Det måste vara när jag var liten och skulle galoppera med våran shettis på en åker. Helt plöstligt börjar hästen äta gräs ( i galoppen) och jag gör en äkta kullerbytta över halsen och sätter mig på marken med tyglarna i handen samtidigt som hästen lugnt och stilla betar.

Ett annat minne skapades faktiskt igår när jag skulle löshoppa mitt 3 åriga sto för första gången. Har man inte sett en shettis har riktigt roligt någon gång så har man missat något. Gud, vad hon älskade att hoppa

När jag kom till stallet tidigt en morgon och såg en lång svart lugg och svarta öron över boxkanten, det var Lava som kommit med transport under natten (Tack Cattis).  "Hon är min" surrade i huvudet.

När Epus kom hem. Glömmer det aldrig. Väntan hade varit lång, han tingades som två månaders föl när vi var på semester och när han äntligen kom hem i början på januari - det kändes overkligt! Det var en halvmeter snö, klockan var 3 på natten och lilla Epus hoppade ut ur den stora bussen så lastbilschaffisen tappade grimskaftet, men Epus som aldrig sett snö stannade i första snödrivan och rullade. Det glömmer jag aldrig. Jag var så lycklig och var "sjuk" från skolan kommande dag.

I stora sammanhang - Shet Event Halmstad 06, helt outatanding tillställning.

I det lilla - när jag som nioåring på stenåldern skötte shetlandshingsten Kålltorps Lasse. Att det sedan tog 31 år innan jag fick kontakt med shettisar igen är lite synd.
Men övrigt - när min illbatting Fritte kommer fram i hagen, sticker huvudet under min arm och vi får en stund av gemenskap, han - som är den mest självständige och aldrig går att fånga i hagen.

Ett STORT ögonblick för mig var när jag som 6 åring fick vara med dom stora flickorna och rida ett luciatåg,jag hade ridskolans enda shettis som var en underbar svart liten kille som hette Bonnie(konstigt att man kan komma ihåg vad en häst hette för typ 38 år sedan,men kommer inte ihåg vad folk heter som man träffade igår.)

När jag köpte min första minishettis! Han va helt underbar. vet inte varför jag fastnade för han egentligen för när vi va o tittade på han så d första han gjorde va o rymma ur boxen, sprang omkull mig och ut i hagen igen…. dåvarande ägaren springer efter och får tag i han i svansen!!

Vet inte hur man kan bli kär i en sån lite häst men d blev både jag o min sambo! =)

det var nog när jag och en god vän till mig åkte ner i början på förra året i snöstorm och mötte upp mitt underbara svartskäck sto Rosa caprie from secret flowers. Att få se de lurviga små öronen och den mjuka goa pälsen lastas ut på en bensinmack. Då var jag lycklig. Minns den dagen som de var igår.

Jag har ett väldigt "nytt" minne men det har etsat sig fast på näthinnan.

Vi lämnade ett sto hos hingsten i förra veckan och de galopperade i full fart nästan jämsides och då SER man hur han accelererar och ökar i galoppen. Det var ett magic moment för mig och helt otroligt häftigt. Slälva ökningen när det såg ut att de låg på max det var coolt !

Jag satt i en hage med en kompis när jag var yngre. Hästarna var inte ute just då. Men släpptes ut efter någon timme och då satt vi fortfarande kvar.

Vi skulle precis gå då fölen la sig tätt intill oss och stona ställde sig, någon la sig ner, hos oss och det var så mysigt ^_^

De var jätte sällskapliga och när vi skulle gå följde de oss enda fram till grinden :)

Inte så speciellt, men det var så mysigt. Sent på kvällen och dem var så söta! :D

När mitt första föl "pippin" var några dagar gammal och jag satt och tittade på honom i hagen. När han plötsligt kom fran och nosade på mig och sen några sekunder senare bestämde sig för att jag luktade som en huvudkudde, så han la sej ner med huvudet i mitt knä och somnade. Satt länge och gosade med honom innan han stack iväg till mossan igen.

