Tror att man kan få ett speciellt band med ett fåtal hästar, där deras känslor på något sätt når en, precis som du skriver om din skadade häst. Jag kände på mig när Gazette blev dålig och vaknade självmant på småtimmarna efter bara ett par timmars sömn, tog bilen bort till betet och hittade henne sjuk, ett par timmar innan var hon normal. Samma sak när hon fölat, det blev alltid bara en vaknatt/år. Kanske svammel men så var det med henne, kan inte påstå att jag har samma kontakt med mina övriga hästar.

Hästpratare tror jag inte på tills jag är överbevisad.

Jag känner igen det att man känner på sig när något inte stämmer med djuren, såsom du beskriver med ditt halvblod som skadade sig i hagen.

Hästpratare som säger sig kunna tala med djuret, som den som "ville leva" är bara "skitsnack"! En vettig människa hade väl kunnat se att hästen mår dåligt och behöver vård? Självklrat kan man vara duktig på att läsa av djuren, men inte tala med dom…det tror jag faktiskt inte på.

I ridningen så tror jag att man omedveten ger hästen små signaler när man själv tänker på en viss rörelse eller liknande.

Jag har ingen erfarenhet av folk som pratar med hästar. Men jag tror som de ovan mig, man kan "känna" på sig saker som djurägare. Man lär sig också känna igen sina hästars beteende och ser ibland redan innan att de sjuknar.

Vår ena hingst, Try, han rullar sig alltid när han kommer in i boxen, med sin mathink. Viste man inte hur han gör, eller inte känner honom, skulle man tro att han fått världens kolikanfall där i boxen.

Flera av våra hästar har vi sett, innan de fått kolikanfall att det är på gång, och på så sätt också förhindrat ett anfall.

Fast å andra sidan frågade jag min häst, Kevin varför han inte ville äta sin mat. Han tittade på mig och ganska snart fick jag världens magont! Jag var yngre då, och ringde mamma på jobbet och berättade att Kevin hade ont i magen och att det var därför han inte ville äta, för han gav mig magont. Efter besök på klinik så visade det dig att han hade magsår och ont i magen, fick medecin för det och började sedan äta. Ganska otroligt, och det var nog säkert bara en tillfällighet.

Håller med ovanstånde. Tror inte hästar kan prata människospråk (hur skulle dom kunnat lära sig alla ord och meningar?). Däremot tvivlar jag inte en sekund på att hästar har känslor och att man kan kommunicera med dem. Tror också att kemin mellan häst och människa fungerar som precis som kemin vi kan känna till andra människor.

Jag drömde en natt att min häst Jazz hade rymt och var utanför hemma hos mig, när jag då vakna vid 2 på natten och kollade på mobilen hade jag fått ett sms från en i stallet som var ute sent och gick med sin hund att han hade kommit ut lös på stallplan mitt i natten. Så tillfällighet eller ej, men jag vet att Jazz och jag förstår varandra - utan att någon av oss säger ett ord.

Håller också med ovanstående. Vissa hästar har man starkare band till än andra, och man behöver bara titta på dom så får man en känsla, om ni förstår vad jag menar :D

För rätt många år sedan hade jag mitt halvblod uppstallad i ett stall där stallägaren ofta tog ut en "hästpratare". Stallägaren hade en hund, en gammal tik med cancertumörer stora som meloner lite överallt på kroppen, det var fruktansvärt!! Hunden hade sagt till hästprataren att hon inte ville dö, och därför läts hon leva trots att hon bara kräktes och knappt kunde gå pga sina massiva tumörer…Vet ej vad som hände med hunden sedan eftersom jag flyttade min häst därifrån, men jag sa åt henne flera ggr att jag tyckte att hunden plågades och det var inte populärt vill jag lova ;)

Skojar du med mej? Snacka om att hänga ut folk, vad är ni för några här inne? Har aldrig varit med om elakare människor Vad har jag gjort er? Gör du likadant mot personer som inte har samma religion som dej? Det här är ju hemskt att man kan behandla folk såhär, det sitter faktist en riktig människa av kött och blod bakom den här datorn som har känslor och blir ledsen.

#6 Men hallå? Vem är dum mot dig?

#6

Inga personer/hästar/individer ur de olika exempel som anges i tråde ovan har namngetts, förutom då det gällt tex egna djur.

Jag tycker inte att någon hängs ut i denna tråd eller att någon kommentar ovan är otrevlig, än mindre elakt skriven. Det är inte någon person, enligt min tolkning, som TS vill öppna en diskussion om - utan om sakfrågan i sig.

Då har du nog inte läst förra tråden..

Jag tänker inte diskutera om folk som kallar sej djurkommunikatörer i Sverige för jag hävdar att det inte finns några här.

Iaf så har jag bara träffat på "falska".

