Då blir det alltså samma hingst i tredje led på avkomman?

#1 Precis

Jag har betäckt mkt närmare än så. Jag har betäckt ett sto där Hingsten är morfar till stoet…

Finns ju dom som betäcker halvsyskon med varandra

Morfar och morfar är ju inte nära

Jag skulle absolut kunna tänka mig att göra en sådan betäckning.
Med tanke på att det godkänns hingstar vars föräldrar är halvsyskon så tycker jag inte att detta exempel känns för nära.

Stostammen är jätteviktig för mig. Sedan använder jag gärna hingstar vars föräldrar levt länge. Det hoppas jag åtminstone tyder på sundhet :)
Skulle nog vara extra noga med det vid linje/inavel.

Storlek känns svårt, tycker jag. Hur nedärvs det? Jag tycker det ofta är lite hipp som happ och själv föredrar jag lite mindre ponnyer. Men mankhöjden säger ju inte allt utan det grundar jag mer på hur jag själv upplever ponnyn i fråga. Som exempel så känns mitt 102 cm sto Hedda betydligt större än 103 cm Lyric.

Ganska luddiga tankar från en intresserad nybörjare inom Shetlandsavel

Då är de alltså kusiner.. jag lekte med tanken att betäcka min hingst som absolut inte blev godkänd, med mitt treårssto, de har Jolly roger of marshwood som farfar.

Med tanke på diskussioner här så ansåg jag det uteslutet kanske beroende på att det var just han som var farfar, för mkt av honom i stammen helt enkelt och det är tydligen inte så populärt längre.

Tänkte inte ens betäcka mitt ettårssto med honom om det hade varit möjligt, hon är kusinbarn till honom.  Tror Flagg är den gemensamma nämnaren.

Men annars är ju frågan, linjeavel eller inavel? Linjeavel kanske är ett finare ord.

Jag kan tänka mig kusinavel om stammen är rätt.

Kan man eller rättare sagt får man betäcka halvsyskon med varandra?! Blir alldeles chockad

Intressant tråd!

Tycker också det låter konstigt..

#6 & 7 av vilken anledning skulle man inte få det?

Jag vill inte avla på två närbesläktade hästar av någon ras, jag anser att det finns flera bra hingstar/ston ur olika blodslinjer så varför använda sig av två närbesläktade?

#9 "jag anser att det finns flera bra hingstar/ston ur olika blodslinjer"

 Intressant att du säger det…

Ska vi avla på endast "säkra linjer" så har vi nämligen snart inte det. Då finns det kanske bara en linje kvar i slutändan. Där måste bl.a premieringsnämnden ta sitt ansvar och inte bara godkänna "nedärvningssäkra" linjer.

om man kollar på dom olika linjerna så ser man rätt snabbt att det är egentligen samma linjer om man bara går några led bakåt.

Man säger att man tar in nytt blod osv osv men dessa hästar som man säger har nytt blod härstammar från samma stamföräldrar som 90% av resterande shetland gör så nytt blod tja det vet jag inte.

i dag finns det om man tittar på hingststammarna 7 olika linjer dvs 7 hingstlinjer med 7 olika stamfädrar i sverige.

Sen att dom i sin tur grenar ut sig på olika kända hingstar spelar ju ingen roll när dom i grunden har samma stamfädrar.

Efter avelskursen med Morgan blev jag intresserad och har själv suttit och kollat just hingstammarna och gjort "släktträd" på dom.

Jag hade gjort det om jag själv tror på kombinationen :D

… inom den "extrema" hoppsporten betäcker man helsyskon….

Ja men då så….fritt fram för syskonavel. Jag som tyckte det var gränsfall med kusinavel (som ju är tillåtet bland människor).

Det måste väl va skillnad på nära släkt eller långt tillbaka i stamtavlan även om släktet ä r det samma, typ halvsyskon eller sysslingar..eller helst längre bak..

#14 Kolla här Godkänd hingst 

Läser med intresse de inlägg där tankegångarna man har motiveras.

