"Osociala" föl...?
Fick två föl i år och de är totalt olika. Stoet är och har alltid varit supersocial med människor medan hingsten alltid avvaktande och håller sig undan. Så kan det ju vara..
Skulle däremot vilja hantera hingsten mer nu så att den sociala kontakten med människor etableras och vi han ha en chans att hantera honom. Vi pressar honom inte utan finns i hagen flera gånger under dagen och pysslar med de övriga hästarn. Får vi honom att nosa på oss och att vi kan klia honom nöjer vi oss med det. Hade ett föl hos oss på "social träning" förra året och denna taktik funkade bra med henne.
Problemet med vår lille hingst är, till skillnad från förra årets låneföl, att han inte är så bunden till sin mamma (och inte hon till honom heller). Detta gör ju att vi inte lika lätt kan utnyttja närheten till mamman för att få kontakt med fölet.
Känner att jag vill kunna ha en chans att hantera honom och fånga honom om något händer osv. Dessutom växer han ju och blir större. Längre fram har vi ju också avvänjningen. Han är nu 3,5 mån.
Vore intressant att höra vilka erfarenheter ni har kring sådana här fölungar. Hur har ni gjort?
jag har haft några såna, brukar låta dem vara. det brukar ge sig med tiden.
Våran 2-åring var ganska blyg som föl men det har han definitivt tagit igen. Nu är han ibland lite väl närgången, haha.
När dom upptäcker att det är skönt att bli kliad på rumpan brukar de lära sig fort att det är trevligt att umgås med människor. Man kan låta dem vara också, som #1 skriver, nyfikenheten brukar ta över och till slut söker de kontakt själva.
![[Teddy]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
MItt exmoorföl var helt vild!! Så fort jag nuddade henne reagerade hon som om hon fått en elektrisk stöt. De bodde inne på nätterna, och varje kväll höll jag på tills jag fick klappa henne. Det kunde allt mellan 10-60 min. Höll på att ge upp många ggr.
När hon var ca 4-5 månader vände det, fick ta på grimma, leda henne, göra allt!
Jag vet inte om det hade gått lika bra utan att jag tvingat mig på henne, det kanske hade vänt ändå, men jag kände att jag bara måste få kontakt.
Vi har haft precis så i år :-)
Ett stoföl som helst vill sitta i knät - på riktigt alltså! Hon är oerhört social, trygg och nyfiken. Gnäggar och kommer springande när vi närmar oss hagen, vill bli kliad och gärna följa med hem. Hon tycker det är helt OK att bli buren på ;-))
Så har vi hingstungen som betedde sig som om vi slagit honom sedan dag ett (vilket vi givetvis aldrig gjort). Vi har hanterat dem exakt lika.
Nu, vid snart fyra månaders ålder, har hingstungen börjat komma fram så smått. Avvaktande, men betydligt mer nyfiken än förr. Vi får klappa och klia lite på halsen, men sen är det stopp. Och vi nöjer oss med det.
Grimma har de båda haft på sig vid chippning och hovvård. Stofölet SOMNADE! när hennes fötter skulle raspas så de fick vi göra när hon låg ned. Hongstungen kämpade mot lite till en början, men stod sedan stilla som ett ljus.
Så jag tror benhårt på att "bara vara" med dem. Om vi hela tiden är trevliga och konsekventa kommer tilliten efter hand. Hos vissa tar det bara några dagar, hos andra tar det några månader.
Lycka till, det går säkert bra!
Vi lever alla under samma himmel, men vi har inte alla samma horisont.
Må väl,
Maria
Tack för svar! Är också övertygad om att det släpper men jag vill också gärna kunna ha lite koll på hästarna om något händer etc. Vi kommer att pyssla extra mycket med dem nu, så får vi se om det händer nåt 
. Han var betydligt mer social den första - andra månaden men nu är det stopp.Vill gärna börja gå lite små promenader med sto och föl också…
Vi hade ett föl som egentligen bara var med på en utställnig som lite men annars gjorde vi ingenting med henne. Hon var väldigt blyg men nu är hon ett charmtroll av största slag. Det viktigaste är nog att de inte blir för vildade bara
mvh petra
Starta ny diskussion