#6 Tänker samma som "Cattis", sen är ju detta en diskussion där vi alla har olika åsikter om det hela och har som sagt inte hängt ut någon privat person eller häst, endast delat av våra åsikter och egna erfarenheter…

Ok, så att hänga ut just min häst (vilket alla vet som läst förra tråden där denna diskussion startade) det är helt ok? Bara man inte skriver nått namn alltså, men det verkar ju vettigt..

Vad kallas detta?

"En häst har sagt till sin ägare att "den vill inte dö" samtidigt som ägaren skriver att hästar lever i nuet. Men den kanske inte vill dö nu?"

Och vad är detta?

"Att elefanterna förstod att de skulle upp i bergen, och det kan ju låta fantastiskt, men inte var det för att någon "pratade" med dom!"

När det var såhär jag skrev..

"Jag har bara en fråga, hur förklarar du elefanternas flykt upp i bergen när tsunamin kom? Det var iaf inga människor som talade om för dem att gå dit.."

Hävdar jag här att nån människa sagt det åt dom?? Jag börjar fundera på om den här människan "teddy" har gått i skolan för hon verkar inte vara läskunnig

# 11 Sista meningen i ditt stycke är varken snällt eller trevligt skrivet.

När du skriver att du funderar på Teddy inte är läskunning eller om gått i skolan är det både elakt och kränkande. Den typen av inlägg varken tillför inte tråden något utan är bara beklagligt att läsa.

Ja för alla meningar från Teddy är snälla och trevligt skrivna, haha!

Hur förklarar man annars dessa totala missar? Ja vet inte vad det är för fel? Vet du?

#11

 Ja ,jag kan svara på din fråga om elefanterna utan att ha läst nåt i  din andra tråd. Det är ett ganska enkelt svar, överlevnads instinkt kallas det.

Vilda djur måste gå på känslan av fara annars dör dom ofta av olika orsaker.Sen är nog deras förmåga att utveckla den instinkten/känslan indivduell ,på alla olika djurarter..

*Hoppas ni förstår vad jag menar utan att göra ännu större svallvågor nu då.*

Jag hade inte läst nå i din andra tråd men nu kanske jag ska göra det när du har "hängt ut dig själv"…

#0 Själv tror jag inte att man kan "prata" med djur så, men jag tror att vissa kan förmedla känslor så man "komunicerar " lite på det viset..,,sen är det nog väldigt många som kan tjäna pengar på det…Till djurens fasa. 

Sen att man får tajta band med vissa individer, det har jag själv varit med om, man lär känna varandra så det behövs så små hjälper vid ex ridning..Och att man känner på sig om det är nåt med djuret..

Jag har hört att barn har lättare att vara öppen för att ta emot "vibbar" både av djur o spöken

Jag förstår inte vad du menar med totala missar, eller vad som är du tycker är fel.

Personligen tror jag du får mer gehör för dina åsikter om du skriver trevligare och utan att kränka någon i dina inlägg.

Läste du inte mitt inlägg?

Suck.. jag orkar inte förklara om igen, man läser väl bara det man vill läsa, det var väl så Teddy oxå gjorde. Tycker bara så synd om folk..

Men det var väl det som var meningen, det står ju det allra längst upp: För att få lite fart på forumet så….

Grattis ni lyckades få fart på mej men jag ser inte detta som en diskussion då det mer liknar ett vuxendagis där alla är mot en för finns det NÅN här inne som är FÖR djurkommunikation?? HAHAHAHA nää, dåså då behöver vi heller inte diskutera, det ger mej liksom ingenting. Jag pratar 1000 ggr hellre med folk som ger mej något tillbaka.

Men tack för pratstunden och det är nu fritt för vissa att fortsätta särskriva och feltolka mina inlägg :) :) Puss på er! Speciellt dej Teddy :)

#14 Jag har hört att barn har lättare att vara öppen för att ta emot "vibbar" både av djur o spöken

Det har jag också hört men att det "växer bort" ganska tidigt.

Åååå Såg ni inte "hästpojken" Eller vad den hette på TV för några dagar sedan!!! Handlade om en autistisk pojke som hade en särskild relation till hästar! Alldeles underbar!!! Finns tydligen som bok också!

Jag har en liten historia som jag kan berätta, sedan är det ju upp till var och en vad man vill tro. Jag jobbade i Paris, en av travarna som chefen hade köpt för mycket pengar slutade att springa i loppen. Han tillhörde europas elit innan han flyttade till Frankrike från Finland. Vi tog ett kort och skickade det till en tjej i Stockholm, hon fick ingen fakta om hästen inte ens namn. Det som kom fram genom kommunikationen var att han hade så stor sorg och han talade om att hjärtat brast när hans blonda skötare som varit med han i hela hans karriär bara försvann och aldrig sa "hej då" Vi visste inget men efter att ha frågat chefen så berättade han att skötaren "ingick" och hon skulle stanna kvar med hästen även i Frankrike. Hon åkte hem efter en månad på semester men kom aldrig tillbaka igen.. Man kan ju fråga sig hur tjejen i Sverige fick reda på detta genom ett kort…….

