www.klubbenshetland.se Här är en klubb som arrangerar körtävlingar, de har information på sidan.

Gå in i Svenska Ridsportsförbundets tävlingsdatabas och sök efter körtävlingar i ditt län eller runtomkring.

Kuskringen har också matnyttig information på sin hemsida.

Det som behövs är en vagn med svängel och fästen för baksele, som rullar bra och inte stör hästen. Den ska "sitta ihop" ordentligt och se presentabel ut, om du förstår hur jag menar. Hemmabyggen är okej så länge de uppfyller kraven. Spårvidden för A-ponnyvagn ska vara minst 110 cm, men det är nåt som har ändrats fram och tillbaka de senaste åren så det skulle inte förvåna mig om det kommer nya regler igen snart.

Din ponny behöver skos för att vara med i maraton och utöver det behövs mätintyg, kusklicens, grönt kort och medlemsskap i en klubb som är ansluten till SvRF. (Rid och Körklubben Shetland, t.ex.) I högre klasser behöver ponnyn licens också, men det är en engångskostnad som man alltså bara betalar en gång i ponnyns liv.

Du som kusk behöver en huvudbonad, handskar, körpisk som når fram till däckeln på hästen, ett förkläde, en medhjälpare och "hela och rena" kläder. Det finns gamla regler som säger bland annat att man bör undvika svarta tömmar om man inte ska köra på begravning, samt att en kusk och dess medhjälpare aldrig har vita ärmar, eftersom dessa blir smutsiga av tömmen och sprut från hästen när den springer. Men även med svarta tömmar och vita ärmar så får du tävla, det är bara "icke önsvärt" och gamla rävar  rynkar på näsan lite.

Medhjälparen ska också ha schyssta kläder, handskar och en huvudbonad. (Som huvudbonad räknas hjälm, keps eller annan modell på hatt med skärm eller brätte.) Förklädet som kusken har kan antingen vara ett riktigt körförkläde (lite speciellt) eller vilket förkläde eller pläd som helst. Huvudsaken är att det täcker låren och inte ramlar av eller fastnar i hjulen.

När du kör på tävling så ska du sitta på den överblivna tömmen och det skadar inte om din medhjälpare håller ett öga på att änden inte glider iväg. (När mamma var medhjälpare åt mig för några år sen så höll hon alltid i tömänden bakom min rygg för att den inte skulle glida.) På tävling måste du hela tiden ha hatten och handkarna på dig och pisken måste vara i din hand hela tiden du är på banan.

Selen som hästen har ska ha baksele och draglinor och sitta bra. På lokala tävlingar och uppåt så genomförs en spannkontroll innan start, där en utbildad person kollar vagn och sele och checkar av så att allt sitter bra. Man får tillfälle att ändra nåt som är mindre bra, men är det för grova missar så kan ekipaget till och med uteslutas, har jag för mig.

Din medhjälpare får inte prata, peka, luta sig eller påverka tempot eller vägen på något sätt, utan ska bara sitta stilla och helst ha munnen stängd (annars kan domaren hävda att ni pratar med varandra) och om något skulle hända så ska medhjälparen rycka in och hålla hästen. Då blir ekipaget förvisso uteslutet, men förhoppningsvis blev det inget tillbud i alla fall. Det här kan vara gamla regler, men vi tar dem i alla fall; i precisionen får inte medhjälparen gå banan, utan endast kusken. Kusken ska då ha sin huvudbonad, sina handskar, förklädet och pisken med sig/på sig. Det kan som sagt ha ändrats sedan jag läste TR senast…

Jag tror att det var allt, i grova drag. Lite att lägga på minnet, men det är kul med körning! Leta upp en tävling och åk och titta, vettja! Det lär man sig mycket på. Fråga om du får vara medhjälpare också, det lär man sig ännu mer på.

Om du är intresserad av en annan form av körning, brukskörning, så gäller lite andra regler. Se inlägg nedan.

Brukskörning är en gammal form av körning (finns också som ridning numera) och skapades för att ge nutidens bönder en anledning att köra in sina hästar trots att deras jobb har ersatts med traktorer. Det är Jordbrukarungdomens Förbund (JUF) som arrangerar de stora tävlingarna, men på vissa lokala ridklubbar kan man vara med i träningstävlingar. De flesta börjar tävla på DM-nivå, eftersom det inte finns så många tävlingar (tyvärr!) och vinner man DM så får man åka till SM. Numera finns NM i bruksridning och brukskörning också.

I brukskörning kör man med en 4-hjulsvagn, som tävlingsarrangören tillhandahåller, och man kör med loksele. A- och B-ponnyer har i alla fall förut fått ha bröstsele, men det är inte optimalt och det är svårare att passa in draglinor m.m. (Jag har sett ett ekipage bli uteslutet för att deras bröstsele inte passade vagnen och de således inte kunde spänna för.)

