Jag longerar mina unhästar i alla gångarter, men aldrig mer än några få minuter åt gången och det är för lydnadsträningen, inget annat. (Inspänning, aldrig i livet!) Den vägen, och senare genom tömkörning, lär jag in röstkommandona som behövs när hästen ska ridas eller köras in. Det upprepas 1-2 gånger per vecka, inte oftare.

Att få dem att gå runt handlar om ditt kropsspråk och att ge rätt kommando vid rätt tidpunkt.

Jag tror inte på att hästar som longeras korta stunder, några få gånger i veckan/månaden, med mycket avsaktningar och med varierande storlek på volten, får förslitningsskador. Om den lilla ansträngningen gav såna enorma skador så skulle vi ju inte kunna använda dem alls!

Jag longerar heller inte.

Longerar aldrig, varken yngre eller äldre.

Jag håller helt med Anna.

Sen tycker jag att det är lite skillnad på vad det är för häst, en liten shetlandsponny som går på en stor volt slits ju inte lika mycket som ett stort tungt halvblod på 180 som går på samma volt.

Jag longerar mina ibland  , det gäller ju att variera sig i alla gångarter, byta varv ofta osv.

Det är ju eg inte värre än att sitta och rida i volt hela tiden , som många sitter och gör.

Man kan ju öka och minska volten osv .

Jag longerar aldrig i flera timmar eller så.

tror nog att de flesta förslitnings skador uppkommer på andra vis ..

#5 Håller med dig. Som sagt, kan man inte longera en liten stund utan att skador uppkommer så kan man inte använda dem på annat vis heller, säger mitt sunda förnuft.

Jag kan ju tillägga att jag inte longerar mina varje vecka hela året, utan som en del av inkörning/inridning och därefter "vid behov" om t.ex. ett nytt röstkommando ska läras in.

Jag har longerat valackerna under inkörning och det hade jag nytta av i höstas när min gamle valack plötsligt började sura vid ridning och körning. 4 olika veterinärer tittade på honom men ingen kunde förstå vad jag menade när jag sa att han hade ont någonstans. Han travade ju klockrent på rakt spår och en veterinär berömde hans skritt jätte mycket. Så började jag longera och plötsligt så var han stuphalt! Så helt plötsligt kunde vi göra en undersökning och hitta felet, tack vare longeringen.

Jag tränar hellre mina i rundcorallen ist för att longera, tycker det är jobbigt med linan men då heller aldrig längre än 10-15 min, 5 min bara i början. Longering/corallarbete gör jag lite som ett kompliment till övriga saker som tömkörning, promenader etc.

Det är väl som med all träning, bra på sitt vis men skadligt om man utövar det för ofta och på fel sätt.

Jag har longerat både mina stora och små och har aldrig haft problem med några skador, det är bara korta stunder som gäller och många varvbyten. Man gör ju träningen effektiv och kort än lång och utdragen. Mycket tempoväxlingar och övergångar osv.

Jag har longerat mina unghästar bara enstaka gång, tömkör dem oftast men kan vara bra med omväxling tror jag!

Underlaget har ganska stor betydelse vid longering, har jag fått lära mig. Hellst ska volten vara doserad så att benet inte "bryter" mot underlaget, eller nåt sånt.

Någon sån volt har inte jag, men jag har longerat vid några tillfällen i manege. Tror inte det är så hemskt för hästens ben om man byter varv ofta och inte longerar jätteofta och jättelänge åt gången…

Men det är ingen träningform dom jag pysslar med regelbundet, men det är för att jag inte vill åka iväg till manege för ofta (latmasken….)

Ser inget negativt med rätt utförd longering!

Jag tror inte att jag har longerat mina shettisar ngngång. Däremot kan jag tömköra dom på volt, vilket blir typ samma, fast där har vi ju stöd i 2 tömmar.

Tömkör aldrig enbart på volt, utan varierar mellan voltarbete och raka spår.

Jag tycker inte att ren longering, med bara en lina, ger så mycket. Det skulle isåfall vara för att lära in ett komando, vilket fungerar lika bra på töm.

Dom ggr jag longerat de större hästarna har jag använt n kapson.

Och även där har vi varierat mellan ren "longeringsvolt" och lite rakare spår, där jag helt enkelt fått jogga med lite.

För mycket voltarbete, uppsutten eller vid lina/töm sliter på benen, så på 5 minuter volt jobbar vi 15-20 minuter på rakt spår.

#11 Jag håller delvis med.

Att jag väljer att longera först och tömköra sen beror på att jag dels vill börja i grimma och jag vill inte tömköra i grimma. (Varför, liksom, när det inte finns någon bettfunktion?) Och dels för att longering lär hästen att lyssna på mitt kroppsspråk, när tömkörning handlar mer om att styra och ge stöd med tömmarna. Vid longering ska ju inte linan vara maximalt sträckt så att linan styr in hästen på en volt, utan hästen ska ju gå runt för egen maskin och svänga själv. (Rundcorall är bättre, då kan ju inte hästen fuska och "lägga sig" i linan.)

