Berätta lite vad som stod i Tyska och Holländska tidningen

#1 Ska se om jag kan hitta artikeln.

Hanna: Jag är helt övertygad om att både arv och miljö spelar roll för fölet! Detta grundar jag på vår egen erfarenhet. På det viset tror jag inte hästarna skiljer sig så mycket från oss människor …

Jag kan inte relatera så mycket till olika typer av utfordringar men vad gäller arv i form av personligheter / nerver, m.m. så kan man tydligt se hur fölet tar till sig en del av mammans beteende inledningsvis men hur detta efterhand kan "arbetas bort" med tidig - positiv! - mänsklig kontakt med fölet. Vissa blodslinjer har helt enkelt mer nerver eller oro i kroppen medan andra från början är fyllda av tillförsikt.

Alldeles säkert påverkas även fölets utveckling och "hållbarhet" av utfordringen och hanteringen / belastningen under de första åren.

#3 Jag håller med dig angående hanteringen, det märks tydligt hur fölen (speciellt döttrarna) tar efter sina mammor.

Men jag är lite nyfiken på hur arv och miljö påverkar fölen/unghästarnas "växtkurva" eller utveckling rent kroppsligt s a s. Det finns ju massvis med böcker och artiklar om hästens beteende men inte så mkt om det jag skrev ovan. Kanske inte går att svara på men jag är nyfiken

Det finns minisar som bara är minisar på grund av undernäring.

Mycket mat ger stora och feta shettisar.
Allt för många shettisar är för feta och mår dåligt av detta.

Man skall försöka att efterlikna naturen själv så mycket som möjligt.

#5 Tycker det du skriver är intressant!

Kan inte låta bli att reflektera över en annan tråd här på forumet där det pratas tilläggsfodring. Nog är det så att shetlandsponnyn är en produkt av sin ursprungsmiljö med sin litenhet och lättföddhet? Om man då fodrar på med en massa tillskott och grovfoder av mycket högt näringsinnehåll - kan det då leda till att shetlandsponnyn kommer bli större och större?

Jag har hört om hur verkligt tufft ponnyerna på Shetlandsöarna har det under vinterhalvåret (alltså även nu för tiden), och det är inte så att jag förespråkar det eller att hästar ska hållas på gränsen till eller så att de blir undernärda. Men på öarna har de inte särskilt många stora eller övervuxna ponnyer heller…

#6 Det var lite dit jag ville komma, de engelska ponnyerna verkar generellt mindre än exempelvis de holländska.

#5 Utveckla gärna mer. Vilket foder blir de feta och stora av? För kraftigt bete eller för mkt kraftfoder?

Jag tror också att man skall vara försiktig med hur mycket extra man stödfordrar sina shettisar. Jag tror inte att man kan dra några paralleller med hur man utfordrar större ponnyer eller hästar - det är en unik liten ras med ganska så unika förutsättningar och behov.

#7: Under alla år som vi har avlat så har vi sällan haft en shettis nära maxgränsen i mankhöjd (107 cm). I de allra flesta fall ligger våra strax under metern. Idag ser man dock många shettisar som redan i unga år är strax under maxgränsen.

Intressant att notera rent historiskt är att det fanns en tid då "holländare" var kända för att vara väldigt låga men framför allt kortbenta! Dagens holländare är helt klart av en större modell.

#7 Ännu en fundering rörande brittiska kontra holländska ponnyer… Nu har jag tyvärr aldrig varit i Holland, så det kanske är en fördom att de inte har tillgång till lika stora beten som de har i Storbritannien?

De stuterier jag har besökt i GB har verkligen stora ytor för sina ponnyer att röra sej på, för att inte tala om "hillerna" på Shetland som är enorma. Att ponnyerna rör sej över stora områden, kanske oxå bidrar till att bibehålla deras litenhet..?

De får anstränga sej lite för brödfödan, sas.

