ingen?

*puttar*

*ger upp*

Finns ju jättemånga annonser om annonser med shettisar till salu. Förutom här på forumet finns det ju www.bukefalos.com , www.hastannonser.se , www.hastnet.se , www.blocket.se

Hej,

Innan du får hem en sällskapshäst, hingst eller valack, tänkte bara berätta lite om när jag själv skulle ge min shettishingst en shettis som sällskap i hagen.  Jag har en mycket snäll och ödmjuk liten hingst, och mot andra hästar och även hingstar så har han alltid varit mycket undergiven och har alltid varit lägst i rang.  Så grannen och jag tänkte att våra shettisar skulle få beta ihop på inte alltför kraftigt bete, och den förvandlingen som skedde då har fått mig att tänka om. 

Från att vara snäll och mild blev min ponny ett fruktansvärt monster som bara skulle bestiga denna lilla valack. Han var inte ute efter bråk, men hormonerna rann verklgen över alla kanter då han för första gången fick gå ihop med en jämnstor ponny. Dessa fick vi isär utan några större skador än att den lilla valacken var skräckslagen och stressad. 

En annan sak som inträffade för några veckor sedan var att en kompis fick hem en ponnyhingst som skulle fungera som sällskap åt hennes äldre ponnyhingst.  Ägarna till den nya försäkrade att han alltid gått bra ihop med andra hästar, oavsett kön och hon hämtade honom från en hage där han gick med andra hingstar.

De två fungerade ganska bra den första veckan, förutom lite smågnabb. Men så en kväll slog det slint för den nya hingsten och han gav sig på och försökte verkligen ha ihjäl hennes häst. Han bet tag i mankammen och släppte inte, inte ens när de gick omkull släppte han taget, sen upp igen och i full galopp hängde han i mankammen på hennes häst.

I det läget går man inte emellan och försöker ta isär hästarna.

När de lugnat sig av utmattning fick hon forslat iväg en svårt skadad häst till djursjukhus, och där blev han kvar med penicillin, dränage i halsen och smärtstillande i tre veckor.

Var försiktig när du väljer sällskap åt din hingst, de krafter en psykiskt stark hingst kan frambinga chansar man inte med, oavsett storlek.

Om inte Brutus mår dåligt och är stressad över att vara utan sällskap så räcker det säkert med att du ger honom av din tid. Det verkar som att ni trots allt kommer ganska bra överens. 

Ursäkta ett långt inlägg, men på grund av dessa näsbrännor ovan tror jag att man behöver tänka efter både fyra och fem gånger innan man släpper ihop en hingst med andra hästar. Se till att ha någon erfaren med som kan hjälpa dig att välja sällskapshäst åt din hingst.

Lycka till.

Sanna

Har själv varit med om en en liknande historia som här över men som också var helt tvärt om.

Jag hade en 4 årig hingst som fick två hingst kompisar 1 och 2 år gamla. Dessa hade as roligt ihop och lekte på ett bra sätt tillsammans i flera år. När den mista fyllde 3 år förändrades allt (Då hade dom gått ihop 2½ år!) Han blev jätte störig mot dom andra två (som fortfarande passade utmärkt ihop) och tillslut för att undvika skador togs han bort från den hagen. Han fick då i stället gå in till våran russvalack som brukar uppfostra unghästarna, men trots att russet tog tag över halsen på hingsten och skickade ner honom i marken, han kastade iväg honom i hagen , han satta sej på honom, sparkade honom tills han låg ner! ÄNDÅ gav sej inte hingsten utan bara reste sej upp eller sprang fram igen…. Då blev han kastrerad och som vallack kunde han gå ihop med alla hästar och var inte uppsnoffsig emot någon! 

Hästar är faktiskt lite konstiga djur och man förstår sej inte alltid på dom måste jag säga…

jo, vi har tänkt igenom det mycket. men egentligen vill ju min pappa inte alls skaffa en till häst. så egentligen borde jag bara glömma bort det. men jag vet att brutus behöver sällskap. jag är helt säker på det. och jag ska dessutom inte bo hemma länge till så då kan jag inte ge honom tid varje dag. så om han hade en kompis skulle det inte bli så ensamt.

väldigt läskigt att läsa om era berättelser. vår grannes halvblodsvallack var ju i brutus hage en dag då han hade rymt och vi fångade in honom och satte honom där. brutus var på honom hela tiden, han nådde ju inte långt upp men gick bakom den store hela tiden och bet i svansen. men vad jag kunde se hade dom inga riktiga sår direkt, lite småsår kanske men inget allvarligt. jag tror att om de hade fått mer tid så hade de kommit överrens.

det är så svårt att veta vad han vill. han kanske är nöjd nu, men jag tycker inte det verkar så. egentligen vill jag helst ha honom såld, men ingen vill ha en häst utan stam. det är som att stammen är viktigare än hästen själv. (ursäkta, men jag är lite frustrerad, bråkar med pappa om det här var och varannan dag)

Tja, det är en svår sits du har… Jag vet att det här inte är det svar du vill ha, men känner du att du inte kan ge honom ett gott hästliv, och du inte hittar någon som vill ta hand om honom……Hur många alternativ finns det kvar?

Aldrig att jag avlivar ett friskt djur. Han vanvårdas inte, och jag tänker inte ge upp hoppet.

Men jag förstår inte varför det är så dödsviktigt med stam och grejer. Det känns som att de flesta vill ha en häst för att den ska ställas ut, avlas på eller tävlas med. Inte bara för att en häst i sig kan vara en intressant individ och ha ett värde utan kända föräldrar.

det verkar vara otroligt mycket viktigare med sånna saker än vad det gäller hundar och katter. varför är det så tro? en hund eller katt kan man ha för dess egen skull, men inte en häst. För om det gick skulle någon definitivt blivit intresserad av vår pålle, tror jag.

#10 Med tanke på det "överflöd" på marknaden som idag finns, så kan man välja och vraka. Det kostar tyvärr lika mkt att köpa en ponny med stam, som en utan. Och jag väljer helt klart hellre en med stam, avelsvärderade föräldrar, där jag vet vad som ligger bakom.

Jag har alla mina hästar för deras egen skull, givetvis, annars skulle det inte vara värt vare sig pengarna man lägger ut på dem, eller jobbet när man sliter med dem exempelvis hela långa vintern. Så visst är det för deras skull.

Dessutom vill de flesta kunna göra saker med sina ponnyer, inte enbart ha dem för att kunna ta en körtur i skogen då och då. 

Det borde vara busenkelt för dig att hitta ponnyer att köpa som sällskap, allt handlar ju om hur mkt du är villig att betala. En valack kostar ju ändå ett antal tusenlappar, stam eller ej.

Att inte vilja avliva ett friskt djur är jag helt med på. Men om du inte vill betala vad det kostar att köpa en valack som sällskap till honom, inte kan få honom såld. Då finns det väl bara två utvägar? Ge bort honom till någon som vill ha en sällskapshäst, eller avliva. Hans bästa är ju trots allt det viktigaste för dig, eller hur.

#11 Men om marknaden är mättad:

Varför avlas det då fortfarande?

Om alla shettisuppfödare hade gjort ett avbrott på tre år så skulle det vara väldigt intressant och se vad som hände med marknaden.

#12 Den diskussionen har varit uppe många gånger. Jag tror inte lösningen är att alla stammade ston står tomma i tre år. De ostammade skulle fortfarande avlas på. Dessutom skulle det kanske gynna "buskaveln" istället och höja deras priser.

Håller fullständigt med dig Cattis.  Se bara vad som hänt på hund sidan.