Det går tyvärr inte att förbereda sig för detta. Känslan att veta vad som ska hända är obeskrivlig och det är otroligt tungt när det händer.

Jag tänkte att: Ett värdigt slut förtjänar alla! Ingen ska behöva lida till det sista!

Tänk på allt bra, det är det du kommer minnas sen, spendera den tid du kan med din ponny tills det är dags, ta farväl. Jag hade ångrat mig om jag inte vart med och sagt farväl…

Det är det bästa man kan göra för sin  vän, att befria dom från lidande.   Ont gör det hur man än förberder sig.

Mn får minnas alla  de trevliga stunder man haft tillsammans.

Det går ju inte att förbereda sig men jag valde att tex göra av med min  första häst som vi köpte när han var 6 månader och jag var 8 år och han avlivade vi när han var 24 år och jag valde ju att göra det innan det gick för långt , just för att jag själv ville komma ihåg honom som han var den glada , vänliga hästen som alltid fanns där för mig och mina barn .

Jag vet att jag gjorde rätt och vi var ju med hela tiden och man får tänka på allt roligt man har gjort tillsammans

Bra fråga… Men finns nog inte något svar som passar alla. SJälv har jag försökt göra de hästen gillat sista tiden, k EX lät jag fång hästen beta och äta kraftfoder sista timmarna, mycke Kel och sånt dagarna innan då De Inte gick aktivera henne. En annan som var pigg in i de sista red jag och skämde bort på annat vis, dock fick jag ofta gå och grina bakom nå hörn ibland. VAr dåliga tänder på han så svårare att acceptera när de Inte är jätte sjuk. Fång hästen befria jag ju från lidande så de gick bättre. DEssa 2 har jag själv valt att ta bort, funderat och planerat. Sen fick jag ta bort min gamla trotjänare akut efter 19 år tillsammans, då blev de till att bestämma sig på en par minuter. Vissa vill ju berätta innan och några väntar till de är borta, bara du som bestämmer och känner vad som är bäst för dig. TILlåt dig själv att vara ledsen både innan och efter om du känner så, tyvärr baksidan med djur. men man får vända på De och tänkaatt de är tur vi kan hjälpa dom på slutet iställe för att de ska få lida.. Lycka till och kom ihåg, alla reagerar olika på sorg…

Tack alla för att ni delar med er. Jag tänker också att han ska få somna medans han inte lider.Jag visste redan i vinter/våras att det nog blev hans sista kommande sommar. Förra vintern tog hårt på honom.Hans tänder är slut,han har haft fång och har grav svidknottsallergi .27år gammal och är trött,så jag bestämde mig helt för att låta honom få sista sommaren med lite gräs och bli bortskämd.Så nu tickar klockan på allvar.Och jag får svår ångest och blir oerhört ledsen bara jag tänker på det hela.Men som ni skriver jag ska ta till vara på de sista dagarna väl och tänka på allt han lärt mig och hans godhet och inte minst hans vishet..

Finns inget sätt att förbereda sig för sorgen.
Men efteråt känner man, i alla fall jag, och efter ett tag, en lättnad över att man gjort rätt, och att ens vän inte lider mer.
Jag tycker också det är viktigt att vara med till slutet. Har man haft dem länge och älskat dom, tycker i alla fall jag att man måste stötta och vara med när det sista svåra kommer.

#6 Det kan jag ju säg att jag kommer inte att kunna vara med när han ska avlivas.Min man har varit så snäll att ta den biten.Han upplever det hela svårt också men är starkare än mig.Men min man har också varit den som gått äventyrliga promenader med ponnyn ifråga så jag tror inte att han (ponnyn) kommer att reagera på att det är någon annan i andra änden av grimskaftet.

