måste nog säga att min gubbe verkligen ställer upp även om han inte är ett dugg förtjust i dom där 4benta djuren.

Han brukar hjälpa mig med mockningen, sätta nytt stacket, fånga in hästarna när dom är på rymmen, lasta hö/halm, nä han ställer upp en hel del. Men han får inte följa med på några utställningar för det är ett himla gnällande att vi ska köra hem direkt så då är det bättre att han stannar hemma

Min sambo hjälper till om han måste som i vintras när jag var opererad och inte fick göra något alls på 8 veckor då tog han och dottern ansvaret för allt , men sen så fort man börja bli kry är det kört *S' .. nä jag ska inte klaga för han kör hö och halm fixar hagar och en massa annat men aboslut inte hästintresserad…

frågan är hur mycket jag skulle våga släppa… säger jag att han ska kolla vatten när jag åker bort för dagen så är det ändå inte gjort när jag komer hem. Han glömmer liksom lika fort igen. Och ta in hästarna, hua! nej då har jag dom väl över hela vägen.

Min man skulle gärna hjälpa till med hästarna, men han är allergisk mot dom. Han hjälper mig på andra sätt i stället, hämtar transporten t ex. Han har följt med på utställning också, men då får jag byta om så att jag inte har stallkläder på mig i bilen.

Hästarna är mina så det är jag som har ansvaret men min gubbe vet hur man hanterar en häst. Hans första jobb där körde han häst på vintrarna i skogen, när det var lite att göra på firman. Han kan både sätta på en grimma och en sele så det blir rätt. Han tyckte repgrimmorna var knepiga i början men nu när han vet att det bara är att knyta så föredrar även han dom

#4 åh vad jobbigt. Visst säger min gubbe suck och stön när jag ber om hjälp. Han är dock allergisk mot hö och halm och har svårt för att hjälpa till när vi lägger in hö.

#6. Han är allergisk mot hö också….även mot katter, kaniner och en massa annat. Han säger att han tål Schäfrar, det är i hans ögon den enda riktiga hundrasen. Men hundar går ganska bra, faktiskt. Vi brukar passa mina föräldrars strävhåriga tax. Hon fullkomligt avgudar Stefan (min man) och följer honom vart han går. Han vill ju inte erkänna att han gillar henne, men när han inte vet att jag ser så ligger han på golvet och pratar med hunden.

#7 skicka honom till min hemsida om han gillar schäfrar =)

#8. Det skall jag göra.

ja han hjälper till med allt varje dag och tycker till och med om det.  utställningarna kan va lite si och så krockar ofta med golftävlingar, men vi brukar komma i väg ändå.

Min man påstår sig vara icke intresserad och att det där med häst får jag sköta själv. Men ändå så följer han med som groom på tävling eller på andra större hästevenemang…men bara om det inte har med dressyr eller hoppning att göra för det är sååå tråkigt att titta på tycker han. Men större western tävlingar eller distans tävlingar så går det bra.

När jag var gravid mied min äldsta så fick jag inte mocka för honom utan han följde med och skötte det medans jag fixade med hästen och red, skulle jag köra så ville han följa med.

han gillar hästar i smyg :o)

Min är bäst!!! Han mockar, tränar, förlöser ston och har lärt sig sko!!

#12 en del har tur. Jag kan ränka på fingrarna hur ofta min grabb varit ute i stallet. Där är det alldels för lortigt för honom….ingen riktig karl säger jag!

#13 ja min gubbe är så lat… orkar inte så mycket heller. Brukar skämta me honom att han skulle ha mitt jobb istället…… skitit till 1000

Min hjälper till med det mesta och har blivit en hejare på att se om en shettis kommer att gå bra på utställning eller inte.

