Shetlandsponny iFokus

Shetlandsponny

Etikettallmänt
Läst 1672 ggr
LindaNordberg
0

Borta i tre år....

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Nu har det gått tre år sedan mina älskade hästar Pysen och Ella stals. Tre år av frustration, ilska, smärta och en enorm sorg. Och det verkar aldrig ta slut. Det känns som om någon slitigt upp ett stort hål i mitt hjärta som aldrig mer kommer att bli helt igen.  Jag har gjort allt för att slippa tänka på dem, stoppat undan alla kort och alla deras papper på vindan, eliminerat allt som påminner om dem. Men det hjälper inte.

Det går inte en timme utan att jag tänker på dem, undrar vart de tog vägen och om de lever och har det bra? Har de någon som älskar dem lika mycket som mig? Har de någon som tar hand om dem, ger dem mat och tak över huvudet? Får de vara ute på härliga turer i skogen med fåglar som kvittrar och myggor som surrar runt omkring? Får de gå i en hage med kompisar och äta sig feta på gräs?

Eller står de inträngda i en lada någonstans där ingen hör och ingen ser? Får de försöka överleva på en smula mögligt hö och stinkande vatten? Får de spinga under vinande piskslag tills benen knappt bär längre? Är de döda och dog de lyckliga eller bara för att de inte orkade längre?

Vad jag önskar att det ska ringa, ringa en liten tjej eller kille och berätta. Berätta vart de finns och att de är älskade av medkännande människor. Vad jag önskar!

Men mest av allt är jag arg! Arg för att någon berövade det finaste som finns och som jag aldrig får igen - Första året med min son!

Det är först nu som jag inser vad mycket jag missat och hur dåligt jag mått. Jag vill be min familj och mina vänner om ursäkt för att jag inte fanns där. Be om ursäkt för att jag lät några elaka människor ta över mitt liva och färga det svart under en alldeles för lång tid.

Jag mår bättre nu men jag kommer aldrig, aldrig, aldrig att glömma den morgonen. Den morgonen när min älskade Pysen och Ella inte längre stod i sina boxar.

Vart är ni???

LindaNordberg
0
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#1

Ella min raring!

Underbar
0
#2

Fy vad hemskt! stackars dig att man kan vara så hjärtlös att man snor en levade varelse.  Det är annat att sno en bil eller något men ett djur fyy :(

[Teddy]
0
#3

Vad säger man? Jag kan inte tänka mig något värre. Att hitta sin häst död, (som jag gjort en gång) är fruktansvärt, men då vet man ju ändå var den är!

Att vara ovetande, som du, nej jag vill inte tänka tanken.
Hoppas att du SNART får veta, finns det inga spår?

polgara
0
#4

Oj har det redan gått 3 år. Jag lider med dig. Tänk att folk inte kan skilja på vad som är mitt o ditt

AKWIK
0
#5

Gråter Vilken mardröm! Jag förstår att det skulle vara lättare om du åtminstone visste vad som hänt dem, även om de dött. Då skulle det vara lättare att sörja och gå vidare. Men ovissheten är ju det värsta.

Jag är normalt inte hämndgirig, men i detta fall kan jag inte annat än hoppas att de som tog dina hästar får känna samma oerhörda smärta som de orsakat dig och din familj! Skrikandes

RC71
0
#6

Jag förstår vilken enorm frustration du känner! Rynkar på näsan Att leva med ovisshet är värre än någonting annat. Känner verkligen med dej!

Silenos
0
#7

Det är ruggigt. Jag fick hem min Dumle, och fick veta vad som hänt Mironja. Men att leva i ovissheten och pendla mellan hopp och förtvivlan gör en galen. I vissa perioder ( Dumle var borta i två och ett halvt år ) så trodde man att man kommit över det. Men det låg alldeles under ytan och revs upp lätt igen. Hoppas verkligen att du får veta var dina hästar är.

h00jff
0
#8

Jag håller tummarna för att dina hästar har det bra och att du får tillbaka dem en dag. Kan inte ens föreställa mig hur det känns att leva i denna ovisshet…

Maria Persson
0
#9

Jag ryser när jag läser ditt inlägg.
Så fruktansvärt att dom varit borta i 3 långa år.
Jag hoppas verkligen att du får veta var dom är

lisette
0
#10

#7 var det han som hittades i finland eller hur det var?

kan du inte berätta vad som hänt? om du orkar?

