Jag vill ha 38p och klass I, minst från en premiering.Sen så är lynnet och temperamentet viktigt för mig också.

Allt beror på när de fick de siffrorna, som unghäst, i dåligt skick osv,

Själv skulle jag inte använda en 35 poängare i avlen.

Har använt sto som fick 37 poäng som 3 åring , men fick iof 39 poäng som äldre.

Tycker att det beror lite på vart felet sitter om man säger så , sen så kan ju inte sto få lika många föl som en hingst , så är det något speciellt med det stoet så kan man ju testa och se hur ett föl blir , blir det dåligt nä då hade jag inte använt den i avlen.

Fast generellt så är också mitt svar klass 1 och högre

#2 Jag tänker som du, att man kan testa med ett föl om man tror på stoet trots klass 2-poäng. Egentligen är det emot mina "principer", eftersom jag anser att man ska avla på det bästa, men med mitt sto kändes det helt rätt och fölungen blev också precis som jag hoppades. (Förutom färgen dårå! )

Dessutom tror jag att mitt sto kommer komma tillbaka till klass 1-poäng (som hon fick som föl och åring) när hon har vuxit klart. Hon är ändå bara 5 i år och är lite sent utvecklad. Dessutom var hon "urtuttad" på utställningen i somras när hon fick 36 poäng, samt att hon inte travade i ringen av någon anledning. (Fix idé?) Sånt drar ju naturligtvis ner poängen lite. Så jag är fortfarande hoppfull, eller kanske "uppe i det blå" enligt er andra, vad vet jag?

Jag skulle vilja säga att det beror på hur kritiken lyder samt hur gammal stoet är, vem som visat den, hur den såg ut då etc.

Mina ston idag är ju diplomston som jag avlat på. Hur det blir längre fram vet jag inte men klass ett på premiering ska dom minst ha. Annars tycker jag det finns bättre ston att välja. Man räknar förvisso med att avkomman ska bli bättre än sin moder men att sjunka under 37p tycker inte jag det finns någon mening med, då har man för mkt "fel" på hästen att jobba med.

Jag avlar ju gärna på lite udda och utdöende stammar och helt utan import de senaste åren. Detta gör att man senare kommer att ha tror jag lite annat "värde" (menar inte ekonomiskt) på sina ponnyer, att man kan välja lite mer vad man ska lägga nästa gång. Vet att många reagerat på mitt idag stamsto och hennes stam men den positiva insyn jag fått av domare på henne för att hon just har en udda stam är mkt rolig. Det gäller ju att finna ett bra komplement till henne lite extra känns det som för att kunna hålla en hög kvalité på hennes avkommor. Detta tycker jag är lite utmaning. att inte enbart satsa på helsäkra kort utan att kanske få fram nåt med lite annorlunda stam som kommer att bli användbar i framtiden. Att visa att man kan få fram bra individer trots att man inte har det bästa stoet eller den bästa hingsten utan att man verkligen sätter sej in i det och försöker komplettera dem.  Vad jag vill säga är att man kan ha ett lite sämre sto, dock inte för dåligt och så kan man faktiskt få fram bra individer ändå bara man tänker sej för. Jag avlar hellre på ett lite sämre poängat sto med en lite mer udda och attraktivare stam(för mej) än på ett högpoängat sto med stam som finns överallt.

allt handlar ju om vad man vill uppnå. Men jag vill helst ha guldston att avla på, alt 38-39p ston för att inte ta för lång tid på mej att nå mitt mål.

Angående sto.Det är tycke och smak när det gäller domarna.

Se exempel på Brunte E: Firth bracken U:Fredrika.

Fredrika fick bara 34 poäng som 3 år.Men kolla vilka avkommer.Hon har  fått Elit .

Tycker man ska se avkommarna , som dom gör i England.Finns fler exempel på låga poäng på mor eller far som lämnar kanon hästar.

Ta en som fått 45 poäng.Deom brukar ej få avkommer med så höga poäng.Tyvärr.

Antar att alla menar premieringspoäng och inte utställningspoäng eller?

