Modern påverkar fölet mer än fadern, inte rent genetiskt, men genom att hon är den som visar fölet hur man gör i livet. Dvs fölet ärver 50% av generna från vardera föräldern plus lite beteende från moder, som fader inte kan vara med och påverka.

#1 Vill bara förtydliga lite det du skriver. Beteendet påverkas av mamman, men ett dåligt (eller bra) psyke kan mycket väl nedärvas även från pappan.

så vad jag förstår är det inte mer "risk" att ha en samma pappa som morfar eller farfar? på ett föl

Har linjeavlat med Ytterhalls Evita Och Ytterhalls Kanon, dom har samma mor Ytterhalls Akleja, det har blivit superbra, men man ska vara medveten om vad man gör, man ska aldrig gå in och linjeavla på två dåliga individer som har många negativa saker då brukar det oftast förstärkas. Maria.

#4 men det är ju jättesvårt veta vad som är bra och vad som är dåligt. Det är inte så nära som jag tänkt. Evita och Kanon är ju halvsyskon. Detta skulle bli pappa och mormorsfar. Kanske inte så nära?

#5 det tycker inte jag låter vidare nära.

Men det är ju bara att titta på exteriören vad som är negativt, har både hingst och sto samma fel så förstärks oftast det dåliga på fölet, och jag tycker inte heller att det blir så nära på pappan och mormorsfar. Maria.

ok tack, är inte så bra på sånt. Tycker att hingsten passar stoet, hade inte funderat på det annars.

Finns det inga regler för detta med linjeavel. Eller kanske rekommendationer..? Kan man göra hur som helst?!

Hakar på här.

Vet en shettis som betäckt sin mor och som nyligen fått föl - är det tillåtet? Om vi bortser från att språngrulla ska skötas och licens lösas?

#10 Det tror jag, vet tävlas en och annan som har samma pappa och morfar

#11 jag vill påstå att jag har sett FLERA såna där ponnyns far har betäckt sin egen dotter… DÄr tycker jag att gränsen är passerad, men det finns inga regler emot det.

Okej tack för svaren. Jag har också sett en shettis på utställning med samma pappa-morfar.

Varje gång jag ser på den här fölunge blir jag lite äcklad, kan inte hjälpa det, den är fin och ser normal ut men ändå…

Jag tycker att man ska kolla upp med försäkringsbolagen om vad som gäller vid denna form av avel..

Är inte helt säker på att man får ut på försäkringen om några fel uppstår..

På hundar och katter anses inte den typen av avel fel. Kan de vara så att vi på häst är så ovana vid den aveln att vi ryggar?

Men, hur ser tex premieringsnämnden på en sån här häst? Där man tex betäckt halvsyskon med varandra, eller sto med sin far. Verkligen intressant tycker jag. Kan de bli accepterade som godkända hingstar eller få avelsdiplom som ston??

Jag hörde en kommentar på en en utställning att "det kanske inte eg. är tillåtet att göra så" (tror det var Morgan eller Ronny Jonsson, för ett par år sen). Men inte säker på hur han menade, minns inte riktigt.

Lite från ämnet. Vet någon om de klonade halvblodsfölen är premieringberättigade?

VAd jag har hört så säger inte försäkringsbolagen något alls om sådan avel.

Jag vet flera som har samma far och morfar. I i alla fall ett av dessa fall så har det tillkommit av misstag. Det har dock uppenbarligen blivit väldigt bra i de fall jag sett, då det resulterat i både diplom och höga utställningspoäng.

Det går inte att säga rakt av att det är dåligt. Däremot är det naturligtvis betydligt större risk för inavelsproblem och missbildningar, vilket är förkastligt, men det går inte att döma någon för att det kommer ut ett föl med samma far som morfar, eller för att någon provar på denna kombination någon gång (mig veterligen är det ingen som systematiskt betäcker stona med sin far).

Missbildningar dyker ju dessutom upp även utan inavel ibland.

Kollar man i de gamla engelska stamböckerna så kan man också se att inavel/linjeavel förekom friskt förr i tiden när genpoolen var mindre.

Däremot vet jag att en annan ras har problem med fertiliteten, och att en tänkbar orsak till detta är att den rasen är väldigt linjeavlad i många generationer och har en ganska smal genpool. Inom shetlandsrasen är ju detta inget större problem, eftersom vi har en relativt stor bredd på generna och därmed också kan utavla.

#17 Hur det behandlas i Sverige vet jag inte. Quidam de Revels klon är redan upptagen i Zangerheides stambok som gjort ett pass åt fölet. Han ska enligt planerna börja betäcka som tvååring och han föddes väl förra året så det är snart dags…

#16 Det finns en godkänd hingst där farfar och morfar är samma. Lufsen.

#21 JO, men det är ju inte "jättenära" släkt. Men då är ju iaf det ok att avla på.

Är inte halvsyskon nära? Allt är ju relativt… Inte jämfört med moder+son eller fader+dotter…

Angående missbildningar så är det ju som Linnah säger… Vissa beror på inavel, men det finns ju missbildade som INTE är inavlade…

#21 Det finns även en godkänd minihingst med samma pappa som morfar.