#10 Jag har varit i Holland men inte GB

De stuterier vi besökt har haft åkerliknande beten, inga träd och ganska fuktig mark. När vi var i Holland senast hade de problem redan i början av januari med betet - de hade för mycket och speciellt en uppfödare var bedrövad över hur feta hans ponnyer blivit.

Jätteintressant det här!

Just detta att stoet präglar fölet så ser man klart och tydligt att det inte alls behöver bli samma beteende hos flera individer e. tex. samma sto. Har ett sto som har fått flera föl och första året vi hade henne var hon osäker och svår att tex. ta i hagen. Detta präglade fölet så att hon tog efter sin mammas förhållningsätt i olika lägen. Detta gick dock att arbeta bort efter avvänjningen på fölet iom god och mkt kontakt med människor.Vissa andra saker är de dock fortfarande lika som bär i och gör precis lika. Stoet har med tiden och mkt hantering blivit i stort sett som de allra flesta av våra andra hästar och är idag nästan "tävig". Hennes fölisar präglas efter hennes sätt att vara som hon är NU. På den biten tror jag mkt på miljön även om en viss del av temperament och psyke är arv.

Fodret. Vissa säger att hästarna har fått för "god" mat när de växer och blir "stora" medans andra anser inte alls utfodringen har någon betydelse för tex. mkh. Har provat båda delarna dvs. mata på mera med kraftfoder samt hålla nere på kraftfoder under tillväxten (speciellt individens första vinter) och det märks egentligen ingen större skillnad på tex. helsyskon eller samma linjer. Ett gott bete tror jag inte gör varken bu eller bä på kommande tillväxten i sig under unghästens uppväxt och egentligen är jag också frågande till kraftfodrets betydelse. Tror till viss del kombinationen av olika linjer och arvbarheten har större inverkan än fodret på själva tillväxten?.

#0. Eller kanske redan i stoets utfodring under dräktigheten? Detta med utfodringen av stoet under dräktigheten och dess påverkan på fölets framtid är intressant tycker jag och skulle vilja veta lite mer.

#12 Jag har funderat på det här länge och tycker att det är jätteintressant men det verkar inte finnas så många svar på mina frågor

Intressant att du provat olika utfodringsalternativ. Jag har för liten uppfödning själv för att kunna "exprimentera" eller dra slutsatser.

Ideén fick jag egentligen förra året när Gazette fick en prematur son som var väldigt klen och liten. Mätte han i dag, han var 87 cm. Mamman är 100 cm och pappa 102 cm. Han har fått extra mat men verkar inte växa speciellt mycket mer för det, undrar om han kommer i kapp eller förblir liten?

Jag kan berätta om mina får, en parantes i sammanhanget. Två tackor fick mer än det dubbla i mängd av kraftfodret mot alla de andra. och i våras hade vi två med lammningssvårigheter gissa vilka, ena tackan höll på att stryka med då hon höll på att få livmoderframfall. Dom fick ett varsit lamm, de andra fick fler, med ngt undantag. och dessa två lamm var väldigt stora när de föddes och är nu dubbelt så stora mot sina jämngamla kompisar. Dessa tackor kommer inte få så mkt spannmål i år!

Hm, det är kanske så att utfodringen bara har en viss effekt på individen, men större i det långa loppet..? Jag menar, shetlandsponnyn krympte ju inte över en natt pga förhållandena på Shetland.

_6 mån: 45% av vuxenvikt, 84% av vuxenmankhöjd
12 mån: 66% vikt, 91% mankhöjd
18 mån: 80% vikt, 95% mankhöjd
(Enl Planck & Rundgren, hästarna som avses är varmblod, av raserna Quarter, x, ox & xx)

Oftast har föl till unga (3-7 år) och gamla (äldre än 16 år) mammor en lägre födelsevikt och en långsammare tillväxt än föl till "lagom" gamla mammor._

Hittade detta. Är dock för varmblodiga hästar men ganska intressant ändå. Undrar hur siffrorna ser ut för shetland? Någon som vågar spåna på det?