det är som 2 åringar det krävs att dom ska visas i träns

Förutsatt att man vet att man klarar av att hålla ettårshingsten i grimma, om den får totalspunk bland alla ston på utställningsplatsen.

Jag visade min ettårshingst i träns i höstas, hade aldrig en tanke på något annat.

Så ja behöver inte träna lillkillen då så himla skönt. Få se kanske visar han ändå i träns men då behöver ja inte ha panik att ja måste skynda på att lära honom de. Tack för snabbt svar Milla

#2 får helt enkelt träna honom då och se. Är han hingstig så ska ja ha träns de är ju en självklarhet.

Jag tränar mina årshingstar både med träns och i grimma för om man skulle behöva ha träns på dem när man kommer iväg.

En liten fundering ;-) och aningens OT men det talas "alltid" om att man ska vara mjuk i handen när man rider… men sedan ska man ha träns för att kunna tygla alla kilo häst när man leder??? Som om tränset/bettet i sig skulle göra mig till ledare?

Jag förespråkar på intet sätt att man inte ska ha träns, jag bara klurar lite på om gemene man funderat på motsättningen mellan mjuk hand under ritt och det ryckande man kan se på bågstyriga hästar som leds i träns. Kanske ska man öva ledarskap istället?
Eller tror man verkligen att bara bettet i sig gör att hästen "blir lydig"?

Om jag nu måste "ta en fight" med en häst gör jag det hellre i grimma - så jag är säker på att jag inte skadar hästen, och inte får den att förknippa bettet med obehag.
Har i alla tider lett mina hingstar (även 600kg sådana) i grimma, både bland ston och folk o fä… men så har vi också haft en överenskommelse - att det är jag som är boss :-) Om jag nu tror att vi "hamnat" i en situation då hingsten är mer på tårna, är det ju upp till mig att på en gång tala om att allt är coolt, tagga ned och matte tar täten här med. Det gör jag inte genom att hänga på tränset och stirra upp mig :-)

Sen kan ju regler kräva viss utrustning - men ibland känns det mer som onödigt tvång. Det finns nog få saker som kan mäta sig med känslan av total samhörighet med hästen, att denna följer minsta vink - helst lös. Då snackar vi horsemanship!

#6. Är inte hästen van att vara ute i ny miljö vet man inte hur den reagerar. Det kan vara just då unghingsten upptäcker att det finns ston här i livet. Ledarskapsövningar hemma är en sak, på ny plats en annan. Att använda bett innebär inte att man måste rycka och slita.

Jag har svårt att tro att du visade din NF-hingst i grimma, eftersom det inte var tillåtet att vistas på utställningsplatsen i annat än träns.

#6 Man är ju inte hårdare på handen bara för att man ler dem , men det går inte att komma ifrån att en häst som har bett i munnen många gånger faktiskt är känsligar mer lyhörd när den är tränsad än den har grimma.

Även när du rider så händer det att man får *sätta* dem på plats utan att för den delen bli hård och dra den i munnen.

Däremot om du har dem i grimma och kedja så är det lättare att du är hårdare och skadar hästen mer för att den inte lyssnar än när den har bett i munnen. 

En hingst kan vara hur lugn och lydig som helst hemma , barnen kan springa runt och le den men när den kommer iväg kan den bli mer hingstig och tuffare , ny plats nya hästar som den ska markera mot tex.

#6 Kan bara hålla med, har ofta funderat på det på sistone. Nu vet jag att vi har två extremt coola hingstar, men det är liksom inte det som är grejen. Jag vill påstå att jag har betydligt bättre kontroll på mina hästar, oavsett kön och ras, i grimma än i träns när jag leder dom för hand. Det är oerhört lätt att skada en häst i munnen när man går och håller brevid. Har sett otaliga vansinigheter bland folk, både på utställning och tävling, som tror att dom får hästen att lyssna genom att rycka och dra dom i munnen.

Mycket handlar om träning och att försiktigt vänja hästarna vid olika saker. För kan man inte lita på sin häst och den på dig kommer du ingen stans, varken på tävling eller utställning.

Sedan visar vi alltid våra hästar i träns oavsett kön, men det har ingenting med kontroll att göra. Jag tycker nämligen rent personligt att ett öppet träns får fram hästens ansiktsuttryck mycket bättre….

