Vårt ena sto har Timothy som morfar och farmorsfar. Det tycker jag inte heller är för nära, blir ju samma som i exemplet ovan. Jag skulle nog inte linjeavla hur nära som helst utan att rådfråga någon med erfarenhet först. Själv har jag inte tillräcklig kunskap om linjeavel.

Jag tycker inte att det stoet som du skriver om är för nära. Men jag vill nog helst försöka undvika linjeavel, jag tycker inte att jag kan tillräckligt mycket om blodslinjer för att våga mig på detta

det tyckte inte jag att jag kunde heller men enligt många är  Rockall en hingst som bör bevaras så mkt som möjligt.

Jag frågade en stor uppfödare om en speciell hingst som jag själv trodde man skulle kunna ha men enligt uppfödaren till honom så sa han stort Nej! han berättade att denna hingst ger krumma föl i linjeavel. Då blir man ju lite konfunderad för det är så många som avlar kors och tvärs.

Timothy ser inte jag heller som en nackdel kan jag säga.

#3. Nej, det ser jag som en fördel. Men jag tror inte jag skall ha honom en tredje gång, i varje fall inte för nära. En känsla bara.

de flesta man ser håller sej nog till två… men jag kan för lite. Det kan ju bli bra men man vet ju aldrig. Mitt sto köpte jag dräktig och enligt ägaren var det kanon med Rockall i dubbel uppsättning. Vi får väl se.

Jag hade ett sto med Rosson of Transy som både farmorsfar och morfarsfar, och jag tror inte att jag skulle valt en hingst till henne som var närbesläktad med rosson, det hade känts för mkt. :-)

I Nederland har de jo linjeavlet masse, spesielt på transy ponniene - bare ikke så lett å se det i en treledds-stamtavle med de laaaaange navnene…. Selv synes jeg nesten det blir litt snevert å regne innavelsprosent kun ut fra 3 ledd da de på 4 leddet nesten kan være identiske på begge sider … Etter hva jeg har lest så er første symptom på innavlsdepresjon nervøsitet, og det er vel ikke så utberedt på shetlandsponni?

Jeg har en hoppe som er linjeavlet på Jolly Roger of Marshwood (dermed også G.Rockall..) og ble fortalt at dette skulle være riktig så bra - så det håper jeg på siden hun forhåpentligvis vil bli en av mine "stamhopper" :)

Jag kan tänka mig linjeavel ser inget fel i det om det är en bra hingst eller moderslinje jag vill behålla , för det är så att det finns en hel del bra avelsston ute i avlen som inte hade skadats att linjeavla på heller……

MEN hur vet man vilka hingstar som ger krumma föl i linjeavel? denna hingst jag trodde jag skulle kunna linjeavla på är en hingst som finns i väldigt många svenska stammar. Tänk om jag hade lagt på mitt sto med samma stam då… ush. Vill inte tänka det

Kan du ikke fortelle hvilken hingst det er? Hingstens eier er vel neppe heller interessert i at det blir linjeavlet på han …

#9 Är det en importerad hingst, då tycker jag att du ska söka orsaken till varför hingsten i fråga blev såld, för oftast så brukar inte för att ta ett exempel: Holland släppa iväg hingstar som dom anser vara av mycket god kvalité, då bör man dra öronen åt sig och gräva lite djupare…..man vill ju inte ha in defekter i något fall

Det är en mkt känd svensk och bra  hingst och då det inte ska pratas här vill jag inte nämna honom. Tyvärr så är det inte registerat något vad jag vet men uppfödaren själv har talat om för mej att inte avla in mera av honom i stammarna. Även om det är ren sanning och kanske inte skitsnack så vill jag inte gå ut med det. Vill inte hänga ut uppfödaren. Hingsten lever iaf inte.

Med tanke på hvor få hingster man dannet grunnlaget for rasen ut av, så er det utrolig at shetlandsponnien har så få "defekter" som en har. Men det er jo klart at det er kjedelig dersom det skulle dukke opp noe man ikke hadde regnet med… På travhest er det vanelig at for hver gang man linjeavler, f.eks. på besteforeldre leddet, så skal man gå to linjer helt ut.

#0 Linjeavla vågar jag och det har jag också gjort, tror faktiskt att alla våra ponnyer är linjeavlade. De med närmst är i andra och tredje led. Närmre vill jag nog inte ha det, skulle aldrig kunna betäcka ett sto med sin egna pappa till exempel. Finns ju en del sådana inom shetlandsrasen.