#19 Då var ju hon en av dom äkta som besitter den gåvan då.

Sen är det nog mest vi människor som sätter ord/ kan tolka deras känslor/bilder, fast det är vad JAG tror…

#16 Känns lite märkligt att du vill lägga ner diskussionen för att ingen här inne är för djukommunikation. Om du är så hängiven och övertygad varför inte så att säga "prata för varan" och ge oss vettiga argumen som kan få oss som inte är för djurkommunikatörer att vilja lyssna på dina argumen, kanske lära oss något och se på saken med lite nya ögon.
Ditt påpekande gällande särskrivningar känns lite onödigt och brist på argument, de som särskriver har oftast svårigheter att se det själva.
Ja, ja sär skri ver

(Personligen kan jag känna det tämligen meningslöst att bara diskutera med jasägare, då får man oftast en väldigt ensidig bild av de som diskuteras. Med många olika åsikter ser man fler infallsvinklar och ett ämne blir mer nyanserat. Att se saker i bara "svart eller vitt" är väl inte speciellt berikande?
Var och en äger sina åsikter,känslor och upplevelser hur fel de än kan te sig i andra människors ögon, det måste man respektera. Men det är inte samma sak som att det inte kan ifrågasättas. Skriver man på ett diskussionsforum har man ju frivilligt gett sig i leken så att säga, då kan man räkna med att bli ifrågasatt.)

Jag hade väldigt speciell kontakt med min första ponny. 
En sen kväll när jag fortfarande bodde hemma satt jag och tittade på TV kände jag att något var fel. Klockan var mycket och stallägaren brukade släcka och stänga stallet runt den tiden. Men jag kände att jag MÅSTE åka tillbaka upp till stallet. Så efter mycket tjat skjutsade min Mamma upp mig i stallet. Där fann vi min ponny med stora andningssvårigheter. Hon hade satt sin havre i halsen! Men efter mycket om och men lyckades jag rädda henne.

Även när hon träffades av blixten några år senare visste jag att något hänt henne.

Hade ute en hästpratare för ett tag sen men det gav ganska tvivelkatiga resultat när hon kunde se att mitt sto skulle få ett hingstföl med speciell färg… jovisst det blev ju ett rödskäckigt stoföl.

Men jag tror nog ändå på djurkommunikation men jag tror inte att någon människa kan komma utifrån och bara börja "prata" med hästar. Nä jag tror att kommunikationen byggs upp under år av förtroende och gemenskap och då kan slutligen ägaren lära sig att läsa sin häst och känna på sig om något är fel.

Jag tror faktiskt att männsikor skulle kunna kommunicera med djur (och även människor på ett annat plan), men att alltför många är alldeles för självcentrerade och/eller stressade för att öppna upp sina sinnen för att verkligen göra det.

Säkerligen finns det de som är känsligare/öppnare än andra och att man lär sej "läsa" sina egna djur är inget konstigt alls för mej.

Däremot ställer jag mej mycket tveksam till sk djurkommunikatörer som efter en helgkurs tar betalt för att prata med andras djur - allra särskilt om det rör sej om sjuka/gamla djur. Jag kan förstå att man som ägare griper efter alla halmstrån man kan när man står inför det svåraste beslut man måste ta för sitt djur. Jag kan t o m förstå att man kan frestas av att kanske tänka mer på sej själv än på djurets bästa i en sådan situation genom att kunna skjuta upp beslutet/lägga ansvaret på en utomstående som kanske säger det man önskar höra. När det visades ett granskande program på tv för flera år sedan, var det ju flera som satte större tilltro till djurkommunikatören än veterinär expertis. En av dessa ägare blev straffad för djurplågeri i slutändan. Djurkommunikatören gick helt fri.

Att man som djurkommunikatör ens kan uttala sej om sjuka djurs önskan att fortsätta leva övergår mitt förstånd och jag kan inte tycka annat än att det är oerhört oseriöst.

Jag har varit på en föreläsning med en djurkommunikatör och det var mycket intressant. Hon förklarade att hon inte pratar med djuren (de har ju inget språk i den bemärkelsen), utan att hon får bilder - och även kan skicka bilder till dem. Sen ska då dessa bilder tolkas.

Jag tror att man gör djuren en stor otjänst genom att förmänskliga dem. Djur är inte dumma. Men de är inte människor och de tänker inte som människor.

# 23 Klokt skrivet.

#9

Jo, jag har läst den andra tråden.

#11

Teddy/TS har inte hängt ut vare sig dig eller din häst. Vems hästarna i exemplen är eller vilka personer som sagt och gjort vad framgår inte, för det handlade inte om det - utan om vad man tycker/tänker om "djurkommunikation". Saker andra sagt/berättat/gjort är framlagda som exempel på händelser där sådan "kommunikation" påstås vara inblandad.

