Jag anser att man noga ska penetrera ämnen och orsaker till olika åkommor, är dom ärftliga? möjliga orsaker mm, bäst vore att man tar reda på vad forskare på de olika områdena har kommit fram till, det finns säkert goda grunder till att man gjort en internationell defektlista.

Oavsett vilka djur som drabbas så ska det vara likvärdigt för alla som råkat ut, det går inte att acceptera ena gången och rata nästa. Det borde vara lika hård bedömning på de ston vi ska använda annars är det ju liten nytta med att bara plocka ut hingsten i fråga, ärftligheten går ju vidare i avkommor och ston.

Hingsten tycker jag man ska kassera då det visar sej att flera ston som blivit betäckt med samma hingst nedärvt samma åkomma. Flera ston menar jag över tre stycken.

Stoet tycker inte jag man kan kassera så lätt. Kan vara en kombination som gör en defekt. Beror lite på hurdan effekt det är. Skulle aldrig avla på ett exemsto men skulle kunna fortsätta avla på ett sto som gett EN avkomma med exem. Behöver inte komma från modern. Avla på sto med dåligt temperament skulle jag dock passa mej för. DET är något som ofta går i arv då modern präglar fölet.

Varje fall tycker jag ska granskas för sig, inte som ovan nämnde att dra alla fall likvärdigt. Alla fall är olika. Men kriterierna skall vara samma

#2 Om ett sto som gett en eksemavkomma, även har flertalet godkända hingstar, hur ska man ställa sig där? Det finns ju faktiskt en möjlighet att de godkända hingstarna lämnat eksemavkomma, men att det inte kommit fram. Ska man fortsätta avla på dessa godkända hingstar?

Om stoet själv är trist i temperamentet, inte går att köra eller rida, kastar sig och är allmänt svårhanterlig, hur ska man ställa sig där tycker ni? Om avkommorna blir jättetrevliga och lätthanterliga? Men, det dåliga temperamentet finns ju alltid där från modern ändå, i generna…

#3 Ja, om inte moderns temperament beror på taskig hantering eller brist därav.

Ett dåligt temperament behöver ju inte vara ärfligt. Jag har träffat flertalet hästar som varit deppiga, ointresserade, apatiska, ilskna, elaka och till och med riktigt farliga - på grund av yttre omständigheter som stress och smärta m.m. När jag sedan träffat samma hästar några år senare, i en annan miljö, har de varit riktiga gullegrisar!

Jag tycker personligen att det är svårt att avgöra hur en häst är i temperamentet om man inte har jobbat med eller nära inpå hästen under en period. Vid första mötet med en ny häst så vet man ju egentligen ingenting. Och när man köper en häst så hjälper det ju inte att man har träffat föräldrarna någon enstaka gång, för de kanske visade ett humör då som inte hör till deras vanliga manér? Även den mest otrevliga häst har ju sina stunder…

När jag bedömer en hästs temperament, vilket jag gör för att besluta om hästen bör avlas på eller inte, så gör jag det först efter en tids "bonding". När man provar olika saker, som lastning, agility, inkörning etc, så ser man ju hur individen beter sig och reagerar. Men jag tycker att det tar ett bra tag innan man vet hur en häst är i temperamentet och det är ju först då som man kan avgöra om den hör hemma i aveln eller inte.

#4 Ja till vadå? :-)

#5 Fast, jag kan hålla med dig! När jag övertog denna häst som jag syftar på (står kvar på samma gård som hon bott på sen hon var 2 år gammal och är nu 11 år), så gick hon inte att fånga i hagen och alla sa att hon var livsfarlig, och ja, i början var hon hemsk ,men nu är hon en riktig kelgris. Och jag kan faktiskt rida henne, men ingen annan. :-/

Hur ska man ställa sig till eksemhästar då? Vågar man avla på en bror eller syster till en häst som man vet uppvisat eksem?

#8 En gång är ingen gång, två gånger är en vana…

Dvs, blir det flera eksemavkommor från samma sto så skulle jag absolut låta bli att avla på henne och kanske hennes avkommor också. Avkommorna skulle nog få en chans dock.

