Jag tror det är så i naturen helt enkelt precis som det är på människor. Vi har ju dock turen att läkarna snabbt kan rädda oss eller våra barn genom kejsarsnitt samt följer oss med ultraljud o läkarkontroller under hela graviditeten så att de oftast är förberedda om det skulle vara komplikationer på G.

Min tanke bara.

Hur stort är procenttalet med fölningar som slutar olyckligt?

En intressant fråga tycker även jag.
Dessutom så är det ju ofta de "mindre" stuterierna eller uppfödarna som verkar ha flest komplikationer…
Mörkas det hos de stora uppfödarna?
Ett felläge tex beror ju inte på "bristande erfarenhet" hos stoägaren.
Pratade med personalen på Ultuna när jag var där nu nyligen och där får dom mycket sällan in Shetlandsston med komplikationer ännu mer sällan föl med problem…
och ändå är Shetland en ras som det avlas mycket på samt har en högre procent med förlossningskomplikationer.
Jag är inte heller ute efter personangrepp utan ställer bara frågan för att få en disskution ang problemet.

#2 Pratade med personalen på Ultuna när jag var där nu nyligen och där får dom mycket sällan in Shetlandsston med komplikationer ännu mer sällan föl med problem…

Tror inte man åker in till Ultuna om man har ett felläge/föl som sitter fast. Antar att de flesta anlitar DV/sin privatpraktiserande veterinär.

Jag tror andra raser avlar på större skillnader i storlek än vad shetlandsponnyn gör så den teorin skulle direkt kunna avfärdas.

Jag vill bara fråga är det statistiskt konstaterat att ni har fler problem eller är det bara så att ni är en så stor ras med mycket avel att man hör ofta om felläge?

Jag har pratat med flera erfarna uppfödare som fött upp Shetland länge. Deras åsikt är att det oftare är de ston som fölar tidigt på året som får probem. De anser att det är en fördel om stona kommer ut på bete innan de fölar.

Om detta stämmer vet jag inte, det är som sagt deras erfarenheter. Själv tror jag på dessa tankar och mina ston kommer inte att betäckas förrän tidigast i juni. Iofs som vi alltid gjorde med NF-stona också. Jag kommer heler inte att betäcka några treårsston. Om de har större risk för komplikationer vet jag inte. Men shetlandsrasen skall ju vara en sent utvecklad ras och mina ston kommer dessutom ur stammar som inte är så tidiga av sig.

Sedan vet jag inte om fellägena har ökat. Det kan ju vara så att man får reda på mer nu i dessa internettider än vad man hörde talas om förr.

Jag måste erkänna att jag aldrig hört att det skulle vara så mkt fellägen o kompikationer förrän jag blev med här på ifokus…

Tror inte att det är mer fel nu än förr bara det att med internet och media så får vi information o vetskap på ett helt annat sätt och därför uppfattas det som fler fall än förr.

Inte för att jag vet men…min åsikt bara.

Finns det någon studie gjord på detta eller? Skulle vara intressant att veta om det blivit flera fall än förrut eller om det är ungefär samma antal varje år.

Skulle det vara hingstens fel att det blir fel lägen ?

Jag kan inte tänka mig att det beror på skillnader i storlek på aveldjuren heller. Men däremot tror jag att man ska vara lite mera uppmärksam på hur lätta förlossningar stona har. Man kanske inte ska avla på ston som har haft en svår fölning, som inte beror på ett fel läge för det är en helt annan sak.

Ston som kommer ur linjer som fölar år ut och in utan problem, det är sådana ston som ska användas och föra sina gener vidare.

En annan aspekt i det hela är att shetlandsponnyn föder större föl i förhållande till sin storlek än andra raser. Det ligger i generna, utan att för den delen beror på att avelsdjuren tillåts bli stora.

En egen reflektion är ju att fellägena är ju vanligast/mer på våren, än t ex. under sommaren (mitten på juni-augusti). Avlar vi för "tidigt" har vi för bråttom? Stona har ju knappt hunnit kommit ut på bete och ätit lite grönt gräs innan fölungarna ska komma, eller lämnas till hingsten.