Jag kan inte se något i inlägget som skulle kunna liknas vid personliga påhopp eller som är otrevligt skrivet, inte mot dig eller mot någon annan.

Teddys egna tankar angående sakfrågan och hennes syn på detta, står även henne helt fritt att lägga fram - så länge hon följer forumets Skrivregler. Vilket hon har gjort.

#13

Vilka totala missar?

#16

För att få fart på forumet = få igång fler diskussioner.

Först skriver du nedlåtande att du inte tycker TS verkar läskunnig, nu skriver du att hon bara läser det hon vill (så hon verkar ju kunna läsa trots allt ).

Alla mot en? Bara för att en del av dem som skrivit hur de tänker om detta inte delar din övertygelse, betyder det faktiskt inte att de är emot dig.

Att vara otrevlig, spydig eller nedlåtande mot andra för att svaren inte passar - det är inte vare sig trevligt, snällt eller okej.

#23

Bra inlägg!

Särskilt det sista stycket:

"Jag tror att man gör djuren en stor otjänst genom att förmänskliga dem. Djur är inte dumma. Men de är inte människor och de tänker inte som människor."

Så sant.

Kris_J

Men gud självklart kan jag berätta om mina erfarenheter i ämnet!  Det var bara en så bister ton där i början och att nån sa att det jag sagt bara var skitsnack, då förstår du väl att man känner det som meningslöst att sitta här och försöka försvara sej mot nån som redan har bestämt sej? Det tar bara onödig kraft.

Men nu verkar det ha blivit fler JA sägare i tråden :) Kul!! berätta mer!

Min tränare heter Anna Twinney och bor i Colorado, hon har skrivit många artiklar i tidningen hästfocus och reser jorden runt varje år för att hålla kurser! Om man får göra reklam här så kan ni gå in på hennes hemsida www.reachouttohorses.se :) Hon är min största idol <3<3 Hela hennes aura när hon entrar ett rum! Hon för sån kraft med sej! Men hon har verkligen GÅVAN! Jag har försökt att träna för många här i Sverige men det går inte :-( Jag jämför bara alla med henne och tycker att de är totalt värdelösa.. Så pga henne har jag lagt ribban högt på mina tränare.

PP

Helt rätt!!!

Cattis

Du förstår iaf inte.

Jag hade en hästpratare till en ponny en gång, jag kan verkligen inte säga om hon verkligen kommunicerade med honom eller inte. Det hon sa var ganska allmänt vad jag minns. Att han var orolig och det var därför han var dålig i magen. Med tanke på att fem veterinärer inte kunde lista ut vad det var så kan det mycket väl ha varit så.

Jag förstår egentligen inte varför man tror att någon annan än sig själv kommer kunna förstå sin häst bättre än sig själv? Det är ju ändå den som tillbringar mest tid med hästen som borde kunna förstå den bäst?

Jag har en polluxbok som jag tycker väldigt mycket o som heter "Tala med hästar" av Tamara Baltzar, den handlar om olika hästar som en pratare har talat med varvat med hästbeteende.

Det skulle vara intressant att veta om någon haft en kommunikatör ute som verkligen sa något vettigt.

I Ridsports exempel var en pratare ute hos en häst som prataren inte fick någon som helst information om i förväg. Prataren sa att hästen var orolig för sin boxgranne som var sjuk och skulle till slakt.
Hästägaren blev mäkta imponerad. Sedan visade det sig att prataren hade kommit tidigare, gått runt i stallet och pratat med en tjej som berättat om ponnyn som skulle till slakt.

Jag tror att amerikanskan jag såg hette Samantha Cury. Hon hade en häst, en nordsvensk travare som någon tagit dit för att få "läst". Hon satt länge bredvid den, hästen var helt kolugn, stod bredvid henne helt stilla, trots att den var i en helt ny miljö.
Efter en lång stund sa hon att hästen var rädd för en annan häst som tagit dens plats.
Den var också rädd för det klickande ljudet.
Den saknade också en annan häst.
Sedan ville den stå över de andra.

Ägarna begrep inte så mycket, mer än att den hästen som var saknad var en som blivit såld och tidigare gått ihop med hästen i fråga.

Resten stod sedan i Ridsport efter ett tag.
Det klickande ljudet kom från ett elaggregat som satt på väggen utanför fönstret i hästens box.
Att stå över de andra var rent "geografiskt" för den ville stå på en höjd i hagen, och den nya hästen hade tagit den platsen.
Ägarna löste det med att flytta elagregatet, ta bort den "dumma" hästen så den fick tillbaka sin plats i hagen.

Hästen hade varit en mycket framgångsrik travare, men hade innan hästprataren kom lagt av, och var svårtränad. Det var därför de tog den till hästprataren. Efter att ha fixat till sakerna började träningen fungera igen, och hästen blev som förut.