Jag håller med övriga, man kan inte förbereda sig för ett sånt beslut. Jag har själv kommit på mig själv att nästan hoppas att det ska hända något akut så att man inte har något val, för det gör att man inte kan skjuta det framför sig…

Jag tycker för övrigt att man inte alls ska känna sig tvingad att vara med ända till slutet. Vi är många som känner att vi inte klarar av det, av olika anledningar, och det finns ingen anledning att vi ska skuldbeläggas för det!

Då jag tagit bort ett antal hästar under åren så vill jag bara ge lite tips för när stunden är kommen.

Skall du avliva hemma eller åker du till Djursjukhus eller slakteri?

Slakteri verkar vara på modet igen, vet många som åkt och varit mycket näjda men jag hade aldrig gjort det, hade aldrig klarat miljön överhuvuvtaget

Då min dåvarande sambo lovade att ta hand om första hästen, jag tog bort fick jag tipset av min tränare att boka tidigt på morgonen och själv, om jag ville ta, en sömntablett för att slippa och sitta inne och veta vad som händer utanför. Man kan ju också resa bort.

Det här med sömntablett är ju alltid diskutabelt och varje individ är ju olika men för mig var det bra. Vi hade planerat allt i detalj, jag tog färväl på kvällen, tog min tablett och ovan vid sådant, som jag är så sov jag hårt och länge.

När hästen sedan var borta, man avblodade inte då under en period och när sambon städat upp allt, blodspår, slängt grimma, tvättat täcke etc så väckte han mig och jag tyckte att det kändes bra.

Ovanstående häst togs bort med bult pistol men alla andra jag tagit bort de senaste åren har avlivats av veterinär med sömnmedel och jag har varit med.

Jag har också låtit dem ha det riktigt bra sista timmar/dygn. Äta mycket etc…

Dock har jag bett vänner promera när det var länga promenader från beten med hästen, har känt att jag inte varit bra stöd i det läget.

Anledning till att jag tagit vet är att jag tycker det är så frutansvärt äckligt med allt blod som blir liggande så länge, det är ju dyrare men jag kan ändå rekommendera det. Tyvärr kan hästen bli liggande kvar ganska känge eftersom Jordbrukstjänst, heter det där jag bodde förut tar först de hästar de avlivar själva.

Mina hästar har varit väldigt vana vid veterinärer från alla kontroller på tävlingar o dylikt så de flesta reagerade inte alls på att de blev stuckna, de stod med huvudet i min famn och blev kliade och föll ihop medvetslösa på max 20 sekunder.

Uröver en gång så har det varit väldigt fint men hade en shettis som troligen närmade sig 40 år, ingen visst hur gammal hon var, men vet bedömde att hon passerat de 30 när hon kom till mig och jag hade henne i 7 år, inköpt på häst markad av sentimentala skäl, tyckte så synd om denna gamla dam som barn stod och drog i öron och näsborrar på och hon bara stod stilla, så vänlig så jag halade upp checkhäftet i ren ilska……

Denna ponny var rädd för okända män och vet hälsade inte på henne utan gick rakt fram och stack så jag såg ångesten lysa i ögonen på henne innan hon föll. Detta kommer jag alltid att bära med mig så mitt viktigast råd är att vem det än är som sakall utföra avlivningen, se till att de hälsar på hästen först!

Tycker också att när man har tagit beslutet, ordna fort, för mig har varje dag varit en plåga när jag väntat och sedan känt mig lättad när det är över.

Dett var mina erfarenheter och vet att alla andra har sina ideer. Vill helst inte väcka någon debatt.

#9  Han ska avlivas hemma med bult/avblodning.Dock i en av våra skogar.Begravas hemma likaså..