Mitt fuxsto ska premieras i sommar med föl vid sidan. Hon har tyvärr tidigare använts i buskavel och har fått en hel del föl. Hon är nu 15 år. Hon visades på en utst. förra året med 35p (fick iaf 8typ 8hhb)
Denna dam är en jättefin barnponny, blir dräktig bara hon ser en hingst :), bra mamma, ovanlig stam på mors sida.

Hennes avkomma får visa om det är värt att avla mer på men å andra sidan är hon ju lite äldre och kommer inte hinna få så många "riktiga" shettisföl.

#5 Här kommer det in som jag skrev att stoet bör få avkommor bättre än henne själv. Ett högpoängat sto har ju mindre chans att få en avkomma bättre än henne själv och jag tror att många fler än jag hellre avlar på 40p ston som kan få avkommor som kan höja sej mer än stoet självt än ett 45p sto som kanske bara får 39p avkommor. Däremot kan jag inte förstå varför man avlar som du sa att det är efter domarens tycke och smak. Då har man nog inte så kul. Jag skulle inte avla på nåt för att domarna ville det utan för att jag själv ville.

#6 Det är ju en bra början med 88 men har den sen dåliga poäng på benen ex är det inget bra avelsmaterial. Rörelserna kan man kanske alltid göra nåt åt så länge det inte hör ihop med extrimiteterna.

Själv går jag mycket på avkommerna, men jag vill ändå ha minst klass1 på stoet och det ska hon ha fått på premiering.

Jag kollar som sagt på avkommerna och jag vill ha ett sto som lämnar relativt jämna avkommer. Avel är ju ett långt projekt så att gå mycket på avkommerna gör att mina ston får stanna här hos mig ett bra tag  Idag har jag två stamston som jag är jätte nöjd med, båda har gett tre avkommer var. Heddan har tre avkommer i sverige och alla tre ser trevliga ut och har fått goda vitsord från domarna, hennes första avkomma ska visas på premiering och dom andra är ju yngre. Dock tycker jag att alla tre verkar väldigt jämna. Så hon är ju ett sto som kommer vara kvar här ett tag.

Paola har fått en avkomma i holland som efter vad uppfödaren sa inte är mycket att hänga i julgranen. Sen har hon 2 avkommer i sverige där bara den ena är visad än så länge. Så hon får jag ju helt enkelt ge något år till innan jag kan säga om hon är den jag vill fortsätta avla på.

Ett sto som ger bra avkommer med flertalet olika hingstar är ju ett sto som är oehört attraktivt i aveln tycker jag.

Jag har haft ett sto som jag fick höra när hon såldes att jag inte var riktigt klok som sålde henne. Hon hade fått tre avkommer här och alla tre var medelgoda men inte någon som egentligen ska användas i aveln då dom inte har det där lilla extra.

Jag har ju även min gamla som har gett många bra bruksponnyer men kanske inte någon egentligen bra avelsmatrial, att jag fortsätter avla på henne (när hon själv vill) är för att jag vill ha ett sto med hennes stam att föra vidare. Tyvärr kan man ju inte välja kön.

För mig är det alltså avkommerna som bestämmer om hon ska vara kvar i aveln hos mig.

Ett sto som har fått låt säga 10 avkommer där 3 st har fått höga poäng på utställning och dipl och där resterande avkommer ligger runt 37 och neråt det stoet skulle jag inte själv fortsätta avla på då hon har visat för mig att hon kanske inte ska vara i aveln då hennes avkommer inte riktigt räcker.

Men låt säga ett sto som har fått 10 avkommer där 7 avkommer ligger på 40 och uppåt och fått dipl och där resten fått 35 eller lägre. Det stoet är jag absolut intresserad av att använda.

Som jag ser det så finns det massor av shettisar som ligger just på 37 eller neråt som används i dag och som inte ger bättre avkommer än sig själv, dom tycker inte jag då att dom kanske ska avlas på. Att jag inte tycker det är för att vi har så många shettisar idag och vi har ett stort utbud av bra avelsdjur.

Det är ju avkommerna som faktiskt visar hur bra mitt sto eller hingst är som avelsdjur inte poängen dom får på utställningar eller premieringarna.

Att som Pheobe avla på gamla stammar tycker jag är en bra grej framförallt för avlen. För hur man än vänder och vrider sig så är ju dom gamla stammarna dom som har byggt shettisen till den är idag. Visst man ska inte vara rädd för att använda nytt blod men man får för den delen inte glömma det gamla.