Det #2 skriver om att storuppfödare "mörkar" tror jag inte ett ögonblick på. De kanske snarare har mer erfarenhet att gå in och rätta till ett felläge om det går. Man ser ofta signaler på om något är fel. Har man ett felläge så är det sekunder och minuter det handlar om, jag skulle aldrig lasta ett sto med värkar för att åka till klinik.

Jag tror inte att det är fler fellägen nu än innan bara att nu när det är internet tider så får man reda på fler än förr.

Ingen som mörkar heller , men alla skriver ju inte tex här på forumet om det utan på sina hemsidor om de har det .

Sen tror ju jag att en orsak kan vara att de får för mycket kraftfoder och det gör att fölen kan bli stora , det är bara en tanke jag har haft lite så där, vissa ston lämnar stora föl om man jämför med sin egna storlek och då måste man ju tänka på att gå ner i storleken på hingsten tror ju jag och kolla bakåt i hingstens stam , och vad han har lämnat innan osv.

Kan det vara så att ston som inte fölar varje år för fler komplikationer än rena avelsston som fölar varje år?

Vet att jag var med i en undersökning från Ultuna för typ 15 år sedan, där någon forskade på komplikationer i samband med fölning hos shetland. Det borde ju finnas något resultat av denna forskning/undersökning i något dammigt bibliotek på SLU

Jag glömnd att skriva om den undersökningen som gjordes från SLU som # 10 skriver om. Det året fick alla som betäckt ston föregående år svara på några frågor angående stonas fölning det året.

Minns inte exakt, men man fick uppge vikt på fölet och en del uppgifter om förloppet under fölningen. Om dött eller levande föl, fel lägen osv. Går säkert att få ta del av den undersökningen om man kontaktar SLU.

De mesta hästkarlarna säger ju att man inte ska betäcka före midsommar. Jag tror fullt ovh fast på det. Naturen vill nog att fölen ska ha en rimlig chans att överleva. Generna vet ju inte att vi kan ha sto med föl på stall till vädret blir bättre utomhus.

Det går säkert att få reda på hur många som tar veterinärhjälp vid födslar om man kontaktar försäkringsbolagen. Dom brukar vara rätt huggliga med att ta fram statestik. Men den kan vara missvisande då de större uppfödarna säkert inte har alla sina ston försäkrade.

Jag tror inte heller att de stora uppfödarna mörkar. MEN de kanske inte kastar sig på datorn eller på annat sätt skriker ut vad som hänt.

Mitt sto som jag har lånat ut på foder fick ett föl 28/4 som låg i fel läge. Fölet dog och stoet står nu på Strömsholm efter ett kejsarsnitt. Hon har bara haft ett föl innan och då var allt helt normalt. Hur det blir nästa gång det vet man ju inte. Man får ju bar hoppas på att allt går bra då. Tror också att det inte är mer fellägen än tidigare som Veronica skriver utan man får ju mycket info ifrån internet mm

Om de nu beror på att fölen föds för tidigt på året så undrar jag om halvblod tex har mkt fellägen. Då de jag känner (bara 2 i för sig) vill ha fölen redan i Februari?

#13. Shetlandsrasen är mycket mer än en naturras än vad de ädlare raserna är, så jag tror inte det bara är att jämföra rakt av.

En annan fundering då. Hur fungerar de i de vilda? När brukar fölen födas där?

varför skulle fel lägen bero på vilken tid på året fölen föds? sen skrev någon om kraftfoder.. där har vi kanske en tanke, vi är rätt bra på att fodra våra hästar nu för tiden med div musli mm mm förr var det lite havre i krubban o hö..

jag startade ju tråden just för o höra olika åsikter !

tror inte heller det mörkas, varför skulle man göra det ?! men större erfarna uppfödare har kanske varit med fler gånger o vågar/kan rätta till ett fel läge. Jag hade önskat att jag hade mer erfarenhet i det läget, men det kan ju gå så fort o man kanske inte alltid hinner.. det tragiska är ju ändå när stona inte klarar sig..

Det närmsta vilt tillstånd man kan komma i Sverige är väl Lojsta Hed. Förra året släpptes hingsten där 10 juni. Det är nog den tiden varje år, gissar jag på.

#16. Det anses vara gynnsamt om stoet kommer ut på betet innan fölet föds. Det låter som ett sunt resonemang, tycker jag. En annan aspekt som talar för detta är att om stoet får hyperlipemi innan fölning så är bra om man kan få i dem gräs. Det har jag hört av en erfaren uppfödare med kunskaper om detta.

