Jag tror att det är ganska vanligt att en del tror att de är i princip gratis att hålla. "De är ju så små"

Säkert en chock när de inser vad det faktiskt kostar :-)

En sak som jag stör mig ännu mer på är att många av dem har häst sedan förut. Alltså borde de väl veta att det inte är gratis att ha häst, eller? Shettisen ska bara gå som sällskap många gånger, men vem i sitt rätta sinne tror att en sällskapshäst är gratis i drift? Herrejisses…

Problemet är att både hästfolk och icke hästkunniga får för sig att shetlandsponnyn inte har samma hästiga behov som större hästar bara för att de råkar vara småväxta. Man behöver väl inte ha några stora hästkunskaper när hästen är litn, eller? *ironi*

Mm, typ.

Har åtskilliga gånger stött på vettiga hästmänniskor, som är väldigt noga med foder, täcken, motion, stretching och skadeförebyggande träning, som skaffar shettis och plötsligt glömmer bort allt det där som är så viktigt på deras andra hästar. Himla skumt, asså, jag har aldrig förstått vad som orsakar denna selektiva minnesförlust som många tycks drabbas av…

Dessvärre förekommer ju också ursäkten "hoppsan-jag-har-för-många-hästar-nu" när ungponnyer blir till salu igen kort tid efter att de har bytt ägare. Om man köper en häst, oavsett ålder, har man då ingen framförhållning i normala fall? Har man ingen plan, ingen insikt i hur följande säsong kommer se ut?

Appropå en diskussion som nyligen låsts i en annan tråd, där en häst bytte ägare 2 gånger på 14 dagar. Det kallar jag kortsiktig planering, oavsett vad anledningen var att just den hästen såldes igen, för om man skaffar sig häst utan en back-up-plan så kan man väl inte ha så mycket till långsiktigt tänkande? Eller är jag fel ute?

Och jag kan inte släppa det - har man köpt ett föl/åring så vet man väl för Hälsingland att den måste tränas förr eller senare? Att det krävs tid, pengar och kunskap för att "göra häst" av den?

Håller med, väldigt tråkigt! Man blir tveksam till att sälja, tror att priset har stor betydelse. Skulle våra hästar vara dyrare tror jag man sållar bort en del.Det är för tok billigt att köpa, och dåligt igenom tänkt!!!!!

#6 där håller jag med dig fullständigt !

säljer man en fullstammad fölis för 3-4000 kan den nog snart få byta hem igen. Tar man mer betalt så kanske man funderar en extra gång innan man köper/säljer.

#6: Håller med helt o hållet!

Känns som vissa köp är oplanerade, förhastade och dåligt igenomtänkta i största allmänhet.

Ibland ändrar sig livet och det blir inte som man har tänkt. Jag köpte då 1-åriga Tilja för tre år sedan (hon var inte billig och det var inget impulsköp). Nu i år insåg jag att jag inte kunde ge henne den tid som hon förtjänar och då tycker jag att jag tog mitt ansvar när jag sålde henne till ett hem som passade bättre. Det var ett tungt beslut och jag grät floder men hon passade inte hos oss. Ibland kan detta att sälja hästen var ett bra beslut. Jag antar samtidigt att det inte är denna typ av försäljning ni åsyftar utan mera ogenomtänkta försäljningar/köp?

#9 Som du skriver - livet ändras, förutsättningarna ändras. Det kan man långt ifrån alltid rå över. Och ibland måste man ju helt enkelt inse sina begränsningar, för sin egen och djurets skull.
Jag tycker inte att ditt exempel låter som ngt oplanerat, implulsivt eller ogenomtänkt köp. Tvärtom.

Man kan inte kräva av en köpare, livslångt köp. Det kan uppstå situationer i livet som gör att man säljer. Men det är inte dom vi syftar på! Det är dom som byter och säljer, utan att bry sej om att det är ett liv. En levande varelse som man har ett enormt ansvar över. Finns dom som ringer på anonser, föreslår typ saker, smycken i byte lågt!!!!!!

Ja ibland kan man undra hur en del tänker.

Jag har under årens lopp som jag hållit på med shetland (10 år) bytt ut mitt avelsmaterial till i mitt tycke ett bättre än när jag startade. Hur det än är om man sysslar med avel/show/bruks så kommer man på under tiden vad/vilka man vill fortsätta avla på eller vilka linjer man vill ha i sin avel så till en början kanske man byter en del. I dagsläget är jag mer än nöjd med mina pållar och jag har inga planer på att varken köpa eller sälja något sto, dom som är här blir här och alla utom 2 är födda här. Jag har på detta forum en annons på ett 1 årssto men den är inte aktuell längre ;-) Jag har haft annons på henne tidigare och ångrat mig direkt så det är nog någon mening med det hela :-) Däremot har jag ett hingstföl som blir till salu i vinter och nu är jag orolig hur det ska gå. Sålde en unghingst förra året som såldes av sin nya ägare i våras och efter bara någon månad såldes han vidare igen. 4 hem på 2 år! Sånt känns himla tråkigt. 

