Vilken fruktansvärd inkompetens! Och som drabbar en där man är som svagast - barnen!

Skönt dock att allting var bra!

Då var det ju helt värdelöst att hon ringde. Tur du fick hjälp annanstans.

Jag har också jättedåliga erfarenheter av vårdcentraler, som gör att jag överhuvud taget drar mig för att åka till läkare ens när jag är dålig.

För två år sedan pajade mitt knä när jag spelade fotboll. Det gick fortfarande att gå och stå på, men så fort jag sprang eller ansträngde det så låste det sig. Efter en månad-6 veckor åkte jag till VC hemma hos mina föräldrar. Det enda läkaren gjorde var att titta på knät och han konstaterade att det inte var svullet, och sen sa han att det var en bristning i lårmuskeln. Det skulle bli bra på 4-6 veckors vila.

Efter 1 år var det fortfarande inte bra, och inte är det som att jag hade lust att gå till en läkare igen när de inte ens tar en på allvar. Jag testade att träna volleyboll - men andra gången var det kört igen. Efter det gjorde jag inget på ytterligare ett halvår, men sen fick jag tips från en bekant att Karolinska har en suverän läkare som är professor i idrottsmedicin och expert på idrottsskadade knän! Sen kom nästa problem - jag fick inte få vård i Stockholm om den inte var akut. Följdaktligen fick jag skriva mig här. Min husläkare gjorde i alla fall allt för att det skulle fixa sig. Sen ville inte tidsbokarna boka in mig eller ens behandla min remiss om jag inte hade röntgenplåtar med mig, och dessutom fanns jag inte i registren trots att jag var skriven där… Skattemyndigheten hänvisade bara till att jag var det, medan bokarna hänvisade mig tillbaka till skattemyndigheten… Till slut fick jag gå tillbaka till min husläkare och säga att jag måste ha röntgen med mig. Hon skickade remiss till magnetröntgen - men då dök det ändå upp en kallelse till den läkare jag ville till och rekommenderats till från början!

Tänk om vårdcentralen ens bemödat sig med att ta en röntgen från början - då hade de kunnat se att jag hade en utväxt på knäet som utan problem syns på plåtarna! Då hade jag kunnat opererats för två år sedan och sluppit två års ont och problem och dessutom kunnat träna!

När jag väl kom till professorn gick det hur snabbt som helst, jag fick komma in till röntgen en halvtimme innan min tid, och till läkaren 40 min innan min tid - och var klar innan jag ens skulle ha varit där egentligen! Så fruktansvärt enkelt och smidigt! Och nu väntar jag bara på att få bekräftelse på min operationstid som skall vara i mitten av november.

#3 måste bara fråga dig, jag hade en knöl på knäet när jag gick i högstadiet, den opererades bort. Det var skelettet som bara hade vuxit ut lite fel, tror det kallades exostos eller något sånt.Är det vad du har?

#4 Ja, det är en exostos på mig också. :) 25x5mm som växt uppåt och sitter 7 cm över knäleden. Den skaver mot muskeln vilket gör att knät inte klarar av belastningar eller vissa rörelser. När jag sätter mig på huk t.ex. så hamnar det fel mot muskeln, men det går att peta rätt… Förutom detta så är jag också rätt ordentligt överrörlig i knälederna också, så läkaren har avrått mig å det bestämdaste från fotboll i nån större utsträckning framöver :) (som om jag nu hade några planer på mer sånt…) och rekommenderar simning, cykel och utförsåkning (!!!).

#3 Usch, låter jättetråkigt.

Varför väntade du ett helt år? Jag menar, varför besökte du inte läkare efter 4-6 veckor, om nu läkaren sagt att det skulle bli bra då?

Jag är övertygad om att läkaren skulle fortsatt "utredningen" om du kommit tillbaka.

#6 Det kändes meningslöst. De tog mig inte det minsta lilla på allvar, de tittade liksom bara på mig och kände knappt. Läkaren kände knappt på mig. Det hade varit väldigt enkelt för honom att göra en röntgen direkt. Jag hade liksom inget förtroende för dem efter det. Sen tänkte jag att förr eller senare blir det väl bra, men det blev det ju inte.

Dessutom kostar varje besök pengar, och att gå flera gånger utan att de inte ens gör det ordentligt känns väldigt onödigt. Dessutom tycker jag att det är rätt pinsamt att gå till läkare, jag känner mig alltid som världens hypokondriker när jag kommer dit och då undviker jag det helt enkelt.

#7 Hmmm… på vår vårdcentral finns inte ens röntgenutrustning. Där ger läkarna remiss in till sjukhuset (till röntgen där).

Jag menar hos oss kan man inte göra en röntgen direkt.

#8 Nä, det har de förmodligen inte på vårdcentralen i Molkom heller, men det går ju att skicka en remiss. ;) Om man bryr sig om patienten alltså. Och inte istället avfärda det som en bristning i lårmuskeln - när det inte ens sitter i låret utan i knäet - för att snabbast möjligt kunna gå vidare till nästa patient.

För min nuvarande husläkare var det otroligt enkelt. Nu krånglade det ju för att jag inte var skriven här, men när jag väl var det så behövde jag bara ringa henne igen, så skickade hon iväg remissen på stubinen. Samma sak sen när det visade sig att jag behövde röntgen innan jag fick komma till nästa läkare. Hon kunde också enkelt konstatera att det varken var lårmuskeln eller menisken genom att känna på mitt knä och vad som sker med det när man böjer/sträcker på det.

#5 nej men tänk att du har samma som jag hade! jag hade min på insidan av knäet, jag kände den när jag red bara. Den knacakde de bort men jag har ett enormt och fult ärr kvar, värre än från mina tre svåra benbrott (fast oroa dig inte, du torde inte få så fula som jag har, detta var länge sen och tydligen av en doktor som var känd för att göra fula ärr) Men jag har aldrig brytt mig, tycker ärr ger karaktär. Tydligen kan man få sådant var som helst på kroppen och jag är övertygad om att jag har en liten en på vänster kindben men ingen annan lyckas känna den och jag har inte ens brytt mig om att visa den för någon doktor, den stör inte.