En annan fråga som dyker upp hos mig är varför man betäcker redan nu? Tar sig stoet direkt riskerar man att få föl i slutet av mars. Å andra sidan så blir stona lättare dräktiga om de är avfällda och bästa tiden anses ju vara runt midsommar.

tror att man hör mer om fellägen nu än förr tack vare internet..

har aldrig hört om det förrän jag kom m här.

Jobbade i ett halvblodsstall förr o där föddes ca:5-6 föl per år o under mina år där var det inga fellägen..dessa föl föddes mellan feb-maj.

Shettisar har jag inte så stor erfarenhet av vad gäller avel men peppar peppar så har dem 2 jag varit med om gått bra.

#18 jo det kan ju säkert stämma, bete är ju alltid bra :)

det enda av våra ston som ej fällt färdigt är gammel mor 25 år, de andra har ingen vinterpäls kvar, dom släpptes till hingst nu i går kväll, visst det kanske är fel, men jag vet ganska många shetlands uppfödare som släpper redan… sen är det ju upp till var o en om man vill vänta eller ej.

frågan om hyperlipemi är ju en annan sak, men kan dom inte få det lika väl under sommaren ? bara en fråga nu för jag är okunning om denna sjukdom

#20. Jo, det kan dom. Men om det finns gräs att äta så ser prognosen bättre ut, sa uppfödaren jag pratade med. Hyperlipemi kan de väl få av många orsaker, men det är väl vanligare sent i dräktigheten om jag fattat saken rätt. En senare fölning = att det finns gräs är alltså positivt även ur denna synvinkel.

Man gör ju som man själv tycker ang betäckningar. Jag litar på de uppfödare jag pratat med och kommer följa deras råd och betäcka tidigast i juni. Komplikationer, fellägen och ren otur kan man aldrig skydda sig från till 100 %, däremot kan man ta till sin andras synpunkter och etrfarenheter.

kan ju också skriva att jag betäckt i juni o alltsåfåttbåda föl i maj o det funkade kanon! Stoet skötte det suveränt bra själv…jag fanns där i bakgrunden bara..skönt är också att hon SÅ tydligt visar att det är dags så man vet när det komma skall..

Om nu ska fundera vad som är naturligast för hästen att föda sina föl då. Säg att vi skulle ha vilda hästar här i vårt klimat. JAg tror ju inte att fölen skulle födas i februari/mars, i allafall inte i nordligare delen av landet. Stona skulle nog behöva äta lite grönt näringsrikt gräs innan de ville föla, dels för att vara i bättre författning själva och dels för att kunna producera mjölk så att fölet hade en rimlig chans att överleva och utvecklas normalt.samt att stoet ska kunna bli dräktig igen. 

Funderingarna runt om att vi matar FÖR MYCKET, tror inte jag på. Det finns normer för hästars behov i alla stadier, däremot kanske man matar fel eller för lite så att hästarna inte ORKAR ta sig genom en normal förlossning, det kanske inte alls beror på att fölen ÄR för stora.  Fellägen undantagna.

Har roat mig med att väga de flesta föl som fötts här genom åren, ska då säga att jag matar mina ston efter noga räknad foderstat till var och en. Deras vikt har legat mellan 18,5 kg, litet föl och förstföderska till 27 kg gammalt sto som haft många föl.

#3 Jag skrev ston med komplikationer samt föl med problem.
Det finns ju annat än fellägen….
Saken var snarare den att det kommer sällan in ston /föl.
Av rasen Shetland, överhuvud taget, min fundering gick då åt att det kanske inte "kostas på" lika mycket på en Shetland som av en annan ras. Det är nog fler småponnyer som går oförsäkrade än tex ett halvblod.
Självklart försöker man lösa vad man själv kan vid fellägen etc. eller anlitar sin hemma vet eller Dv. Men det kan faktiskt gå så illa att denne är väldigt långt bort eller har förhinder och då åker iaf jag in med min Shetland till Ultuna eller annan klinik. Alla har ju inte turen att bo många veterinärer omkring sig.

Maj är den naturliga månden för en häst att föda i södra Sverige sen så blir det senare om man går längre norr ut så klart.