Det är vad jag tycker i allafall. Oj detta blev långt

#7 Detta va som sagt var utst. och hon ska visas på prem. i sommar och jag går då mer efter vad de säger. Och var och en gör som man vill. Jag kommer bara ta 2-3 föl på henne. Jag tycker temp. är viktigt som bara den och hoppas hon ärver vidare sitt.

För vår del är det viktigast att stoet kommer ur linjer som har en jämn nedärvning, en stam som tilltalar mig, som innehåller friska och sunda individer. Gärna att förfäderna har visat att de är användbara i annat än att bara föröka sig.

Stona ska vara visade, helst på premiering, med absolut minst kl 1

Helst ska de vara diplomston. ( Men det kan ju finnas olika anledningar till att de inte visats som treåring ) men är stoet flerfaldigt guldbelönad på utställning för olika dommare är det också ok. Då menar jag i vuxen ålder.

Ett sto som lämnat en stjärna och resten mediokra avkommor är inte av intresse, lika så ett sto med superpoäng som lämnar medelavkommor är inte heller ett bra avelsto i mina ögon.

#8 Kan hålla med dej samtidigt som jag nog skulle titta på vad det där stoet som lämnat 10 föl men "bara" tre diplomston varit. För där kan stammen på hingst ha stor betydelse. ett sånt sto skulle jag ha kvar och fortsätta på stammarna där hon lämnat de bra diplomen. Alla stammar kan inte passa alla individer och när man fått fram det där lilla extra får man forstätta i samma linjer tycker jag. Men det är bara min åsikt.

Trots att jag använder mej av gamla linjer betyder ju inte det att jag väljer bort nytt. Jag använder mej av nytt också men försöker hitta de gamla linjerna i de nya hingstarna för att få in ännu mera gammalt =)

#9 efter att ha kikat på stoets resultat så skulle iaf jag vara aktsam för 6 på benen, lite beroende på varför den där 6an är där. Kan 6an i rörelserna ha samband med 6an på benen skulle jag inte avla på det stoet för det är ganska stor ärftlighetsrisk där. Och lägger man ändå en hingst på skulle jag kolla vad denne lämnat på benen. 6or på benen på avkommoena hos hngsten är helt uteslutet för då backar man sin avel istället för att gå framåt. Detta är Mina tankar.

I min avel vill jag helst ha diplomston och/eller att de även är guldbelönade på utställning… efter välmeriterade mödrar och mormödrar som gjort väl ifrån sig både i avelsboxen och på utställningar/premieringar.

Jag har så få ston så då kan man vara lite kräsen… just nu har vi i aveln ett elitsto, ett diplomsto och en treåring som skall visas för diplom i sommar… host, harkel det hoppas vi ju att hon får, eller hur Millan? Hon fick 40 p. på tvåårspremieringen så vi hoppas att det håller i sig.

Vill andra avla på 35-37 poängs ston så är det väl upp till dem… förhoppningsvis har de ett mål med sin avel.

Jag tycker inte att man kan stirra sig blind på stoets antal avkommor och hur stor del av dem som fått x antal poäng. Många visas kanske inte fram alls, så att säga att stoet t ex "bara" har 3 diplomston av 10 avkommor är ganska fel (dessutom tycker jag att det är jättebra om ett sto får 3 diplomdöttrar). Dagsform, skick, visning, muskler m.m. spelar in.

Till ursprungsfrågan

Jag tycker att det är helt okej att använda ston som fått 35-37 poäng i aveln. En medelgod individ har 5x7=35 poäng men jag personligen vill att mina ston ska ha minst klass I.

Jag har ju "bara" fått ett föl av mina ston så jag kan ju liksom inte kolla några avkommor, hur dom blir och så. Jag får börja från skrats så att säga..

jag tycker stoet ska vara visad med minst klass ett o helst premierad med. Tempramentet är viktigt tycker jag.

Tycker det är en väldig fixering vid poäng när det gäller shetlandsponnyer….. suck…

Jag tittar på vad stoet lämnar, samt försöker välja hingst som matchar bra. Upprepar mitt mantra: Det hjälper inte om både sto och hingst har 45 p om dom inte passar ihop!!!