Jag försvarar alltså inte att man köper/byter/säljer i en aldrig sinande ström utan förklarar bara hur vi gjort under årens lopp. En del har ett beteende som man inte blir klok på och det är väl lika bra kanske.

#11 Ja, jag blev erbjuden att byta en unghingst mot en pälskappa en gång för flera år sen. Som om man tar ett sånt mail seriöst.

Det som smärtar att se är föl och åringar som säljs för både tredje och fjärde gången, ingen vidare fin start i livet för dem….

# Tack för de orden! Har faktiskt kämpat med dåligt samvete trots att jag vet att det blev till det bästa.

Jag har också funderat på vilken framförhållning man har i sin avelsplanering eller sällskapsdjur planering när ponnyerna flyttar in och ut hela tiden.

Jag har inget emot hästhandare, de lovar inga livslånga hem eller dylikt. Det som känns konstigt för mig är när man läser på hemsidor eller på Forumet att " nu har jag köpt min drömponny,  h*n kommer alltid att stanna här vad som än händer"   efter bara några månader är "drömponnyn" utbytt mot en annan dröm ponny.

# 10 Tack för…. osv skulle det ju stå

Kan det vara så att moralen är sämre bland oss shetlandsägare?

Jag har pratat med flera mycket besvikna shetlandsponny ägare som av olika anledningar varit tvungna att sälja sin ponnyer. De hade sålt ponnyerna till ett lågt pris mot löfte att ponnyerna skulle få stanna där. Tyvärr har nya ägare sålt ponnyerna vidare (med god vinst)utan att kontakta säljare. Även om det inte finns papper skrivna tycker jag att man ska hålla vad man lovar och stå för det man gör.

Jag har ett sto till salu, som jag bara har haft i 1½ år. Hon köptes för att "stanna för alltid" eftersom hon är precis det jag vill ha i ett sto, men på grund av vissa fysiska aspekter (på stoet) så har jag fått ta beslutet att antingen sälja henne och köpa ett nytt avelssto, eller behålla henne som tävlingshäst. Det sliter och drar i hjärtat hela tiden, för jag vill både och! Många tårar har fällts och jag har ändrat mig flera gånger på kort tid. Hon står i alla fall till salu tills vidare, för en ordentligt summa och det skäms jag inte för. Hon är ett underbart sto, med hela livet framför sig, så jag ser ingen anledning att slumpa bort henne.

Endera dagen kommer det säkert någon som inte har något intresse för avel, som kan uppskatta hennes färdigheter på alla andra plan. Men tills dess får hon stå kvar här, för jag har hellre inget avelssto alls än att "ge" bort ett fint sto, bara för att min verksamhet behöver fylla hennes plats med någon annan märr. För hur ont det än gör att skiljas ifrån henne så kommer det säkerligen att göra 100 gånger ondare att se henne fara illa eller bli en vandringspokal om jag säljer henne för billigt.

Visst är det sorgligt med hästar som har haft många ägare. Min nya shettis har haft 7 ägare (inkl mig själv och uppfödaren) på 8 år. Flera har ägt henne bara ett halvår. Trodde att det var något fel på hästen, men hon visade sig vara världens underbaraste!

#19 jag förstår dig fullt ut, för det är visst så att ibland blir det faktiskt inte som amn från början hade trott. Vi har oxå haft ston som visat sig ej passa i vår avelsbild av en eller annan anledning. Men ibland är det så.

Det tragiska är ju som Ahnna sa från början fölen o unghästarna som får byta ägare många gånger under kort tid. Vi har just sålt vår första riktiga uppfödning till en underbar familj och jag hoppas verkligen att dom låter henne stanna hos dem, sen spelar det ju ingen roll vad man skriver för klausul i kontrakten för dem håller aldrig om det skulle gå så långt. jag skriver ändå att jag önskar få veta och chans först att köpa tillbaka hästen.

Delvis till #21 Jag sålde en häst för några år sen, av precis samma anledning; han passade inte in i min verksamhet och jag kunde inte kombinera honom och mina drömmar och förhoppningar. Så jag sålde honom till ett "rabatterat pris" (dock 15.000:-, så det var ingen struntsumma) till en bekant och det skrevs i kontraktet att hon skulle kontaka mig om hon skulle sälja honom vidare. Två år senare fick jag ett mail ifrån en tjej i Finland som hade sett en bild på honom på min hemsida och undrade om det var samma häst som hon hade i stallet. Hon raddade upp stammen och det var ingen tvekan, min älskling hade flyttat utomlands och jag hade inte fått veta någonting.

