Vi har avlivat två hästar hemma. Den första avlivades i hagen och fick ligga kvar där en ganska lång stund. Kompisen var framme och nosade. När vi tagit bort kroppen lade hon sig ner och rullade på platsen där den gamla legat.

Den andra ponnyn blev akut sjuk, jag tror de andra hästarna fattade det. Hon avlivades i hagen bredvid dem. Hennes syster gick och tittade några dagar, men sen var allt som vanligt igen.

Det brukar lägga sig med tiden, men det kan ta tid. Även djur sörjer, har själv erfarenhet av när min ena hund dog, de hade levt i hop i 12 år, hon slutade äta och bara låg, det tog tid men det gick över.

Djur sörjer - det har man sett. Har ett sto som vi haft i snart 15 år. Hon var riktigt deppig när jag var borta i 4 dagar här i våras. Så de behöver inte bara sörja varandra. Har man haft daglig kontakt i så många år så uppstår ett speciellt band.

Det släpper med tiden och man få pigga upp dem så gott det går.

Vi hade en hund som gick bort och lämnade kvar vår andra lite yngre hund. Han hade aldrig varit ensam vovvo. Vi var tvugna att köpa en ny vän åt honom för han skulle nog sörja ihjäl sej annars.

Jag märker ju när jag tagit bort en häst att de andra undrar var den tagit vägen. Men på två dar har det gått över känns det som. Jag har aldrig låtit hästen ligga kvar vid avlivningen. Ser inte nån poäng med det.

#4. För de andra hästarna kan det underlätta sorgearbetet om hästen får ligga kvar. När ston mister sitt föl rekommenderas att det får vara kvar tills stoet själv lämnar det.

Jag tror att det är bra om hästen får ligga kvar så att de andra ser att den är död. Har i ärlighetens namn ingen erfarenhet av hästar i detta fallet men vi har alltid gjort så med våra hundar. Då behöver de inte gå runt och leta sedan, de förstår….

#5 vi gjorde så med hunden men han begrep inte det. säkert olika. Har iaf inte gjort det med hästarna. Tycker det är onödigt ha unghästarna trampandes på den döda.

#7. Varför tror du de skulle trampa på den?

#5 Ja jeg tror det hjelper.. Nå mistet vi mamman til Ruby tidligere i år (Ruby er 5 år) i hagen. Ruby fikk gå i hagen en stund der Daisy lå.. nappet og snuste litt i henne..og fikk selv velge å gå derifra.. etterpå ble hun flyttet til en annen hage og vi gikk forbi gamlehagen hver dag, Ruby måtte alltid stoppe, se og snuse ut i luften. og sukket tungt, men hun var helt rolig heletiden, så vi valgte å ikke få inn en ny så nermt fødselen

(Vi hadde bare to ponnier så Ruby ble stående alene i en måned før Ruben kom)

Her er de igjen i gamlehagen..

#9. Vilket fint hus de har!

Jag lät inte de andra hästarna se att ja tagit bort henne. Men när kadaverbilen åkte iväg gnäggade alla hästarna efter den. Antar att de förstod då. Sen läser de nog mina tankar också. Jag var jätte ledsen i början men de börjar lägga sig för min del.
  Men man blir orolig för sitt sto inte kul att se den livligaste hästen i hagen annars vara deppig. Jag hoppas de lägger sig med tiden men ville höra mig för lite om era erfarenheter.

#8 För jag ser på mina unghästar då någon är dålig och ligger ner så ska dom dit och slå med frambenen på dom för att få upp dom från marken.

#10 Takk. Bilen er for stor til garasjen så den fikk bli stall , spon og høylager jippi

#13 då behöver ponnyerna bara en sådan där fjärrkontroll att öppna och stänga port med =) Jättefint blev det ju

NÄr vi har avlivat föl har det fått ligga kvar hos mamman eller när fölet har dött, det är jättebra tycker jag för då får de verkligen se att det är borta och sen blir de lugna faktiskt efteråt  och de säger ifrån själva när de vill gå ut eller tycker att det är färdigt .

