Rasister...
Igår var det äntligen dags att hämta hem mina två shettisar, ett 12-årigt sto och hennes otroligt charmiga hingstföl från förra året.
Jag har 5 islandshästar sedan tidigare och såg fram emot att ha dem i två blandade flockar i olika konstellationer. Har ett islandshingstföl som är lika gammal som Castello som behöver vänjas av, så de skulle få busa ihop. Och eftersom Malinka är en ranghög och bestämd liten dam skulle hon kunna få någon eller några av de vuxna islandshästar som sällskap.
Trodde jag!!!
Men så blev det inte alls.
Shettisarna bemöttes först med stor nyfikenhet från islandsfolket. Igår eftermiddag glodde de på varandra från varsin hage med gång emellan.
Imorse mjukstartade jag genom att släppa shettisarna tillsammans med bara en ranglåg snäll valack och hingstfölet.
I början gick allt bra. Hästarna hälsade försiktigt på varandra och de båda hingstfölen var mycket nyfikna på varandra! Snälla valacken sattes lite på plats av Malinka när han kom för nära hennes föl, och allt såg ut som det skulle. Efter att ha vaktat dem någon timme gick jag mot huset, glad i hågen.
Men DÅ hände det plötsligt saker! ”Snälla” valacken anföll Malinka som skrek till och for iväg. Han började jaga henne genom hela hagen ner mot skogen. Hagen består till stor del av kalhugge och är mycket ojämn och stackars Malinka kände inte terrängen. Han jagade och bet henne över ryggen, med öronen platt i nacken och låg hals. Det var inte en vanlig rangordningsstrid utan blodigt allvar. Det var hemskt, jag trodde han skulle döda henne! Det var full kalabalik. Jag lyckades grabba tag på Malinka och slå valacken ifrån henne, och tog genast shettisarna ur hagen. Tack och lov hade ingen skadat sig.
I eftermiddags gjorde jag ett nytt försök. Jag lät den dominanta valacken ensamt hälsa på småfolket i en mindre paddock där jag har bättre uppsikt. Han är hingstig och mycket förtjust i ston, så jag väntade inte några problem, för Malinka har dessutom föl vid sidan. Men han gjorde precis likadant! Jag fick blixtsnabbt skilja dem åt. Han var mycket aggressiv. Sedan jagade han till och med shettisarna från andra sidan stängslet, med öronen i nacken och låg hals. Han såg ut som ett monster, jag har sällan sett något liknande! Shettisarna var livrädda, trots att han inte kunde nå dem…
Så min glädje över småhästarna förtas mycket av detta. Inte i min vildaste fantasi hade jag kunnat föreställa mig att det kunde bli så här illa!
Detta skapar också väldigt mycket praktiska problem med hagar, flockindelning, hästar som behöver olika mängder mat osv. Dessutom är jag allvarligt oroad över shettisarnas säkerhet ifall någon av valackerna skulle lyckas ta sig genom stängslet in till dem.
Ja, sicken soppa! :-(
Min undran är nu om detta är vanligt, eller om just mina islänningar är ovanligt rasistiska! Vad är era erfarenheter av att ha shettisar med andra hästraser? Några tips, goda råd? Tacksam för svar!
(aj, vilket långt inlägg detta blev - hoppas ni orkade läsa ända hit ;-)

Kan de inte gå i hagar bredvid varandra ett tag, så att de vänjer sig lite innan du testar igen?
Min erfarenhet är att shettisarna oftast kaxar upp sig ganska bra mot andra större hästar. Men stoet kanske inte klarar det om hon har en "unge" att skydda samtidigt?
/Cattis
.:. www.shetlandsponny.com .:.

Vi hade våra nykomlingar i egen hage några dagar. Det var sedan inga problem att släppa in dem till flocken.
#1 Tack för svar, men de går nu i hagar bredvid varandra med en gång emellan, för det fungerar inte ens att ha dem i hagar intill varandra, för även då jagar den ranghöga valacken dem från andra sidan stängslet…
Jag trodde just att det skulle hjälpa att stoet har föl vid sidan, för då brukar andra hästar ha större respekt.
Det beteende mina hästar visade idag var inte något normalt "göra upp rangordningen"-beteende. Det var mycket värre. Jag har bara sett det några gånger förut, på tiden då jag var hingsthållare. Då hände det ibland att ett sto kom in i flocken som hade något avvikande beteende som gjorde att hingsten såg henne som en inkräktare. Då jagade hingsten stoet på samma sätt och nöjde sig inte förrän han jagat henne genom stängslet eller lyckats bita henne sönder och samman. Skadorna kan bli fruktansvärda om man inte lyckas få stoet ur hagen i tid.
Precis ett sådant beteende visade mina valacker mot shettisarna…
# 2: var det en flock med shettisar eller med andra raser?

