Har ingen pålla som blivit vare sig champion eller BIS, men är inte anledningen att man helt enkelt gillar att vinna?? Lika väl som man ställer upp i en prestationsgren, hoppning, trav, you name it, med det bästa man har för dagen, för att vinna…

Tycker det är helt OK. Skulle min pålla bli champion eller BIS en dag, så vill jag ju att hon vinna för hon varit just BÄST av alla den dagen, inte pga att det bästa inte deltog…

Hellre sämst bland de bästa än bäst bland de sämsta

Jag vill inte kritisera någon, men varför finns ens titeln super-SUCH? Och dubbelguldsdiplom (eller vad det heter) m.m. Jag menar, förut så var det en stor grej att ha ett sto som fått diplom. Det var liksom status, en sak som krävde något att uppnå. Men nu så är diplomet nåt som många tar för givet, alltså att de kräver att deras ston ska ha fått diplom för att de överhuvudtaget ska vara påtänkta som avelsmaterial. Istället har dubbelguldsdiplomet (eller vad det nu heter) blivit statusgrejen som diplomet var förut. Det känns ibland, när man pratar med uppfödare, som att ett vanligt diplom, eller ett vanligt SUCH, inte är tillräckligt bra längre, för man är ingenting om man inte uppnåt samma sak i "super" eller "dubbelperfekt" eller "extra large guld" eller vad det nu må heta…

Så jag är bara nyfiken på varför dessa über-titlar kommit till? Duger inte de "vanliga" titlarna alls längre? Jag ser inget fel i att jaga titlar om man vill det, men jag blir ledsen när det känns som att man måste skämmas för att ens egen häst inte nått lika högt.

I övrigt så har jag nog en ganska tydlig gräns när jag känner att toppen är nådd. När jag vann en av hoppklasserna på Fjordhäst-SM för några år sedan så var jag riktigt mätt på hoppning ett tag. Det kändes som att jag "vunnit allt" och inte hade någon mer tävling att sikta på. Men nu har det gått en halv evighet och jag har en ny hopphäst att börja från grunden med, så plötsligt känns allt mycket roligare.

#2 Åhhh åter igen, någon som tycker som jag!! Har ju i en annan tråd ifrågasatt vad som kommer efter super-such..super-super such? Håller fullständigt med dig! Som jag undrade då, är gränsen för lågt satt från början?

#1 Håller med "hellre sämst bland de bästa än bäst bland de bästa" Ungefär så resonerade jag i Vartofta.

#2. Där är det väl snarare tvärtom. Det riktiga diplomet smäller högst. Dubbel-guldsdiplomet är  ju ett diplom man kan ansöka om stoet inte fått det riktiga diplomet. Läs mer här nedan:

Dubbelguldsdiplom

#4 Jo det har du ju iofs rätt i Annette, men för en oinvigd låter ju "dubbelguldsdiplom" som något bättre än "diplom" eller hur?

#5. Det tycker inte jag. Men för oinvigda kan det kanske verka lite rörigt. Shetlandsponnyn är vad jag vet den enda ras som har dubbelguldsdiplom.

#2

"Jag vill inte kritisera någon, men varför finns ens titeln super-SUCH?"

Kanske för att det skall finnas en titel som är extra extra svår att få, ngt att verkligen sträva efter. SUCH är inte heller jättelätt att få.

"Jag menar, förut så var det en stor grej att ha ett sto som fått diplom. Det var liksom status, en sak som krävde något att uppnå." 

Det är det väl i högsta grad fortfarande?! Det är inte alls enkelt att få diplom utan är en väldig merit för stoet (och ägare och uppfödare).

"Men nu så är diplomet nåt som många tar för givet, alltså att de kräver att deras ston ska ha fått diplom för att de överhuvudtaget ska vara påtänkta som avelsmaterial."

Jag vill nog gärna att mina avelsston skall ha diplom ja, om möjligt. Det är lite extra "status" på de stona. Men det går utmärkt att avla även på de som inte fått diplom. Många är inte ens visade som treåringar och en del är helt enkelt inte klara som treåringar, men är bra exteriört som äldre. Men att ta det för givet? Vem gör det? Var har du fått en sådan sak ifrån?

"Istället har dubbelguldsdiplomet (eller vad det nu heter) blivit statusgrejen som diplomet var förut."

Inte alls. Dubbelguldsdiplomet slår inte det "riktiga" diplomet, dvs Avelsdiplomen. Det är möjligt att just namnet innhållande ordet "dubbel" förvirrar, men man får nog läsa på lite innan man anser att det diplomet slår högre.