Genom lite tajtare linjeavel kan man starkt befästa något man vill tex typ. Titta längre tillbaka hur de stora svarta shetlansponnyerna är avlade på de kända Engelska stuterierna.

Det är förmodligen den avels som gjort typen från de stuterierna så homogen

#15 Inavel i den grad på hundar är inget som jag skulle rekomendera är själv hunduppfödare det jag hellre vi hunduppfödare sysslar med är en linjeavel djuren ska ju inte vara för nära släkt med varandra självklart är risken större för defekter dyker de inte upp i första generationen så kan de komma senare och lika med hästarna linjeavel på bra djur inte inavel

#25 DÄR har du helt rätt! Jag satt en gång och kollade upp linjer länge bak på en tänkt "parning" och vissa hästar förekom på MÅÅÅÅÅÅNGA ställen…

Sen lade ja gmärke till någon ponny som hade tre led med Rossonsöner som far, morfar och morfarsfar. Minns bara inte vem det var…

#26 Mina erfarenheter av linjeavel har jag fått från uppfödning av katter. Jag upplever att det finns både bra och dåliga saker med linjeavel. På mindre djur har man ju betydligt snabbare generationsväxlingar och kan linjeavel ganska snabbt utvärdera om avkommorna motsvarar förväntningarna.

Vad det beträffar nedärvning av defekter är det väl bra om det snabbt visar sig om något avelsdjur nedärver något som inte är önskvärt så det avelsdjuret kan plockas ur avel

Det som jag mest skulle oroa mig för vid linjeavel är det som Linnea skriver om sämre fertilitet.

#26 Jag vet att på den ras jag föder upp så finns det en hane som i vissa fall förekommer många ggr och där har fertiliteten sjunkit de har i nästan varit sterila.Men det är väl så inom de flesta raser/djursorter vad det nu må vara  att man ska ju försöka förbättra rasen inte stjälpa den.Och man ska vara rädd om den linje man har byggt upp för det tar ju några år innan man får in typ,lynne osv som man själv vill ha.Man har ju olika tycke och smak,Linjeavel är bra tycker jag själv men man ska veta vad man sysslar med

Frågan är om det verkligen behövs linje/inavlas idag, vi har ju redan ett fantastiskt utbud av fina hingstar och märrar här, om man "tvingas" avla på det viset tycker jag att det ska vara i syfte att bevara något som annars kommer att dö ut osv.

Vad gäller våra svenska halvblod så är dom redan så mycket korsning som går att uppbringa, däremot är shetlandsponnyn bevarad som renrasig.

Har vi i sverige verkligen tillräckligt med kött på benen (efter 40-50 år) att syssla med denna typ av avel och till vilken nytta, ställer man riskerna med detta emot syftet, då vet jag inte om vi kan försvara detta….min åsikt!

#30 "Har vi i sverige verkligen tillräckligt med kött på benen (efter 40-50 år) att syssla med denna typ av avel och till vilken nytta, ställer man riskerna med detta emot syftet, då vet jag inte om vi kan försvara detta….min åsikt! "

Genom att studera hur de "gamla" gjort, ex Transy/Marshwood, så kan man själv lära sig hur det är tänkt och fungerar. Stamböckerna är trots allt en slags facit som visar vad som gått bra respektive sämre.

Att linjeavla för att förstärka goda egenskaper är ngt man gjort i all möjlig avel, inte bara på shetland. Om man också läser de böcker som finns så får man en ganska klar bild av hur de tänkte, då de avlade som de gjorde.

Det syns ju tydligt att deras sätt att avla var och ÄR framgångsrikt.

#30 Jag skulle snarare vilja påstå att det är när man har ett så stort utbud som man kan våga linjeavla, eftersom det då också finns möjligheten att utavla när man börjar närma sig gränsen för det som är för nära.

# 29 Så sant, så sant.

Jag kommer nästa år att få fyra linjeavlade föl om allt går vägen (alla är konstaterat dräktiga, men vägen till färdigt föl är ju lång). Föl 1: Hingstens farfar är stoets pappa. Föl 2: Hingstens mamma är stoets mormor. Föl 3: Hingstens morfar är stoets morfar. Föl 4: Hingstens morfar är stoets pappa. Det är samma hingst till alla ston. Kombinationerna till föl 2 och 4 har jag gjort tidigare, och jag är mer än nöjd med resultaten! Det skall bli mkt intressant att se nästa år om det är ngn skillnad i det som nallebjörn nämner i #0, ang farfar/morfar.

Ja vi har ju också linje avel på några .. vi har ett sto som jag avlar på där  stoets mormor är hingstens mamma och den kombinationen har blivit super bra på de 2 föl som har blivit och ´hon är förhoppnignsvis dräktig igen .

Sen har jag en avkomma där mammans farfar är fölets pappa och det är också en bra kombination.

#23 JO, det är nära. Läste för slarvigt. Och precis det jag undrade över, då vet jag att de får vara i avel ändå (inavlade/linjeavlade hästar)