Kompis, eller????
Bakgrund:
Ett par vänner till oss fick ett äldre shetlandssto av oss till sin dotter, för två år sedan (då var dottern tre år).
Anledningen till att dom fick Tyra av oss var att Tyra hade varit med om en väldigt svår fölning hos oss där utgången blev att fölet dog och vi nästan även förlorade Tyra. Det krävdes lång konvalecens och efter det så insåg vi att vår dotter var för stor att rida denna underbara häst. Likaså bestämde vi att hon aldrig mer skulle behöva utsättas för en fölning.
En annan överrenskommelse var också att Tyra aldrig skulle behöva vara en vandringshäst utan ville dom inte ha kvar henne en dag så skulle hon åter till oss.
Våra vänner var mycket glada och deras dotter har älskat denna goa häst i snart två år.
Nu tyckte föräldrarna helt plötsligt att det var dags för dottern att gå över till Islandshäst, varpå Tyra inte längre var önskvärd hemma hos dom.
Gemensamma bekanta till oss blev tillfrågade att "ta över" Tyra (utan vår vetskap från början) och dom accepterade naturligtvis. Tyra flyttade till dom i januari i år. Allt var frid och fröjd och dom älskar henne lika mycket som vi gör. Idag så får Tyras nuvarande "matte" ett telefonsamtal att dom får minsann betala för hästen, för vi ger minsann inte bort någon häst??!!!
Jag fick ett telefonsamtal av en mycket ledsen Tyra-matte som förklarar för mig och så var cirkusen igång…. Efter en hel dags pratande osv så har vi inte kommit så mycket längre. Tre familjer och en underbar häst är inblandad.
Familjen som fick Tyra av oss säger nu i efterhand att dom inte alls begärt pengar för henne medan "nya familjen" säger tvärt om. Min personliga åsikt är att jag tror första familjen har "efterkonstruerat sin version"….
Hur ställer man sig i en sån här situation? Hur kan människor försöka utnyttja och sälja en häst som dom fått och lovat att lämna tillbaka om dom inte vill ha henne kvar? Första tanken var naturligtvis att "vi tar tillbaka henne" men hjälper det?? Familjen som har henne nu, älskar ju henne och likaså barnen…
Jag kände bara att jag ville ventilera ämnet, är det någon som har några åsikter eller frågor så finns jag här 
Knepigt.
Tycker inte att det verkar vara riktiga vänner. Har man kommit överrens om något så får man allt se till att hålla det. Det är skamligt att de försöker ta betalt då de själva har fått hästen gratis.
Vem är det som äger henne officiellt dvs på papper?
#3 Som registrerad ägare står numera dom som vi gav Tyra till, alltså dom som nu försöker sälja henne vidare.
Saken är ju bara den att vår överrenskommelse var ju att Tyra skulle tillbaka till oss om dom inte ville ha henne kvar… aldrig att hon skulle säljas….
Kanske dumt att jag tog upp tråden här men en del uppladdade känslor har det varit under dagen då denna häst är "speciell"….
#4 Jag förstår att det måst vara svårt :(
Synd att äganderätten flyttats över till den andra familjen. Ifall du ännu skulle äga henne på papper skulle det ju inte vara något problem utan då skulle ju Tyra varit typ på foder hos den andra familjen. Men gjorde ni något kontrakt eller var kontraktet bara muntligt?
Ett muntligt kontrakt är ju precis lika bindande som ett skriftligt kontrakt, men det är ju tyvärr svårare att bevisa ifall man inte har det skriftligt.
#4 - er överenskommelse var att hon skulle tillbaka till dig.
Det är ju moraliskt riktigt av dem att följa denna överenskommelse, men rent juridiskt är en sådan överenskommelse inte giltig. Den som köper/äger något har full rätt att göra vad den vill med saken.
#6 jo juridiskt är det så när en ponny blivit såld, men räknas denna ponny till detta då inga pengar varit inblandade?
Eftersom den som fått hästen äger den så borde det göra det, ja.
Jo nog är det väl tyvärr så.
Och i så fall har ägaren rätt att göra vad den vill med ponnyn, som tex. sälja den vidare och ta betalt.
Det är det omoraliska i sättet att göra det på som man reagerar på.
Tycker inte man agerar som någon vän när man gör så här, ponnyn fick de på dessa grunder och så göra så här, tveksamt om man kan kalla dem vänner då.
Börja med att reda ut vem som äger hästen. Har den getts som gåva har ägande förhållandet ändrats. Då hästen skulle lämnas tillbaka efter de inte skulle använda den mer, skulle man kunna se det som ett lån.
Nu verkar det som det lösts sig för dig och man lär sig sig mer och mer om människor var dag, både positivt och negativt.
Visst är det omoraliskt gjort av dem, och tyvärr ett bra exempel på att man i alla lägen ska SKRIVA NER ÖVERENSKOMMELSER/KÖPEAVTAL PÅ PAPPER, även när man är goda vänner. Eller kanske speciellt då, för att inte riskera att det blir missförstånd som kan orsaka slut på vänskapen…
#12 Jo tack, så kallade vänner är värst!
En fd. kompis skulle köpa en åring av mig. Inte ett öre lades vid leverans varken för hästen eller bensinen som jag fick stå för för att leverera hästen. Efter 2 månader var han på annons fast inte en spänn lagts på honom. Han hämtades omgående hem och världens sämsta ursäkt för beteendet uppgavs av den fd. vännen. Så tänk på att skriva avtal, i synnerhet till vänner!
Amor vincit omnia 
#0 Skulle familjen som du gav Tyra till gå med på att skriva tillbaka Tyra på dig idag?
I så fall… gör så. Sen kan ju du skriva över henne på den nya familjen om du vill.
Starta ny diskussion