Mitt värsta minne är faktiskt när jag körde en av våra gamla new forestar .

Det som händer är att hon började sparka och ja hon sparkade mig i pannan och blodet sprutade värre än värst *S* , sen var det de här med akuten då som gjorde ett skitjobb så jag fick skära upp det igen och sy om det efter ett halvår och ni som känner mig ja ni har väl sett det vackra ärret jag har  i pannan ..

Vad har jag då lärt mig av det hm inte mycket då vi inte hade gjort några fel och vi körde med hjälm och allt ( jag var 15 år när det hände)

Det var bara så att jag hade tur i oturen …

Jag har inte varit med i en körolycka.. men jag har varit med i två ridolyckor..
Den första så var det i vintras då min shettis Tim och jag var ute på en julaftons ritt. Då kom det en fågel som flög förbi oss. Tim stegrade sej då så jag fick honom över mej. Knäna klämdes så jag kunde inte gå på en vecka.

Den andra var i somras när jag hoppade han. så trampade han fel. så att han hade inte en chans att komma över, hanhoppade men ändå bromsade. så jag och Tim flög ju och fick han över mej igen. Men då fick jag han över hela ryggen och hade svårt att andas.. Som tur var hade jag säkerhetsväst..
Men nu är jag på benen igen och hoppa han som vanligt :)

Usch olyckor är otäckt. För många år sedan skulle jag köra ett russ, allt fungerade kanon till vi kom till en gigantisk åker. Lång som tusan och bredvid åkern var en annan åker men plöjd…. Vilket fall som helst så börjar hästen skena, drar mot den plöjda åkern och rätt mot hemmet där russet ser sina hästkompisar. Fy fasiken, det blev tvärstopp i den plöjda åkern, rockarden snurrade bakom hästen och jag fattar än i dag 23 år senare inta att jag klarade mig ifårn den olyckan med ett stuckat långfinger. Man är inte stor när olyckan är framme, och det är mkt kraft i en häst

Jag har då varit med om flera olyckor med häst och vagn.

Har skrivit om några av de här tidigare tror jag.

Första var -92 och den FÖRHOPPNINGSVIS sista var i juni -07

Första var då med trilla som välte och jag kom ikläm och släpades med på grusväg. Bröt ett ben och skrapade upp ryggen och skadade några ryggkotor och utskott Tror jag var 14 dar på sjukhus efter det.

Sista som slutade med sjukhusbesök så hade jag misstänkt hjärnskakning och brutna revben och blåslagen..

Vad jag lärt mig?? Förhoppningsvis inser jag OM jag råkar ut för något mer oförklarligt att vissa hästar bara inte ska köras..

Att vägen tillbaka för MIG att bli trygg med att köra häst igen har varit och är en resa som kräver arbete och trygga hästar och förtroende ingivande kloka instruktörer som "utmanat" mig lagom mycket..

Hjälm, Säkerhetsväst, Handskar och Långärmad tröja/Skjorta samt långbyxor tillhör min standard utrustning. Mobiltelefonen är också en följeslagare..

Anna-Carin

Har (tack och lov!) aldrig varit med om några allvarligare rid- eller körolyckor.

#4 att vissa hästar bara inte ska köras..

Klokt! Tror man undviker många olyckor på det sättet.

Har väl varit med om en del med travarna. Det värsta som sitter kvar mest på näthinnan var när vi var ute med två hästar, den bakom blir rädd och hoppar över mig. Jag åker ur min vagn släpar efter i full fart en bit innan jag inser att detta inte går att stoppa. Då kommer den andra hästen och springer över mig, förutom blåmärken över hela kroppen så slutar det med ett sprucket käkben och en hjälm som gick mitt i tu. Jag törs inte tänka vad som hade hänt om inte hjälmen varit på….

Tyvärr miste jag en vän på grund av en körolycka, hon hade inte hjälm på sig. En fruktansvärd händelse som tog en människas liv alldeles för tidigt.

Jag har alltid hjälm på mig när jag kör och självklart även vid ridning.

Ja ett par minnen har jag. Men det värsta var nog när jag körde en shettis en gång. Jag och en kompis hae stannat till hos en för att prata lite. Å av någon anledning hade vi klivit ur vagnen så vi stod framme vid huvudet på hästen.