Jag tyckte det var väldigt gripande att se allt det här, och att sedan få läsa om hur bra det löst sig.
Jag säger alltså inte att det här är skitsnack, det finns verkligen människor som KAN läsa djur, likaväl som att det finns människor som får kontakt med "andra sidan". En speciell kontakt med djur har vi väl alla upplevt, många fina exempel har ni skrivit om här.

Och jag skulle gärna vilja ha lite konkreta exempel på hur djurpratare pratat med hästar som verkligen funkat.

Braa!! Hade vart kul med detta från början!

Jag får väl delge min erfarenhet av djurkommunikatör också.

Det hela började med att jag fick "kontakt" med kommunikatören via internet.En tjej då boendes i Skåne.

Jag skulle skicka frågor som jag kanske hade till min häst.Samt namnet på min häst.Jag och kommunikatören kände inte varandra alls och ej heller visste hon något om hästen ifråga.Fick fram en massa som stämde in exakt på min häst uppförande,erfarenheter.Har haft hästen sedan 7månaders ålder och hästen var vid det aktuella tillfället,5år gammal .Det framkom om min hästs "resa" som gjorde henne mer dominant i flocken.Resan var 1år på travet som kommunikatören inte visste om.Hon fick också reda på hemomgivningarna hos mig via min häst.Minigrisar (fast bilden hon fick genom hästen var bild på en gris ) Kommunikatören skrev vildsvin!? inom parantes.  Och även de andra djuren som fanns på gården då.Hur stall och hagar såg ut.Hur hon blev omhändertagen av mig ,att djuren var oroliga för mig då jag verkade ha ont i kroppen.(Har ledgångs reumatism)

Även att hon är stel i bakben,som min häst visade genom att hon visar hälta av och till. Jag ska nämna att jag tog ut ET efter detta med anledning av hennes stela gång.Dock inte pg Kommunikatörens ord utan för hästens skull.Och jag blev rådd att åka till klinik för hältutredning,vilket jag gjorde.Det visade sig att hon hade en underutvecklad glidyta i knäskålen som yttrar sig som hälta efter ansträngning.Jag fick givetvis fram mycket mer genom kommunikatören som bevisade mig över hur seriösa kommunikatörer arbetar.Inga uppgifter om mig eller häst gavs så att det skulle vara efterforskat är omöjligt.

Så jag är en stor JA sägare men det är svårt att veta/hitta en som är seriös.

#32 Vad ställde du för frågor? Fick du svar?

Jag fick svar på mina frågor,men de flesta svaren fick jag innan frågorna ställdes dock…

Jag är inte överbevisad vad gäller kommunikatörer eller hästpratare, men jag känner flera som tror på fenomenet och jag lägger mig inte i deras värderingar av saken. Men själv har jag inte stött på någon som utan information om ett djur kan tala om för mig vad det är för en individ och om den har några sjukdomsproblem eller något annat som stör. Jag tror faktiskt inte att någon kan det på ett 100% ärligt och naturligt sätt. (För många skojare i branchen?)

Djup kontakt på ett annat plan än det fysiska har jag däremot upplevt själv med flera hästar. Jag visste t.ex. när mitt sto hade börjat föla och att någonting var akut fel en dag när jag stod i mataffären och dividerade om jag skulle köpa en stor eller liten nappflaska ifall fölet behövde flaskmatas. Det var en jättestark intuition som sa "bestäm dig för den ena, du måste åka hem NU!" och mycket riktigt så stod stoet i hagen med fölet halvvägs ute, fastkilad som i ett skruvstäd, och det tog 40 minuter innan jag kunde dra ut fölet med all kraft jag hade kvar.

Jag har (lite för ofta) vaknat mitt i natten av känslan att en häst är på rymmen, tittat ut genom fönstret och sett hästar på HELT fel plats!

Och bara häromdagen när jag pysslade med höskörden hos en granne så fick jag en känsla som sa "du har varit hemifrån länge nu och nåt är galet med stona" - när jag kom hem var alla 4 ston på rymmen (dock i trädgården) och den ena damen hade skurit upp frambenet och behövde sys.

Jag saknar förmågan att förklara hur såna känslor fungerar, men det händer mig ganska ofta och det är alltid en inre röst som talar TILL mig och berättar FÖR mig att något har hänt. (Själva essensen av intuition?) Men jag kan inte minnas att jag har fått någon sån känsla för någon annans djur och det är kanske därför som jag tvivlar på att hästpratare och djurkommunikatörer verkligen har den sanna "gåvan" att kunna prata med andras djur. Jag säger inte att jag har rätt, men det krävs nog rätt mycket för att någon ska kunna övertyga mig om att den sortens "gåva" existerar.

Intressant ämne tycker jag!

Även jag har lite olika åsikter om dessa "djurpratare". Vissa har förmågan och andra inte.