Min stjälper till gärna, men hjälper till… NÄ!!  Annars är han en toppenman vad gäller det mesta, han råkar bara tycka att hästar verkligen är pest, ungefär som jag tycker om boxning på tv…

Min make är toppen  Han hjälper till med allt och får även göra många tunga saker då jag inte klarar det själv. Han mockar och tar in hästar om jag är iväg och han tar ut hingstarna varje morgon så att jag kan se till att få iväg barnen till skolbussen, så snällare "gube" kunde jag nog inte ha. Det är bara en sak han ogillar skarpt, UTSTÄLLNINGAR!!! Han tycker det blir så långtråkigt! Men han ska med till Halmstad i alla fall, min klippa! Fast han ser det som semester och det får han gärna göra, bara vi kommer iväg så är jag nöjd

Ibland känns det som att min gubbe är mer engarerad och planerar mer för hästarna än vad jag gör. Han "vill" mer än mig. Han är väl mer tävlingsmänniska än vad jag är. Han har många åsikter om vilken häst som ska ställas ut var, och vilket sto som ska betäckas med vilken hingst, men det är sällan jag håller med honom…

Han har tidigare levt med en som fött upp halvblod så han KAN ju en del om hästar fastän han alltid säger när det väl gäller att han inte kan något… hihi… Han har vänt på halvblodsföl som haft felläge osv så det känns tryggt att ha honom vid sin sida när det är dags för fölningar.

Han håller utkik efter intressanta ston, kan sticka ut och rida/åka på fjordingen om hästtjejerna tjatar på honom att de vill ha sällskap ut på ridturen, brukar verka hästarna (med min översyn). Självklart hjälper han till att stängsla och utfodra, men jag önskade att han hjälpte till mer med träningen…

Min gillar inte hästarna. Han tycker de är okej så, men han vill inte vara för nära dem. Han kan på sin höjd hålla i en om jag behöver hjälp, men där går gränsen.
Jag jobbar på det, och nu kan vi gå i hagen tillsammans utan att han håller dem på en armlängds avstång hela tiden. Svårt med närgångna ungston iofs. De har väl vant in honom vare sig han ville eller inte.

Allt annat hjälper han till med. Han är en riktig klippa med allt som behöver göras för övrigt i stallet och han gillar att vara där. Det är skönt, för vi tillbringar ändå väldans många timmar i stallet.

#19. Det kan vara en fördel om de inte är alltför intresserade också. Inga vilda diskussiner om t ex hingstval, man gör som man vill.

Min sambo gjorde klart för mig när första hästen kom att det här var då mitt påfund och han tänkte inte lägga två fingrar i kors för att hjälpa mig. Om jag inte grejade det själv åkte kusen bort. Så enkelt är det, och därmed hade han sagt sitt sista ord konstaterade han. hihi

Sedan kunde jag inte ha boxplatsen jag hyrde kvar för ägaren skulle köpa en till häst. Vad hände? Jo då akut hjälpte sambon mig att bygga stall och hage på en månad.
Visserligen i en befintlig bygnad så det var inte från grunden, men bara röjningen av bygnaden tog fjortondagar;-)
Nu hämtar han hö, köper spån kör mig till granngården för att inhandla mat. Hjälper till att mocka i hagen på våren och dessutom så ställer han upp med mockningen inne om jag är för dålig;-)

Just för tillfället tjatat han på mig om att jag bara måste hitta en frisk snäll shettis till våran minsting. Detta medans han håller på att kör med lite övertalning på jobbet sitt om billigt virke, för nu anser han att det är dags att börja slå ihop det nya vindskyddet i sommarhagen, så virket måste köpas nu och ska enligt honom dessutom räcka till ett nytt vindskydd i vinterhagen och ett tak i stallet så jag kan få ett riktigt höloft;-)
Men han skulle ju inte lyfta ett finger för att hjälpa mig.
Han är rätt underbar min sambo;-)

tja. min sambo sköter det mesta men jag hjälper till i mån av tid. Jobbar iväg ganska mycket Vi delar på allt det ekonomiska som hästarna kostar eller drar in.

Det är  ju hon som är experten här hemma och jag lär mig sakta men säkert.

Just nu (när såret efter min flygtur från vårt varmblod håller på att läka ) så håller jag

Ska man tolka på frågan att det är bara kvinnorna som har intresset?

Eller finns det familjer där man kan vända på frågan och fråga GUBBARNA vad kärringarna hjälper till med runt hästarna?