Tävlingsformen går ut på att man tar sig igenom en mängd olika hinder, där man t.ex. ska gå genom vatten, över en bro, genom slalomportar, träffa en platta på marken med ett bestämt hjul på vagnen, backa in i en port eller backa in på en sidoväg, med mera. Skrämselhinder brukar också ingå, och det kan vara allt från ett prasselband till en skock med får i en fålla mitt på banan…

Man gör alltid en bangenomgång med överdomaren eller banbyggaren före dagens första start, så att alla vet vad som ska göras och var. Då får man fråga om precis allt och jag rekommenderar att man lyssnar på de som har tävlat förr. De vet vad man ska fråga efter för att inte misslyckas!

Innan start genomgår man en funktionskontroll, som skiljer sig från en spannkontroll genom att man kommer till funktionskontrollen utan vagn. Man visar upp hästen och selen, går till vagnen och spänner för och sen får man köra ett par varv på en volt för att korrigera draglinorna. En domare går bredvid och bedömer hur lydig och välskött hästen är, om man släppte tömmarna vid något tillfälle, om tömmarna var nära att ramla ner på marken, om hästen trilskades eller klampade runt, om kusken vet vad han gör eller inte, och så vidare. Kort sagt, allt man gör bedöms och för varje "fel" får man straffpoäng. Den som har lägst straffpoäng efter alla starter är klara vinner. (Det går att få 0 straff, men det är få förunnat! Man ska inte vara missnöjd om man kommer i mål med runt 200 straff, för det är rätt vanligt.)

Sen genomför man banan, som alltid körs i skritt och trav enligt givna skyltar. (I bruksridning kan galopp ingå.) Varje hinder bedöms på liknande sätt som funktionskontrollen och på varje hinder finns angivna regler för vad som ger straff och inte. T.ex. så får man inte trampa utanför givna markeringar mer än ett visst antal gånger och så vidare.

Om man kommer till skalans maxtal och ändå inte lyckas genomföra hindret ordentligt så får man ett "u" i protokollet, som står för utesluten. Det innebär bara att man är utesluten ur det hindret, inte ur hela tävlingen. en person med bara 1 u i sitt protokoll går alltid före en person med 2 u:n, även om den första personens tid var mycket långsammare eller om personen hade fler straffpoäng totalt. Så målet är att plocka så få u:n som möjligt, eftersom de ställer till det för en!  Man bör alltså försöka genomföra alla hinder även om man får många straffpoäng. En kusk med 400 straff utan några u:n vinner över en kusk med 20 straff och 1 u…

Man bedöms också under hela körningen av ytterligare en funktionär, som kollar hur bra hästen svarar på hjälperna och hur tydlig kusken är och så vidare. Det lönar sig att prata snällt med hästen även om man blir irriterad på grund av ett missförstånd eller annat, för det har hänt att ekipage har blivit uteslutna för att kusken har svurit på banan…

Den sista bedömningspunkten är frånspänningen när man är klar på banan. Samma sak där, hästen ska vara lydig och stå still och kusken ska visa att han vet vad han gör.

Medhjälparens roll är ungefär samma som i klassisk körning, men om medhjälapren hjälper till inne på banan eller i funktionskontrollen så blir man inte utesluten, man får bara fler straffpoäng. I ett hinder som kallas "bryggan" så ska kusken parkera ekipaget, räcka över tömmarna till medhjälparen och kliva upp på vagnens flak och greja med lite last. Då övertar medhjälparen kuskens roll helt och hållet och får prata med hästen och korrigera parkeringen så att den ordinarie kusken kan lasta ordentligt. Men måste medhjälparen korrigera nåt så ger det naturligtvis straffpoäng.

Varför tävlar man i bruks då? Jo, för att testa sig själv och sitt förhållande till hästen och visa att man kan samarbeta med små medel. På de stora tävlingarna, med erfarna ekipage, kan man höra kuskar och ryttare säga "ett halvt steg till vänster" till sin häst och den gör det! Det är kommunikation på hög nivå, alltså. Lärorikt att både göra och titta på. Men mycket svårare än man tror!

Tack Anna nu förstår jag mycket mer har varit inne på så många sidor men hittar inga bra förklaringar men nu fick jag av dej

Är himla mycket o lära sig men jag måste ju börja nånstans hehe

Ahnna: Guldstjärna fick du av mig ikväll!

Om du är ute efter en ny vagn så har jag en till salu.

Det är en vellingevagn, 120 cm bred med svängel och fästen för baksele.