Jag tror att alla har det någonstans inom sig, men att det r riktigt riktigt svårt att locka fram det. Vi är alldeles för stressade, och har alldeles för mycket att tänka på i dagsläget och då fungerar det inte. Man måste ha öppet sinne och kunna konsten att koppla bort omvärlden för en stund.

Det man kallar tillfälligheter, existerar inte. Dessa tillfälligheter inträffar alltför ofta i dagliga livet utan att vi ibland inte ens tänker på det. När det vi kallar tillfälligheter inträffar så har vi kommit till vår "telepatiska nivå".

Fast ärligt så kallar jag det själv också för tillfälligheter!

Jag själv har haft kontakt med en person som kommunicerar med hästar, och några av mina vänner har haft kontakt med andra personer som säger sig vara djurpratare.

I vissa fall kan det lika väl vara sant som påhittat, svårt att tro på saker som man ändå inte vet om det är sant eller inte.

En kompis som frågade om sin häst fick bara höra saker som hänt tidigare i hästens liv, och det var inga vesäntliga saker, så det kan man ju inte veta om ett enda ord är sant eller inte.

En annan kompis tog hem en annan hästpratare och det enda jag minns var att ägaren frågade varför hästen busade på ridturerna (bocksprång). Prataren sa då att hästen ville gå först i ledet vid ridturerna och då skulle hästen sluta busa. Hästen slutade med bocksprången visserligen, men det skulle nog fungera med fler busiga och pigga ponnyer som får gå bakom.

Hon som kommunicerade med min häst…. Tja, vad ska jag säga. Jag vet vem hon är sedan tidigare, skötte om hennes ponny när jag började med hästar. Tror hon började med healing och att kommunicera med djur efter att hon själv varit sjuk och sen hittat tillbaka till sig själv. Hon träffade aldrig min häst, utan fick en gammal bild på honom. Fick inte fram så mycket, och kan inte heller svara på om det var sant eller ej. Det var mest alllmänna saker, men med tanke på hans personlighet så kan jag mycket väl kunna tänka mig att det stämde.

Ex så tyckte han att han gick tillsammans med två ansvarslösa och barnsliga kompisar (han gick då med två unghästar som gillade att busa). Han gillade att ha koll på omgivningen, han var gårdens vakthund som höll koll på vad som hände. Han ville gärna ha mer morötter, det gillade han. Han kände sig trött och utsliten i förtid.

Det är vad jag kommer ihåg nu. Det var ett varmblod som då var omkring 17år. Han hade gått väldigt hårt på travet redan som 2-3åring, slutade på travet när han var omkring 8år och var länge min ridhäst inom både monté och hoppning. Han hade problem med ryggen, och på slutet även med benen, så han var väldigt sliten.

Den här tjejen hade även två egna hästar,varav den ena var väldigt sjuk. Trots att hon kunde kommunicera med dom så kunde hon inte hitta felet hos sin gamla islandshäst. Så bara för att man kan kommunicera med ett djur behöver man inte kunna lösa alla problem, eller utge sig för att kunna det. Islandshästen blev jämt på vintern jätte dålig i magen, bara rann ur honom. Ingen visste vad det berodde på, så det provades alla möjliga saker, olika foder. Homeopat mediciner osv. Det gick så långt att hon var nära att avliva hästen för han led så väldigt, den var även väldigt gammal. Så av en händelse (kommer inte ihåg hur) så började hon sätta på hästen täcke när det var som kallast ute, och hästen blev då snabbt mycket bättre. Ägaren själv belv väldigt förvånd då hon alltid tyckt att islänningar är ju utegångsdjur och har ju björnpäls. så dom ska inte behöva ha täcke. Men den här hästen tålde helt enkelt inte vinterkylan.

Var det inte något program på TV med Robert Aschberg (Insider?) som granskade "hästpratare", man anlitade tre olika som hade olika metoder, en pratade/analyserade via avklippt tagel, redaktion skickade då in tagel från en uppstoppad häst på något museum… Minns inte alla detaljer men det var underhållande

#37. Måste se direkt! :)

Hanna-D HAHAHAHA!! Nä gud va elakt! Haha, ja skulle velat sett deras min !!

#37 Jag tror taglet var från Brandklipparen, Karl den XII:s häst som står uppstoppad på Nordiska museet.
Jag har ett svagt minne av programmet, kommer inte ihåg om det gällde djurprat, har för mig att taglet skickades på analys, och den som analyserade svarade helt uppåt väggarna.
Men i min ålder kommer man inte ihåg allt….

#40 Var det inte från Streiff? Jag kommer inte ihåg, men som sagt väldigt underhållande när en "djurkommunikatör" säger att hästen ifråga har lite vitaminbrist… *fniss*

#19, har du kontaktuppgifter om tjejen i Stockholm? Skulle gärna vilja testa det jag också :)

#41 Streiff var väl en hund? Jag har för mig att det var tagel från en häst, men minns inte så noga.
Lite pinsamt för den som gjorde testet måste det varit i alla fall!

