Jag vågar satsa!
Fast för mig är det mitt första år i år =)
Men aneldningen till att jag vågar satsa är för att jag har platsen till hästarna, och jag har möjlighet att prata med människor som kan mer än mig inom detta!

Men har inte så mycket erfarenheter ännu! =)

Om man ska satsa så tycker jag det är viktigt att man har tålamod och att man tex rådgör med en helt fristående person när det gäller inköp av sto , betäckning mm .

Finns bra avelsrådgivare som man kan kolla med.

Hur det än är så frågar man en uppfödare så kanske den peppar lite mer för sina egna osv , inte sagt att deras hästar är dåligt , men man ska kolla med flera om man säger så.

Vara beredd att inte köpa första bäste eller betäcka med den närmaste.

För mig är det också viktigt att både sto och hingst är visade fram på avelsvärderingen här i Sverige mm

Ha platsen att behålla föl i ett par år i alla fall så man ser lite vad resulatet blir av det men föder upp mm

Ja, det är svårt, satsa eller inte? Tar ju en massa tid, och massa pengar. Åka runt på utställningar med alla avkommor, visa stona så de får vad de "behöver" så att säga. Bäst är ju att köpa väl meriterade ston som redans visats så pass mkt och fått så många avkommor att man vet vad de går för. Med ett topp-sto har man ju fler möjligheter att välja hingstar. Är oxå sugen på att "satsa". Väntar mitt första shettis-föl nästa år! Om nu lilltösen blir dräktig vill säga!

Jag förstår ärligt talat inte frågeställningen??

För mig handlar det om ett intresse och en ras såom jag älskar. Jag vill hålla på med avel och betäcker stona då och då, väl medveten om att det inte är särskilt stor risk att det ens går ihop sig ekonomiskt om jag säljer avkommorna. Jag tillverkar aldrig fler föl än att jag skulle kunna ha kvar dem till vuxen ålder och lite till och är således inte beroende av att få sålt pga platsbrist eller liknande.

För mig har det aldrig varit frågan om att "våga satsa", utan det har hela tiden varit en stor glädje att hålla på med ett intresse jag har. Jag älskar att åka på utställningar, det gör jag enbart för mitt eget höga nöjes skull. Jag älskar att sitta en stund i hagen och studera mina hästar, kanske bli omringad och "sönderpussad" av dem eller bara att se på vad de håller på med för stunden. jag älskar att planera mina betäckningar och sen följa avkommorna och utvärdera resultatet för att kunna lyckas ännu bättre nästa gång.

Man ska vara väl medveten om att hästavel, oavsett vilken ras man håller på med, är en enda stor förlustaffär rent ekonomiskt. Den stora vinsten ligger på ett helt annat plan - det känslomässiga.