Tanken med sömntablett var bra om man föredrar detta men jag vill inte ta tabletter eller liknande utan jag ska vara vaken och framförallt inomhus. Något som slog mig idag är hur de andra hästarna reagerar.De känner ju på sig och framförallt hur jag mår efteråt..Massor av tankar som kommer och jag förstorar nog upp mer än jag behöver.Har skickat 1 häst innan och det var fruktansvärt. De som hämtade henne lät henne dock åka i vanlig transport bakom slaktbilen.MEN de kom inte iväg då lastbilen la av bakom stallet.Min häst fick då stå i transporten i säkert 30 minuter innan de fick igång bilen och jag var helt fördärvad,hysterisk och förtvivlad…. Men som sagt nu ska gammel man stanna här hemma men dagen då det ska avslutas är fruktansvärd att invänta..

#10

Som du säger ska ni befinna er i en skog, viktigt att inga andra hästar kan se vad som händer.

Min gamla ponny reagerade i någon form av depression efter vi tog bort hennes kompis sedan 8 år tillbaka. Vi tog bort honom precis i början av sommaren, så han brukade åka på sommarbete, när det sen inte kom hem någon häst till hösten så blev hon väldigt loj, gick ner i vikt m.m

Den andra hästen, som är mycket yngre har inte reagerat något alls på att 1 häst försvann (vad jag har märkt)

Självklart så ska man inte heller känna sig tvingad att vara med..jag uttryckte mig kanske fel tidigare. Men vad jag känner, så är jag dom när det händer.

Vad skönt för dig att ha tillång till egen skog och kan begrava. Jag har det med nu men har ej haft tidigare. Antar att hästen är van vid platsen ni valt och inte tycker det är konstigt att ni är där. Ge den en hink att äta ur så han står lågt med huvudet bara så kommer det att gå jätte fint.

Man skall inte vara med om man mår dåligt själv, alla er som läser detta vet säkert att hästarna läser sin ägares sinnes stämning ganska bra.

Jag valde sömntablett för att jag var rädd för att jag skulle storma ut och stoppa allt i sista sekund annars… Det var den första hästen jag tog bort, var väldigt förskonad. Hade haft hästar i 25 år innan jag tvingades till det

Mina andra hästar har gått i hagar bredvid i vissa fall och inte reagerat alls, ej heller när de fått gå förbi kroppen som legat och väntat på transport, dock varit övertäckt då. Vet folk som låtit kompisarna nosa på sin döda vän och de har inte reagerat märkbart.

Om du definivtivt bestämt dig så boka tid fort. Man mår bara sämre av att vänta och jag lovar att du kommer att känna dig enormt lättad när det är över och din sorge reaktion kan påbörjades. Väldigt viktigt att du får lov att vara ledsen, många människor begriper ju inte hur man kan gråta över ett djur.

Tvärtemot alla andra så tycker jag att det faktiskt går att förbereda sej på det oundvikliga. Åtminstone fungerade det för mej att fundera mycket på hur jag ville att det skulle sluta: åka iväg/göra det hemma, spruta/bult, grävas ner/skickas på destruktion (i mitt fall är slakt uteslutet, pga att jag inte vill registrera mej som foderföretagare, inte av några moraliska betänkligheter).

Ledsen blev jag ju förstås ändå, men på något sätt kändes det mycket lättare i förlängningen med ponnyn där jag tagit ett genomtänkt och aktivt beslut, än med hästen som fick avlivas akut pga plötslig sjukdom. Båda gällde gamla hästar där jag egentligen hade mycket tid att tänka, även om jag så här i efterhand kan inse att jag drog ut på beslutet med hästen mest för min egen skull. Och så dåligt jag mått över att han behövde bli sjuk..!

Det är inte alltid man har tiden att förbereda sej lika länge, men jag tror det iaf underlättar att man verkligen bestämmer sej för hur man vill att det ska sluta innan det är dax. Likaså att man vet vart man ska vända sej samt är införstådd med hur det går till.

passa på att ta lite tagel från hans svans innan har får vandra vidare. kontakta oldhauts här på iFokus så kan hon göra ett arband av taglet. då har du iallafall ett fint minne. Ta även många riktigt fina bilder som du kan titta på och kanske rama in sen ….