Ett av de finaste ögonblicken jag upplevt är i hästlastbilen från Shetland. Känslan av total tillit till oss var så stark där jag satt i bingen hos några av dem.  Jag såg verkligen i deras ögonen att de litade på mig. Det var stort…

Men många är de stunder där jag ser dem fria och stolta och känner att precis allt är värt det.

Ett tidigt minne är när jag gick efter vårt nordsvensk sto i hagen och sög på tummen och tvinnade hennes svans..

Mitt bästa shettisminne är när jag som 10-åring fick låna mitt favoritsto/sköthäst och rida ut i skogen själv. Nåväl, nästan själv. Min mamma gick med och lade upp några pinnar som vi kunde hoppa över.

Har faktisk scannat in en bild för det tillfället. Obs! sadel till shetland existerade inte då (1973) så vitt jag vet.

Förlåt den dåliga fotografen (mamma)

Kolla in byxorna!! Det var härliga tider det…70-talet!

#12: Vilken härlig bild! Förstår att hon var din favorit!

det måste vara 1 när jag fick 42 poäng o guld på mitt gamla veteransto Gracia v.d Uitweg

2 måste vara när jag fick mitt fina stoföl efter henne som fick heta Redivivas Miloin.

Ett av mina basta minnen eller ngt jag alltid kommer ihag ar nar jag, min syster och min systers kompis red Shettisar hos Cattis  Jag red Ostertorps Gamza. Iaf, Linda min systers kompis kunde rida nagorlunda och red ifran oss. Vi red langre bort i hagen och bestamde oss att rida ikapp henne (mot stallet!) Vi fick halla i ordentligt nar bada shettisarna galopperade bort, satt inte i sa lange utan bara ramlade av i sno/vatten!

Ett av det andra ar nar jag fick min forsta shettis-sto har i Australien…

Mitt bästa minne är nog när vi fick vår första fölis nu, när han stod i hagen på morgonen (Trodde att man förtfarande sov, fick gnugga sig i ögonen ett par gånger) när vi skulle fodra utan direkt för varning dagen innan!

Mitt allra bästa hästminne någonsin är när jag hade åkt bort till Tyskland i 10 dagar och lämnat mitt 1-åriga shetlandssto Casablanca kvar hemma. Mamma berättade att hon stått vid grinden och ropat efter mig varje morgon.
När jag kom hem sprang jag direkt ut i hagen och ropade hennes namn. Då kom hon genast i full galopp mot mig, gnäggandes hela vägen. Ett sådant band har jag aldrig känt med en annan häst varken före eller efter.

mitt allra bästa minne var att få hem Krabat, en shetlandshingst, som jag var skötare på för läääänge sedan o han var den första häst jag red på som 1-åring och 24 år senare var han bara min!!!! Det var en härlig känsla att få hem honom som min..

…fick ha honom i 3 år och sedan var vi tvungna att ta bort honom pga åldern(dog som 37åring).

Mitt bästa shettisminne kom faktiskt till igår, jag åkte upp till Zally bara för att borsta lite på henne, och när jag sedan ringt om skjuts hem för att jag var färdig hos henne, halvsatte jag mig och började klia henne på båda sidor om halsen.

Hon lade först huvudet mot min axel, och sedan började hon klia tillbaka. Stämningen i stallet har nog aldrig varit så lugn som den var nu, alla fem hästar, då ett litet föl inräknat bara stod i stallet och slappnade av.

Behöver jag säga att jag inte gick ut när bilen kom, utan pappa fick gå in och hämta mig? När jag ställde in Zally i boxen ville hon verkligen inte att jag skulle gå, utan hon ville gosa mer.
Det var en magisk stund helt enkelt, och jag kan knappt vänta tills sommarjobbet är slut, och jag får åka till henne igen.

Bästa shettisminnet måste vara när lilla Sune föddes i stallet