Så kortfattat kan man säga att longering för mig handlar dels om inlärning av kommandon och dels om horsemanship, där hästen och jag lär oss varandras signaler. När röst och kropp styr på rätt sätt så behövs inte linan, men i början är det ett bra hjälpmedel, tills båda parter har lärt känna varandra.

#12 haha, du får hålla med delvis ;) Jag håller helt och fullt med dig i den beskrivningen.

Jag har "lekt" horsemanship med långlina jag också, men kallar det inte longering utan mer "fri-lek-med-begränsningar" om du förstår hur jag menar.

Nej tömköra med grimma gör jag inte heller och precis som du som använder jag grimma vid "lek-vid-lina". Linan är mest där för att aghera nödbroms vid behov. Hade jag haft en inhängnad corall så hade jag haft dom helt lös, men nödbromsen (linan) funkar det också i brist på annat.

Så jag tror att vi tänker lika i det stora hela =)

#13 Japp, nu håller jag med dig helt.  Fast nödbroms har jag aldrig behövt använda, utan ser linan mer som en hjälp i början, typ "du ska gå runt mig" tills de fattar vad jag vill. Fjordingen jag hade förut behövde man aldrig lina på, han gick alltid runt mig i alla gångarter helt lös, även om vi stod i en hage eller ett ridhus. Han var väldigt mammig och lyhörd.

#14 ja nödbroms vakanske fel ord. I den mån det går så låter jag hästen gå vart den vill i början av "leken" men skulle vi börja närma oss en trafikerad väg e.d så kan jag nog använda linan som "nödbroms" om kroppsspråk inte fungerar.

Som sagt, mer "fri-lek-med-begränsningar" istället för ett staket så får slutet på linan visa gränsen.

Kan faktiskt inte minnas att jag ngnsin behövt använt mig av "bromsen" men i första skedet av NH-träningen så finns den där av rent säkerhetsskäl.

Jag leder mycket sällan mina unghästar med kort grimskaft, utan knäpper hellre på långlina. Jag vill att mina hästar ska följa mig för att dom själv vill det och inte för att dom måste.

Måste man tvinga dom med sig, har ngt gått snett på vägen och det är dags att backa tillbaka lite och fundera över vart JAG varit otydlig.

Ska jag ta en häst som ex så kan vi ta Ideal, som följt efter som en hund. Problemet började när vi skulle träna "visa häst för hand". Skritten gick bra, men i traven tog det ett tag innan han förstod att han faktiskt fick länga steget och krypa upp ordentligt bredvid mig och tom lite framför mig. Men som tur var släppte det och han förstod tillslut att det är ok vid dessa tillfällen att springa framför matte =)

Efter det så tillåter jag honom att komma upp med bogen bredvid mig när vi tex gick in och ut från hagen, men ökar jag upp honom i trav så vet han att det är ok att trampa på lite.

Förra året så fick en vän till mig ta bort en häst som gått som voltigehäst i större delen av sitt yngre liv (ridskolehäst + voltigehäst= jättemycket på volt mycket mer än privata hästar), han var fullt frisk tills han helt enkelt blev för gammal, 31 år. Jag tror inte det är just själva longeringen som sliter utan det är hur han använder sin kropp och rör sig i övrigt.

#15 Jag är ju lite skeptisk till visningsreglerna, eftersom många hästar visar sina rörelser bättre på lite längre lina. Jag tycker att det ska vara valfritt att ha hästen bredvid sig eller bakom sig, men att man istället kan begränsa hur lång linan får vara, just för att göra det lite friare för de hästar som behöver det. I övrigt har jag samma "problem" som du med traven på utställning, för jag leder också alltid mina hästar på långt grimskaft bakom mig. Det blir lite fel horsemanship på utställning, där man måste gå med hästen nära bredvid sig istället för där den kan läsa förarens signaler och följa efter dit föraren går. Men skit samma, det är väl som allt annat, man måste prioritera vad man vill hålla på med.

#16 Håller med. Angående studien om hästar som #0 pratar om så skulle jag vilja se hela studien: var hästarna unghästar eller vuxna? Var de ohanterade "direkt från hagen" innan eller hade de använts till nåt annat tidigare i livet? Fick de någon annan träning under studiens gång? Vad fick de för mat? Hur länge lonegrades de? På vilken voltstorlek? I vilket tempo och i vilken gångart? Hur ofta? Varje dag, varje vecka eller annat? Röntgades de u.a. innan studien och under studiens gång? Vilken ras var de och vad vägde de i förhållande till sin mankhöjd? Och så vidare. Som jag har skrivit i en artikel om träning på Ridsport så handlar inte motion om slitage, utan att undvika det!  Tränar man rätt så blir inte hästen sliten som ett par skor som man till slut inte kan använda längre. Det är ju levande väsen vi jobbar med.