Men om ni tänkter efter så är det ju faktiskt så ibland även om man säljer en häst att ena kompisen kan sörja ju.

Jag tror att det mest naturliga är att låta kroppen ligga kvar, och att avlivningen sker något avsides från flocken. Så fungerar det ju i naturen när djuren självdör.

Men, som sagt, djur kan ju flytta också (eller bli tagna av rovdjur och därmed inte ligga kvar)
Har aldrig haft en häst som sörjt, men andra flockdjur visar på sådant beteende.
Har bara ett sto som i början hatade om jag var ifrån henne. Ganska speciell känsla när ens mamma ringer när man är bortrest och berättar att stoet stått och gnäggat vid grinden i över en timma varje morgon. Hon kom gnäggande och galopperande när jag kom hem. Numer är min gamla islänningen hennes favorit!

Min lilla kille som jag haft i 11 år låter sej inte fångas i hagen om jag har varit borta för många dagar…. Pappa måste ta in alla andra hästarna och sen gå ut i hagen och muta med mat och många fina lockord och då kanske han kommer. har hänt att jag fått åka hem för att ta in honom då vi har alla våra inne på nätterna. Numera har vi kommit på knepet (efter att pappa tröttnat på att fjäska för min kille) att låta grinden till hagen vara öppen så får han gå in själv när han blir hungrig, sen stannar han i boxen så pappa kan stänga den senare.

Hästar är bara för underbara och snacka om att man känner sej älskad när man har en sådan häst

Sorry att jag skrev ifrån ämnet….

Jag är övertygad om att djuren också kan sörja.
När vi skulle avliva vår första shettis låg hon ute i hagen bland de andra. När jag ringde till veterinären och bad honom komma satt jag ute hos henne och när jag sedan gick iväg en liten stund gick alla de andra fram till henne, nosade och gick sedan bort och ställde sig i andra änden. Där stod de sedan helt stilla, utan att äta eller något fram tills att veternären hade varit där och vi flyttade dem till en annan hage. Det var nästan lite kusligt hur lugnt och stilla de stod.

När vi fick ta bort ett annat sto så var hennes bästa kompis inte sig själv på flera månader utan stod mest för sig själv och hängde.

Även de andra djuren har sörjt. När en av våra tackor dog så var hennes syster helt tokig i ett par dagar. Hon gjorde inget annat än sprang runt och bräkte och inte ens med mat eller godis gick det att få henne lugn. De andra fåren i flocken brydde inte alls sig på det sättet.

När vår fösta hund dog var katterna förtvivlade länge, man såg riktigt hur de sörjde honom. Katterna låg sedan ofta i hans korg och ville inte gå därifrån.

Jag fick en av mina hingstar påkörd och då lämnade han sin lek/livskamrat ensam här i stallet! Han var väldigt passiv och deppig men när jag fick hem en levnadsglad unghäst lös gamla mannen upp igen! Vet ej om detta funkar på alla hästar men det funkade för honom! :)

#20 var med om exakt samma sak jag med!

Fick min ena häst på körd här för några årsedan, den andra stod längst bort i hagen och såg allt. Han blev helt lungn, (ska tillåggas att i vanliga fall så flippar han ur så fort han blir lämnad.) men deppade ända till ja skaffade en ny liten unghäst. Då han levde upp och blev sig själv igen.

Tror att de har samma behov som vi människor har, just att få "ta hand om" någon! Helt underbart att se!

två av våra connemaror har gått ihop sen -95 och när jag -03 flyttade 100 mil så tog jag med min.. Men syrrans valack blev jätte deppig och han nöjde sig INTE med en ny kompis…  Jag körde ner min igen och dem blev båda jätteglada åt att vara tillsammans igen..

Så nu får dem gå ihop..