Jag är egentligen ingen förespråkare av att inavla, eftersom man riskerar att förstärka även icke önskvärda egenskaper varav en del dessutom kan ligga dolda för blotta ögat. Jag har större förståelse för att man avlade nära när shetlandsaveln var ny och man ville få en mer homogen typ, först till passande gruvponnyer och därefter ponnyer mer passande för ridning.

Men ändå tilltalas jag allt som oftast av hingstar som är avlade lite på samma vis som mina ston. Blir kanske lätt så för att jag har en förkärlek för de röda (även om jag oxå använt annat är väl bäst att tillägga)…
Sen kanske det inte heller är så konstigt att man gillar just det som ligger relativt nära det man har, om man verkligen gillar det..?

Mitt "problem" är hur man ska ställa sej till den individ man ska inavla på. Hur viktigt är det att man gillar den? I mitt fall har jag bara sett hingsten på bild och han är utifrån den kanske inte vad jag strävar efter typmässigt (förmodligen fotograferad som en ännu något outvecklad treåring, så det kanske inte är helt rättvist). Däremot gillar jag hans ättlingar…

Hur stort genomslag kan han få på min planerade avkomma, är det jag funderar på. Den tänkta fadern (som alltså har honom som morfar) är i mångt och mycket precis vad jag önskar av en shetlandshingst och söker till mitt sto sett till typ och rörelser.

Tror ni att jag lägger för stor vikt vid hingsten i fråga?
Eller är det berättigat att fundera över hans inflytande på min planerade uppfödning?

#16. Men ändå tilltalas jag allt som oftast av hingstar som är avlade lite på samma vis som mina ston. Sen kanske det inte heller är så konstigt att man gillar just det som ligger relativt nära det man har, om man verkligen gillar det..?

Samma med mig.

Jag vill inte ha samma namn närmare än 3:e eller 4:e led på mina hästar. Hur det ser ut längre bak är ju svårare att påverka, men jag skulle inte avla på syskon, kusiner eller andra nära besläktade individer. Shetlandsrasen håller inte på att dö ut, så varför avla som om den var det?

Rent spontant känner jag som #18 skriver.. Jag är ju inte ett dugg insatt eller kunnig i detta heller. Men skulle jag vara ute efter att köpa en ponny en dag så skulle jag nog dra mig för att köpa en ponny med samma namn nära också.. Bara vad jag känner

Nu kan man inte säga att hästen bara blir 3,125% inavlad iom att det med allra största sannolikhet finns ÄN fler gemensamma nämnare längre bak i ledet, precis som Milla säger.

Procenten innebär egentligen den sannolikheten att den här individen får dubbla kopior av en gen. Det faktiska  antalet dubletter av gener kan alltså vara högre eller lägre, men sannolikheten är att 3,125% av generna finns i dubletter.

Jag förespråkar inte heller inavel, jag tycker det är obehagligt. Man har så många fel i generna ändå utan att man behöver dubbla kopior av den defekta genen vilket alltså skulle ge utslag om den är recessiv.

Dock anser jag att 3 % är en mycket liten andel. I Sverige får man ju gifta sig med sin kusin!

#20 Man brukar ju härleda till Karl II vad gäller sånt här… Han var sjuk nästan hela sitt liv, han fick inga barn och var troligen impotent. Hans föräldrar var kusiner och deras föräldrar var i sig också släkt. Och för dom som inte hänger med i historian är detta en spansk kung det gäller.

spädbarnsdödligheten ökar också vid nära besläkting vilket man kanske ska ha i åtanke vad gäller föl också… om fölet "bara" dött… Barn riskerar också mer sjukdomar och oftare utvecklingsstörningar… Nåt att tänka på…

Jag har själv tagit bort en häst som varit linjeavlad… hästen var aldrig frisk. En annan häst hade en moder som var linjeavlad och avkomman hade exem.  Jag tror att det kan ligga lite bakom… De flesta gånger går det säkert bra linjeavla men de gånger det inte gör det ska man inte blunda för sanningen