Usch vad jobbigt. Tycker absolut inte att du ska köra nu när du är gravid. Det blir så mycket läskigare när det händer olyckor med vagn än när man rider och åker av.

Du har ingen jättesnäll, trygg ponny att låna att köra lite med? Jag bor ju liiite långt bort

#1 tack! jo jag har väl nån jag kan låna men som du sa, i dagsläge kör jag inte. Egentligen är Gino jättesnäll att köra med men kanske inte sak få tillbaka akänslan där direkt. Det är ju likosm där det hände, med honom. Jag har ju kört flera gånger efter det men känner mej osäkervarje gång. Som om jag lika bra kunde vara utan faktiskt. Nu är han så fet att han inte går i vagnen också. =(

Usch vad hemskt det lät. Men som sagt var, medans du väntar lillen bör du inte köra och vara allmänt försiktig över huvud taget.
Om du vet med dig själv att du innan olyckan tyckte det var skojigt att köra så är det klart värt att arbeta bort rädslan för att kunna få uppleva den känslan igen Så gjorde jag när jag blev rädd. ;-)

När du börjar, försök fram mana det du kände förrut när du körde. Tänk mycket på tiden innan olyckan även till vardags hemma. Det gör det lättare att kämpa sig tillbaka.

#3 helt rätt det du säger. Ush jag försöker verkligen men så blir man lite nervös och så känner ju hästen det på sej. Kanske dumt göra det med honom som det hänt med. Han vet ju varför.

#2 Jo men även om Gino är snäll så är det kanske bra att köra en ponny som du inte kopplar samman med olyckan?

#2 ja jag tror det också. Får väl låna grannens tjocka snälla ponny en dag.

Men något jag tycker att du ska tex investera i är en slaggjord för då kan inte hästarna slå och hamna med något ben över skaklarna och du kan känna dig säkrare , likadant använd alltid hjälm när du kör .

Jag blev ju sparkad i huvudet när jag var yngre av våran C-ponny när vi körde henne och kan tala om att jag hade tur fick ett himla fult ärr i pannan som fortfarande lyser *s* men det var det enda och min rädsla satt i väldigt länge men jag gick över och körde en annan häst , men kan tala om att jag fortfarande inte gillar när hästar slår.

Känner igen mig lite. Råkade också ut för en hästolycka, i samband med hanteringen av en stor häst. Bröt bla ett ben ganska illa. Jag har blivit rädd vid hästhantering efter det har jag insett. Slutade rida sen när jag blev gravid och nu efter 5 månader som mamma inte än tagit upp det igen. Vet inte hur jag ska göra. Vill egentligen komma över min osäkerhet men till vilket pris? Var? När? Hur? etc

#8 oj det var tråkigt. Själva hanteringen av hästar sitter ju kvar hos mej dock men ska tillägga att när jag slutade med stora hästar så blir man ju lite mer vaksam då man hanterar dessa.  Jag har inte ridit på flera år och visst är man nervös när man ska prova igen men det är väl som att cykla får jag hoppas. Jag tänker inte tävla grand prix utan kanske rida nån väns häst ibland.  Jag känner ju att när jag är ute och chipmärker så kan man ju vara mer på sin vakt än tidigare. Håller man hela tiden på med hästar som är 170 så har man kanske inte samma respekt än med nån som aldrig träffar eller sällan iaf dessa hästar.

#8: Jag gick också omkull med en stor häst och har varit livrädd för att trava och för backar. Detta gjorde att jag höll mig borta från hästar i 12 år. Sedan red jag en föredetta bekants häst och hon tvingade mig att trava i backe det första hon gjorde. Men jag hade i alla fall lyckats få mer smak innan travet började och insåg att jag velade ju rida.
Så med tårarna rinnande av skräck kommer jag till min sambo och berättar att det var hemskt och vidrigt att vara så rädd. Så nu skulle jag skaffa häst.
Gissa om han trodde jag var tokig i hela huvudet. ;-)

Det är inte roligt när rädslan har fått sitt grepp om en,vet själv hur det är,kör inte med bebisen i magen. Sen när du börjar igen försök att göra det så säkert för dig som möjligt,så att du känner dig trygg,ha gärna någon du litar på med dig.Om du kan när rädslan kommer, peppa dig själv, säg till rädslan "vad fan gör du här nu" försök vänd känslan till ilska på rädslan,det är jättesvårt,men till slut går det.Det har hjälpt mig,det tog tid,men det gick.Lycka till.Jag vet att det låter konstigt.Men men….

#11 låter egentligen väldigt klokt…..

Tja nu när min treåring fått gångartsdiplom ska man kanske satsa på kvalitets nästa år… man blir taggad….. får köra in henne rejält i höst…. efter man själv fölat. nu är man bara klumpig

#7 jaså, har du oxå ett sånt där trevligt ärr mitt i ansiktet?

Jag har varit med om väldigt många olyckor som fortfarande sitter fast etsade. 2 gånger har det hänt riktigt allvarliga saker och det var:

1. För några år sen så skulle jag rida ut i terängen på en stor D-ponny. Ponnyn ifråga hade inte varit utanför ridbanan på ett tag så han blev helt överlycklig när vi skulle vada genom en bäck. Så han tog bettet och stack. Jag flög så klart av i en fin båge.
Konsekvenserna blev att jag sluta rida, blev rädd för det och börja såsmåningom köra.

2. Förra sommaren ramla jag på en hästs hov och sömmen skar upp ett jack i pannan, sk Harry Potter ärr. 9 styng fick dom sy…..
Konsekvenserna blev att jag inte känner mig lika trygg på marken när hästar stegrar osv

Kan väl tilläga att nu har jag en egen häst, men vägen tillbaka var lång.

Var också med om en ganska läskig olycka i somras. Var ute och red på min häst och mamma och pappa(som aldrig brukar hänga med ut med hästarna) körde med shettisen. Vi skrittade lugnt längs grusvägen och pratade när min häst blev rädd för nåt( vi tror det var en orm..) och reste sig på bakbenen. Eftersom det precis hade regnat var det halt i gruset så hon tappade balansen och föll snett bakåt över mitt ben.

Jag slog huvudet och fick hjärnskakning så jag tappade minnet nästan helt. Fick tillbaka det igen efter några timmar men kommer (som "tur" är) fortfarande inte ihåg att vi gick omkull eller hur jag kom till sjukhuset, trots att jag var vaken hela tiden.. Eftersom jag inte kommer ihåg vad som hände blev jag inte så rädd när jag skulle rida igen men det kändes lite läskigt måste jag erkänna..