När björkarna slår ut ska fölen komma  kan man säga så

#10 Det finns en sammanställning av den i ett gammalt nummer av SP.

Någon nämner Gotlandsruss (på Lojsta Hed). Är det någon som vet hur det är med förlossningskomplikationer där?

Jag tror att komplikationer vid fölning hör ihop med Shetlandsrasen precis som med Bulldoggar (hund) och Belgian Blue (nöt). Något överdrivet, men ni förstår kanske vad jag menar.

Har det inte konstaterats att Shetlandsponnyn föder förhållandevis stora och mer "färdigutvecklade" föl än andra raser? Och att de dessuton har ganska stora huvuden redan i fostersatadiet?

Jag kanske är ute och cyklar, men jag har för mig att det finns att läsa om det någonstans.

Är det inte också så att det finns en del relativt oerfarna hästägare till shetlandsponnyer? Man köper inte en större ponny utan erfarenhet men en liten shettis funderar man inte så mycket över om man har kunskap och erfarenhet tillräckligt för? 

Men snabbt är man erfaren "uppfödare" som tycker, ger råd och fördömer.

Dock ska man alltid komma ihåg att en shetlandsponny är lika mycket häst som någon annan ras, kanske till och mer ännu mera häst då den är relativt oförändrad och oförädlad.

Jag är också övertygad om att då shetlandsponnyn är en naturras som naturligt fölar ute så är det allra bästa att låta dem göra just det. Vi har sett hur de själva försöker korrigera fellägen genom att springa som tokiga och sen lägga sig ner och föla.

Vi betäcker aldrig en treåring här utan låter dem växa klart först. Och det kan gå några över äver tre år innan de känns färdiga. I år funderar vi på att för första gången betäcka ett 6 årigt sto som inte känts färdig förrän nu.

När det gäller fölningskomplikationer krävs det mycket erfarenhet för att bedöma olika fellägen och hur man ska hantera dem. Man måste kunna förvissa sig om hur fölet ligger för att kunna veta om man ska ta i och dra allt vad man orkar. Annars gör man dubbelt så stor skada.

Men självklart kan man bara få erfarenhet genom just erfarenhet och alla måste börja någonstans. Men ibland tycker jag det känns som om det går lite väl fort. Det finns inga genvägar till erfarenhet.

Vi har haft vår beskärda del av fellägen det ska gudarna veta, men jag har också sett att i samtliga fall har vi alltid fått ut fölen även om det tagit tid ibland. Men det kan krävas mycket långa armar ibland och mycket fingerfärdighet i blindo.

Självklart menar jag inte att det alltid går att klara allting men jag har en känsla av att ibland är även veterinärerna ganska snabba på att omöjligförklara läget. För i allafall hos oss så är det inte i de flesta fallen veterinären som fått ut fölen när det krånglat.

Men även efter de mest jävligaste förlossningarna så har stoet, när fölet väl är ute, rest sig och börjat äta. De är helt otroliga dessa hästar!

Jag hoppas ingen känner sig påhoppad då det inte på något sätt är min mening.

Så klokt skrivet! 

Tack för att du delar med dig av din erfarenhet och dina tankar.

#28 Märta, hur är det på Shetlandsöarna med fellägen och andra problem vid fölningar för där lever dom väl rel. fritt och naturligt ?

#28 Märta, har ni fått något föl som har legat med rumpan först?

# 28

Så bra skrivet och så sant.

Det är så sant som det är skrivet Märta. #31, vi har haft ett föl som legat med rumpan förts, när jag tittade stack det ut en svans, det var inget roligt felläge, fölungen var död, men det var att försöka rädda stoet, tack och lov gjorde vi det, men hon var illa därran, sedan har vi haft fler fellägen, men mycket av det har vi fixat själva, ett par kompisar till mig hade ett sto med felläge, vetrinären var ute, det han gjorde var inte kul, han slet mer eller mindre ut fölet, stoet fläktes sönder och dog starx därpå.

#33 Hur fick ni ut den? Vi var tvungna att snitta våran för att få ut den.

#34. Bakbenen låg framåtslagna, så veterinären fick tag i benen och sågat av ett, sedan drog vi med linor, det tog ett bra tag innan vi fick ut den, jag trodde aldrig Glory skulle klara upp det, men tack och lov gjorde hon det, det är så oerhört viktigt också att man dar i en krystvärk och inte bara drar ut den, det är oftast då stoet går sönder. Glory har fått föl efter detta, den låg rätt och en snabb fölning var det, vi brukar gå in och känna på dom innan krystvärkarna kommer igång, då får man lite hum om hur dom ligger, men ibland missar man fölningarna.