#37 Kommer också ihåg det avsnittet. "Hästprataren" tyckte att hästen upplevdes som stel i bakdelen…
Vet inte om det var juts Brandklipparen, men det var i alla fall en uppstoppad häst taglet kom ifrån.

Kommer även ihåg fallet av vanvård som Teddy nämnde ovan. De bilderna som visades i tidningen var inte fina…

För ett antal år sedan var vi flera här i trakten som anlitade hästpratare och det framkom många saker som dessa kommunikatörer omöjligt hade kunnat veta eller ta reda på.

De som var här gav utrymme att ställa frågor om det var något särskilt man ville ha reda på. Jag sa att "om kommunikationen mellan häst och människa fungerar så vet min häst vad det är jag undrar över" och faktum är att jag fick mina frågor besvarade trots att de inte var ställda öppet.

En av mina vänner hade en oerhört kommunikativ häst, som berättade en massa saker från sin unghästtid - sånt som ingen annan än ägaren=uppfödaren kände till. En av dessa saker var när hästen sa "jag vill ha gurka i vattnet som jag fick när jag var liten!"… Och ägaren bekräftade att hon, av någon outgrundlig anledning hade skivat ner en gurka i hästens vattenkopp när den var ung. Och detta var det INGEN annan som kände till….

Jag är säker på att det funkar att kommunicera med djur på ett plan som ligger utanför vår normala förmåga, precis på samma sätt som det går att kommunicera med andar och liknande väsen. Men jag är också säker på att det finns oerhört många lycksökare och oseriösa utövare som bara tjänar ´pengar på det.

Vad kostar sådana här samtal?

#42 tyvärr inte, detta var tio år sedan och den adressboken är borta..

#46 Jag ögnade igenom en del kommunikatörers sidor precis.Och det ligger från 600kr,såg en som tog 1200:- så det är väldigt olika.Jag kan ju säg att priset har höjts markant sedan jag hade en anlitad.Tror jag betalde 250-300kr då.

#43 Nej, Streiff är en häst som är uppstoppad på museum.

Liiite OT: Streiff finns här. Kanske inte var så troligt att de fick ta tagel ifrån honom, men det finns ju fler pållar som är uppstoppade.
Ex.vis på Färgargårn i Norrköping.

Det var någon kungs häst, den hade varit död i över 200 år men minns inte vad den hette.

Googlade lite och hittade:

http://www.hastmagazinet.com/newsItem.aspx?id=1664

Tack Hanna! Där nämns hästen jag menade.

Hej allihopa! 
Jag är alldeles ny här och hoppas att jag kan posta detta utan att bli lynchad Tråden är visserligen drygt två veckor gammal, men jag gör ett försök ändå.
Det jag tror på är att alla människor kan prata med djur. Det handlar inte om att lära sig något nytt språk, som att jag skulle börja plugga ryska. Detta är snarare en kommunikationsväg vi redan kan, vi har det inom oss. Vi måste bara plocka fram det, avlägsna de hinder vi satt upp.
Vi präglas redan som unga, formas in i det samhälle vi lever i. Saker, teorier och idéer som saknar vetenskaplig bevisning ses som onormalt påhitt och lögn. Du ska passa in en mall, men får samtidigt inte likna någon annan för mycket. Du skall vara unik, men inte sticka ut. Vi påverkas mer än vi anar av omgivningen vilket gör att få inse hur viktigt det är att verkligen vara sig själv, på riktigt!
Om vi skall kunna ta emot djurens budskap utan att våra egna tankar blandar sig i och vränger ord, analyserar och formulerar är det också nödvändigt att vi kan nollställa oss själva för en stund. Att för bara en liten stund släppa tanken på den där tvättmaskinen som måste hängas upp, läxan som behöver göras, fjärilarna över nya kärleken, ja ni förstår vad jag menar. Detta är det svåraste med djurkommunikationen, att släppa på kontrollen. Att bara vara.

Jag kommunicerar via "telepati" med djur. Jag får ta del av deras tankar, ord, bilder, känslor etc.
Jag tror inte på att sådant är avståndsbegränsat och arbetar därför även via distans. Hur gärna jag än vill kan jag inte förklara hur det fungerar, jag vet bara att det fungerar.
Jag har anlitats av andra människor för att kommunicera med deras djur och räta ut frågetecken, dock utan att ta betalt. Jag har hittills känt att betalning för mig hade ineburit ett prestationskrav, vilket i sin tur hade försvårat kommunikationen. 
Alla de djurägare (i skrivande stund ca 130 personer) som bett mig prata med deras djur har uppgett att de blivit nöjda med resultaten och att det stämt överrens med deras uppfattning och information.
Jag kräver inga uppgifter i förväg, djurägaren väljer själv huruvida de vill ställa frågor eller ej. Jag arbetar antingen i direkt närvaro med djuret eller också via ett fotografi.

