jag hade absolut satsat på det säkra stoet alltså 38 poängaren. För mig så är avelsmeriter högre än ev uställningsmeriter

Jag litar nog mer på 38-poängaren.

Naturligt vis det säkra blodet med 38 p.

38 poängaren. " Bra blod förnekar sig aldrig"

38-poängaren hade jag oxå valt.

Fast jag kan nog tänka lite annorlunda… Jag har ingen möjlighet att hålla många hästar, så för mej är det väldigt viktigt att jag verkligen tycker om mina hästar, att de har det där speciella, väldigt svårdefinierbara, som tilltalar just mej. Så hade 43-poängaren haft det, så hade jag nog köpt henne. Förmodligen hade det lett till mycket mer tankearbete och väldigt mycket längre tid och många fler generationer innan man eventuellt nått lika långt i avelsarbetet som om man köpt den förärvningssäkra stostammen… Men å andra sidan hade jag haft större glädje i min häst och hennes avkommor än om jag köpt en häst som jag kanske inte tyckt lika mycket om men som haft "bättre" stam. Dessutom skulle jag ha jobbat för att få fram en värdig outcross till de vedertagna stammarna…

Avel handlar ju om att hitta de kombinationer som passar för varandra. Varför göra det lätt för sej..?

Jag håller med #6 lite där. har heller inte många så dom jag har tycker jag är nåt extra i mina ögon,Huvudsaken för mig är att det är klass 1 på dom och att vi får rätt kemi, sen kan man ju försöka ta rätt hingst på dom så dom har möjlighet att kompletera varann. men i det här fallet hade jag tagit 38p

Om 43poängaren är rel ung (o kanske ej hunnit få egna föl) skulle jag satsa på den iaf… den "osäkra" stammen kan heller aldrig bli säker om ingen ser till att föra fram den linjen…

Det är enormt viktigt att valet av hingst sker med noggrann eftertanke, så att eventuella misstankar om någon brist eller så vägs upp…

Med vänliga hälsningar / Ingela

#8 I den här tråden måste jag hålla med dig. Jag tycker inte heller att man kan kalla någon stam för säker eller osäker om inte någon "provar" en "osäker" stam och för fram den.

Stammen är viktigast för mig MEN det ena behöver inte utesluta det andra.

Nej, det ena måste absolut inte utesluta det andra. Det är bara intressant om folk generellt avlar helst på poäng eller på stam. Många säger ju att deras avelsston måste ha 42 poäng för att vara bra. Jag har sett många ston på 42 och mer som har rätt trist stam o inte heller fått särskilt skojiga avkommor.

#11 Fast även om det är trist stam i dina ögon, får man väl anta att det ligger en tanke bakom att avla på den individen hos den som ändå valt att göra det..?

#12 Absolut! Det jag menar är att det finns de som avlar enbart på poäng, och tror att det automatiskt ger guldavkommor om stoet och hingsten har så höga poäng som möjligt. De flesta har väl ngn tanke bakom sina olika betäckningar. Men som sagt, det intressanta är om stammen eller poängen är det som värdesätts mest.

Ibland kan jag undra om vi inte blivit lite mentalt handikappade av vårt poängsystem om det är som du skriver, att det avlas endast på poäng…

#14 Det tror jag absolut. För en del verkar bara kunna titta på hästar i poäng. Dvs om de tittar på ett sto så heter det, "ja hon är fin, en 9:e i typ. Lite tunnbent, en 7:a" :-)

En del letar med ljus o lykta efter de där toppstona, som fått helst 43 p, och säger sig sedan ha de bästa avelsstona. Det är, iaf enligt mitt sätt att se det, inte nödvändigtvis sant.

#15 Vilka är de bästa avelsstona enligt dig?

Är det dom som man inte kan uttala namnen på förfäderna?

De bästa avelsstona måste ju vara de som lämnar god och jämn avkomma. Sen kanske de inte alla gånger är de bästa individerna.

Förtydligande: kanske inte det bästa individerna poängmässigt.

Ett av mina egna avelsston (tyvärr bortgången) var mycket bättre i verkligheten än på pappret. Hennes stam var väl minst sagt medioker, sett till föräldrars och syskons meriter. Men vem vet, de bästa kanske inte visades fram? Endast en till avkomma efter pappan har guldbelönats + ett diplomsto, enligt webstamboken…
I vilket fall som helst så var hon guldbelönad själv och blev A-premierad på sina 5 första avkommor, där två visats med goda resultat. (jag hoppas på postumt ELIT på henne när de tre yngsta blivit lite äldre - idag 4, 2 resp 1 år - och presterat på travbanan och kanske även på utställning. Hon hann få 6 avkommor innan hon dog, minimiantalet för elit…) Det känns inte på något sätt fel att ha avlat på henne trots avsaknad av toppstam.

