.g.a. dennes egen personlighet (det jag menar med "temperamentet", kanske jag använt ett felaktigt uttryck?). En personlighet som fortsätter att visas hela livet. För att få ponnyn att förstå krävs det olika metoder under olika långa tidsperioder beroende på vilken ponny det är och hur just denna ponny är till sättet, vilken personlighet den har.

Detta är den erfarenhet som jag har samlat på mig, trots att jag förstår att jag inte på långa vägar har sån stor erfarenhet av detta som dig! Jag kommer aldrig att bli fullärd eller veta svaret på allt, utan jag lyssnar på äldre, mer erfarna och kunniga människor och tar till mig det jag hör/läser och tycker fungerar för mig.

Inget djur väljer sina ägare, värt att tänka på!

Mvh / Sara

# 22

Vad jag vill påstå är att alla har olika personligheter, både folk och djur, det är just det som blir fel om man inte kan se det från början och "fostra" efter den individens utgångsläge.

Jag vill inte heller påstå att jag är någon expert, långt därifrån, men vet att hanteringen från start är viktig. Ibland kan det vara en fördel om man ska köpa att hästen är helt ohanterad, hellre det än felhanterad.

# 24 Instämmer!

Jag hade en gång en 1-årig hingst, iof halvblod, och han var riktigt lömsk. När jag kastrerade honom strax efter ett år, var han inte lika lömsk menhan testade ALLTID om han kunde ta komandot. Han hade klart varit en ledarhingst om han fått vara.
Men under de 7 åren som jag hade honom i min ägo skötte han sig, MEN, man fick vara bestämd JÄMT mot honom. Snäll men bestämd.

Sålde honom för ett år sedan och allt gick bra hos den nya ägaren i två veckor…
Sedan ringde hon efter en månad och sa att han stegrar sig, anfaller och går in för att kasta av henne.!
Han tom hotade henne i gången m tänderna.

Jag sa att han kanske hade ont någonstans, men det hade hon kollat redan.

Förklaringen fick jag av min hovslagare som fortsatte sko honom efter att jag sålt honom. Hon gullade för mycket med honom.  Hon ville pussa och gulla. Han var ingen sån häst.
När hovslagaren kom, som verkat honom sedan födseln stod han som ett ljus.
Han var även tränare som jag tagit lektioner för i många år, så när den nya ryttaren red för honom höll han sig i skinnet, men så fort de blev själva….åkte hon i backen!

Hon har efter ett år gett upp och sålt honom.

Lömsk ?? ingen föds väl lömsk, men med olika personlighet, vilja att bestämma.

men alltså om hästen blir tokig i närheten av tinkerstoet ska dom väl inte gå ihop? Det finns ju många valacker som betäcker ston och detta verkar ju vara en sådan. Inte undra på att han uppför sej märkligt

# 27 Fel ordval av mig.