Det är grymt!

Men tyvärr får man som förälder bråka sig till förändringar om barnen far illa. Många skolor ser och gör ingenting. Vår son blev för några år sedan utsatt för allt möjligt av en annan elev. Skolan gjorde ingenting förrän jag blev riktigt otrevlig och riktigt arg. Det skall inte behövas!

Vilka idioter. Jag skulle kunna tänka mig att följa med dem till skolan… Skulle gärna prata lite med "kompisarna".

har varit med om liknande saker med vår lilla tös, kan berätta att allt är lugn och ro nu då Christoffer "tog saken i egna händer"

Jag blir så förtvivlad när sånt här får lov att inträffa………………

Jag håller med! Det är helt förfärligt att en skolledning kan "tillåtas" blunda för dessa barn och deras situation! Fruktansvärt!

Jag vill starkt rekommendera alla inblandade föräldrar till följande:

Vänd upp och ner på skolan tills skolledningen tar sitt ansvar och problemen upphör!!!

Det sorgliga är att det även finns barn som har föräldrar som inte bryr sig.

#5 då anser jag att det handlar om barnmisshandel i hemmet!!

Ska det verkligen behöva vara så att man måste vända upp och ner på varenda myndighet när ett barn far illa när fy fabian, nu får skolor och vuxna ta sitt ansvar och börja lyssna och reda ut fallen, detta är helt oacceptabelt

Skolan tycks ha både skygglappar och öronproppar i vissa fall.

Var själv till skolan förra veckan och bråkade med dom angående min son som blivit slagen. Man får bli totalt vansinnig innan dom gör något, bara flumsnack och man tycker synd om förövarna för dom har så svåra hemförhållanden - offren då?! Fick också höra att min son kunde gå till kurator och prata. Det är väl inte han som behöver det, utan den som slår honom!!!

#9. Det där känner jag också igen. När vår son blev nersparkad, stucken med en penna alldeles intill ögat, fick en sten i huvudet osv, då var det han som skulle ge den andra eleven en ny chans gång på gång, tyckte skolan. Men som den riktigt otrevliga människa jag kan bli så röt jag till om att jag tyckte att det var ett förskräckligt mesande från skolans sida och att vi som föräldrar inte accepterade detta. Jag tog i så jag tror faktiskt att maken skämdes lite över mig. Men det hjälpte. Den andra eleven fick en assistent och nu tror jag att det fungerar bra. Vår son har inga problem längre i allafall.

Men man undrar ju hur det går får de barn som inga "otrevliga" föräldrar har, vem bryr sig om dom?

#9 #10 På ett sätt skönt att höra att fler varit med om samma som oss.

Samtidigt är det ju bedrövligt att flera bara här inne på forumet har den erfarenheten.

För oss fungerade det först när jag själv tog kontakt med det andra barnets föräldrar.

Jag blev både mobbad och utfryst som barn. Började redan i 3:an har jag för mig och fortsatte ända upp till 9:an. Inte fysiskt misshandel men psykisk med elaka kommentarer mm.
Vågade till slut inte gå till skolan och tordes heller inte berätta för mor o far. När de väl förstod vad som pågick gick pappa dit och pratade lite med skolan.

Det har tagit väldigt hårt på mig och sitter kvar. Har noll självförtroende och nästan social fobi när det gäller främmande människor.

Barn kan vara så oerhört grymma mot varandra. Brukar det inte finnas elever som är med i nån antimobbningsrörelse som ska se till att ingen blir mobbad eller åtminstone rapportera om de ser mobbning?

tillägger…kommer hålla noga koll när mina barn börjar skolan och blir de mobbade kommer jag göra vad som krävs för att de ska trivas och inte ha ont i magen varje morgon som jag hade…

Fram till i april i år var skolan en fristad för kränkningar och diskriminering. Nu ska man dock inte kunna bete sig så längre ostraffat.

I april trädde "lagen (2006:67) om förbud mot diskriminering och annan kränkande behandling av barn och elever" i kraft. I den regleras all kränkande behandling p.g.a. etnisk tillhörighet, religion eller trosuppfattning, sexuell läggning, kön och sexualitet. Dessutom finns ett stycke som gör att den även täcker "annan kränkande behandling".

Det fina med lagen är dels att ALL skolpersonal och personal som har med barnet att göra under dagen, dvs i princip alla som möter barnet från det att den går hemifrån på morgonen tills den kommer innanför dörren på eftermiddagen (t.ex. skolskjutspersonal, bespisningspersonal, förskolepersonal osv). Dels är det så att det är omvänd bevisbörda, dvs det är inte eleven som ska bevisa att den blivit mobbad, utan det är skolan som ska kunna bevisa att den gjort tillräckligt för att barnet inte ska bli mobbat!

Nackdelen med den är den korta preskriptionstiden, samt att man måste vara 18 år för att kunna anmäla utan sina föräldrars medgivande, vilket t.ex. i fall där någon mobbas pga sexuell läggning och det är en 15-åring som inte har stöd hemifrån gör att när den är tillräckligt gammal för att anmäla så är det preskriberat.

Allt som allt är det dock en fantastisk lag, och det är jättebra om alla som varit utsatta för något anmäler, dels för att det behövs prejudicerande fall, dels för att skolor som inte tar sitt ansvar också ska få sitt straff!

Det är de olika ombudsmännen man anmäler till, dvs JämO, HomO, osv.

Lagen i sin helhet finns här, men även på de andra ombudsmännens hemsidor: Lag 2006:67

#7: Visst är det bedrövligt!

#12: Det måste har varit fruktansvärt för dig! Vilka hemska skolår och skolminnen att bära med sig!

#14: Det låter ju jättebra! Hoppas nu att alla drabbade orkar anmäla så att de skolor som inte tar sitt ansvar får sina straff. Tyvärr verkar det vara den mest effektiva vägen att gå.

Jag blir alldeles gråtfärdig när jag hör vad som har drabbat Er 9, 10 och 12, det jag inte kan förstå det är när i detta fall en tjej som det står i tidningen börjar skära sig för att hon mår så dåligt då måste man hitta en #sjukdomsförklaring i detta fall adhd# sedan ska tjejen in på hem innan det går så långt att hon hänger sig, näe undrar hur personalen på skolan känner idag efter det som hänt henne.

Min grabb Robin var väldigt jobbig i skolan och hade överskottsenergi och hade svårt att sitta still, detta resulterade att man tyckte att man skulle undersöka om han hade adhd, sedan hamnade vi hos rektorn efter detta test och det visade sig att han INTE hade adhd, då säger rektorn till min son inför alla på detta möte

"vi kanske ska gå vidare för att se om du har någon sjukdom"

Vet ni jag var så nära att klappa till henne så det var inte sant.

Jag svarade henne då att det kanske är läge och kolla om du har en sjukdom, så gick vi därifrån

Robin funkar alldeles utmärkt sista året i gymnasiet, vilka idioter det finns

Näe finns det inget vi kan göra för att stoppa detta, känner starkt att vi behöver göra något

Kom med förslag