När jag började luska i vad som hade hänt så visade det sig att min bekant, som köpte honom av mig, hade sålt honom ett knappt år senare till Norrland. Den personen hade haft honom i cirka ett halvår och sedan sålt honom till en hästhandlare från Finland, som i sin tur sålde honom till hans nuvarande finska ägare för 30.000:-. Allt skedde mellan juli och mars. Det som gör mest ont är inte att han är borta utom räckhåll, utan att han, som jag har känt sedan han var föl, är lite känslig och ängslig och vill inte vara utan "mamma", och han behövde alltså byta ägare 4 gånger på under 2 år. Och hela tiden hade jag gått och samlat pengar för att kunna köpa tillbaka honom ifrån min bekant, som lovade dyrt och heligt att jag skulle få göra det så snart jag hade möjlighet.

Med denna historia i ryggen, och all sorg och saknad som det inneburit, så är jag extremt skeptisk till att sälja ytterligare en häst när hjärtat inte vill. Att sakna en häst är svårt, och jag vet inte vad jag skulle ta mig till om något liknande hände ytterligare en av mina älsklingar…? Men jag är säkert överdrivet känslosam, förstås.

Det här gäller inte bara shettisar, sålde ett fjordsto i slutet av mars, nu är hon till salu för ägaren behöver få fram pengar. I kontraktet står det att jag har förköpsrätt och hon har visserligen frågat mig men tyvärr har jag inte möjlighet att köpa tillbaka henne nu.Men det känns tungt i hjärtat att hon ska flytta runt, hon är min uppfödning och jag hade henne i 3 år.

#22 usch jag förstår dig verkligen att du knappt vill sälja, men jag kan säga att det finns faktiskt jätte bra hem oxå !! jag har hittat 2 sånna till de hästar vi sålt precis.

fast visst garantier kan man ju aldrig lämna… men det känns bra och jag hoppas att dom kommer stanna i sina nya hem.

jag önskar dig all lycka till Ahnna, hoppas du får en positiv upplevelse av att hitta "rätt" hem oxå

# 22 Tror jag förstår hur du känner.

Bland det mest positiva med Internet är att det är lättare att ringa in dem som köper och byter med vindens hastighet. 

En egen fundering de som byter ut pållar ofta har nästan alltid ägt många hundar i allmänhet av blandrastyp som också byts ut eller avlivas.

#24 - 25 Tack, det är en riktigt jobbig historia. Ilska över den som sålt vidare utan att säga till, sorg över att hästen är "borta" och frustration över att hästen har farit illa och inte haft den där tryggheten som han verkligen behöver.

Och det är ju knappast bara min häst som har råkat ut för liknande saker, och det gör ju inte saken bättre att veta att varje dag åker hästar land och rike runt utan något vettigt slutmål och den nya ägaren kanske inte ens har tänk behålla hästen mer än någon månad. Eller så hade de tänkt ha hästen i ett halvår och "utbilda" den för att sedan sälja vidare och tjäna en slant.

Jag har läst igenom ovan lite flyktigt och kom då att ställa mig själv frågan…. Hur är det med dessa ponnyer som leasas/hyrs ut alt. lånas ut på foder? Ponnyn vet ju inte om den är såld eller utlånad…ändå kanske den får byta hem åtskilliga gånger.

Vad tycker ni om det?

det är ju samma sak egentligen de blir ju jobbigt hästen får ju byta miljö och den blir förvirrad tro jag,

De är egentligen inte rätt enligt mig at låna ut då heller då hästen blir förvirrad. Och de flesta lånar ut sin häst då tiden inte räcker till för tillfället men då är det ju nästan bättre o hitta ett bättre hem en att den ska åka fram och tillbaka på foder.

#27 - att hålla på att byta fodervärd till en ponny titt och tätt är ju lika illa som att låta den byta ägare. Sen är det ju olika, vissa ponnyer klarar det bättre än andra. Men man kan ju fråga sig varför man har egna ponnyer om man ändå bara envisas med att låna ut dem…

Lite dubbelmoral här kanske? När man själv hittar en panghäst och köper den, tänker man då på hur "förvirrad" den blir av att komma hem till mig? Eller lånar?
Det låter som att hästar alltid far illa av att bli sålda/utlånade.
Visst, 7 ägare på 8 år är ju inte optimalt, men om hästen blir omsorgsfullt behandlad så tar den nog ingen större skada.

Ibland är det ju så att vi människor prioriterar olika. Här hemma rids och körs ponnyerna. Men jag har under åren samarbetat med ett par olika personer. Dels en uppfödare med ont om tid, samt en annan som inte hade plats/liten ryttare hemma under vintern . Jag fick tillgång till rid/körponnyer ( jag hade inte möjlighet att köpa då) och de fick sina ponnyer sysselsatta/utbildade. Fungerade jättebra.