Man ska vara väl medveten om vad man ger sig in i, linjeavel är det när det blir bra, inavel är när det blir dåligt, stoet och Hingsten ska inte ha samma negartiva saker, det förstärks oftast, sedan kan det vara två kanoner och det blir inte vad man tänkt sig ändå, jag har avlat på rätt så hårt vissa år, men än så länge har det blivit bra, men som sagt så ska man veta vad man gör, det kan slå fel. Vi betäckte hårt även med Russen, den ena blev inte bra, hon fick visserligen Diplom, men det var inget vi gjorde om med den Hingsten, inget fel på Hingsten, men det passade inte, det blev för tajt.

Morgan sa nåt om 3-4 hingstar som han tyckte var värda att linjeavla på och en var Eric v.d. Zwarte Hof. Har nåt vagt minne att en annan var Ulex v.d. Mariapeel, men det kan ha varit nåt annat vi pratade om angående honom… *funderar*

Inga fler som har åsikter och egna erfarenheter av linjeavel?

Jag håller med dajmie om att man måste vara väl medveten om vad man ger sig in på om man ska linjeavla. Både bra och dåliga egenskaper kan förstärkas, om man har otur och man kan också råka ut för att recessiva ärftliga sjukdomar dyker upp, där båda de sjuka anlagen kan komma från samma individ i stammen pga att man dubblerat den…

Jag har linjeavlat litegrann, fast inte så nära.

Hur långt tillbaka i leden skall man titta för att det fortfarande skall vara linjeavel?

Räcker det att titta på tre led eller skall man gå tillbakas längre och titta???

Jag har läst nåt om att det borde bli 5 eller 6 när man man plussar ihop leden, alltså typ 3 + 3 = 6, då är det okej att linjeavla på den individen… Klurigt, svårt att förklara… (För tidigt på morgonen!)

Är Gletness Rockall en hingst man vill ha mycket av i stamtavlan? Han förekommer ju överallt, typ.

Gletness avkommorna är ju trevliga tycker jag i allafall.

Själv har jag ju linjeavlat lite granna på vårat sto Dalsgårds Marielle .

Hon blir närmligen Farmor och mormorsmor på avkommorna och det har visat sig bli bra och jag tycker att étt bra avelsto inte heller är fel att avla på då jag tycker eg att moderslinjerna är det viktigaste(även om det mest pratas om hingstarna.)

#8 varför är moderslinjerna viktigast? Är bara nyfiken :O) förstår inte riktigt det där, avkomman får väl 50% från båda? Rent genetiskt menar jag?!? Förklara gärna för en oförstående :O)

Vi kommer att linjeavla våra ston nästa år. Inte så nära , men samma sto återfinns i tredje och femte generation  på de blivande avkommorna. Skall man gå efter uträkningen i #7 blir ju summan 8, så det verkar inte särskilt nära.

#7 Jag hänger inte riktigt med på din uträkning. Förklara gärna närmare, intressant. Ska man alltså försöka hålla sig inom en viss procent för att det ska räknas som ok?

#9 Faktum är att avkommorna faktiskt inte får 50% från varje förälder. Det finns något som heter mitokondrie-DNA som nedärvs på modersidan, och Dan-Axel beskrev det en gång DNA som en receptbok där mitokondrie-DNA är lösblad som "rycker in" där de behövs, för att "rädda" en särskild egenskap (när något blivit fel) eller liknande. Det finns även hos människor. Jag var på en mordrättegång för ett år sedan, där just mitokondrie-DNA togs upp. De DNA-prov som tagits visade nämligen inte till 100% att det var den misstänkte som utfört dådet (men till 90% ungefär, han blev sen dömd i tingsrätten men om jag inte har fel så frikändes han i hovrätten just på grund av att DNA:n inte var 100%:ig) - men det gick att se genom mitokondrie-DNA:n att den som utfört det måste ha varit född av hans mamma eftersom mitokondrie-DNA:n stämde överens. I det här fallet hade mannen (som misstänktes ha slagit ihjäl sin far) en bror, och det var teoretiskt sett möjligt att brodern gjort det, även om både indicier och DNA + tidigare hot pekade väldigt tydligt mot han som var misstänkt.

Hur som helst. Det är alltså inte exakt 50/50, hur konstigt det än må låta.

ok tack för förklaringen :O)

#12 Tycker inte att det är så konstigt, faktiskt, eftersom stoet (mamman) är den som bär fostret hela dräktighetstiden. Att det överförs saker från hennes DNA som inte kommer från pappan tycker jag är ganska logiskt, trots allt.