#3 Tror du det är risk att han går igenom staketet då? Om inte kanske han ger sig efter ett par dagar och har vant sig vid deras närvaro?
Obehaglöig och jobbig situation för dig iaf, inte kul.
/Cattis
.:. www.shetlandsponny.com .:.

Hoppas de snart löser sig för hästarna. Aldrig kul när de händer
#3: I eftermiddags var det nära att han gick genom staketet. Jag hoppas verkligen att de vänjer sig, men just nu är det svårt att tro! Islandsvalackarna är väldigt billiga just nu! ;-)
#6 Ja, jag hoppas verkligen också att det löser sig! Det är synd om småttingarna, de har blivit så stressade idag. Just nu står de och pustar ut i sin box, jag har just nattat dem. Islandshästfölet står i boxen bredvid och honom är det inga problem med. Han och Castello är väldigt nyfikna på varandra och jag ser redan framför mig hur de två ska busa ihop om några veckor :-)
Det som bekymrar mig mest är att Castello är stor och hans mamma Malinka är för tunn, och att jag inte har något sällskap åt henne så jag kan sära på dem. Det skulle jag vilja göra omedelbums, för han "äter upp" henne.

Under vår tidiga verksamhet har vi haft ett antal nykomlingar i stoflocken, om än inte många. Vi har då gjort så att första dygnet hos oss har nykomlingen fått stå inne i staller i den box som skulle bli hennes "hemma", med en snäll och fridsam kompis i boxen intill. Det var ett råd vi fick av en hästveteran, jag minns inte nu vem, och det har fungerat perfekt varje gång.
Varför? Jag vet inte riktigt, men kanske har hon hunnit lugna ner sig lite efter flytten? Kanske hon fått en del samma lukt som de andra hästarna? Kanske hon hunnit bli lite kompis med rumsgrannen så att hon inte blev så ensam när hon hamnade öga mot öga med den nya flocken? Hur som helst har det fungerat varje gång.
Men det är klart - rasister är ju svåra att hantera även bland människor… Hoppas dina problem löser sig till din och pållarnas belåtenhet!
#8 Bra idé. Det funkade ju fint med islandsfölet som boxgranne, han är den enda som gillar Malinka och Castello - fast det har kanske också med hans ringa ålder att göra ;-)
Men kanske kunde jag göra så att de alla andra får turas om att stå i boxen bredvid shettisarna någon natt.
Som sagt, jag blev lite tagen på sängen - det har hänt många gånger att man släppt in någon ny häst till de andra, men jag har aldrig förut varit med om en situation som denna.

oj.. tur att jag inte läste detta inna jag satte ihop mina hästar :S shettisar och isläningar om vart annat…. och en ensam stackars nordis.. hoppas att det löser dig. jag har sån tur att jag har en super valck til ledar häst i hagen.. han är så noga med att alla ska vara "med" ingen får bli utanför..
#10: då hade du nog tur vad gäller personskemin mellan hästarna!
Ledarvalacken Helgi har alltid varit en stökig typ. Men den "snälla" lilla Glitnir gjorde mig riktigt förvånad. Ja, det var fullt kaos denna dag. Vi får väl se hur morgondagen blir, men jag tänker vänta några dagar nu med att pracka på dem nya bekantskaper…

kan nog vara bra… faktikst så minns jag nu att förra sommaren hade vi shettis rasister på gården.. två kalblodstravare… vid första blicken höll dom på att svimma av skräck.. sedan va tydligen detta monster tvunget att elimineras….
och vi hade visst en shettis valack i mitt förra stall som eliminerade alla shettisar… konstigt nog så va han shettis rasist trots at han va shettis… alla hästar gick bra utom shettisar…
#12: Ja, de kan ha sina idéer… ;-)
Imorse kom jag plötsligt på en trolig förklaring till mina valackers agressiva beteende! Malinka luktar konstigt! Hon har väldigt mycket man och hennes förra ägare har använt pälsglans och manspray för att göra henne snygg - i all välmening förstås, men det gör nog att hon inte luktar riktigt häst.
Jag minns från när jag hade hingststation, så hände det att hingsten inte accepterade ett sto och då visade det sig att ägaren hade smort in henne med ett medel mot sommareksem som luktade ganska starkt.
Kanske ett bra tips för alla som vill släppa in en ny häst i flocken? Se till att inte smörja in den med något medel som luktar.