Mitt avelssto är visad med 35-37p ( 37 p på premiering) och jag tycker att det är helt OK att avla på henne. Finns för och nackdelar med alla ston…..

#17 - skönt med en till som tycker att det är lite för stor fixering vid siffrorna…

De ston jag använder i min avel ska vara rastypiska, tillräckligt korrekta exteriört och med goda rörelser samt komma ur någorlunda förärvningssäkra blodslinjer. De har fått olika poäng för sina egenskaper av olika domare, vid olika tillfällen. Vilken poäng ska jag gå efter? Mitt äldsta sto har haft mellan 36 - 43 p, varav den lägsta siffran var på treårspremieringen. Och det spelar mig ärligt talat ingen roll, för det är hennes egenskaper jag vill åt i min avel, inte siffrorna hon fått på utställning.

Mina tre vuxna avelsston är samtliga guldbelönade på utställning minst 2 ggr i vuxen ålder, de har alla tävlat ponnytrav och två av dem har gått på ridskola. Det dessa meriter säjer mig är att det är exteriört hyfsat korrekta ston med god användbarhet och det är kvalité för mig.

#18 Mej kan du inte inbilla att en rastypisk häst med korrekt exteriör och bra rörelser kan finnas på en 36p häst. Att den kan komma ut förvärningssäkra linjer däremot, det kan den göra men den kan omöjligt ha allt det där och bara ha 36p.

Jag tycker att poängen är en vägvisare.

Jag tror mer och mer på att det vore bättre att ta bort poängen på utställningarna och bara dela ut poäng vid avelsvärderingar.

#20 vad är skillnaden med det? Isåfall kan man ju bara ka klass I II och diplom på premiering (G GI GII)

#21 Vad menar du? Kan du förklara utförligare? Jag vet att du svarar 20 Jag får inte ihop ditt svar angående hennes tankar.

#21. Jag förstår inte heller vad du menar.

Min tanke är att avelsvärderingarna skall vara precis som de är nu, men att utställningarna skall vara poänglösa. Hästen får antingen brons, silver eller guld (kan förstås bli utan också).
Domarna slipper att krångla med poäng hit och dit, men i gengäld får de lägga ner mer arbete på den skriftliga kritiken. Men de flesta av domarna är väldigt duktiga på den biten, tycker jag, så för deras del kanske inte skillnaden blir så stor.

Eftersom kravet för att gå vidare till championat är 38 p för unghästar kunde man ju ha något i stil med "silver kl I" och "silver klass II", där "klass I-silvren är berättigade att tävla om championaten. 

Poänglösa utställningar kräver förmodligen att reglerna för vissa utmärkelser omformuleras. (SUCH och Super-SUCH tex)

Som sagt, detta är mina tankar runt detta med poäng och det finns säkert både fler och bättre förslag .

Svarar som #12

"I min avel vill jag helst ha diplomston och/eller att de även är guldbelönade på utställning… efter välmeriterade mödrar och mormödrar som gjort väl ifrån sig både i avelsboxen och på utställningar/premieringar.

Jag har så få ston så då kan man vara lite kräsen"

#19 - jag bryr mig inte om siffrorna, jag ser till egenskaperna.

Poäng är en vägvisare ja, men jag drar inte gränsen för ett lämpligt avelssto vid 35, 38 40 eller 45 poäng, utan jag drar gränsen vid de egenskaper hästen ifråga har.

Jag är så gammal så jag kommer ihåg hur det var före poängens tid. Jag tror att det finaste hästen gick först då också!

#26

#23 Jag gillar inte alls poänglösa utställningar!  Den i Norge 2002 var ju "hemsk", ingen hade någon aning om varför ponnyerna rangerades som de gjorde eftersom ingen poäng gavs och ingen kritik lästes upp högt. (Men även MED uppläst kritik så hade jag nog kännt mig aningen förvirrad.) Jag föredrar det systemet som vi har nu, med både poäng och kritik. Dock tycker jag att det är tråkigt, eller hur man ska säga, när domaren säger saker som inte står på pappret. det har hänt mig flera gånger att domaren har sagt både bra och mindre bra saker som sen inte har synts i protokollet. Att försöka minnas allt som blev sagt är omöjligt, i alla fall för mig…