Ingen häst föds elak eller dum. Det finns inte i deras register. Men med fel hantering kan man framkalla sådant i ren självbevarelsedrift. En icke önskvärd häst i en flock flyttar och letar upp en ny flock att leva i där den blir tillåten att leva som den är. Men våra tamhästar har inte den möjligheten, utan tvingas leva i den flock vi bestämmer.

Angående exem hästar. Hur många är det inte som går i avel som lämnat någon form av klåda, både hingstar och ston. Sådana som själva uppvisat symtom, men som det har "hittats" en mängd olika förklaringar till, eller också försvinner dom av andra anledningar. Jag har full förståelse för att en del kan klia sig utan att det behöver vara ärftligt eller sjukligt, men har sagt det tidigare och gör det nu igen, måste inte det ha med individens immunförsvar att göra. Hur det än är ska de inte gå i avel.

Om andra defekter dyker upp är det av stor vikt att leta gemensam nämnare, dvs. eventuell släkt skap på de avkommor som drabbats. Mycket i hästaveln är slumpartat, det behöver inte vara ärftligt.

Det är synd om djuren, även om ägarna som råkar få en sådan ponny, tar både tid och pengar i anspråk, och hästen mår dåligt. Har själv köpt dyra föl som sedan har kasserats på grund av klining.

#3 tyvärr är det ju så att många mörkar med vad deras hingstar lämnar för "fel". Tyvärr inget som gynnar rasen.

Hade jag haft en moder som lämnar exemföl som har hingstar i avels kulle inte jag vilja använda de hingstarna även om de kanske inte bär på anlaget för exem. Man vet ju aldrig.

Visst är det så att hanteringen har den största betydelsen men inte hela tycker jag. Det finns vissa hästar som man kan härleda stammen till osäkerhet och instabilitet i psyket. Vill inte nämna några för det får man inte men visst finns det stammar man inte vill avla på just pga psyket.

Jag har haft ett sto med krafig soeksem, när vi köpte henne visste vi inte att det var det, men hon lämnade fyra avkommor och alla fick den här åkomman,  det fanns inget som hjälpte vad vi än gjorde, vi fick inte fyra föl här utan en och han fick 26 poäng på fömönstingen, men året efter såg han bedrövlig ut efter allt kliande, så på hösten fick vi ta bort honom och mamman, dom andra är också borta, så på henne låg det klart och tydligt nedärvning. Jag vill även citera Morgan här igen med hästar som har dåligt psyke, stoet och Hingsten gör fölet uppfödaren gör hästen, ligger mycket i det tycker jag.

Vadå dåligt psyke ? Hästen blir vad man gör den till, en svagare individ behöver mera tid och engagemang av ägaren, medan en tuff kanske behöver en helt annan hantering. Det är just det som gör att vissa är hästmänniskor, som kan hantera den biten utan att skylla på psyket på hästen.

Köpte ett sto för många herrans år sen som av en stor uppfödare kallades idiot, men kan bara säga hur fel denne hade. Att vara felhanterad kan ge effekter som rotar sig djupt, går förmodligen aldrig ur, men det är inte hästens fel. Detta sto var den snällaste och den mest lätthanterligaste man kan tänka sig.Hon är borta nu, men hennes underbara döttrar lever vidare, med ett alldeles utmärkt temperament.

Angående sommareksem så finns det ju en ärftlig faktor, men man vet inte en hur ärftligheten ser ut. Det är sannolikt flera gener i samarbete som gör detta. Det redovisades ju en stor studie om just detta på Hippocampusdagarna i höstas, MYCKET intressant! Det fanns hingstar som själva var eksemfria som visade sig ha STÖRRE andel eksemavkommor än någon hingst som sen hade tagits ur avel just pga eksem. Och flera andra samband.

Vid en tidigare diskussion här så berättade jag om min första shettis som hade sommareksem. Hans mamma, själv helt eksemfri, har lämnat flera eksemavkommor, men det har fallit sig så att i de två uppsättningar helsyskon som finns så har den ena fått eksem och den andra klarat sig utan. (att dessa helsyskon dessutom bott på samma plats som sitt resp syskon gör ju saken än mer intressant…) Och mamman har en oerhört känd och väldokumenterad härstamning, där åtminstone inte jag har hört om någon större frekvens av eksem.

Så tyvärr i denna frågan, det är inte så enkelt osm att bara låta bli att använda eksemponnyer i avel, även om jag håller med om att det är ett självklart förstasteg!