Djurkommunikationen är som sagt mycket beroende av humör och sinnesstämning vilket gjort att jag nu under en period valt att inte utföra sessioner på beställning då jag har det ganska tufft i livet nu och lite för mycket tankar som snurrar i huvudet :)

Kunde inte sagt det bättre själv, din förklaring var gudomlig :)

#54 Intressant! Kan du inte ge ett konkret exempel?

#56 Exempel på vad? :)

Ja tråden handlar ju om djurkommunikation, så ett konkret exempel på hur hur du kommuniserat med en häst.
Jag frågar inte för att vara elak, men jag skulle vilja ha exempel på hur man fått kontakt och VAD hästen förmedlat.

Det går absolut att lura eller fejka djurkommunikation, inget tvivel om saken. Dock är det vissa saker som jag anser vara omöjligt att gissa sig till och som fått mig att bli 110% övertygad om att det existerar. Jag kommunicerar som sagt med djur på distans och i vissa fall endast via en bild. Alltså har jag inte träffat djuret innan, och jag behöver ingen som helst information av ägaren förutom bilden. Detta förstår jag om du/ni känner skepsis inför och det tycker jag är okej.

Jag kan berätta några exempel för dig/er om saker djur sagt till mig, dock vill jag inte röja någons identitet eftersom det för personen eller djuret kan vara känsligt.
Innan jag köpte hästen jag har idag ägde min kompis honom men jag hade aldrig träffat honom eller hört speciellt mycket om honom eftersom han bodde hos hennes föräldrar då. Hon bad mig prata med honom för att bara låta honom ventilera sig. Det absolut första som hände då, var att han ställde en fråga - "vet du varför de har slagit mig? Jag förstår inte varför karlarna har slagit mig. Jag dömer dem inte för deras handlingar, men jag önskar att få reda på varför."
Jag skriver oftast ner konversationerna med djuren, och när jag lämnade över sessionen till hans ägare berättade hon att han mycket riktigt hade blivit slagen av män under sin tid på travet, något hon fått reda på av tidigare ägare.
Jag har också vart med om en häst som beskrivit förra ägarens bil. Nu ser ju inte hästar på ägarskap osv så som vi människor gör, men de är ju likväl medvetna om flytter och liknande. Alltså berättade hästen om "hon från förra stället" och visade då en bild på henne, och också på en klarblå bil. (Bilder som djur visar är inte direkt som att titta på ett skarpt fotografi, utan man ser mer vissa specifika delar som fastnat särskilt i deras minne.)
En häst jag hade hand om innan har lärt mig oerhört mycket om djur och kommunikation med djur. Han berättade också om sitt förflutna (Jag tar de exemplen just för att de förhoppningsvis är enkla att förstå för utomstående och lätta att bevisa) och då fick jag se en blåröd rockard och en gammal man med en beige "gubbkeps" och hästen berättade att mannen ofta visslade. När jag berättade detta för hans ägare blev hon full i skratt och förklarade att det helt klart liknade en som haft hand om hästen innan.
Var det exempel av denna sorten du syftade på? :)
Jag har inget emot att människor är skeptiska mot det jag gör eller det jag tror på sålänge jag bemöts på ett trevligt och hänsynsfullt sätt, och jag försöker givetvis göra detsamma och besvara eventuella frågor så gott jag kan :)

För ett antal år sedan kom en djurkommunikatör ut till en av mina hästar. Jag hade inga förutfattade meningar om det hela i stort utan tyckte mest det skulle bli en intressant test.

Hästen det gällde, som då var ca 10 år, hade jag ägt sedan den föddes och visste i princip allt den varit med om. Djurkommunikatören fick enbart veta hästens namn och ålder innan h*n träffade hästen ensam i stallet. Varken jag eller hästen hade träffat personen tidigare. 

När det hela var klart berättade personen en hel del saker som enbart jag och min häst varit med om och kände till samt sådant som hästen gillade/inte gillade. Det kändes både bra och faktiskt lite skrämmande. Samtidigt fick jag också berättat för mig saker som inte verkade vara minsta relevanta utan mer som om de togs med för att fylla ut tomrum. Saker som vem som helst kunde räkna ut.

Jag har fortfarande inga förutfattade meningar om djurkommunikatörer. Tycker att djurägare som har möjlighet borde prova på att använda sig av en sådan vid tillfälle men naturligtvis ändå använda sitt egna förnuft vad gäller de riktigt svåra frågorna och valen kring t. ex. livets slutskede.

Jag har en kompis som är ute och behandlar olika hästar, hon har förmågan att "se" saker, och ha telepati med andra människor m.m sist hon var ute fick hon kontakt med en av hästarna, det var mer tankeöverföring berättade hon, och hästen berättade saker för henne som hon inte hade en aning om. Hon fick bekräftat att det hästen berättade för henne var sant då hon frågade ägaren. Nu kommer jag inte exakt ihåg vad det var hästen hade berättat, men kan ta reda på det :-)