"Det känns ibland, när man pratar med uppfödare, som att ett vanligt diplom, eller ett vanligt SUCH, inte är tillräckligt bra längre, för man är ingenting om man inte uppnåt samma sak i "super" eller "dubbelperfekt" eller "extra large guld" eller vad det nu må heta…"

Jag tror att den/de uppfödare du talat med isf har fått storhetsvansinne. För de flesta är säkert överlyckliga över att ha lyckats plocka ett SUCH med sin häst, eller fått det riktiga diplomet. Men vad är felet i att försöka meritera hästar även för högre titlar? Ingen uppfödare som är insatt, borde i mitt tycke kunna anse att dubbelguldet är värt mer än riktigt diplom.

"Så jag är bara nyfiken på varför dessa über-titlar kommit till? Duger inte de "vanliga" titlarna alls längre? Jag ser inget fel i att jaga titlar om man vill det, men jag blir ledsen när det känns som att man måste skämmas för att ens egen häst inte nått lika högt."

Varför skulle man behöva skämmas? Det är ju upp till dig som hästägare att jaga dessa titlar du med om du känner att du "måste skämmas". Är man inte intresserad, så låter man bli…

Klart de gamla titlarna duger. Och de finns kvar, de nya har inte ersatt dem eller knuffat bort dem. De är nya titlar och har inget med varandra att göra. Dubbelguldet är i mitt tycke ett bra komplement för de som inte har möjlighet att visa sina hästar i bästa skick just då premieringstillfället är. Det kanske är enklare att visa på två tidiga utställningar och sen skicka bort stoet på tex betäckning. Det är ett bra komplement för att säkerställa avkommepoäng till föräldern om inte annat.

"I övrigt så har jag nog en ganska tydlig gräns när jag känner att toppen är nådd. "

Olika människor kanske har olika "toppar" de vill nå. En del nöjer sig med en ponny som är trevlig att köra, och andra vill ha alla titlar som går att få. Måste ngt vara rätt eller fel? Så länge man själv är nöjd med sin häst och dess meriter är det väl frid och fröjd?

#0 kan faktiskt hålla med dig på vissa saker, varför visa samma häst på varje utställning, hur många titlar är nog ? sen har kanske en del bara en häst o visa, då kan jag förstå att man vill ut på utställningar, men själv tycker jag det är roligt att bara komma ut o träffa folk, sen om man (hästen) lyckas få guld då blir man ju överlycklig !!!

Att jaga SUCH el diplom tycker jag är helt ok, det är ju en merit, men efter dom fått en titel, är det inte bra då ?? Visst jag hade med vår hingst sist, han har SUCH, men har inte visats sen ESG, nu kommer han inte åka med på ett bra tag.  Visst skulle jag vilja ha bra meriter på mina hästar men det är ju avkommorna som tillgodo räknas.. Nu ska jag sluta skriva för nu blir det bara rörigt….

Jag kan hålla med om;

Hellre sämst bland de bästa än bäst bland de sämsta.

Mycket bra sagt  !!!

Jag tror att alla har olika uppfattning om detta men jag

Oj vad mycket text.. inte läst allt men visst om man har en superbra ponny vill man kanske ut och få mycket priser men vissa gånger är det kanske också farligt. Har man blivit BIS flera gånger och fått mkt priser ocj titlar så kan det kanske bara gå åt ett håll sedan och det är ju inte så kul om det backar. Hade jag haft en ponny som fått BIS och så skulle jag nog kanske vara nöjd sedan.

Strävar inte efter att nå höga titlar utan hellre ha jämna och något så när höga poäng och krav. Ett diplomsto här är säkert mycket mera värd hos mej än hos många andra. Siktar inte mot toppen utan siktar mot att ha kul i det enda liv jag har. Siktar heller inte för att ha så många hästar som möjligt utan att ha få hästar av någolunda bra kvalité. Inga avkommer hos mej är dåliga eller mindre värda.

Kom på en annan tanke; För vems skull ställer man ut? Sin egen eller för att meritera hästen?

Säger inte att det ena eller det andra är fel, bara en fundering…

#10 För min del - både och.

Jag vill meritera minah ästar så gott det går, plus att jag tycker det är fantastiskt roligt att åka på utställningar med häst (även utan iofs, men helst med egen).

När jag plockar ut en häst som varit ute många ggr innan kan det vara av andra anledningar också. Att miljöträna dem som behöver det, för att jag vill visa dem för många olika domare och få en så "bred" bedömning som möjligt m.m. Det finns många olika skäl/anledningar.

Utställning är trots allt också en slags "tävling" och jag kan förstå att folk tar ut sina gamla ringrävar med jämna mellanrum, för att de kanske vill vara med och just tävla om "vinsten". Men det är alltså bara ett antagande, jag har inte haft förmånen att plocka en massa titlar så jag kan bara anta.

