Jag skrev för ett litet tags sedan att min shettis skulle få gå ensam ett tag i hagen och jag var väldigt kluven inför detta…det har funkat men jag tror hon kännt sig ensam har därför sökt efter sällskap till henne, blev nästan lovad att få låna en äldre shettisherre men familjen som äger honom vill låna ut honom till vänner till familjen istället…så nu har jag bestämt mej för att flytta henne till ett stall där det finns kompisar och enorma vidder att springa och busa på.

Mitt "ego" tycker det är underbart mysigt att ha henne så nära hemma då vi fick göra grannens mark till hage  för att kunna ha henne nära (har ingen egen gård) oss men då har hon fått gå ensam… känner mej hemsk och egoistisk, så lyckokänslorna grusas av skuldkänslor istället som sagt nu ska hon få vara häst på riktigt igen.

Ville bara berätta…

//fejema