Så sant
En dunder bra kompis till mig skriver så underbart bra saker ibland, och detta stämmer verkligen <3
Jag förstår inte riktigt hysterin runt "Årets häst" på libresse. Har man häst, räcker det inte själv med att man vet att det är årets häst, för alla älskar väl sin egen? Räcker det inte med att jag själv vet om att min häst är bäst?
Hästvärlden handlar så otroligt mycket om bekräftelse från alla andra. Sträva efter att alla andra ska tycka man är bra, bry sig om vad alla andra tycker och tänker. Köpa dyra märkesprylar, för att se bra ut i andras ögon. Är det verkligen värt det? Varför håller man på med hästar, om man bara jämför sig med alla andra? Håller vi inte på med hästar för att vi älskar den kärlek vi får tillbaka från hästarna? Möjligheten att bli fri på hästryggen. Känslan av att allt stämmer?
Det är i alla fall varför jag håller på med hästar.
Ja, jag jämför mig fortfarande med andra, strävar efter bekräftels från andra, vill att andra ska berömma mitt jobb. Men, jag stannar också upp, ser på mig själv och Pärlan från en annan vinkel ibland. Tittar på oss med andra ögon och inser varför jag håller på mer hästar. Jag gör det egentligen inte för bekräftelse, för beundran, vinster i tävlingar, märkeskläder eller något sånt. Nej, jahg gör det för den enorma friheten på hästryggen, känslan av att vara fri. Känslan av att bli älskad tillbaka. Lyckan av att Pärlan kommer i hagen och väljer mig framför kompisarna.
Jag är verkligen inte en ängel mot Pärlan, för jag gör fel. Om och om igen sviker jag henn, men hon kommer tillbaka varje gång. Därför fortsätter jag kämpa, för hon alltid visar sån kärlek och förlåtelse. En kärlek och förlåtelse som ingen annan visar.
Jag väljer hästarna, för att dem alltid finns där och inte dömer. Är det inte därför vi alla valjer dem från början? Inte för bekräftelsen från alla andra. För i sånna fall kan vi lika gärna börja med någon anna sport, för allt handlar om bekräftelse.
Mitt upp i alla stress runt tävlingsresultat, folks tankar om dig och din häst/ponny. Stanna upp och fundera, varför håller du egentligen på med hästar?
/ Rebecka Johansson
Underbar text ! <3
kika gärna in hennes blogg. bronsfisken.blogg.se
Jag känner absolut igen mig där!
Själv har jag en Welsh Mountain hingst med lååång man som jag bara älskar. Brukar kalla honom för "världens minsta andalusier" på hemmaplan när han kommer i sin fantastiska trav och man ser manen svalla.
Men seda håller jag på med utställning och där bör de vara trimmade så att den absolut inte räcker nedanför halslinjen… Folk har påstått lite snällt att jag kanske borde trimma manen efter som han är så fin i övrigt (blivit champion mm flera ggr) och vissa dommare dömmer der pga a detta…
Men då jag inte har hjärta att klippa av manen så får den växa bäst den vill - oavsett vad alla andra tycker. För visst är han uställningsponny, men först av allt är han min kille och han ska vara fin i mina ögon i första hand, tycker inte andra att han är det då så skiter jag fullständigt i det!
Bry er mer om er själva och hästen än vd andra tycker och tänker! =) Förövrigt ett väldigt bra inlägg ^^
Hakuna matata!
Jag håller inte med, faktiskt. Jag köper aldrig märkessaker bara för att det är snyggt eller dyrt, jag strävar inte efter bekräftelse och jag har inga problem med tävlingar som "Årets Häst". Vill man delta så är det ju jättekul (för en själv!) och vill man inte så slipper man.
Jag tävlar rätt mycket, inom flera olika discipliner, och det är helt och hållet för mitt eget höga nöjes skull. Jag gillar att sträva efter nya mål tillsammans med mina hästar och att tävla är ett sätt att få ett fysiskt bevis på att man har lyckats med sin träning. Jag kan åka hem från en tävling och vara hur nöjd som helst med en sistaplats, om det kändes som att jag och hästen gjorde det vi skulle. (Man kan ju inte hjälpa att andra var ännu bättre! Någon måste alltid komma sist.) Men jag kan också åka hem besviken efter ett bra resultat, om det kändes som att vi inte riktigt höll samma goda standard som förut. Kommunikationen mellan mig och hästen är det viktigaste och när det klaffar så brukar resultatet tala för sig själv, men ibland blir man nerpetad från prispallen trots ett bra jobb, helt enkelt för att andra ekipage var bättre den dagen.
Det finns många tävlingar inom hästbranchen som handlar om att vara bäst och störst och dessa tycker jag själv att det kan vara väldigt kul att delta i. Inte för att visa mig bättre än andra, utan för att se om jag och hästen, som ett team, kan ta oss ända upp i toppen. Vad andra tycker om det, att jag och min häst deltar, är deras eget problem. Tycker de att det är fåfänga att delta i såna tävlingar så får det stå för dem - jag vet ju att för mig handlar det inte om hur vi ser ut, utan om hur vi jobbar ihop!
Min poäng är: varför måste det ena utesluta det andra? Varför måste man antingen bry sig om sin häst och kommunikationen ELLER tävla och sträva efter att vinna?
Sajtvärd för Medeltiden iFokus
Medarbetare på Galopp iFokus
www.stuteriprecious.se
#2 Bra skrivet, jag håller med!
Köper inte heller "märkesprylar" till hästarna, jag köper det som anses sitta bäst och vara schysstast mot hästen. Om det nu råkar vara dyrare, må så vara.
Delad glädje är dubbel glädje :)
Allt det ni har skrivit är jättebra skrivet!! :)
Starta ny diskussion