Är det kul att ställa ut sin häst som vinner hela tiden? Visste jag att min häst troligen skulle vinna försvinner ju spänningen men har man en häst som nästan når toppen har man ju något att sträva efter…eller att man kan tävla mot sig själv, den spänningen försvinner ju om man ständigt vinner (visst det är väl kul det också..)

#10 BRA tanke!

Jag tänkte just skriva något som handlar om det…

Nu är jag iofs inte en av de utställare som samlat champinjoner och BIS-titlar på hög, men det kanske inte spelar så stor roll. Jag åker på utställningar för att jag tycker det är så himla kul! Jag lär mig själv mycket, dels på att studera den kritik mina egna ponnyer får (har jag själv sett/tänkt rätt i min egen hemmabedömning?) och dels på att studera andra ponnyer och lyssna på vad de får för kritik. Och att se om olika domare tycker samma saker (som jag och som varandra) eller inte.
Här på gården finns inte så många ponnyer att jag kan ta med mig olika ponnyer varje gång jag åker iväg, utan jag fördelar utställningarna mellan dem på lämpligt vis.
Hade det varit så att jag hade en BISvinnare i hagen härute så hade även den fått vara med och dela på de utställningar jag velat åka på.

Att det finns superSUCH och superELIT (är det introducerat än??) är väl inte så konstigt. Det finns en del ponnyer som med jätteråge passerar gränsen för SUCH och ELIT. Det är väl jättetrevligt om man kan få en nivå till att sträva mot. Ta t.ex alla de ston som lämnat flera godkända hingstar och flera diplomston (exempelvis Kirkbride Flake…), som väl med råge hade passerat nuvarande Elitgränsen redan på sina 6 första avkommor = det som krävs för att Elit ska kunna delas ut. Hon fortsatte ju att spotta ur sig högklassiga avkommor ända till sista avkomman, som även han blev godkänd hingst.
Likadant med superSUCH, det kan ju finnas ponnyer som redan vid SUCHansökningen var såpass meriterade att det räckt till superSUCH. De ponnyer som är snäppet ännu bättre än SUCHponnyerna. Varför skulle inte dessa kunna få ställas ut mer än den gången de blivit BIS?  Kan inte deras ägare ha samma tankar som jag, angående varför man åker på utställningar?

(för övrigt väntar jag fortfarande på min första champinjon….)

#12 Fast VEM vet på förhand att ens häst skall vinna?
Dels vet du aldrig innan du anmäler vilken konkurrens du har, eller av vilka. Du vet heller inte hur alla domare dömer just din ponny.

Det finns så himla mkt bra "topphästar" som visas, så det är inte vidare "givet" att ens riktigt bra häst alls placerar sig i täten i sin klass. Däremot kan jag ha lite svårt för de som kuskar land och rike runt med samma hästar och visar för samma domare som tidigare gett dem titlar. Det är lite för uppenbart. Men är det bara därför de ställer ut, för att vinna så ofta och mkt som möjligt så ja, låt gå då. Har de den bästa hästen, så vinner den. Och nästan bara då, för gamla meriter är inget som alltid "står sig" alls.

Det är nog bra att man har ett mål för sin verksamhet, oavsett om man sysslar med avel, bruks eller annat. Men att uppnå själva målet är kanske inte i sig det viktigaste utan snarare upplevelserna och erfarenheterna på vägen dit.

Sedan är det ju upp till var och en att använda den "värdemätare" som man tycker passar bäst. Det kan ju vara att få fram en trevlig och social individ, att få höga poäng och titlar på utställningar eller att t.ex. lyckas inom bruks.

Hoppas personligen att vi inte uppnår "målet" inom en överskådlig framtid utan får möjlighet att njuta av vår strävan i många år till!

Jag tycker jag flyttar målet hela tiden . Jag har små delmål, när jag nått ett kommer genast ett nytt.

Om man inte tycker om idén med SUCH mm är det ju bara att låta bli att ansöka om det. Det är ju inget som delas ut automatiskt.

Jag kan ju tänka mej att anledningen till att man fortsättar att visa sin flerfaldiga champion och BIS-vinnare är för att man vill se om den får samma höga bedömning av olika domare..?

#7 Jag tror att den/de uppfödare du talat med isf har fått storhetsvansinne.

Tyvärr är det nog så.

#18: Håller med! Att få diplom på sin 3-åring skall kännas som en stor sak, det är verkligen inte alla som får det! Och det krävs en hel del för att bli SUCH och det är definitivt inte alla som når dit. Detta skall vara höjdpunkter i avelsarbetet!

Om man ser tillbaka ett par decennier så är det dock tydligt att kvaliteten på shetlandsaveln i Sverige har ökat betydligt. Därför är det nog en naturlig utveckling att man kommer i ett läge då kraven för titlarna/meriterna uppnås av fler och fler och det kanske kan vara aktuellt att höja ribban lite för att fortsätta ha en titel/merit som är något alldeles extra.

