Vid det här laget har ni nog inte kunnat undgå att jag är nybliven shetlandsponnyägare med min bakgrund i islandshästvärlden ;-)

Jag ville bara dela med mig av en liten upplevelse som gett mig mycket glädje och stor respekt för en liten häst.

För några månader sedan köpte jag stoet Malinka och hennes son Castello. Båda är mycket trevliga. För drygt en vecka sedan flyttade jag Malinka till kompisar så att Castello äntligen skulle bli avvand - ett måste med tanke på att han ska släppas på hingstbete om en eller två veckor. Det gick jättebra, och nu går han tillsammans med en äldre islandsvalack och ett hingstföl i samma ålder som han.

Castello är i princip ohanterad. Jag har bara lett honom från stallet till hagen tillsammans med sin mamma eller med bästisen Tandri, den jämngamla islandshingsten.

Nu ikväll fick jag för mig att testa om jag kunde ta en promenad med Castello. Det var det trevligaste jag varit med om på länge! Är fortfarande glad! :-)

Den lilla svarta hingsten följde med mig på ett löst hängande grimskaft hela promenaden. Inom några hundra meter lärde han sig stanna och springa i trav på kommando och både gå bredvid mig eller bakom mig på mindre stigar. Vi mötte två bilar som han över huvud taget inte reagerade på. Han var hela tiden uppmärksam och glad men samtidigt koncentrerad på mig.

Inte ett enda gnägg till kompisarna som fick stanna kvar därhemma, helt orädd och tillitsfull!

Jag tyckte han var HELT otrolig - framför allt med tanke på att han knappt är hanterad alls och att detta var hans första promenad!

Han är så supertrevlig att jag knappt har ord för det! :-) :-)