Jag kan inte med säkerhet säja om jag hade valt 43-poängaren eller den toppstammade 38-poängaren, för utöver poäng, utseende och sånt så ska ju även personkemin stämma… Visst är en förärvningssäker stam OCH toppindivid själv ett önskemål, men jag erkänner att jag är stolt över hur jag har lyckats med det stomaterial som "hamnat" hos mig på olika sätt, dvs inte eftresökt amed ljus och lykta för sina egenskaper, utan de hamnade här mest av en slump…

så om man har ett sto som är helsyster till elitsto och flera diplomston så kanske hon ger bättre avkommor än hon själv… eller hur?

För mig är en häst med mera jämn poängrad något jag väger in, det känns lite väl ojämnt när en poängrad ser ut som en berg o dal bana, jag gillar det som är jämt och stadigt hela vägen

#21 håller fullständigt med dig!

"För mig är en häst med mera jämn poängrad något jag väger in, det känns lite väl ojämnt när en poängrad ser ut som en berg o dal bana, jag gillar det som är jämt och stadigt hela vägen"

Så om en domare har haft avvikande åsikt än övriga åtta så blev det helt plötsligt ett skitsto?

Mitt sto, som jag ämde ovan, HADE en hyfsat jämn poängrad innan, ända till jag visade henne för en domare som nog tittade på pappret mer än på hästen , som gav henne 36 poäng (mot runt 40 som hon brukade få, i samma skick)… Det blev tyvärr sista gången hon visades. Men jag konstaterar bara iskallt att den domaren behöver aldrig med funderar på att döma mina ponnyer, det finns andra jag litar mer på… Och mitt sto var precis lika mycket värd när vi åkte hem som hon var innan vi kom dit :D

Jag har ett sto som premierades med 37 poäng men sen visats för 39 poäng och jag vet att hon är väldigt gracil och det är det som drar ner helheten på detta sto , men det gäller att betäcka med en hingst som har bra ben och det har ju blivit bra då hon lämnat ett diplom sto+ en godkänd hingst i Norge och det är de avkommorna hon har fått och sen att hon är en jätte bra travare med är ju ingen nackdel *ler*..

#23 Äsch, varför bry sig? Visa henne för någon annan istället. Jag har också råkat ut för samma sak. Ena veckan fick hon 36p och nästan kasserad. Hängde i knäna, kunde inte röra sig, ingen typ å bla bla bla. Nästa vecka fick hon 39p och blev Champion Ungsto och såg, enligt den domaren, mycket lovande ut för framtiden. De två nästföljande åren blev hon Champion Sto och Reserv-BIS.

Det är ingenting att bry sig om. Ibland går det bra, ibland lite sämre. Men, som du skrev, det är ju samma häst man åker hem med. Men visst, det är ju en skönhetstävling och det är jätteroligt att få bra poäng och mindre roligt att få dåliga. Men, poängen säger inte så mycket om avelsvärdet trots allt.

Jag har ett sto som är HELsyster till ett elitpremierat sto som fått 40p, ett sto 39-42p och ett sto 41p och dpl. Att mitt sto inte kommit upp i guld hoppas jag beror på "slumpen" och att hon ändå bär bra gener. Hellre det än ett sto som har kassa föräldrar och syskon…

#25

Tyvärr kan jag inte visa henne för någon annan i stället, pga att hon lämnade oss hastigt i februari  SÅ det blev en lite trist avslutning på hennes utställningskarriär, men hon var ändå min fiiina lilla dam!

Men grejen är ju att vi är alldeles för poängfixerade i många fall. Jag kan ju bara ta min förra avelshingst som ett bra exempel. Han har fått mellan 7-9 på typ, 7-9 på hhb, 7-8 på benen, 7-9 på skritt och 8-10 på trav… Inte mycket samstämmighet där inte… VILKET ska man lita på?

Jag har också några favorit linjer/hingstar: Firth Bracken, Brunte, Garvis, Capone-Fire, Gletness Rockall (gärna barnbarn) osv.

Viktigast är att man själv uppskattar hästen. Att man gillar den typen. Att stoet får föl som är i ens smak. Att stoet har ett bra temperament. Mödernelinjen är för mig viktigast. Äpplet faller inte så långt från trädet.