#6 jag var på en rad föreläsningar vid senaste Gothenburg Horse Show och flera av dem råkade ha samma tema (fast det inte alltid var så tydligt i förväg) nämligen hur viktigt ledarskapet är. Mer än en föreläsare sa också att det inte alls är ovanligt att människan har ledarskapet vid ridning men när man leder hästen är det tvärtom, en ouppfostrad häst som går rakt över sin människa.

Det hör väl inte hit riktigt….
Men på utställningar för PRE visas alla hingstar i _Cereta.
_Det ser ut som en grimma fast man sätter fast longerlinan på nosryggen istället för under hakan.

Har aldrig sett att det har behövt hårdhandskar fast det står fem hingstar på medellinjen för att få sin kritik.

Själv tycker jag det ändå skulle kännas säkrare om man hade bett IFALL de skulle få någon fix-ide för sig.

Ja menar, även en shettis kan bli fruktansvärt stark…

Klart jag visade mina hingstar (oavsett ras - har haft flera) i träns eftersom det är krav på detta! Men därmed inte sagt att jag känner mig "säkrare" för det. Min säkerhet sitter inte i tränset/bettet :-)

Så klart att "kontrollen" ökar med bett - hästen är ju känsligare för smärta i munnen om du rycker där än i en grimma. Men vad jag försökte få fram ar att ledarksap på hästars vis inte kommar av styrka/smärta. PONDUS, RÄTTVISA; TYDLIGHET…. oavsett utrustning.

Och som jag skrev - en häst (oavsett kön) kan bli mer på tårna i ny miljö. Men är ledarskapet befäst och handlern skicklig (t.ex. kan läsas hästen INNAN den älgar iväg) ska det inte vara några problem. Och man behöver inte vara stark - för det finns ändå ingen människa på denna jord som rår på en håst med ren styrka. Skicklighet, att veta var man har sig själv och hästen - det är detta det handlar om. Små hjälper och signaler, ocha stora åhävor.

"Svårast" har jag faktiskt haft att få hästar att gå vid min sida när de ska visas…. eftersom jag är högst i rang ska hästen gå bakom mig:-) och det vet de! Så vi får träna på detta genom frammåtskickning/gå förbi matte på kommando :-P

#12 - visst kan man predika om ledarskap och JA, det är viktigt att man är ledare över sin hingst.

Men efter att ha bevistat ett stort antal utställningar och hingstpremieringar så inser man att alla andra inte har koll på sina hingstar, så det är helt klart bfogat med tränstvång…. Tyvärr verkar det som om (alltför) många glömmer bort att även shettishingstar är just hingstar och att de måste uppfostras.

Sen finns ytterligare en avart, nämligen de hingstvisare som med vilje låter hingsten mopsa upp sig mot andra hingstar, för att om möjligt se än mer "maskulin" ut i sin utstrålning… Kan inte påstå att jag uppskattade detta när jag visade mina vänners unghingst, för ett antal år sedan…

#11 PRE är kända för sitt goda temperament. Såg exempel på det i Spanien på ett stuteri. De visade oss en hingst och släppte sen honom lös in i stallet för att springa in i sin box. MEN det stod en hingst i vägen i stallgången. Började de slåss? Nej! Något kaxande mellan dem? nej! De stod mittemot varandra tills de fick hjälp så den ena kom förbi den andra.

Sen tog de ut fyra hingstar efter samma far, en svart, en fux, en skimmel och en brun. Ställde dem bredvid varandra och verkligen tröck dem mot varandra för att de skulle få plats på samma bild.

Jag var klart imponerad! Kan tillägga att det inte var så att de hade 5 hingstar i stallet och alla kände varandra. De hade FLERA för där kastrerar de inte, de ser ingen anledning till det.

# 11 Jo, fast det är värre än det ser ut… Ceretan har ett järnband över nosryggen som gör ont när man tar i grimskaftetoch ibland har dom piggar på den vilket gör ännu ondare…. Så den är värre än träns i mina ögon sett!

skulle järna vilja ha träns på min 1- åriga miniskettis hingst då han ofta stegrar sej när han blir orolig. men jag kan inte hitta något. det minsta jag har hittat har jag på hans mamma… men det är inspänt på det innersta för att passa.