Ska jag tolka det stilla intresse för inlägg #24 att det det bara är kvinnorna som har huvudintresset och gubbarna åker in på det som på ett bananskal (om man har tur)? Omvänt finns inte eler dvs att männen har haft intresset och träffar en kvinna som blir "smittad" av hans hästintresse?

red för ex antal år sen när jag var liten. men tack vare min sambo så har jag ju börjat igen… gick ju som sakt inte så bra sist jag red,, he he he… ja ja..hålet i ryggen börja läka ihop sakta.

min gubbe är förmodligen allergisk mot hästar (har visats sig sen jag fick hem dom), men han är gärna ute i stallet och klappar och gosar med hästarna.

men att mocka, fodra, ge vatten - det gör han inte. det är mina hästar och mitt jobb.

däremot kan han hjälpa mig att ta in hästarna, men inte gärna. häromdan när hästen var på fel sida tråden fick han komma springades med en bultsax.

min är helt värdelös, han är rädd för att åka vagn, rädd för hästar som springer i hagen när han är utanför :S rädd för att hålla i hästen om jag glömt ngt i stallet, men han har dock börjat lära sig att leda henne i skogen, men han har ju ingen pli alls =)

men han är väldigt flitig med att bära vattendunkar åt mig på vintern, då min rygg är ganska sliten…

Min han hjälper till och han angagerar sig i det mesta som berör dom. Fast han är mer nojig när det gäller hästarna än jag. Han skulle väldigt gärna vilja ha en skogsmulle att rida på själv om han hade haft tid. Utställningar tycker han är okej även om han lätt blir rastlös.

Min man hjälper till med det mesta. Tycker dock att vi har tillräckligt mång pållar som det är nu, sa han iofs redan vid pålle nr 1 och nu har vi 3, hehe. Mockar om det är tidspress eller jag är sjuk, fyllde på badkaret i hagen imorse innan han gick och lade sig kl 5.30 (nattjobbare), hjälper till att packa hö och halm när det kommer hem. Totalrenoverade stallet när vi flyttad in på gården där vi bor nu. Funkar bra som bollplank om det strular på någon träning, inte så att han kan rida jättebra, men han har en förmåga att vrida och vända på saker och ting. Få med honom på en utställning - In your dreams, baby! Följer däremot med på ridtävling eller träning om det finns möjlighet.

Svär över pållarna när det dimper ner en veterinär- hovslagarräkning i brevlådan och blir JÄTTEMALLIG när det går bra för VÅRA pållar, vad det än gäller.

Och jag som hade nöjt mig med en man som hade accepterat mit hästintresse

Min man är inte speciellt hästintresserad - hjälper till om jag ber om det. Shettisarna gillar han, men araben kan han inte med (hon driver alltid med honom…).

Sen ibland kan han få ett ryck och hjälpa till med både det ena och det andra (utom mockning - han rör bara runt och jag blir lika tokig som han på det).

Min man hjälper till under stora protester. Han gör bara något om jag är jättesjuk och ingen annan kan göra det. Han har klart uttalat att hästarna är min och vår dotters grej.När något går sönder i stallet rycker han ut och snickrar och dylikt. Han kör även när vi åker på utställningar, så han är väl inte alldeles hopplös trots allt.

Hjälper de till med annat tex sätta staket och sånt då?

Min sambo är inte nå hästintresserad men han har faktiskt byggt stallet åt mig och han hjälper till om jag verkligen ber om det.
Han har oerhört stor respekt för hästarna och litar inte alls på dem. De små kan han leda i grimskaft men helst inte den stora.
Som sagt hjälper han till med att lägga ut hö, fylla på med vatten och så om jag av nån anledning inte kan det själv.
Han har väl varit med på nån utställning men tycker det är urtråkigt men om ingen annan kan följa med mig så gör han ju det såklart.
Han har väl följt med på nån körtur också men tycker det går för sakta. Han gillar ju crossåkning så det är ju en annan hastighet.
Fick med han på turridning för några år sen. 3 timmar på en islandshäst trots att han aldrig ridit…det var faktiskt ganska bra gjort.

Min sambo hjälper till så gott han kan, men eftersom han är allargisk mot hästar så blir det inte med den dagliga skötseln, utan med med att köra in hö, lasta rundbalar osv. Han snickrar boxar åt mig också, men staketen får jag sköta själv.

Någon gång ibland fölljer han med mig ut om det är en unghäst och jag inte vill vara själv. Då knör jag honom full med allergipiller och hoppas på det bästa. Har det regnat kan han åka med i sulkyn, eftersom regnet binder allergenerna. (efter ardennern, ska tilläggas, så att ingen tror att min shettis behöver dra 200 kg + sulkyn…)

Han tycker det är ganska kul med hästarna och i år bestämde han att vi skall betäcka bägge stona, fast jag bara tänkt betäcka den ena.

