kankse ska informera om att det inte har nåt med hästar att göra

det kanske är jag som har dålig humor…

Ja det är iaf inte min typ av humor.

det var ju så synd om karln… Tänk er själv när man får ett hysteriskt skrattanfall vid absolut sämsta tillfälle…

Självfallet var det synd om gästerna också, men det är ju inte dom som är roliga utan den stackars reportern som försöker göra sitt jobb…

Jo visst vart den helt okej, tycker synd om gubben mest! :)

det är synd om samtliga därinne, tänk att sitta i den publiken, hade jag gjort det hade jag också börjat garva, inte åt gästerna, utan bara för att programledaren gjorde det…

men, men jag är ganska lätt-garvad

Herregud, jag närapå dog. Så PINSAMT! Man är ju bara människa dock, tänk er in i hans ställe.

Troligtvis bär karln på så mycket känslor inom sig så att istället för att gråta hysteriskt så skrattar han istället för att bryta ihop i tårar. Rent praktiskt i kroppen så är skratt och gråt väldigt nära. Det har i stort sett samma känslocentrum i magen.

Jag blir väldigt berörd av denna film, kanske för att jag vet hur lätt det är att hamna i en sådan situation. Jag tycker tom det är pinsamt att erkänna att jag satt här och skrattade.

Om reportern orkat vara mer proffessionell så hade han gått därifrån några minuter och samlat sig, men som sagt, han är ju bara människa, man kan inte vara proffs alltid.

Det är jättehemskt, men jag skrattade så tårarna rann. Det är svårt att sluta skratta om man få ett sånt anfall det är ju nästan så det går över till gråt.

Jättehemskt tycker jag med, men  skratt tårar blev det.

Fortsatte att titta på lite fler skratt där och roligt var det, till sist kom hunden fram och puttade på mig hon undrade nog vad som hänt. Så nu får jag torka tårarna.

det finns alltså några med samma sjuka, låga humor som mig

Stackars, stackars, stackars programledare.

"The sweet talk is also important"…

Håller med #7 - #9. Skrattade jättemycket. Jag tror att någon klok har sagt att det roliga ofta ligger i kontrasten mellan tragedi och komik.

Jag känner igen det där med hur lätt man får vansinniga skrattanfall just då man inte får skatta. Skrattet är som en tryckluftsventil när man är spänd och nervös. Gud nu skrattar jag bara jag tänker på programledaren.

Konstigt nog så tror jag att den som led värst av det hela var programledaren som ofrivilligt sårade gästerna.