Rätt va det var kom någon och gick med en hund utanför. Å det var höst så det rasslade till lite i bladen. Pållen blev livrädd och drog allt han kunde tvärs igenom samhället. Ingen hann reagera!
Det var på kvällen så det var kolsvart ute. Han hoppade över ett järnstaket på ca en meter. Med vagn!! Det gick ju inte så bra. Så han rev med sig det, sprang igenom en häck och sen tog vi bilen för att köra efter å leta upp honom.

Men vi hittade ingen häst! Så vi åkte runt ett bra tag innan vi hittade honom på en åker. Han hade antagligen tagit kurvan för snävt så han hade gått omkull. Där låg han fastklämd med vagnen på högkant. Skakeln tryckte rakt in i halsen på honom och det var ingen rolig syn ska jag lova. Jag var helt knäckt!

Men som tur var slutade detta "bra". Hästen klarade sig med lite skrubbsår och en lättare hälta. Å vi människor klarade oss fint.

Tur i oturen kan man säga!

Sen har jag varit med om hästar som skenat rakt igenom skogen mellan träden och skakel som gick av en gång.

Något läskigt har jag inte varit med om.

Men en gång lyckades jag ramla ur vagnen, och landade vid bakbenen på hästen när den blev rädd och tvärnitade. Fråga mig inte hur jag lyckades, behöver nog säkerhetsbälte. :)

Mitt värsta minne… När jag hade klivit ur vagnen för att hämta nån grej, och ena dottern då 6 år går i ett obevakat ögonblick fram till ekipaget, tar tag i tömmen vid halsen och smackar. Ponnyn är snäll såklart och börjar trava eftersom hon ber honom om det, men så släpper hon inte! Utan springer skrikandes jämte och drar i selen helt förtvivlad att vår ponny + vagn springer iväg. Efter 100 m så har de kommit uppför backen till en vändplan där han stannar på mitt ptrooande och lilla Ida kan äntligen släppa taget utan att bli överkörd av vagnen. Då var jag så glad att jag har en väluppfostrad ponny och att han faktiskt var väluppfostrad just den gången. Det är inte säkert att han lyssnar nästa gång.

Har varit med om två körolyckor.

1. Jag var ute på en vall och körde lite volter och 8:or mellan rundbalar när Glimma kastar sig hejdlöst åt sidan och jag trillar av rockarden. slår i axeln rejält och hinner bara se att häst med vagn skenar hemåt. När jag sprungit hem hittar jag inte hästen någanstans på gårdsplan och springer in i stallet där står Glimma i mittgången och vagnen sitter fast mellan två boxväggar. allt slutade lyckligt

2. jag och en kompis var ute och körde Glimma på en skogsväg med åker på en  sidan. Vi hade hunden med oss som sprang runt i skogen. När vi travade på i friskt tempo kommer hunden i full fart ut snettframför hästen som kastar sig ut ner på åkern, problemet var bara att det lutade rätt skarpt ner och vagnen välte. Vi fög av och hästen gick omkull men kom upp igen och släpad den välta vagnen i 15 meter innan vi fick stopp på henne. Sen dess har jag i princip fått köra in Glimma på nytt.

Peppat peppar, har inga större fysiska skador skett……

// Sofie

Under gymnasiet (för herrans många år sedan!) var jag o 2 kompisar ute o körde en arab hingst i maratonvagn, gick super tills min kompis svängde in på en parkering med vatten pölar o hingsten fick nåt ryck o vägrade gå i en utan slängde sig över det lilla träplank staket som fanns runt parkeringen o fick panik av att vagnen tog i o bara tokdrog. Jag som stod bakpå som groom kastades av o likaså kusken när hjulen gick upp över staketet o vagnen tippade, min andra kompis hoppade av. Vagnen kom iaf över o hingsten skenade iväg mot en starkt trafikerad väg, då det var en kulle innan så såg vi inget men bara hörde när hästens skor sladdade på asfalten o hur något smällde till o allt oljud o gnissel som föllde. Vi var livrädda o sprang som sjutton o fann att han klarat trafiken iaf men inte T- korsningen utan fastnat med vagnen i en last mjölkpall (stor som satt fast i en lada vid sidan av vägen) o blivit stående. Puh säger jag bara! Vagnen var skrot o selen paj men hästen hel med några skråmor. Vi selade av o ledde honom tillbaka, han gick aldrig att köra igen efter det. Vi klarade oss med skrubbsår, blåmärken, stukad vrist o hjärtana i halsgropen.