Min man och jag har delat gården i två delar.

Den vänstra är hans, med garage osv.

Den högra är min, med stallet osv.

Nej, det är inte så illa som det låter. Han hjälper till (under protest) när saker behöver fixas.

#35. Jag vet hur det är, min man är också allergisk. (Men han är bäst i alla fall!)

Jag tar mig friheten att svara om min pappa

Han hjälper till jätte mycket och har ofta planer på vad som ska göras om i stallet och huxflux har han fixat något (inte vårat stall men stallägaren börjar lära sig nu hur han är). Han har fixat lösdrift till unghästarna och plankat hela stacketet, bytt tak i två boxar, gjort iordning hö boxen, rivit en box för att vi ska få någonstans att binda upp dom, han är med och stängslar, rider, leder hästar, kör transport, fixar vatten, mockar och massa saker. Klagar gör han också, men jag brukar lyckas med att övertala honom. Just nu håller jag på att övertala honom att fixa ett uppvärmt vattenkar till vintern

Jag har det bra jag verkar det som  Maken och jag träffades genom hästarna och eftersom jag inte har ridhäst längre är det han som står för dessa, han har 2 stora och jag har shettisarna. Han rider western, f.d hoppryttare och ridinstruktör.

Vi hjälps åt med hästarna, mockning, fodring tja - allt som rör det mesta här på gården. Så jag klagar inte - är så nöjd så

#35  i år bestämde han att vi skall betäcka bägge stona, fast jag bara tänkt betäcka den ena.

Ja… min sambo är ivrigare än mig på att betäcka stona och köpa nya… Jag får bromsa honom ibland…

Såna problem har inte jag….. om mannen skall hjälpa till eller inte…. Jag har ingen

Lägger era gubbar sig i vad ni skriver här?

#42 Nej, knappast. Min är totalt ointresserad av vad som skrivs på forumet.

Min "gubbe" är född i familj med hästar, men har väl aldrig intresserat sig för hästar…inte förän en sommar för 4år sen när hans föräldrar åkte bort och jag var hästvakt…bla till hans lillasyster krassliga russ. (världen absolut snällaste ponny) ….då hjälpte han snällt till,men bara med Bellino(russet)….han har SÅ stolt som lagt på täcke på hästen..gett honom mat, satt på grimma osv. sen dess har han varit med lite då & då….han mockar ibland, blandar mat…matar, tar in (men bara som lugna hästarna).

När jag köpte min shettis så höll han sig dock lite på avstånd….3årig unghingst,men hormoner som sprudlar….jag förstår honom, men även där har han ändrats….nu är de han som ser tillatt vi har godis med till pållen när vi åker och tittar då pållen springer lopp……han har "pep-talk" med honom & gosar efteråt. ….han har tom. tillbringat en heldag på utställning med mig….utan att gnälla.

Sen är han en klippa när det gäller hjälp med halm/hö/hagbyggen osv.

Så en STOR eloge till min "gubbe"

#42. Lägger sig i? Nej, jag är en fri människa som får tänka själv.

Ja… det är ofta så han lägger sig i "så kan du väl inte skriva" men om han inte kommer med vettig motivering till varför så struntar jag i honom…

hrm min var inne i går och skrev själv, nu är han portförbjuden för han skriver vad han tycker och tänker för han slipper ju träffa folket här sen. Han bryr sig inte ett dugg om vad jag skriver och även om han hade gjort det så hade inte jag brytt mig

Min är också rätt underbar, jag har dragit in hästar i hans liv, och han får i mitt. Han har varit rädd och avsagt sig att göra någonting. men ni skulle sett honom en natt i juni i spöregn när han skulle hjälpa mig fånga in två tre årshingstar(russ) som rymt. rädd var han men sprang med havre hink och undvek skickligt viftande framhovar… eller när han kom från grannarna på gården en bit bort och lite häpen säger; dom kallar mig för Hästfolk!  Han kör in hö, han bygger stall, han leder shettisar och åker med i vagn ibland och faktiskt trots nej till en början har han accepterat att jag ville ha fler….- hästar. Han har nog insett att hans fru är lyckligast med dessa "oekonomiska" djur omkring sig.

# 48 Dom kallar mej för Hästfolk!

Låter som en film- eller boktitel, tycker jag!

#49 Det ska jag komma ihåg till mina memoarer