Även om det idag är mycket få individer som kvalificerar sig för Super-SUCH så är jag säker på att om utvecklingen framåt är lika positiv som den som har varit så kommer denna skara att växa sakta men säkert!

# 12 Är det kul att ställa ut sin häst som vinner hela tiden? Visste jag att min häst troligen skulle vinna försvinner ju spänningen men har man en häst som nästan når toppen har man ju något att sträva efter…

Varför skulle det inte vara kul att ställa ut sin häst som det går bra för? Jag har sett så många gånger ägare som blir jättesura när det inte går som de tänkt sig.

Jag vet inte hur du vet att din häst vinner, men när jag åker på utställning så vet jag verkligen inte att hästen man har med sig kommer att vinna. Man kan inte veta att man kommer att vinna. Det handlar så mycket om dagsskicket.

De som man pratar om i denna tråd, som visar sina hästar hela tiden och vinner, de är ju jätteduktiga på att förbereda sina hästar, att ha dem på topp den dag det gäller!! Inte två veckor innan eller två veckor efter. Har läst och hört hur en del kan undra hur det kan skilja i poäng på bara två veckor… (Viss lite konstigt om det skiljer typ 5 poäng…)

Jag har flera hästar som vunnit BIS och champion flera gånger. För mig (oss) är det kul att ställa ut hästarna vid olika åldrar, se om de har utvecklats åt "rätt" håll, sen om de t ex lyckas bli champion kanske vid både två och tre års ålder så är det ju bara en bonus!

Vi har en pålle nu som vi ska försöka få ett "super such" på. Om hon skulle lyckas få den titeln, så är det inte för att de andra titlarna t ex such inte är något att ha! Det är för mig i alla fall en utmaning, aven fast hon har flera fina titlar i bagaget!

Varför ska man sluta ställa ut bara för att sin pålle blivit BIS eller champion? Fått dubbelguldsdiplom eller "vanligt" diplom?
Sen är det ju en annan sak om man kanske ställer ut sin BIS pålle 10 helger på raken, men vem gör det?

Jag tror precis som 16 att målen flyttas fram. När jag började med minishetland var ett guld på en mini ett jättemål i mitt liv. Ett ännu större mål var att få en egenuppfödd hingst godkänd.

Jag tror att det är uppsättandet av egna mål och delmål och drömmern att nå dit som gör hela så spännande, alla tankar och drömmar som finns med under planerandet av fölungen, fölisen första sommar, uppväxten ovs. En dag står man framfår sitt mål treårsdiplomet, hingstpremieringen, kvalet till travet, första ridturen och vad händer då jo man flyttar fram målen.

Inte vill väl du # 0 sluta starta din pålle på travet/rid eller körtävlingen om det gått bra några gånger istället höjer iallafall jag målen.

#21 Håller med dig. Precis som du skriver så flyttas målen fram hela tiden. Det man trodde man hade som mål blev istället ett "delmål" osv.

Så din fråga #0 när man har uppnått målet, svaret på den blir nog aldrig från mitt håll eftersom man flyttar fram sitt mål vartefter tiden går.

#21: Precis som du säger så är ju varje nytt litet föl ett "oskrivet blad" där man är nyfiken på att se hur den kommer att utvecklas, vad den kommer att passa till, om kombinationen var bättre eller sämre än förra året, o.s.v.

På samma sätt som att man kan ha ett mål för hela sin verksamhet så har man nog oftast separata mål för varje enskild individ. Varje nytt litet föl ger ju en chansen att "börja om igen" med sina ambitioner och förhoppningar!

ja jag säger då att målen är uppnådda när den perfekta hästen är född……..

säger precis som 21 och 23 varje individ har sina enskilda mål och dom flyttas fram under resans gång.

#0.Mitt svar på din fråga= skulle säga att det STORA målet aldrig blir uppfyllt. Det målet har så himla många "delmål" efter vägen som också de allra flesta här har/tycker.

Med hela sin verksamhet eller levende för den delen så vill man ju ha något att sträva efter o varje gång man kan pricka av ett av målen på listan - känns ju som en seger i sej o man kanske kan höja ribban en aning inför nästa etapp….så känns det iaf för mej.

En högt meriterad häst ska givetvis ha fler mål att eftersträva o att gång på gång visa denna för att nå det målet tycker jag inte alls är något negativt. Varför ska målet för ens häst ta slut när de har erhållit en BIS-titel eller ELIT-bokstav?.
Jämnför med ELIT-idrottsmän inte slutar de vara aktiva för att de tar en OS-medalj som kanske varit ett mål i många, många år. De återkommer med nya satsningar och utmaningar.