Hade ett 22-årigt halvblod som fick rejäla gallor båda bak, de försvann tyvärr aldrig trots all tänkbar behandling. Medan gallor som uppstått på de yngre hästarna alltid försvunnit. Om den kommer försvinna eller ej beror ju på orsaken. Jag fick tipset av en vet att i allafall smörja morgon och kväll m orudisgel. (alvedonsalva typ)   Detta för att ge lokal lindring. Min hästs gallor berodde på knäproblem som gjorde att han belastade fel och gav gallor längre ned. Om det inte är någon allvarlig skada så bör han nog inte ha boxvila i alla fall. Min erfarenhet är att boxvila är en mardröm om man vill undvika gallor.

Ja, jag vet inte, men känner väl lite på gott och ont angående boxvila. Jag vet att han lätt blir svullen och stel i benen när han står inne, därav även en anledning att jag har dom på lösdrift.

Jag hoppas innerligt att det blir bra, min mardröm är att jag ska behöva ta bort honom..

Jag är inne på samma spår som #1, boxvila och gallor är sällan en bra kombination.

Jag hade bokat tid på klinik om det var min häst, för att göra en röntgen och kolla efter chipfraktur i carpus eller ultraljuda och kolla efter senskada. Jag har haft att göra med en häst som hade helt hemska gallor, men aldrig att hon hoppade på 3 ben och vägrade stödja på det 4:e…  (Hennes gallor blev till slut så hemska att hon såldes som "promenadhäst" och avelssto och går nu lugna skogsturer hos nya ägaren, vilket är vad hon klarar av utan att bli sämre. Hon var fullfjädrad tävlingshäst i både ridning och körning innan så gallorna satte tvärstopp på karriären trots att hon inte var särskilt gammal.)

Just att din häst inte vill stödja på benet låter som någonting mer akut än gallor. Det som kan hända om gallorna har återkommit under lång tid är att det kan bildas ärrvävnad som gör det svårt för leder och senor att fungera som de ska. På ovan nämnd häst så kunde inte ens veterinären sätta in en kanyl och spruta det påverkade området, just för att det var så mycket ärrvävnad där gallorna satt/suttit. Det kan också vara så att det som hände i somras har "gått upp" igen, särskilt om det rörde sig om en liten benflisa som lossnat eller liknande. (Det kan vara svårt att avgöra utan röntgen, men man upptäcker det genom att hästen inte vill gå framåt så fort eller att den inte vill böja benet.)

Ett annat exempel är en galoppör som stod i ett stall där jag jobbade för några år sen - han fick en blödning på senan precis under carpus och det såg bara ut och kändes som en vätskeknöl. Men den var ganska omfattande på insidan och störde senan så att han var nästan blockhalt. Det blev bra med mycket vila och sedvanlig senskaderehabilitering.

Men oavsett vad som är fel så blir du lugnare om du får se hur det ser ut på insidan, så UL eller röntgen hade jag efterfrågat på närmaste klinik efter påsk.

Måste förtydliga mitt inlägg efter att ha nu läst TS inlägg noggrant…  

Jag håller med # 4, åk in på klinik med hästen för det låter som något allvarligare än en "vanlig" galla i mina öron. Min gammle man hade de värsta gallor vet någonsin sett men han såg inte halt ut för det. Så förmodligen är det något som spökar i knät för honom. Bättre att ta honom till klinik och ta reda på vad det är som ligger bakom gallan.

#4 precis min tanke, detta låter mkt värre än gallor. Jag har haft 2 hästar med gallor, den ena var min första häst, en valack på 10 år.

Den andra var min arabkorsning när hon var 1 år och inne i en fruktansvärd växtfas.

Ingen av dom var det minsta halt eller på ngt vis ovillig att röra sig. På unghästen försvann det efter ett tag när benen växte ikapp övriga kroppen och återkom aldrig mer.
Valacken var helt gallfri om han motionerades dagligen, blev även tipsad av veterinär att skritta honom på asfalt/hårt underlag när det var som värst och det hjälpte.

Han är bättre idag, stödje på foten men är stel och öm när han rör sig. Ingen feber. Bulan har dessvärre inte försvunnit eller ens minskat i storlek.

#7 Jag hade ringt en klinik imorgon bitti. Lycka till!

"Kraftig carpalledsgalla. Troligvis äldre förslitningsskador. Tveksam prognos pga hästens ålder".

Tror knappt att jag har några tårar kvar. Ska pröva antiinflammatorsikt i 2v + 1v (boxvila 3v). Hjälper inte det så får min fina häst somna in.

Usch så tråkigt… jag håller tummarna för er!!!

#9 Vad tråkigt! Hoppas att medicinen har verkan.

Min lilla pålle har nu gått på medicin i 1,5v. Eftersom det är smärtstillande i medicinen så är det väl såklart att han inte känner av smärtat på samma sätt och beter sig mer eller mindre normalt. Frågan är hur han känner när han slutar med medicinen? Han snubblar till lätt, "bullen" på knät har inte förändrats i storlek men är inte lika hård länge men vätskig. Det knäpper och knakar när han går/lyfter hovar, men det är väl kanske normalt på en gammal häst?

Jag känner mig lite halvknäckt över hela situationen, och hur allt kommer bli..

#12 Att det knäcker i lederna är normalt på hästar som börjar bli lite till åren och kanske inte är helt fräscha. Jag hade en 23-årig märr här förra vintern som inte var motionerad på många år och dessförinnan gick på travet. Hennes leder knäppte något enormt! Men hon var pigg och framåt de gånger hon fick komma ut på en skrittrunda. (Mer träning än så utsattes hon inte för av förståeliga skäl.)

Min gamle skrutt.

Jag måste få skriva av mig lite och "reflektera".

Som ni kan läsa innan så har han fått en kraftig carpelledsgalla i sitt ena framknä, något jag är medveten om att han aldrig kommer bli av med, samt att han aldrig mer kommer allt vara ridbar, så han har nu fått gå i pension.

Toppen på i:t var att hovslagaren berättade sist att han kunde se att han haft lite fång och att det snart kanske bara var en tidsfråga innan han fick det igen. Elände. Jag har ingen större erfarenhet av fång då jag aldrig haft någon fånghäst, men har läst runt på forumet och andra artiklar.

Kruxet är ju så svårt då han är såpass gammal att han behöver ha i sig alltgrönt gräs han kan för att inte tappa i hull och "gå ner sig", samtidigt som han inte kan få äta hur mkt som helst pga av risk för fång.

Han verkar pigg men ser ansträngd ut i sitt ben, olika mycker var dag och han ligger på en temp runt 37,6. Bör jag vara orolig? Dom senaste två vintrarna har jag fått stöd fodra honom extra då han lätt
tappar i hull och jag är osäker på hur han kommer klara denna vinter.

Är jag helkorkad om jag säger att jag faktiskt "hellre" ser att han få somna lite småtjock och go efter ett sommarbete än tanig och tunn efter vintern? Jag måste ju trotsallt ställa mig frågan om det är för min eller hans skull som han är kvar i livet..

#14 jag tycker att du tänker helt rätt. Du känner din häst bäst och ingen kan råda dig till vad du ska göra.

När mitt sto blev sjuk för några år sedan, så gav vi henne sommaren att leva eftersom hon gick med föl vid sidan, den dagen vi tog bort henne var det inte mkt kvar av min goa tjej. Hade jag fått göra om allt igen, så hade jag tagit bort henne tidigare och nappat upp fölungen.