Jag har varit med om samma sak. Två av mina ston, den ena dräktig, skulle gå på bete hos grannen som har två valacker och ett sto. Vi slåppte först ihop dem med ledarvalacken för att han skulle träffa dem först, men det gick inte han blev vansinnig och bet och jagade dem runt i hagen, det var fruktansvärt. Han har även gjort så med andra hästar som kommit dit (skadade ett sto illa) och nu släpper de inte ihopa honom med andra igen. Har även själv haft en valack där hemma som höll på att ta ihjäl ett av mina ston. Har efter detta hört av andra att man ska vara mycket försiktig med att släppa valacker och ston tillsammans.
Kan du inte ha dem tillsammans med dina islandsston?
#14 Har inte vågat försöka ännu efter kalabaliken med valackerna. Det ena islandsstoet är ranghög och en riktigt "bitch". Tänkte att de skulle få lugna sig i några dagar först, innan det är dags för ett nytt försök ;-)
jag har också varit med om precis samma sak. Jag hade två araber inackorderade, en otroligt snäll valack och ett sto. Han var en gentleman på alla vis. Tjejen som ägde dem köpte så ett föl, som kom till gården 7 månader gammal. Vi släppte ihop dem och trodde att valacken skulle bete sig som vanligt, dvs hyggligt. Jo, pyttsan. Vi trodde han skulle döda fölet! Jagade omkring det med struka öron och slog och bet. Det var bara att sära dem. De stod i samma stall på nätterna och separata hagar dagtid. Efter 14 dagar provade vi igen och det gick som en dans.
När jag nu så köpte min första shettis i livet för 14 dagar sedan var jag orolig att ledarstoet skulle vara dum. icke sa nicke. Hur snäll som helst och lilla Dolika flöt in som en drottning. Så det går banne mig aldrig att förutsäga. Men min erfarenhet är dock att får de stå i samma stall på nätterna ger de sura med sig efter ett tag.
Det fanns en likande tråd om detta på Bukefalos för ett tag sedan. Det har tydligen hänt att valacker dödat föl. Denna kombination rekommenderas inte.
#16 och #17: Ja, där ser man. Själv har jag då aldrig varit med om något liknande och trodde därför orsaken var "rasism" ;-) Ändå konstigt, för islandshästar och shetlandsponnys skiljer sig inte så mycket åt. Båda två är ö-raser och väldigt ursprungliga hästar som är vana vid att gå i flock.
Lite lustigt.
Mitt ena PRE sto "hatar" shettisar. Den enda hon kunde gå ihop med var en otroligt ranghög shettismärr, men då hon blev såld fick hon dela hage enbart med ett annat PRE sto.
Sen har vi två shettishingstar(då Tre och Två år) som vi försökte ha ihop med mitt tvååriga PRE hingst och shettisarna jagade den kraken på samma sätt som du beskrivit tills han med full fart hoppade/sprang ur hagen genom tråden, som tur var gick av.
Då släppt vi honom med en i taget för att de inte skulle gadda ihop sig, men han flydde ur hagen båda gångerna.
PRE hingsten är SÅÅÅÅ lugn och fin så han går nu ihop med shettisåringarna, hingstar.
19 Jag hade precis samma problem mitt islandssto har alltid varit underlägsen och rent av mesig men när jag köpte ett shettis sto och släppte hos henne blev det som att vända en hand hon jagade och högg efter henne för fullt men nu har det gått bättre får bara lite anfall på henne ibland. Dom fick gå i var sin hage och stå inne på nätterna och vänja sig md varandra.
Jag låter alltid nya hästar gå i egen hage jämte de andra i ett par VECKOR innan jag provar att släppa ihop dom…
Har tidigare gjort det misstaget att släppa ihop bara efter ngn dag, och det har aldrig gått särskilt bra. Det har varit ständigt jagande/bitande/sparkande. Efter att ha gått i egen hage ca 2-3 veckor så har det aldrig varit några bekymmer med att släppa ihop. På den tiden har den nya hästen fått mer "rätt" lukt också + att de har blivit mer vana att se varandra…
#17
för många år sen när tacha (skäcken) var liten typ 2 år, o jag hade henne o hennes mamma i ett stall, så släppte vi ihop en hblvallack med dom, (hade haft dom i det stallet länge då.) Vi tänkte att han ville ha sällskap…
Det slutade med att han tog över henne (tacha), hon kom inte till sin mamma, och stoet kom inte åt sitt "föl"!
Har aldrig varit med om nåt liknande förut, men dom berättade att han hade fostrat flera unghästar när dom delats med sin mamma, så han trodde väl att han gjorde en god gärning… hästar alltså
lite roliga åxå…
Min arabx valack HATAR mina shettisar. Jag red honom en gang i en hage dar shettisarna var losa och red forbi Honey - han bet henne i ansiktet. Inte hart men hon skrek till lite. Han tycker inte om att ha dom for nara staketet (dom gar inte tilsammans), valacken menar blodigt allvar och han har hatat shettisarna anda sen jag kopte dom. For det mesta sa jagar han inte dom sa mycket men han vill fortfarande inte veta av dom om dom kommer for nara. Tur nog sa ar inte shettisarna och valacken i samma tomt (eller hage!) mesta delen av aret (har medmej shettisarna till Univeritetet).
Hoppas allt ordnar sej, men jag sager bara att om dom inte ger up efter nagra veckor kanske dom inte gor det alls som med min valack? Manga har sagt till mej att dom kan va avundsjuka…?