#11 Njae, holländarna säljer gärna till utländska köpare om priset är det rätta.

De har ju ett helt annat system med avkommebedömning som gör det möjligt att köpa en bra godkänd hingst till hyfsat pris.

personligen så är jag så anti när det gäller linjeavel på djur, då jag har sysslat med en hel del hund avel och sett vad det för med sig. Tror man måste veta vad det är man ger sig in på och det känner jag att jag inte gör

Jag har fått berättat för mej att anlaget för krumma föl måste finnas hos både modern och fadern och ändå är risken mycket liten för att avkomman ska bli krummt. Men det är klart att linjeavlar man på en individ som man vet har anlaget så ökar ju oxå risken.

Men visst är det väl så att hingstar som lämnar krummt föl i Sverige inte längre får användas i avel..?

#17 jo det är så att dom inte får användas i avel men då måste det först komma in att dom lämnar krumma föl. Inte många rap in detta tydligen.

I "mitt" fall om jag säger så så var uppfödareb väldigt tydlig att det var hingsten som lämnade krumma föl. Skulle inte ha något med stoet att göra. varför blanda in stoet? jag fattar inte? Det visste inte jag. Och hur ska man veta om stoet lämnar krumma föl? Nu blev det ännu svårare.

#18 men har stoet lämnat ett antal avkommor och det inte är fel på någon kan man nog vara rätt säker och så kan man ju inte tänke heller tycker jag tänk om mitt sto eller hingst lämnar sådana avkommor … då hade man ju varit orolig jämt *ler*

Det är ju inte alltid så enkelt… Vad som är bra och vad som är dåligt… Att linjeavla på en individ som inte är bra eller som KAN ge ärftliga defekter förstärkas ju…

Sedan får man ju kontrollera sin linjeavel… Vilka gener är det som förstärks? Är det dem gener man vill ha?

Är inte negativ till linjeavel.

Har fött upp ett sto som har Newton som både morfar och farfar. När hon ska betäckas ska jag dock inte använa ngn hingst som har Newton i de närmsta leden.

Har fler planer på att använda nga relativt närbesläktade hingstar till mina ston. Men vill egentligen inte betäcka så nära som halvsyskon, utan gärna ett steg längre bak.

Jag är nog också ganska anti mot linjeavel, även om jag vet att det ofta ger bra och snabba resultat - men på lång sikt tror jag det kan vara förödande. Holländarna har insett det, var en artikel förra året i holländska tidningen, där det stod om nödvändigheten att få in nytt blod, mest kris var det på de svarta normalstora, samt på minisidan, där snart alla hästar är av samma linjer. Här i Sverige kan man ju ta fuxarna som exempel, vill man betäcka med en fuxhingst som inte är släkt med Jolly Roger eller Rockall, finns det typ 3-4 stycken att välja på.

#22 nu överdriver du nog…. jag har hittat många som inte är släkt med rockall eller jolly. Men visst är dom släkt med jolly bör dom ju ha rockall också =)

Linjeavel är inavel, men en avelsmetod som tidigare har använts och varit accepterad.

Men med den lilla populationen av hingstar som vi har idag är denna metod absolut icke att föredra. Släktskapen mellan hästarna är idag redan allt för stor vilket leder till en genetisk utarmning av arvsanlag. Med inavel följer inte bara koncentration av positiva anlag utan man  förstärker  kraftigt alla defekter.  Positiva genanlag försvinner för all framtid och man degenererar rasen för all framtid. Avla friskt!

#24. Jag har då inga problem att hitta hingstar inte är släkt med mina ston, så där håller jag inte med dig. Vad menar du med inavel, hur nära släkt är dom då?

Bland de stora shettisarna finns det många att betäcka med, så där är inte så stora problem med att hitta hingstar som inte är släkt med stona. På minisidan tycker jag dock att det är värre. Finns i princip bara tre hingstar (och deras söner och deras söner i sin tur) som jag vill betäcka med. Där är jag inte heller motståndare till linjeavel, precis som jag skrivit i tidigare inlägg. Hoppas dock att det kan komma in nytt blod på minisidan…

inavel tycker jag är son och dotter eller son med moder. Nära släkt

Linjeavel är när man som närmast har samma farfar som morfar. Är relationen ännu närmare är det incest eller inavel. Linjeavel (eller släktskapsavel vilket det också kallas) är det när man har någon individ inom de närmaste 4:a generationerna på mer än ett ställe. (Annette jag syftade inte på din avel utan helt generellt.)
Att någon uppfödare provar på linjeavel eller släktskapsavel för att befästa någon egenskap har ingen större betydelse för rasen.