#34. Ekskogens Drama är född med bakbenen först.

Kloka tankar, Märta. Erfarenhet är inget man får över en natt. Vi som är oerfarna måste lyssna och ta till oss från de rutinerade uppfödarna.

Vi hade 2 val när fodervärden kom till Strömsholm. Avliva stoet eller snitta.

#35 bra att ni med erfarenhet kommer med denna info. Man kan aldrig få för mycket.

#36 Klarade hon sig?

#36. Javisst, nu är hon två år gammal och utställd med flera guld som resultat.

Detta med att betäcka för tidigt ser jag inte som positivt, pratade med Torsten om detta med betäckningar, han har nästan aldrig haft problem med fellägen, han betäcker senare, dom tidiga fölningarna vi har haft har krånglat mer än dom senare, visst kan det gå galet ändå.

#28 mkt klokt skrivet :-)

En oerfaren hästägare är inte alltid anledningen till fellägen!

Foder i stor mängd och fel värden gör stoet fet och fölet kan få mindre plats och kan ha svårt komma runt då denne ska vända sej några veckor innan fölning.

Ston som har problem och som fölar i det vilda sållas ut som vilken svag individ sm helst.

Att ston som fölar senare på säsongen klarar sej bättre tror jag också på att en annan sammansättning av värden i gräset påverkar stoet mer positivt än när man matar på under vinter och vår.

Hyperlipemi är en sekundär sjukdom och INTE EN ORSAK. Hyperlipemi får hästen efter andra problem ex infektion osv.

Ärftliga faktorer spelar stor roll tror jag. Ämnesomsättning för hull, överlevnad och moderns egenskaper att föda föl.

En erfaren hästägare kan se när det är tokigt med ett sto och kanske själv eller med veterinärens hjälp tidigt kunna vända fölet rätt eller kanske även få ut fölet bakvänt. Men inte alltid lyckas ens det och det är inte alltid rätt att skylla på naturen då det inte är denne som fodrat hästen.

Även om shetland är en mer natur ras som någon skrev så är den framavlad något annorlunda än dåtidens shetland. Många klarar sej alltid undan även med tidiga fölningar pga kunskap om hästens skötsel och behov.

För mej finns det inte att avla på ston som gång på gång får fellägen, detta är inte normalt men någon enstaka kan vara en tillfällighet.

Tror visst det finns dom som myglar med saker men inte om fellägen. Men jag tror också att det delas mer tankar och erfarenheter nu än för några år sedan, därav medvetenheten.

#28 Du har helt rätt i allt du skriver.

Det är iofs inget svar på varför just Shetlandsponnyn dras med så svåra fölningar/fellägen.

Erfarenhet har ju inget med det att göra eller hur…?

Vet att stuteri KL för ett par år sedan efter ett antal fellägen vid fölningar tidigt på våren började senarelägga betäckningarna. Har inte hört att de gått tilbaka till tidiga betäckningar igen, då utfallet av förändrngen var mycket bra.
Ska höra med dem igen hur de ser på saken nu några år senare. De får ju ganska många föl varje år. Främst Gotlandsruss men också shettisar och NF.

#28 Tänkvärt

Det har funnits vissa misstankar om att att esilage skulle kunna ställa till problem för dräktiga ston. Jag kan tyvärr inte återge exakt var det var. Kanske någon annan har fördjupat sig i detta. Det gick ut på att fölet inte roterade som det skulle och det blev felläge.

Kalk är en annan sak som kan ha betydelse. Brist kan ge problem.

Om jag inte missminner mig totalt, var länge sedan jag läste studien. Problemet för shtelandsponnyer var väl att fölningarna inte övervakade i lika stor utsträckning som bland hästar av större raser. Samt att flest problem sågs hos kombinationen ministo och standardhingst? Får nog läsa på igen

# 42

Brist på kalk borde påverka värkarbetet, som kan göra att fölet inte lägger sig i läge så att det kommer rätt i utdrivnings skedet. Samt att stona blir värksvaga.