Här är en bild från förra veckan.. alltså sjuk.

Jag förstår verkligen hur du har det nu. Det är bland det värsta som finns att behöva ta bort ett älskat djur. Jag känner verkligen med dig. Och självklart är det bäst för henne att komma till de evigt gröna ängarna.

Japp, jag tror det.

Nu verkar det vara dags, sista helgen med henne skrev ägaren på Facebook, usch.. det är hemskt,

Tråd med mer bilder och även en liten film finns på Ridsport.ifokus, jag har ingen ork att lägga upp dom här också, <3

Tråd med mer bilder och även en liten film finns på Ridsport.ifokus, jag har ingen ork att lägga upp dom här också, <3

En sten föll från mitt hjärta igår!
Fick veta att älskade Carmen får leva ett tag till, underbart va det!
Vet. va och kollade på  henne igår och hon sa typ att det ser mycket bättre ut, nu ska bara en hovslagare komma och fixa till hovarna lite och så, senare kommer hon att få sulor om någon månad eller så. Jag är så underbart glad!
Och söndags när jag kollade på henne så gick hon nästan som vanligt, kanske något stel, men det märks ju att det är på rätt väg.
Och i måndags så va dom tydligen ute och gick med henne och hon hade tydligen hoppat och sprungit omkring, underbart härligt att höra ju!
<3

Har glömt att säga att hon avlivades för en månad sedan nu,
Hon fick så jätte ont att hon knappt kunde gå och då tyckte ägaren att det var dags

Skrev denna, fått otroligt många att gråta när dom har läst den.
Rest in peace <3

igår morse (för en månad sedan nu då), halv 8 tog det slut.
Hennes liv tog slut.
Hon galopperar nu på de evigt gröna ängarna.
Hon mår bäst.
Hon slipper lida,,
Gud vad jag älskar denna ponny! <3

Usch, igår ( för en månad sedan) var vi och hälsade på henne för sista gången.
Tänk, sista gången jag såg henne för alltid!
Vi gosade, jag gav henne gräs.
Jag fotograferade.
Jag pussade henne på mulen och sa hejdå.
Det kändes som att hon sa hejdå tillbaka.
Hon la huvudet på min axel,,
där satt vi en stund.
Det sista jag såg av henne var när hon och hennes lill matte stod och gosade med henne.

Vill egentligen inte tänka på det.
Men det kommer upp automatiskt,
tänker bara på hur underbart vi har haft det.
Red henne i 4 år,
4 underbara år,
de 4 bästa åren på länge!

Jag saknar henne!
Hon var den bästa shetlandsponnyn i hela världen.
Den finaste <3
nu är hon borta,
långt borta,
kommer aldrig att få se henne igen,

Hon lärde mig att rida,
hon gjorde så att jag fick bättre balans,
att jag nu idag är så kunnig som jag är.
Allt detta har hon gjort.
Lärde mig mer på denna underbara ponny,
de 4 åren jag red henne än
på islandshäst ridskola som jag red på i ungefär 6
år.

Jag kan fortfarande inte fatta det,
hon är borta..
jag får det bara inte att gå ihop.

Hon led utav svår fång.
Så svår att den inte gick att bota.
Hon fick medicin och hon blev bättre.
Men för en vecka sedan så blev hon jätte dålig
igen.
Hon andades tungt, ville inte gå.
Då tyckte ägaren att det var dags.
Hon tyckte inte att hon skulle få gå och lida
mer.
Att hon bara skulle få beta på hästarnas evigt gröna ängar och springa runt och vara lycklig.

Carmensita
1994-2010
U: Emma
E: Falkon
(tror att hennes föräldrar heter så iaf)
Världens finaste ponny <3

Jag höll på att inte klara skolan igår (för en månad sedan).
jag satt och grät på rasten (jag är ensam så hade inget annat att göra så det blev att tänka på detta)
och på slöjden kände jag hur tårarna växte fram,
men jag höll dom inne.
Jag fick lämna slöjden och plugga på provet.
Och provet gick inte alls bra.
Hur svårt som helst.
Och det var endå bara Carmensita som stod högst upp i mitt huvud.
Och idag på rasten kunde jag inte hålla tårarna inne, dom bara rann ner för mina kinder.
Både för Carmen och en massa annat! <3
Men Alicia gjorde det lite bättre, <3

Det är ingen som kan ersätta den ponnyn,
älskar henne! <3

Här kommer två bilder, de sista bilderna på henne, dagen innan hon avlivades :( <3