Jag kommer ihåg när jag gick i skolan och vi fick göra en sorts lek. man skulle säga en grej till en vän. Sen skulle denna vännen i sin tur säga saken vidare till en tredje vän, som i sin tur skulle säga det till en fjärde. Efter ett par gånger så var hela visan så förvrängd att man inte begrep ett skvatt. De fick inte lyssna på varann givetvis utan höra en helt ny fräsch historia. Lite så känns livet ibland. När man får höra nåt och då får man ju ta det med en nypa salt för efter varje människa som berättar om historien ändras minst ett eller flera ord till något helt annat.