Min erfarenhet säger att ranghöga funkar bättre ihop med nya. De säger till en gång att "här är det jag som bestämmer", sen är det bra. De ranglåga vill hålla sin plats i flocken och ger sig på den nya hela tiden, och i många fall på ett elakt sätt. Tycker nog också att ston (i mina fall) är lite justare än valacker mot nykomlingar.
#25: Ja, helt rätt. Ranglåga hästar ser en chans att hävda sig när det kommer en ny och blir då onödigt elaka. Men ledarvalacken Helgi betedde sig på samma sätt. Det är väl svårt att veta vad som är bäst - det hänger ju också på situationen och personskemin. Däremot har jag aldrig haft problem att släppa in nya islandshästar i islandshästflocken. De var kanske chockade - har aldrig sett shettisar förut :-)

Jag hade aldrig några problem med min lilla shettis när jag släppte in henne i hagen med 2 arabet och ett kallblod. Arabvallacken som är högst i rang bara kollade av henne, sen var allt bra, arabstoet tog till sig henne som hennes föl och skyddade henne mot det lite elaka kallblodet.(lägst i rang)
Den enda som är sur på henne nu är kallblodet, som kan trycka in henne i ett hörn och jaga iväg henne från maten. Men hon är alltid sur.
Isläningarna i hagen brevid bryr sig inte ett dugg. Dom var bara nyfiken först.
Kan även nämna att hon bara var 7 -8 månader när jag hävde i hop dom
För senaste info om min lilla skrutt Pockis besök min Blogg
Nu är det fred mellan island och shetland! :-)
Imorse släppte jag ihop islandstoet Rakel och hingstfölet Tandri (inte hennes föl) tillsammans med Malinka och Castello. Det gick lugnt och fint till! Rakel är ranghög men det är Malinka också. De nosade på varandra men det blev inga allvarliga attacker.
Denna kombinationen verkar funka bra! De verkar till och med gilla varandra! Jag är jätteglad! Och lättad! :-)
Valackerna får hålla tillgodo med "bantarhagen" och skämmas… ;-)

#0 Har varit med om en liknande händelse, skulle släppa ihop mitt gamla shettis sto med just en islänning (valack) som var mycket snäll enligt ägaren. Tog inte många minuter förrän valacken flög på min stackars shettis, han jagade henne, högg henne på halsen o benen. Stackars shettisen sprang för livet =( Islänningen kom ikapp och sparkade henne så hon föll i marken, därefter fortsatte han sparka henne trots att hon LÅG NER. 5 personer var i hagen och försökte få bort MONSTER ISLÄNNINGEN från min lilla stackare. Till sist fick ägaren tag på sin häst.. Min shettis hade blodiga sår över hela kroppen =(. En tjej som var med vid händelsen, hade tidigare sett islänningar göra så här mot häst av annan ras.
Dessa hästar hade gått i hagarna brevid varandra i ca en veckas tid, vilket hade funkat bra..
När jag tog hem mitt nya sto nu i helgen, så trodde jag ju att allt skulle gå jättebra med min valack som alltid varit så ranglåg. Första mötet gick bra men det började efter en stund, han jagade och bet henne men inte så långa stunder…sen kunde han stå och nosa på henne och sen kunde jagandet dra igång igen. Han såg verkligen jätte-elak ut.
På kvällen när jag kom ner till stallet fick jag åter se en attack och då blev jag så arg att jag jagade han med grepen och drämde till han i arslet. Sen fick de stå inne i boxar på natten (hade tänkt ha dem ute) och dagen efter var det som om inget hade hänt…har ännu inte sett nån mer tendens till detta beteende.
Vet inte varför han reagerade som han gjorde…han är bara 5 år och stoet är 14 men verkar de vara bästa kompisar…