#11 Om du har samma häst i 3:e led på både mor och far (eller är det på avkomman man ska räkna?) så blir det 3 + 3 = 6, alltså helt okej. Men finns samma häst i 1:a och 2:a led så blir det bara 3, vilket inte är särskilt bra.

#12 Mycket intressant med mitokondrie-DNA!

#7 Menar du att linjeavel under siffran 6 är för hårt linjeavlat… eller kan man gå lägre ner och att det ändå anses okej?

Har linjeavlat på Rockall i andra och tredje led (ff & mff). Skulle inte dra mig för att göra om liknande betäckningar.

#14 Aha, då förstår jag hur du menade.

Då kan man ställa sig nästa fråga, hur långt "vågar" man linjeavla för att vara säker på att ärva dom goda generna? Ska man chansa och se vad det blir eller finns det en "tumregel", jag tänker på om det finns någon procent man kan räkna fram?
Vad för typ av "fel" kan man förvänta sig vid för hårt linjeavlade hästar?
Är det någon som vet hur man får fram hästar med homozygota anlag? Har det också med linjeavel att göra?

Jag har ju även Islandshästar och på deras "webbstambok" så kan man knappa in hingsten och stoets regnr. Därigenom får man fram avkommans möjliga färger och inavelsprocent, mycket intressant. Det hade varit kul om vi kunde få en liknande funktion för shetland.

#16 Ja, det ska inte vara under 5 eller 6, om det jag läst stämmer.

#19 Är det den kommande fölungens led man räknar eller fädernas?

T.ex. om mitt stos morfar är samma som min hingst pappa…hur mycket blir det då på avkomman… det här med matte är inte lätt

#19 Det var precis det jag funderade över. Säkrast är väl att räkna på föräldrarna, men jag vet inte om "systemet" ska räknas på avkomman.

Ditt exempel blir ju i 2:a led på båda, alltså i så fall 2 + 2 = 4. För nära. Men på avkomman blir det väl i 3:e led, alltså 3 + 3 = 6. Så det beror på hur man räknar.

Man kan nog inte helt förlita sig på de siffror man får fram, att 4 skulle vara farligare än 6. Det beror ju helt på vilka anlag man avlar på. Vet man exakt vad som kan komma så är inget för nära, men så enkelt är det inte. Jag menar hur ska någon kunna veta exakt vilka anlag en individ har eller bär på om inte testbetäckningar har gjorts.

Det har ju också börjat visa sig lite här och där vilka linjer man kan/eller inte kan använda sig av om man vill linjeavla.

För många år sedan då jag gick några utbildningar i genetik på hund, sa man att man skulle aldrig linjeavla på en redan linjeavlad individ.

Tror att man ska vara medveten om vad man gör när man väljer att linje avla, vissa linjer är säkert ganska ok att ha två gånger i sina led, men att börja göra det med lite mer okända linjer skulle jag tycka att det är en vild chansning…

Hoppas vi i Sverige ser lite längre än Holländarna när det gäller linje avel, för dem ta ju gärna samma hingst i både 2 o 3 led, för är en hingst bra där så användas den mkt., nu säger inte jag att alla gör det för jag är verkligen ingen expert men så har jag uppfattat många uppfödare. snart har inte Holland några som inte har samma blod…

kanske dax att exporetera lite bra svenska hingstar till holland :)

# 23

Vi sitter nog i ganska lika sits här också med våra avelsdjur. De mest använda ston och hingstar är  linjeavlade. Alla vill ju snabbt frammåt och glömmer riskerna. Även om det går bra i första omgången betyder det inte att nästa led är lika bra/friska och sunda.

#24 precis, men man kan alltid hoppas att vi tänker efter före vi gör något dumt så vi hamnar i ett hörn o ej har några avelsdjur kvar att fortsätta med. eller hur ?!

Appropå att så många redan har liknande stam, och appropå det jag frågade om Gletness Rockall förut, är det verkligen så himla bra att det finns så många olika individer med liknande stam? Jag är sjukligt förälskad i några hingstar som är nära besläktade med Gletness Rockall, men det känns som att han finns överallt redan och då vet jag inte om jag skulle vilja betäcka med de hingstarna om jag hade ett sto som också har Gletness Rockall i stammen någonstans…