Men ju närmare släktskapsavel man bedriver och ju längre och ju fler som bedriver avel med gemensamma förfäder ju mer ökar man graden av dubbla identiska genuppsättningar, vilket gör att negativa anlag som annars inte dominerar därmed slår igenom.

Man dränerar alltså rasen på genvariationer som i förlängning leder till minskad duglighet, fruktsamhet och livskraft. 
Vad man kan vinna är en visuellt bättre exteriör.
Men de negativa anlagen ligger dolda för ögat och kommer därmed som en icke önskvärd defekt på hästen och överraskning för uppfödaren när dessa anlag kommer i dubbel uppsättning (dominant egenskap). Korsar man därefter två sådana individer så får man till 100% en sjuk individ. Slutledningen blir att för rasen som helhet är det bäst med många individer då det är den samlade genmassan som står för rasens framtid.

Vid all typ av linje- eller inavel så miskar man den genetiska variationen hos djurpopulationen. Egentligen är detta aldrig bra för själva populationen, eftersom just den genetiska variationen är en förutsättning för evolutionen genom naturligt urval. Man vet aldrig vilka egenskaper som kan behövas i framtiden och det är just orsaken till att det är viktigt att behålla så många egenskaper som möjligt.

Men, just för att det finns vissa egenskaper som man vill ha från mer än en sida har jag inte ngt emot linjeavel - så länge det inte förekommer för många gånger. Man vet aldrig vad man får, men så är det ju i all avel. Om man fortsätter och fortsätter med linjeavelen ökar risken för att en viss gen fixeras och det är det som är så farligt. Att linjeavla en gång, det anser inte jag som ngt större fara.

Själv har jag ett par ston som jag kommer att betäcka med hingstar som är relativt nära släkt med dem, även om jag vet att det inte är det optimala för rasen ur ett evolutionärt perspektiv.

Skulle vilja citera ledaren i nya numret av SVERAKs tidning, det handlar visserligen om raskatter, men jag tycker det tyder på en mycket sund inställning från huvudförbundet:

"Självklart ska man vara seriös i sin uppfödning och använda de bästa katterna att avla vidare på. Men alla uppfödare vet att det finns massor av sjukdomar och defekter som kan poppa upp och en vacker dag står vi med skägget i brevlådan och har en mycket begränsad genpool på vår ras som kan leda till avelsdepression"

# 30 Det är den stora risken vid all linjeavel. Att man avlar på samma linjer hela tiden som gör att samma egenskaper förs vidare till nästa generation och till slut så har vissa gener fixerat, och då kan man inte påverka dessa.

Att ngn gång avla på individer som är släkt på ganska nära håll tycker dock inte jag är ngn fara. Det ska fler än en generation till för att generna ska fixeras.

Vad jag har örstått så på öar (typ shetlandsöar och island) så är det vanligt md inavel/linjeavel. Vissa kan nästan se afrån vilken ö som shettisarna kommer ifrån för de är lika för de är så lika i sina gener, medan på en annan ö har annan genuppsättning… Kan det stämma?

Har hört att ju mindre ö ju mindre häst.

Har jag också hört…

#32 Till viss del stämmer det. Iaf när popultationerna har varit skiljda under många generationer. Hur väl det stämmer på Shetlandsöarna och Island vet jag inte.

Eftersom förutsättningarna som finns på olika ställen inte är samma så kommer det naturliga urvalet att verka på olika egenskaper. Alltså kommer de egenskaper som är till fördel i just den miljön där popultionen befinner sig att gynnas och föras vidare till avkomman i större utsträckning. Efter väldigt lång tid medför detta att en ny art uppkommer, dvs att de olika poplutionerna har fått en sådan förändrad genpol i förhållande till varandra så att de inte längre kan föröka sig med varandra och få fertil avkomma om de skulle träffas.

#33, 34 Ofta blir det så att ju mindre artens geografiska spridningsområde är ju mindre bli individerna. Beror till stor del på att det för det mesta finns sämre tillgång till föda, vilket då gör att de individerna med misnt kroppstorlek kommer att överleva bättre eftersom de inte behöver så mkt föda. Dessa individer kommer sedan att ha en större chans att föröka sig och lämna vidare sina gener som kodar för mindre kropsstorlek till avkomman. Alltså kommer de små individerna att gynnas och arten blir mindre så länge det är en fördel.