"Det skall böjas i tid det som krokigt skall bli"!

Lite hästbajs på händerna har i alla fall ingen av oss dött av!

Min dotter i samma ålder hjälpte mig att mocka ligghallen igår. Även hon plockade pluttar med händerna. Mycket praktiskt!

Så roligt det är att se de små trivas i stallet, när de mockar och hjälper till, kör sina små skottkärror och släpar hinkar med foder till hästarna, hinkar som är större än de själva. Sedan kommer faktiskt den dagen då den lilla stalltjejen klarar att rida ut själv på en egen ponny, på en tur ihop med mamma. Det är en efterlängtad dag kan jag säga.

Visst finns det stunder när man bara får lust att skyffla ner en vrålande tvååring i dyngkärran och tippa allt bakom stallet, (och helst ihop med kullsyskonen som bara slåss), men det är så här i efterhand mycket korta perioder som man faktiskt fixar och reder ut.   

Det har varit svårt att kombinera småbarn och hästliv, men det har varit värt varenda en av alla trötta tidiga morgonturer och alla gråa hår.

Bifogar en bild på en äkta hästtjej i chaps i treårsåldern…

Min treårige son Filip, "hjälper" gärna till, han tar den lilla spångrepen och lägger redigt torr och ren spån i kärran, efter två minuter har han hittat roligare saker att göra..

Är inte farmor och farfar hemma så är det en lång pina att vänta tills mamma är klar med stallet, 20-30min (Hästarnas skötsel borträknat)

Min son hjälpte mig i stallet när han var liten, men sen tappade han intresset helt och hållet…suck…

Jag lät honom vara några år och på hösten 2006 bestämde han sig för att nu ville han börja köra trav själv!
Vi köpte honom ett genomsnällt shettissto och han tog travlicens förra året!

Riktigt skoj!
Nuförtiden rider vi ut tillsammans på våra busar och han har precis fyllt 12!
….fasar för den dagen han fyller 15 och måste ha ett russ för att fortsätta köra trav bara….

åh jag hoppas Filip vill köra shettisarna sen å jag tränar… aha går gränsen redan vid 15..jag trodde det var arton…