#0 jag lider med dig!

Silenos
0
#11

#10 När Dumle kom hem skrev jag en liten resume' i tråden http://www.shetlandsponny.ifokus.se/Forum/Read.aspx?MessageId=55bd7161-7964-40e7-b12a-6e0aa93c2c80 

Jag önskar verkligen att de andra ponnyerna kunde komma tillrätta också. Det är ett helvete att leva i ovissheten som Linda gör.

stallostby
0
#12

Lider verkligen med dig! Fruktansvärt…att det finns så sjuka människor är skrämmande tycker jag….

Fiona
0
#13

gud vad hesmk jag klider verkligen med dig + familg , hoppas allt löser sig (:

Jenny

Medarbetare på Mode & Skönhet iFokus - sajten om mode, skönhet, smink, glitter & glamour!

Kika gärna in på min blogg

lisette
0
#14

#11 kan verkligen tänka mig det. tårögd när jag läste din tråd. måste ha känts helt underbart!

Maliiin
0
#15

Fy!  Ja får rysningar å tårar i ögonen! Måste vara hemskt. Stackars digGråter Men hoppas att det en dag löser sig!

trex
0
#16

Tänker på dig.

zelina
0
#17

Jag blir helt bestört och ryser när jag läser om vad du varit med om. Hittar polisen verkligen ingenting. Man tycker att det måste finnas någon som känner igen dom, men det är klart dom kanske inte finns kvar i Sverige. Jag vet inte vad jag skulle ta mig till om det hände mig, vilka idioter rent ut sagt som gör en sån sak, det finns inte ord för det ens. Det är väl inte mkt till tröst men jag hoppas VERKLIGEN att dom kommer till rätta.

LindaNordberg
0
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#18

Tack för alla rara och omtänksamma kommentarer! Och tack till alla som fortfarande håller ögonen öppna.

I dagsläget så har jag ingenting att gå på , de kan finnas var som helst. Ett tag var vi väldigt inne på att de skulle hamnat där Dumle och Mironja sålts ifrån men då är det ju märkligt att man kan hitta de båda, medans Pysen och Ella är spårlöst borta. OM de lever så kan de nog finnas vart som helst. Sverig, Norge, Finland, Baltstaterna, Ryssland, Danmark, Tyskland osv….

Dock är ju Finland ett mycket troligt val eftersom det finns många som lever både här och där. Och så går det ganska mycket hästtransporter mellan travbanorna i de två länderna och då är det nog lätt att smuggla med ett par shettisar.

Synd bara att Finskan är så jäla OBEGRIPLIG. Det är hopplöst svårt att nå ut i Finland.

Kram/Linda

bakelse
0
#19

#18 Det finns många tvåspråkiga hjälpsamma i Finland. Om du går in på Gotlandsruss i focus kan du säkert komma i kontakt med någon där. Ett litet udda tips är att det finns duktiga medier som kanske kan få kontakt med dina hästar. Skulle det vara något för dig, vill jag bara tipsa om att fråga runt och se så du hittar någon som har de "rätta" gåvorna.

Silenos
0
#20

#19 Under den första tiden efter hästarnas försvinnande var det flera medier som sade sig veta var hästarna fanns. De gav dock vitt skilda uppgifter. Alltifrån att hästarna var i Danmark, Norge till långt norrut i Sverige.

Tyvärr ingenting vi kunde bygga vidare på.

exitingsvillemo
0
#21

riktigt bedrövligt, nästan så jag tänker ta in mina från hagen nu och bara låta dom vara ute när "livvakt" finns till hands. (skämt och sido) Det är bedrövligt hur ngn kan stjäla ett djur. Bara att gå och fundera vart dom är poch hur dom mår…

Skulle nog kännas bättre om man fick veta att dom var död isåfall, än att leva med ovissheten.

Jag önskar er ALL lycka till i framtiden med att hitta dom små raringarna.

exitingsvillemo
0
#22

ngn borde starta upp en internet-sida med hästar som blivit stulna eller försvunnit på annat vis…

Silenos
0
#23

Hittade den här länken på Ridsport.ifokus. Här togs hästtjuvarna på bar gärning.

http://www.nsk.se/apps/pbcs.dll/article?AID=/20080902/NYHETER/551736955

lisette
0
#24

ytterligare en artikel om hästtjuvarna